Hur man väljer den rätta formen av tillbedjan
”Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN [Jehova], vår skapare. Ty han är vår Gud, och vi äro det folk, som han har till sin hjord, vi äro får, som stå under hans vård.” — Ps. 95:6, 7.
1. Vilka faktorer avgör ofta en persons val av religion, men vad är mera betydelsefullt att tänka på?
VARFÖR tillbeder du Gud på det sätt som du gör? De flesta av dem som utövar någon religion håller sannolikt fast vid sina föräldrars tro. I många fall är det en persons vänner och grannar som direkt påverkar hans val. Andra har sökt ut åt sig den kyrka eller det samfund som de tycker bäst motsvarar deras individuella behov. Men vad som är långt mera betydelsefullt att ta i betraktande, det är hur man skall kunna finna och hålla fast vid den form av tillbedjan som äger Guds godkännande.
2. Vad är sann tillbedjan, och hur kan man alltså finna den rätta formen av tillbedjan?
2 Vår tillbedjan är vår tjänst för Gud. Såsom den Högste är han upphöjd i vishet och makt långt över allt skapat. ”Han gör enligt sin egen vilja bland himlarnas härskara och jordens inbyggare. Och det finnes ingen som kan hålla hans hand tillbaka eller som kan säga till honom: ’Vad har du gjort?’” (Dan. 4:32, NW) Hur dåraktigt vore det inte att lämna hans vilja utan avseende! Hur ovist att utöva en form av tillbedjan som inte är i enlighet med hans goda behag! Det visa handlingssättet är i stället att vi studerar bibeln för att för oss själva utröna vad som är Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja. När vi får denna vägledning, kommer vi att veta hur vi bör vandra för att behaga Gud. Det innebär att vi kommer att i sanning tillbedja Jehova Gud, tjäna honom, göra hans vilja, inte bara följa en kurs som kan behaga oss från mänsklig synpunkt sett. — Rom. 12:2, NW; 1 Tess. 4:1.
3. Varför kan inte de kristna utgå från den synpunkten att all religion är bra?
3 Då ju bibeln talar om den ”form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt”, så ligger det däri att det finns tillbedjan som inte är ren och obesudlad från Guds ståndpunkt. Om alltså en form av tillbedjan inte äger Guds gillande, så är den fåfäng. Den rätta formen av tillbedjan är den som Gud godkänner. — Jak. 1:26, 27, NW.
Ens föräldrars religion
4. Är det vist att hålla fast vid sina föräldrars religion?
4 De som håller fast vid sina föräldrars religion kan vara visa eller kan vara dåraktiga. Om deras föräldrar har inskärpt kunskap om Guds ord hos dem och har hjälpt dem att bygga upp sitt liv i överensstämmelse med det, då skulle det vara vist av dem att fortsätta att följa denna kurs. Men i de allra flesta fall har föräldrar inte angivit denna kurs för sina barn. Till och med i hem som kallar sig kristna är undervisningen i bibeln ofta begränsad till några få avsnitt, som föräldrarna tycker särskilt om. Dessa kanske familjen läser tillsammans, kanske man till och med lär sig dem utantill, men sällan ägnar man någon allvarlig eftertanke åt deras innebörd. För många familjer betyder religionen helt enkelt att man går i kyrkan vid vissa tillfällen, men den har föga direkt verkan på de andra förehavandena i livet. Om denna religion, som kräver en läpparnas tjänst, men inte når hjärtat och inte griper djupt in i ens dagliga liv, säger Guds ord: ”Det är förgäves de fortsätta med att betyga sin vördnad för mig.” (Matt. 15:8, 9, NW) Man kan ha vuxit upp i en familj som brukar gå i kyrkan, men om man inte har fått lära sig Guds ord eller om kyrkans eller samfundets läror tenderar till att upphäva bibelns sanningar eller om kyrkans frukter, som kommer till synes i dess medlemmars uppförande, inte är gudaktiga frukter, hur dåraktigt skulle det då inte vara att fortsätta med att omfatta denna religion!
5. a) Varför är det ofta mycket svårt för en person att byta religion, och hur underrättade Jesus oss om detta? b) När den som lär känna sanningen möts av motstånd i sin familj, vilket avgörande måste han då träffa, och hur kommer Jehova att välsigna dem som visar trohet under dessa omständigheter?
