Varför vi inte har fått besked om ”den dagen och stunden”
”Var ... vaksamma, ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.” — Matt. 24:42, NW.
1. a) Vad kommer den annalkande ”stora vedermödan” att betyda för alla jordens invånare? b) När är det, enligt vad som förutsägs i Matteus 24:30, som Människosonen kommer ”på himmelens skyar”?
DEN tid kommer då alla jordens invånare står inför en tilldragelse som kommer att betyda antingen liv eller död för dem. Jesus Kristus förutsade den, då han sade: ”Då skall det bli en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och inte heller skall förekomma mera.” Detta är den tid då ”alla jordens stammar”, som ett resultat av att de känner Människosonens fördärvbringande makt, ”skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med makt och stor härlighet”, och de skall slå sig själva i självisk sorg över vad det betyder för dem. — Matt. 24:21, 22, 30, NW.
2. Hur vet vi att människor kommer att överleva denna ”stora vedermöda”?
2 Men även om detta kommer att gälla ”alla ... stammar” kollektivt, så kommer det inte att gälla varje individ, och det behöver inte bli din erfarenhet. Hur kommer det sig? På grund av att Jesus i samma profetia förutsade att något ”kött” skulle frälsas. I det han framställde ett underbart hopp, förklarade han att några skulle bli skonade och äga framtidsutsikten ”evigt liv”. (Matt. 24:22; 25:46) Och mer än sextio år efter det att han uttalade denna profetia uppenbarade han för aposteln Johannes att bland ”alla nationer och stammar och folk och tungomål” skulle det komma att finnas människor som skulle komma ”ut ur den stora vedermödan” som överlevande. (Upp. 7:9—14, NW) Genom att handla på tillbörligt sätt nu kan du få vara en av dessa överlevande. — Sef. 2:2, 3.
När kommer det att ske?
3, 4. Vad tänkte Jesu Kristi apostlar på, då de ställde den fråga som är upptecknad i Matteus 24:3?
3 Med tanke på vår egen personliga säkerhet och våra anhörigas säkerhet är det bara naturligt att fråga: När skall denna ”stora vedermöda” komma? Talar bibeln om det för oss?
4 Jesu Kristi apostlar ställde en liknande fråga: ”När skall detta ske, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3, NW; Mark. 13:3, 4) Vad tänkte de på, då de ställde denna fråga? Frågade de om den tid vi lever i? De föregående verserna i bibeln klargör detta. De visar att apostlarna just hade varit med Jesus i tempelområdet i Jerusalem, då han hade sagt till folkskarorna: ”Ni skall härefter alls inte se mig, förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Jehovas namn!’” (NW) Och sedan de hade lämnat tempelområdet, hade han sagt till sina lärjungar med avseende på tempelbyggnaderna: ”Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.” Detta skulle uppenbarligen betyda slutet på den judiska tingens ordning. (Matt. 23:38—24:2) Det var med detta i tankarna som apostlarna framställde sin fråga.
5. a) Avhandlade Jesu svar slutet på den judiska tingens ordning? b) Hur vet vi att hans svar också inbegrep mycket mera än det?
5 Jesus besvarade deras fråga, men hans svar nådde långt utöver vad som skulle påverka enbart den judiska tingens ordning. Det språk som används i Matteus 24:21, 22 visar att han tänkte på en ”stor vedermöda” av sådana dimensioner att ingenting i människans historia någonsin skulle gå upp emot den. Dessutom visade han i Matt. 24 vers 30 att inte enbart judarna, utan ”alla jordens stammar”, skulle vara inbegripna. Och i Matt. kapitel 25, vers 32, förde han in ”alla nationer” (NW) i bilden.
6. a) Hur mycket av Matteus, kapitel 24, har mer än en uppfyllelse? b) I synnerhet i vilken del av världen har den nutida uppfyllelsen skett?
6 Det som finns upptecknat i Matteus, kapitel 24, verserna 4—22, ja, alltsammans, fick en uppfyllelse då, under första århundradet, mellan år 33 och år 70 v.t. Men det gäller också vår tid, alltsedan året 1914 v.t., som både bibeln och världshistorien identifierar som ett märkesår i världshistorien. De händelser som uppfyller Jesu profetia har varit särskilt framträdande i de länder som utgör motsvarigheten till det forntida trolösa Jerusalem, dvs. i kristenheten, som gör anspråk på att stå i ett förbundsförhållande till bibelns Gud.
