har vår fysiska frihet, i större fara än våra tusentals inspärrade bröder. (Hebr. 13:3) Kan vi låta obetydliga saker hindra oss? Låter vi våra händer sjunka? Kommer vi med ursäkter? Det finns inbärgningsarbete att utföra, ett slag att vinna! (Pred. 11:4) Giv därför dagligen lov och pris åt Jehova. Må vi dagligen köpa den lägliga tiden åt oss, emedan dagarna är onda. — Ef. 5:16, NW.

¹⁹ Den som bevarar sin ostrafflighet har oskyldiga händer och ett rent hjärta, ty såsom en trogen väktare fortsätter han att varna. (Hes. 3:17—19) Med forntidens trogne David kan han säga: ”Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse. Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke. Jag tvår mina händer, i oskuld, och kring ditt altare, HERRE [Jehova], vill jag vandra för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under. HERRE, jag har din boning kär och den plats, där din härlighet bor.” (Ps. 26:4—8) De ostraffliga finner att Jehovas vägar är ett värn för dem. Jehova är en sköld för dem som vandrar i ostrafflighet. Deras ostrafflighet vägleder och bevarar dem till evigt liv. (Ords. 10:29; 2:7; 11:3; Ps. 25:21) Endast Satan och hans organisation, som håller på att falla sönder, kommer att försöka hindra oss från att gå framåt mot mogenhet och kämpa oss fram till seger. Jehovas profeter i forna tider uthärdade och var trogna. Kristus Jesus, hans apostlar och andra trogna kristna från den första tiden förenade sig jublande med dem i att säga: Bevara ostraffligheten! Och nu lägger våra bröder i denna tid, som uthärdar stor förföljelse, beständigt sina röster till denna enträgna maning, att vi skall bevara ostraffligheten! Både den osynliga och den synliga delen av Jehovas mäktiga organisation står redo att hjälpa oss att bevara vår ostrafflighet.

(The Watchtower, 15 augusti 1956)

Frågor från läsekretsen

● Matteus 20:29 och Markus 10:46 talar om att Jesus gav den blinde tiggaren Bartimeus hans syn när han var på väg ut ur Jeriko, men Lukas 18:35 säger att denna händelse ägde rum då Jesus var på väg in i Jeriko. Hur kan man förklara denna motsägelse? — B. F., Kanada.

I sin bok Archaeology and Bible History anlägger Joseph P. Free några intressanta synpunkter på denna sak. Vi citerar från sidan 295: ”Strax innan Herren träffade Sackeus i Jeriko, gav han den blinde mannen hans syn i samma trakt. I Matteus’ skildring sägs det att denna händelse inträffade då Kristus lämnade Jeriko, men av Lukas’ berättelse framgår det att den inträffade när han var på väg in i Jeriko. Somliga har menat att det här var fråga om två olika tillfällen, och det kan ju tänkas. Arkeologien har emellertid kastat ökat ljus över denna skenbara motsägelse. I början av 1900-talet gjorde ledamoten av tyska orientaliska sällskapet, professor Ernst Sellin, utgrävningar i Jeriko (1907—1909). Hans utgrävningar gav vid handen att Jeriko på Jesu tid utgjordes av två städer. Den gamla judiska staden låg halvannan kilometer från den romerska staden. I ljuset av detta vittnesmål ser man den möjligheten, att Matteus talar om den judiska staden, som Kristus hade lämnat, under det att Lukas talar om den romerska staden, som Kristus ännu inte hade nått fram till. Sålunda var det på sin väg från den gamla staden till den nya som Kristus träffade på och botade den blinde Bartimeus. Om dessa tre skildringar, i Matteus, Markus och Lukas, avser samma händelse, motsäger de således inte varandra; och om de avser olika tillfällen då Kristus botade blinda, så föreligger naturligtvis ingen motsägelse.”

Här har vi en utmärkt illustration av hur dåraktigt det är att påstå att bibeln motsäger sig själv, vilket somliga gör. Fullständig kunskap om de förhållanden, som rådde på den tid då händelserna inträffade, klargör sådant som tycks vara motsägande för den ytlige betraktare i våra dagar, flera hundra år senare, som inte känner den fullständiga bakgrunden. Dessa skenbara motsägelser bevisar också att det inte förekom någon maskopi mellan dem som nedskrev de olika avsnitten i bibeln eller mellan dem som skrev av handskrifterna. Sådana tydliga, skenbara motsägelser, som den vi här behandlat, skulle helt visst aldrig uppstå, om de varit i maskopi med varandra. Det förhållandet att det förekommer sådana skenbara motsägelser i bibeln bevisar att nedskrivarna inte var i maskopi med varandra, och när alla fakta kommer i dagen, avlägsnas till och med själva den skenbara motsägelsen.