5 Till och med när en person är övertygad om att de religiösa läror han förut satte tro till inte var skriftenliga och att hans levnadssätt inte var sant kristligt, så kan det bli mycket svårt när han kommer därhän att han bör överge denna religion, i synnerhet om det är hans föräldrars religion. Om de andra medlemmarna av hans familj älskar Guds ord, vill de förstås gärna få veta av honom vad detta ord lär, men i annat fall kan de bli hätska i sitt motstånd. Då de inte kan vederlägga bibelns sanning, fordrar de kanske att den nyintresserade skall sluta upp med att vara tillsammans med Jehovas folk. För att avhålla honom från vidare studium kanske de till och med förstör den litteratur han har till hjälp vid sitt bibelstudium. Genom sitt tålamod, genom sitt taktfulla tal om bibeln vid lämpliga tillfällen och genom sitt rätta uppförande kommer han att kärleksfullt försöka hjälpa sina släktingar att inse sanningen; men i somliga fall har personer som givit till känna sin uppriktiga önskan att tjäna Jehova Gud blivit utstötta av sina anhöriga. Herren Jesus visste att detta skulle inträffa, och han sade: ”En mans fiender skola vara personer bland hans eget husfolk.” Det är helt naturligt att en man känner sig bunden vid sin familj med starka band och kommer att göra allt han kan för att bevara dessa band, men i detta fall måste ett avgörande träffas: Skall han fortsätta att tillbedja på det sätt Gud befaller och så ådra sig sina släktingars misshag, eller skall han överge det som han vet vara rätt för att bevara ett gott förhållande till sina köttsliga släktingar? Jesus svarade: ”Den som har större tillgivenhet för fader eller moder än för mig är mig icke värdig; och den som har större tillgivenhet för son eller dotter än för mig är mig icke värdig.” (Matt. 10:36, 37, NW) Vår största förpliktelse har vi mot Jehova Gud, vår himmelske Fader, och hans Son, Jesus Kristus. Om den som ställs inför denna påfrestande situation håller fast vid sin ostrafflighet inför Gud, kommer Jehova att belöna honom hundrafalt med hem och släktingar nu i den nya världens samhälle och med evigt liv i den nya världen. — Mark. 10:29, 30.
6. Varför befinner sig barn, vilkas föräldrar är Jehovas vittnen, i en särskilt gynnad ställning, men vad måste de som enskilda människor göra, och varför detta?
6 De barn, vilkas föräldrar är överlämnade tjänare åt Gud, har mycket att vara tacksamma för. Under de tidiga åren av sitt liv får de hjälp till att lägga en fast grund för ett liv av teokratisk tjänst. De får åtnjuta det bästa möjliga umgänge på jorden i vår tid — umgänget och samvaron med Guds ”nya världens samhälle”. Dagligen kan de höra bibeln läsas och kan delta i att dryfta den. Då de har blivit undervisade i Guds rättfärdiga principer, är de i stånd till att undvika de fallgropar, som så många andra till livslång ånger och sorg har fallit i. Då ju familjen följer det gudomliga mönstret för tillbedjan, kommer detta att utöva ett mäktigt inflytande i god riktning på barnens liv. Men att bli ”uppfostrad i sanningen” eller växa upp i ett hem, där ens föräldrar är Jehovas vittnen, är inte nog. Det fordras av varje enskild människa att hon skall älska Jehova Gud av hela sitt sinne och hela sitt hjärta och hela sin livskraft. I vartenda fall åligger det därför barnen att göra religionen till sin egen, att visa ett personligt intresse för att studera bibeln och inhämta vad den lär, att uppodla kärlek till den i så hög grad, att den uppfyller deras hjärtan, och att bemöda sig om att ta del i den rätta tillbedjan. ”Kom nu ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar”, var det råd som Salomo gav. Om dina föräldrar anbefaller ett sådant handlingssätt åt dig, så följ för all del deras goda uppmaning. — Pred. 12:1, NW.