7. Hur har sedan 1914 bedragare kommit och sagt: ”Jag är Messias”?
7 Alldeles som Jesus förutsade har det sedan 1914 funnits bedragare som utgett sig för att ha en messiansk uppgift, i det de i själva verket sagt: ”Jag är Messias.” (Matt. 24:4, 5; Mark. 13:5, 6) Somliga av dessa har varit religiösa ledare, t. ex. den man som på 1930-talet titulerade sig ”Gudomlig Fader” och kallades ”Konungarnas konung och herrarnas herre”. Andra har varit politiker — t. ex. Nkrumah, en tidigare härskare i Ghana, som formulerade om Jesu Kristi ord och uppmanade sitt folk: ”Sök först det politiska riket.” Också den ryska kommunismen har påstått att den skulle ge sitt folk den messianska välsignelsens ”paradis”.
8. a) Är det som Jesus förutsade om ”krigslarm och krigsrapporter” någonting annat än det han sade om att ”nation skall resa sig mot nation och rike mot rike”? b) Syftar orden ”nation ... mot nation och rike mot rike” nödvändigtvis på världskrig?
8 Under denna tidsperiod har det varit ”krigslarm och krigsrapporter” på grund av att ”nation ... [har rest] sig mot nation och rike mot rike”. (Matt. 24:6—8, NW; Mark. 13:7, 8) I synnerhet har det förekommit två världskrig, som är utan motstycke i människans historia. Men kom ihåg att Jesu uttryck ”nation ... mot nation och rike mot rike” också hade en tillämpning under det första århundradet och därför inte är begränsat till världskrig. Med krigen har det kommit perioder av allvarlig livsmedelsbrist och sjukdomar, alldeles som det är förutsagt. Skräckinjagande jordbävningar ”på den ena orten efter den andra” har också kännetecknat vår tid. Du är förtrogen med dessa fakta, eftersom de är de dagliga nyheterna i vår generations tid.
9. a) I vilken utsträckning har dessa ”goda nyheter om riket” blivit predikade i vår tid? b) Vad är det ”namn” för vars skull Jesu efterföljare har blivit föremål för hat från alla nationerna?
9 Trots svåra förhållanden, däribland en stegring av laglösheten, har Jehovas kristna vittnen fört ut predikandet av dessa ”goda nyheter om riket” till ”hela den bebodda jorden”, ja, till mer än 200 länder. Millioner människor har hört dem med glädje, men vittnena har också blivit ”föremål för hat från alla nationerna” för sin Mästares namns skull. Detta är också förutsagt. (Matt. 24:9—14, NW; Mark. 13:9—13) Det är inte enbart användningen av namnet ”Jesus” som har dragit sådant hat över dem; många som påstår sig tro på Jesus blir inte förföljda för att de gör det. Men Jehovas kristna vittnen framhåller Jesus som den ende som blivit smord av Gud till att vara jordens nye konung och den ende genom vilken människor på ett godtagbart sätt kan nalkas Gud. (Luk. 19:11—23; Joh. 14:6; Apg. 4:12) Detta är det ”namn”, eller vad det innebär eller betyder, som irriterar människor som själviskt söker fullfölja sina egna planer.
10. a) Vad var under första århundradet signalen för Jesu efterföljare att fly från Jerusalem? b) Vad visade sig vara detta ”vämjeliga ting” och den ”heliga plats”, som det stod på?
10 Under det första århundradet, trettiotre år efter det att Jesus uttalade sin profetia, inträffade en händelse som var en signal för hans efterföljare att ge sig av från Jerusalem och dess närhet. Jerusalem självt var ”omgivet av lägrade krigshärar”, härar från just den nation vars kejsare judarna hade valt i stället för Jesus Kristus. (Joh. 19:12—15) Det förutsagda ”vämjeliga ting som vållar förödelse”, de romerska härarna under Cestius Gallus, stod ”på helig plats”, där i Jerusalem, judarnas ”heliga stad”. Detta visade att tiden hade kommit för dem som trodde på Jesu Kristi ord att fly och att inte försöka rädda materiella ägodelar. En ”stor vedermöda” var nära förestående, någonting som var utan motstycke i Jerusalems historia. Mycket lägligt öppnades vägen för flykt, när de romerska härarna tillfälligt drog sig tillbaka. — Matt. 24:15—22; Luk. 21:20—22; NW; Mark. 13:14—20.
11. a) Vad har under 1900-talet visat sig vara detta ”vämjeliga ting”, och vad är den ”heliga platsen”? b) Hur kommer det att gå för kristenheten på grund av att den har satt sin lit till mänskligt styre i stället för till Guds Sons rike?
11 Denna del av ”tecknet” har också, i likhet med de övriga delarna av det, blivit uppfylld nu under 1900-talet. Det var år 1918 som Kyrkornas förbundsråd i USA hälsade Nationernas förbund som det ”politiska uttrycket för Guds rike på jorden” och visade att man i verkligheten föredrog mänskligt styre framför att underkasta sig den myndighet som Guds Son, Jesus Kristus, i himmelen hade fått över nationerna. (Upp. 11:15; 12:10) Hur ”vämjeligt” var inte detta i Jehova Guds ögon! Liknande ”ärebetygelser” har hopats över Nationernas förbunds efterträdare, Förenta nationerna, varigenom det blivit insatt på en plats som av kristenheten betraktas som ”helig”. Men bibeln förutsäger att det kommer att bli detta ”vämjeliga ting”, Förenta nationerna, som vållar förödelse mot dem som har förtröstat på det, först kristenheten (som får den huvudsakliga uppmärksamheten i Jesu stora profetia) och sedan det övriga av det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. (Upp. 17:1—5, 16—18) Detta kommer inte att vara någon obetydlig händelse. Då Jesus beskrev det, sade han att ”då skall det bli en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och inte heller skall förekomma mera”.
12. Vad måste vi nu individuellt göra för att undvika tillintetgörelse i denna ”stora vedermöda”?
12 För att undvika att dö i denna vedermöda är det brådskande att fly nu, att dra ut ur kristenheten, skära av alla band med dess kyrkor. Det är nödvändigt att inte enbart genom ord utan också genom gärningar visa för Gud att man inte är i samklang med skrymtaktigheten i kristenheten, som har påstått sig tro på Kristus men har underlåtit att tillämpa hans läror och i stället blivit indragen i världens politiska angelägenheter. För att vara bland dem som överlever får man inte älska vare sig ”världen eller tingen i världen” — någon del av den — utan man måste vara en trogen efterföljare till Guds Son. — 1 Joh. 2:15—17, NW.
13. Hur har den första uppfyllelsen av Matteus 24:4—22 på ett gagneligt sätt påverkat sanna kristnas förväntningar?
13 Kom ihåg att det, enligt vad som visas av de händelser som ägt rum, är så att hela denna del av Jesu profetia, upptecknad i Matt. 24 verserna 4—22 i Matteus, kapitel 24, har en dubbel tillämpning. Den första uppfyllelsen styrkte de sanna kristnas övertygelse om att det som återstod också skulle komma till stånd.
Efter vedermödan över Jerusalem
14. a) Under vilken historisk period inträffar de ting som förutsagts i Matteus 24:23—28? b) Vad är alltså skillnaden mellan den varning för ”lögnkrister” som finns upptecknad i Matteus 24:24 och den varning som finns i verserna 4 och 5?
14 Det som är upptecknat i Matteus 24:23—28 berör utvecklingen efter år 70 fram till tiden för Kristi osynliga närvaro (parousia). Varningen för ”lögnkrister” (NW) är inte helt enkelt en upprepning av verserna 4 och 5. Verserna 23—28 beskriver en längre tidsperiod — en tid då sådana män som juden Bar-Kochba ledde ett uppror mot de romerska förtryckarna år 131—135 v.t., eller när mycket längre fram ledaren för bahaireligionen påstod sig vara den återkomne Kristus och när ledaren för dukhoborsekten i Canada uppgav sig vara Kristus, Frälsaren. Men Jesus hade, här i sin profetia, förmanat sina efterföljare att inte bli vilseledda av mänskliga pretendenters anspråk.