Inflytande från umgängeskretsen
7. Hur har somliga kommit att betrakta religionen endast ur umgängessynpunkt, och varför är en sådan inställning farlig?
7 Eftersom sällskapslivet på en ort i stor utsträckning kan ha kyrkorna som medelpunkt, har folk en stark benägenhet för att vilja tillhöra samma kyrka eller samfund som deras vänner och bekanta tillhör. Annonser förordar ofta att du skall sluta dig till ”den kyrka du själv väljer”. De argument som anförs till förmån för ett sådant tillvägagångssätt grundar sig på den felaktiga uppfattningen att vilken religion som helst är bra, att det viktiga är att man över huvud taget har en religion. Men som det redan har påpekats från Skriften, finns det tillbedjan som är fåfäng i Guds ögon; det finns människor om vilka Gud säger att de förgäves betygar sin vördnad för honom. En sådan religion är absolut inte bra. Detta är sant, inte endast när det gäller de avgudadyrkande, vidskepliga hedningarna, utan också de till bekännelsen kristna. Att påstå sig vara en kristen och erkänna Kristus som Mästare eller Herre är inte nog. Jesus sade: ”Icke var och en, som säger till mig: ’Mästare, Mästare’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skola säga till mig på den dagen: ’Mästare, Mästare, profeterade vi icke i ditt namn och drevo ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig ens känt eder. Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” (Matt. 7:21—23, NW) Det är en farlig sak att anpassa sin religion efter vad som ur umgängessynpunkt är fördelaktigast. Vi bedrar oss själva, om vi försöker resonera som så, att det finns goda människor anslutna till alla dessa grupper och att de alla gör gott i samhället. Den fråga vi bör ställa lyder så här: Gör de Faderns vilja, hans som är i himmelen?
8. På vilket sätt kan en kristen begagna den mänskliga benägenheten för likriktning, så att den blir till gagn för honom, men vad måste man vara på sin vakt emot?
8 I allmänhet talat har folk en viss benägenhet för att låta likrikta sig. De följer med hopen. Som andra gör, så gör de. De lägger sig till med omgivningens seder och bruk. För att detta mänskliga drag skall tjäna till gagn för en person, så måste han tänka på vilka han umgås med. Om de människor han är tillsammans med tjänar Gud och älskar rättfärdigheten, då kommer det levnadssätt, som han känner sig böjd att efterlikna, att vara uppbyggande och till hans bestående välfärd. Men om en person däremot sällskapar med världsliga människor, kommer deras tänkesätt att börja tränga in i hans sinne, och deras sedvänjor kommer att börja smitta av sig på honom.
9. Vad menar Skriften med ”dåligt umgänge”?
9 Aldrig bör vi mena oss vara så starka, att vi inte skulle kunna avfalla från tron. ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Vad menas med dåligt umgänge? Är det endast umgänge med människor som använder råa och plumpa ord, är omoraliska eller super sig fulla? Det är klart att sådana människor skulle vara ett dåligt umgänge. Likväl gör Skriften tillämpningen mera alltomfattande genom att säga: ”Vilken del har en trogen människa med en icke troende?” (2 Kor. 6:15, NW) Ett dåligt umgänge är det som man idkar med människor som inte är troende. Vi kan naturligtvis inte undvika all beröring med dem, ty i så fall skulle vi få lov att rymma ur världen. Men vi kan undvika att välja dem till sällskap åt oss.
10. Hur kan världsligt umgänge leda till ett ovist giftermål, oeh vilken är den mogna kristna synpunkten på religionen såsom en faktor att räkna med vid valet av äktenskapspartner?