15. Hur kunde insikt om att Jesu närvaro skulle vara osynlig skydda hans lärjungar mot att bli vilseledda?
15 Jesus talade om för sina lärjungar att hans närvaro inte helt enkelt skulle vara en lokal angelägenhet, utan eftersom han skulle vara en osynlig konung som riktade sin uppmärksamhet mot jorden från himlarna, skulle hans närvaro vara lik ljungelden eller blixten, som ”kommer ut ifrån de östra delarna och lyser över till de västra delarna”. (NW) Därför uppmanade han dem att vara skarpsynta som örnarna och att inse att man kunde finna den sanna andliga födan enbart hos honom, Jesus Kristus, till vilken de skulle församlas som den sanne Messias vid hans osynliga närvaro, som skulle vara i kraft från och med år 1914. — Matt. 24:23—28; Mark. 13:21—23; se Guds tusenåriga rike har kommit nära, sidorna 319—322.
Från och med år 1914
16. Under vilken tidsperiod uppfylls de händelser som beskrivs i Matteus 24:29—25:46?
16 En jämförelse av bibeln med historiska händelser visar att de händelser, som beskrivs från och med vers 29 i det tjugofjärde kapitlet i Matteus’ skildring och vidare fram till slutet av kapitel 25, når sin höjdpunkt under tidsperioden sedan år 1914. Somliga av dessa händelser fick naturligtvis sin början under det första århundradet, men den avslutning som de pekar fram emot kommer under 1900-talet. Detta gäller vad som sägs om ”den trogne och omdömesgille slaven” (NW) såväl som liknelserna om de tio jungfrurna och punden eller talenterna. — Matt. 24:45—47; 25:1—30.
17. a) Vad är den ”vedermöda” som åsyftas i Matteus 24:29? b) Hur kan det sägas att händelser som börjar med år 1914 kommer ”strax efter” det som skedde år 70?
17 När det i Matteus 24:29 omnämns någonting som äger rum ”efter den tidens vedermöda”, talas det om händelser sedan år 1914, och detta är efter den ”stora vedermöda” som kom över Jerusalem år 70. Det är riktigt att från mänsklig ståndpunkt sett — med tanke på människans korta livstid — händelser i vår tid kanske inte kan sägas komma ”strax efter” det som ägde rum år 70. Men Gud, för vilken tusen år bara är ”såsom den dag, som förgick i går”, ser saker och ting annorlunda. — Ps. 90:4; jämför ”snart” i Uppenbarelseboken 1:1.
18. Förklara uppfyllelsen av Matteus 24:29.
18 Sedan år 1914 har det skett precis som det förutsagts: ”Solen [skall] förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.” I och med första världskrigets utbrott trädde mänskligheten sannerligen in i en mörk och dyster period. Det kom inget ljus för framtiden från de källor som människor var vana att vända sig till. Historiskt sett var det också så att de bokstavliga himlarna betraktades som fåglarnas domän. Men tidigt under 1900-talet lyckades människan flyga med ett flygplan, och snart utnyttjades sådana för krigiska syften. Detta ledde till att det utvecklades dödsbringande raketer och även rymdfarkoster som har fört människor till månen, och resultatet blev att den kom att betraktas som en potentiell militärbas för kontroll av jorden. Under samma tid har människans fruktan ökats av det man lärt sig om att jorden bombarderas av kosmisk strålning från solen och stjärnorna. Inte på grund av att himlarna själva har ändrat sig, utan som ett resultat av vad människan själv har gjort och på grund av hennes ökade kunskap om utomjordiska krafter, som hon inte kan behärska, har de fysiska himlarna kommit att få ett illavarslande utseende för många människor i denna generation. — Matt. 24:29, Mark. 13:24, 25.
19. Vilken händelse, som beskrivs i Matteus 24:30, leder allt detta fram till?
19 Allt detta leder fram till slutet av denna tingens ordning, till den tid då, som det heter i Matteus 24:30, ”Människosonens tecken [skall] visa sig i himmelen, och ... alla jordens stammar [skall] slå sig själva i veklagan”. (NW) Denna tid är nu mycket nära! — Mark. 13:26.