10 I synnerhet när man väljer äktenskapspartner är det viktigt att komma ihåg följande råd: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende.” (2 Kor. 6:14, NW) Det kan börja med en kvälls sällskaplig samvaro med världsliga bekanta. Men dragningen mellan könen är stark, känslorna kommer lätt med i spelet, och känslor kan vara mycket effektiva, när det gäller att få förnuftet att arbeta på deras linje och söka rättfärdiga deras inriktning i stället för att rätta till den. När vänskapen leder till äktenskap, kanske den troende inom sig känner sig säker på att hans kontrahent är av en god vilja och genom giftermålet kommer att få hjälp till att komma in i sanningen. Det är inte på det sättet Gud vill att vi skall resonera i saken. Hans befallning till sitt förbundsfolk Israel lydde så: ”Du får icke ingå någon släktskap med dem [de icke troende i landet] genom giftermål. Din dotter får du icke giva åt hans son, och hans dotter får du icke taga åt din son. Ty han kommer att vända din son bort från att följa mig, och de komma förvisso att tjäna andra gudar, och Jehovas förbittring skall i sanning flamma mot eder, och han skall förvisso förinta dig med hast.” (5 Mos. 7:3, 4, NW) Åt de kristna ges den befallningen, att de bör gifta sig endast ”i Herren”, det vill säga endast med sådana som redan har bevisat sig vara i förening med Herren Gud genom att överlämna sig åt att tjäna honom. Således visar bibeln att om man söker umgänge med världsliga människor, är detta ett steg bort från sann tillbedjan. — 1 Kor. 7:39.
Förhållandet till vårt förvärvsarbete
11. Hur brukar djävulen anställningar inom förvärvslivet såsom ett medel att avhålla nyintresserade från att ägna sig åt den rätta formen av tillbedjan?
11 Affärsintressen har också ett mäktigt grepp om människors liv. På somliga platser, där prästerna utövar ett starkt välde, kan en person som önskar lämna kyrkan för att bli ett av Jehovas vittnen bli hotad med att förlora sin anställning inom förvärvslivet. Ibland har till och med släktingarna till en person blivit hotade med ekonomiska repressalier, bara därför att denne studerade bibeln. Således fortsätter djävulen genom sina synliga redskap att föra fram det argument som han kom med i Jobs fall. Han gör gällande att människor kommer att tjäna Gud endast så länge som det materiellt sett går dem väl i händer, men att om deras ekonomiska trygghet råkar i fara, så överger de Jehovas tillbedjan. Ändå är det många människor som vägrar att låta sin tillbedjan av Gud påverkas av ekonomiska hänsyn. De tror att Gud, som sörjer för fåglarna under himmelen och djuren på marken, kommer att se till att de också får sitt dagliga bröd, om de sätter sin tillbedjan av honom främst. — Job 1:9—12; Matt. 6:25—34.
12. Vad är den rätta platsen, som ens förvärvsarbete får inta i ens liv, och vilka faror måste undvikas?
12 När man har börjat tillbedja Gud i ande och sanning, måste man fortsätta att vara på sin vakt mot materialistiska inflytanden, som kan bringa en på fall. Jesus gav denna varning: ”Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen.” (Matt. 6:24, NW) Om vi i sanning tjänar Gud, måste vi lyda hans bud. Om rikedomen är vår husbonde, så kommer vårt förvärvsarbete att regera vårt liv. Det behöver inte alltid vara den rike som är slav åt rikedomen; ofta är det så, att den som måste kämpa dag efter dag för att få ihop tillräckligt med pengar för att försörja sin familj finner sig ha blivit en slav i den ekonomiska trampkvarnen. Vi är tjänare åt den som vi lyder. Vi måste vara visa och hålla förvärvsarbetet på sin plats, såsom det medel varigenom vi försörjer oss själva och skaffar det som vår familj behöver, men vi bör aldrig låta vår frihet att göra Guds vilja förkvävas genom att vi blir insnärjda i ”livets affärsangelägenheter”. — 2 Tim. 2:4, NW.
Gudomlig vägledning
13, 14. a) Varför behöver vi exakt kunskap för att kunna tillbedja Gud på ett välbehagligt sätt? b) Nämn några av de vanliga religiösa läror som inte är skriftenliga, och vilken organisation i våra dagar utövar den form av tillbedjan som är godkänd av Gud? Varför svarar du så?
13 I alla dessa omständigheter, som vi möter och som på något sätt berör vår tillbedjan av Gud, förser bibeln oss med den gudomliga vägledning som vi så väl behöver. Den visar oss det handlingssätt som är välbehagligt i Guds ögon. Vi vågar inte vara lika dem som aposteln Paulus talade om i sitt brev till de kristna i Rom, när han sade: ”Jag giver dem det vittnesbördet, att de hava nitälskan för Gud, men icke enligt exakt kunskap; ty därför att de icke kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underkastade de sig icke Guds rättfärdighet.” (Rom. 10:2, 3, NW) De menade att de tjänade Gud, men då de saknade exakt kunskap, följde de helt enkelt sina egna mänskliga böjelser och tjänade följaktligen sig själva.