20. Varför kommer inte alla att ta del i denna ”veklagan”, och hur tyder den följande versen på detta?
20 Men det är inte alla som kommer att sörja, när Människosonen kommer ”med makt” för att tillintetgöra den nuvarande onda tingens ordning. Vid den tiden kommer alla de ”utvalda”, Jesu Kristi 144.000 med anden smorda efterföljare, att ha blivit församlade, alldeles som Jesus förutsade. (Matt. 24:31; Mark. 13:27) Det är också andra som i stort antal tar ställning tillsammans med dessa smorda och tar del med dem i att för alla nationer avge ett vittnesbörd om Guds messianska rike. — Sak. 8:23.
21. Hur kan vi vara säkra på att den tiden, när Människosonen kommer, är mycket nära?
21 Det råder inte något tvivel i deras sinnen beträffande vissheten i att allt det som Jesus förutsagt skall uppfyllas. Jesus sade: ”Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I, att sommaren är nära. Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta, att han [Människosonen] är nära och står för dörren.” ”Allt detta” som han förutsade kan nu ses så tydligt att man inte tar miste. — Matt. 24:32—34; Mark. 13:28, 29.
Att fastställa tiden
22. Vilket ”släktled” var det Jesus syftade på som det som skulle se honom komma med fördärvbringande makt?
22 När skall det då ske att Människosonen kommer med fördärvbringande makt för att rena denna jord från alla som älskar orättfärdighetens väg? Jesus själv svarar: ”Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.” (Matt. 24:34; Mark. 13:30) Vilket ”släkte” eller ”släktled” (NW) är detta? Det som har bevittnat de händelser som sedan år 1914 uppfyller profetian. Det råder inget tvivel om att det Jesus sade är sannfärdigt. Uttrycksfullt tillade han: ”Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.” — Matt. 24:35; Mark. 13:31; jämför Matteus 5:18.
23. Vad sade Jesus beträffande att någon kände ”dagen och stunden” för denna händelse?
23 Gav Jesus ytterligare detaljer, så att han talade om för sina lärjungar exakt vilken tid detta skulle inträffa? Tvärtom sade han till dem att ”den dagen och stunden” inte var kända för någon skapelse, och han gav eftertryck åt detta genom att säga det om och om igen — ja, fem gånger. ”Om den dagen och stunden vet ingen något, varken änglarna i himlarna eller Sonen, utan endast Fadern”, sade han. — Matt. 24:36—25:13, NW.
24. Fick Jesu lärjungar i samband med det första århundradets uppfyllelse av profetian om den ”stora vedermödan” i förväg veta exakt när vedermödan skulle komma?
24 Kom ihåg att i samband med uppfyllelsen under första århundradet av Jesu profetia om den ”stora vedermödan” fick de inte på förhand veta något årtal när det gällde den tid då de skulle fly från Jerusalem. I stället var det ett tecken de skulle hålla utkik efter — att ”det vämjeliga ting som ... [var] omtalat genom profeten Daniel ... [stod] på helig plats”. (Matt. 24:15, 16, NW) Det visade sig år 66. I lydnad lämnade Jesu efterföljare staden, och enligt historiska uppteckningar bosatte de sig på andra sidan Jordanfloden, i bergsområdet kring Pella. Men därefter gick det ett antal år innan den ”stora vedermödan” kom över Jerusalem år 70. Det finns ingen antydan om att Jesu efterföljare på förhand fick veta precis när vedermödan skulle komma. De befann sig redan på en trygg plats — det fanns verkligen ingenting som gjorde att de behövde veta det.
25, 26. Varför ger oss inte det förhållandet att Noa fick förhandsunderrättelse om dagen, när floden skulle komma, någon grundval att förvänta en förhandsunderrättelse om ”dagen och stunden”, när den ”stora vedermödan” skall komma?