14 Endast när någon har exakt kunskap om Guds ord, kan han veta hur man skall tillbedja Gud. Dessförinnan har han endast sin egen ofullkomliga och möjligen felaktiga uppfattning eller andra människors åsikter att förlita sig på. Men när han låter bibeln vara sin måttstock i fråga om vad som är sanning, blir det klart att sådana läror som treenigheten, människosjälens odödlighet och ett brinnande helvete, bruket av bilder vid tillbedjan, ett samgående mellan de religiösa trosriktningarna med mera sådant inte finns med bland det som Gud godkänner. Med bibeln som sin vägvisare kan han med lätthet se vilka människor det är som gör Guds vilja i våra dagar, ty dessa håller sig avskilda från världens angelägenheter, följer Jesu exempel i att kungöra Jehova Guds namn, visar sig vara Kristi lärjungar därigenom att de älskar varandra och inte är söndrade på grund av rasförhållanden eller nationell bakgrund eller ekonomisk ställning, och de brukar sina tungor på rätt sätt genom att predika de goda nyheterna om Guds upprättade rike i lydnad för Herren Jesu befallning och på det sätt som han anvisade — offentligen och från hus till hus. Kunskap i bibeln sätter människor av en god vilja i stånd till att inse, att av de många religiösa organisationerna på jorden är den nya världens samhälle av Jehovas vittnen den enda grupp som utövar den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från Guds ståndpunkt.
15. När vi har börjat utöva den rätta formen av tillbedjan, vilken ytterligare kunskap bör vi då sträva efter att förvärva, och varför?
15 När vi har börjat utöva sann tillbedjan, bör vi komma ihåg detta råd: ”Fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” (Ef. 5:17, NW) Vi behöver exakt kunskap inte endast om grundsanningarna, utan också om allt det goda som fordom blev skrivet ”för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte hava hopp”. (Rom. 15:4, NW) Detta kräver att vi gör framsteg i vårt studium, att vi odlar vår uppskattning av mera än ordets mjölk allenast, att vi längtar efter den stadiga maten. Vi måste sträva framåt mot mogenhet. — Hebr. 5:14—6:3.
16. Varför bör vi regelbundet läsa bibeln, men varför bör vi inte vara tillfredsställda med att bara läsa den?
16 Förutom att vi både enskilt och i församlingen studerar Sällskapet Vakttornets publikationer, bör vi regelbundet ta oss tid att läsa själva bibeln. Varje kristen förkunnare bör sätta som sitt mål att läsa igenom hela bibeln och att göra det ofta, om möjligt. Men sedan man har läst igenom bibeln, skulle det vara ovist att fortsätta med att om igen endast läsa stycken som vi inte helt förstår utan att hejda oss för att fundera över deras innebörd. Detta senare kräver intresse å vår sida, ett städse vaket medvetande om att det som vi läser verkligen är Guds ord. (1 Tess. 2:13) Gud är ingen slösare. Han har inte låtit nedteckna stoff i bibeln som vi lika bra kan undvara. Det som finns där har blivit berett för vår undervisning, för att vägleda oss i de avgöranden som vi ställs inför i livet, så att vi kan handla på ett sätt som är i överensstämmelse med den form av tillbedjan som Gud godkänner, och för att göra oss rustade för effektivt arbete som hans tjänare. (2 Tim. 3:16, 17) Om det på detta sätt skall kunna gagna oss, måste vi söka mer än blott och bart kunskap om vad Guds ord säger. Vi behöver lära oss förstå dess innebörd och inse hur vi skall bruka det. ”Förvärva vishet”, säger det inspirerade ordspråket, ”och för allt som du förvärvar förvärva förstånd.” — Ords. 4:7, NW.
17. Vad är det för saker som vi har nytta av att lägga märke till, när vi läser Skriften?
17 Tänk aktivt, när du läser bibeln. Om det är profetiskt stoff, ägna då noggrann uppmärksamhet åt hur det går i uppfyllelse, både i miniatyr och på ett slutgiltigt sätt. Lägg märke till de bibliska grundsanningar som berörs i skildringen och vägledande principer som kommer till uttryck där. Vare sig upplysningarna är profetiska eller inte, bör du, när du läser dem, ständigt hålla sådana frågor för ditt sinne som dessa: Hur berör detta mitt liv? Kräver det av mig att jag skall vidta några åtgärder för att bringa min inställning eller mina handlingar i överensstämmelse med detta uttryck för Guds vilja? I vilket förhållande står det till de andra bibliska läror som jag har inhämtat? Vilket stöd ger de åt detta, eller vilken bekräftelse ger detta åt dem? Hur kan jag bruka det i min förkunnargärning? Om du inte förstår ett visst skriftställe, så gå inte helt lättvindigt förbi det. Ansträng dig för att få reda på vad det betyder.
18. Hur kan vi skaffa oss möjlighet att förstå det som vi läser i bibeln?
18 Jehova Gud, bibelns författare, är också den store läraren, som hjälper oss att förstå den. Vi behöver visa erkännande och uppskattning av de anordningar, som Jehova har gjort för att hjälpa oss att förstå hans ord. Om vi är klart medvetna om att han är den som undervisar oss, så kommer vi att söka honom i bön, närhelst vi sätter oss ned för att läsa Skriften, och bedja om att hans ande må bistå oss. (Jak. 1:5) Vi kommer också att dra nytta av församlingens möten. Förutom dessa har Gud genom ”den trogne och omdömesgille slaven” berett litteratur till hjälp vid studium för att göra det möjligt för oss att vinna förstånd och insikt. Alla dessa publikationer bör vi läsa och studera, när vi får dem och när de är upptagna på församlingens studieschema, men de kan också användas som referenslitteratur. När du läser skriftställen i bibeln men inte fullt förstår deras tillämpning, slå då upp dem i skriftställesförteckningarna i Sällskapets inbundna böcker och i Vakttornet för 15 december och läs de framställningar som dessa hänvisar dig till. När du gör detta, visar du uppriktighet i din önskan att förstå sanningen och uppskattning av de medel som Jehova har tillhandahållit för att hjälpa dig. Dessutom finns det bröder i församlingen, som har blivit förordnade som tjänare, av vilka var och en är ”kvalificerad att undervisa”. Också dem har Gud givit till din hjälp. Om du har försökt finna svaret på din fråga men utan framgång, fråga då någon av dessa mogna bröder. Han kommer att med glädje dela med sig åt dig av den kunskap, som han har förvärvat genom studium, eller tillsammans med dig söka reda på de behövliga upplysningarna. — 1 Tim. 3:2, NW.
19. Från vilken synpunkt bör vi betrakta ett studium av Guds ord, enligt vad Ordspråksboken 2:1—6 visar?
19 Hur väl beskriver inte det inspirerade ordspråket det sätt varpå vi måste vinnlägga oss om att få insikt och förstånd! ”Min son, om du tager emot mina ord och lägger upp förråd av mina bud hos dig för att ägna uppmärksamhet åt vishet med ditt öra, på det att du må böja ditt hjärta till urskillning; om du därtill ropar på förståndet självt och du höjer din röst för att kalla på urskillningen själv, om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap. Ty Jehova själv giver vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning.” (Ords. 2:1—6, NW) Förstånd är en ovärderlig skatt; vi måste gräva efter den och göra oss den mödan att söka hjälp för att finna den. Om vi gör vårt bästa, kommer Jehova att välsigna våra bemödanden med framgång.
20. Vad fordras å vår sida för att vi skall kunna finna och hålla fast vid den rätta formen av tillbedjan?
20 Det är tydligt att för att kunna välja den rätta formen av tillbedjan måste vi både ha insikt och uppskattning och göra oss möda. Vi måste inse och uppskatta det faktum, att vårt förhållande till Gud är av långt större vikt än något mänskligt band. Vi måste inse och uppskatta värdet av Guds ord tillräckligt för att vinnlägga oss om att studera det. Då du har funnit den form av tillbedjan, som röner Guds godkännande, bevara då din insikt och din uppskattning levande, fortsätt med att gå framåt i kunskap och tillämpa samvetsgrant Guds ord på alla dina förehavanden i livet.