25 Men jämförde inte Jesus själv Noas tid med tiden för sin närvaro? (Matt. 24:37—39) Och fick inte Noa på förhand reda på den exakta dagen när floden skulle börja? Jo, men skälet till att Noa fick reda på ”dagen” passar inte in på vår situation. Noa och hans familj behövde veta vid vilken tid floden skulle börja, så att de kunde få in alla grundarterna av djur i trygghet i arken och sedan själva gå in i den innan flodens vatten började falla. Detta var någonting som inte kunde ha gjorts många månader i förväg, eftersom de då i förtid skulle ha förbrukat de lagrade livsmedlen. Därför var det i precis rätt tid som Gud sade till Noa: ”Sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser, som jag har gjort.” — 1 Mos. 7:4.
26 Vi behöver emellertid inte veta ”dagen och stunden” när Guds kommande förstörelseverk skall börja. Djurskapelsens överlevande har inte anförtrotts åt oss, och bevarandet av gudfruktiga människor — som nu finns i mer än 200 länder runt om på jorden — beror inte heller på att de alla kommer in i någon fysisk byggnad på någon viss plats. Fullgörandet av Guds uppsåt, som inbegriper bevarandet av hans folk, kräver inte att de får någon förhandsunderrättelse om ”dagen och stunden”.
Framtidsutsikter för dem som överlever
27. Vilka krav måste man uppfylla för att få vara bland dem som överlever den ”stora vedermödan”?
27 Att det kommer att finnas människor som överlever den kommande ”stora vedermödan” blir klargjort i bibeln, och den visar vad som krävs för att få vara bland dem som överlever. I Uppenbarelseboken 7:14 beskrivs den ”stora skara” av dem som överlever, och det heter: ”De har tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.” (Hd) Detta betyder att de, när den ”stora vedermödan” börjar, kommer att ha ett rent och godtagbart utseende inför Jehova Gud. Vad skall detta ha krävt av dem? Att de utövat tro på Jesu utgjutna blod som grundvalen för att få sina synder förlåtna och även oavbrutet bemödat sig om att göra Guds vilja. — Joh. 3:36; Jak. 2:26.
28. Vilka storslagna framtidsutsikter har de som överlever denna ”stora vedermöda”?
28 Det är verkligen underbara framtidsutsikter som den ”stora skaran” av dem som överlever kommer att ha. Lammet, Jesus Kristus, ”skall leda dem till källor med livets vatten”. (Upp. 7:17, NW) Befriad från alla förtryckande ordningar som har bidragit till att göra livet på jorden obehagligt kommer den ”stora skaran” då att befinna sig i en idealisk situation för att bli återupprättad från mänskliga svagheter och ofullkomligheter. Jesus Kristus kommer att tillämpa på dem det fulla gagnet av sitt försoningsoffer. När de lydigt ger gensvar till hans hjälp, kommer de att växa mot fullkomlighet. På detta sätt kommer sjukdom, ålderdom och död, som beror på nedärvd synd och ofullkomlighet, till sist att tillintetgöras för evigt. (Upp. 21:3—5) Också den skada som orsakats av döden kommer att upphävas, när milliarder människor blir uppväckta från de döda. (Joh. 5:28, 29) Dessa uppväckta kommer likaså att ha möjligheten att vinna ändlöst liv.
29. Vad är det förståndigt av oss att individuellt göra nu?
29 ”Dagen och stunden” då vedermödan inträffar kan verkligen betyda antingen liv eller död för dig. Skulle det då inte vara förståndigt att du förvissar dig om att du nu lever som om den ”dagen och stunden” skulle komma i morgon? Vi vet inte ”dagen och stunden” när den ”stora vedermödan” kommer. Men detta förändrar inte det förhållandet att den snabbt nalkas. Den allmänna tidsperioden är tydligt utmärkt i Guds ord. Det ”släktled” som enligt Jesu förutsägelse skulle se inte bara händelserna under år 1914, utan också den ”stora vedermödan”, är nu långt upp i åren. Detta ger en klang av överhängande fara åt situationen och bör förmå oss att noga begrunda om vi personligen verkligen lever i fullt erkännande av det faktum att Guds ”dag och stund” för dom nu är nära.
[Bild på sidan 368]
Jesus Kristus beskrev för sina efterföljare de händelser som skulle leda fram till slutet för tingens ordning
[Bild på sidan 371]
Sedan de kristna hade flytt till trygghet, behövde de inte veta exakt när den ”stora vedermödan” skulle drabba Jerusalem