Vad säger bibeln?

Har profetiorna om Messias blivit uppfyllda?

DE INSPIRERADE hebreiska skrifterna (vanligen kallade ”Gamla testamentet”) utlovar att hela människosläktet en dag skall glädja sig över ändlösa välsignelser från Skaparen. Dessa välsignelser skall göras tillgängliga genom en individ som kallas ”Messias”, vilket betyder ”en som är smord”, en avkomling av Abraham genom kung David. — 1 Mos. 12:1—3; 22:18; 2 Sam. 7:12—16; Dan. 9:25, 26.

I Daniel 7:13, 14 beskrivs Messias såsom en ärorik konung som skulle komma ”med himmelens skyar” och som ”alla folk och stammar och tungomål måste tjäna”. Skall denna profetia om hur ”alla folk och stammar och tungomål” skall förenas under Messias’ styrelse någonsin förverkligas?

Under rubriken ”Messias” skriver Reuben S. Brookes i A Dictionary of Judaism: ”Judendomen har ingenting bestämt att säga i dessa frågor.” Men vad säger bibeln? Har över huvud taget några profetior om Messias blivit uppfyllda?

Vad bibeln säger i denna fråga är inte allmänt känt. Varför inte? Det heter i The Book of Jewish Knowledge: ”Nya föreställningar, omgivna av hemlighetsmakeri och präglade av mysticism, ... trängde så småningom in i den judiska religiösa tankevärlden efter det att fångenskapen började i Babylonien.” The Jewish Encyclopedia tillfogar: ”Många främmande element smög sig för övrigt in vid denna tid och blev en del av den sammangyttring av bildrika framställningar som hade avseende på Messias.” Följden blev att den judiska föreställningen om Messias nu ”innefattar en mängd bisarra fantasier som omöjligtvis kan göras förenliga med eller vävas samman till någonting som liknar en begriplig tavla.” Om man vill få en sann bild av denne Guds Smorde, måste man alltså gå tillbaka till bibeln.

Vad bibeln säger om Messias’ verk

Skriften lär att det var nödvändigt för Messias att utföra ett visst förberedande verk för att tillförsäkra hela människosläktet välsignelsen av hans styre. Vad slags förberedelse skulle detta kräva? Om människor verkligen skall få nytta av Guds Smordes styrelse, måste han sörja för att undanröja den grundläggande orsaken till så många av svårigheterna på jorden — människans ofullkomlighet. Denna ofullkomlighet kallar bibeln ”synd” och visar att vi ärver den vid avlelsen. Kung David utbrast: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” — Ps. 51:7.

Om denna fas i Messias’ verk profeterade Jesaja: ”Han var sargad för våra överträdelsers skull.” ”Han utgav sitt liv i döden ... han som bar mångas synder och bad för överträdarna.” — Jes. 53:5, 12.

Talar detta bibelställe verkligen om en Messias som skulle lida och dö? Den judiske lärde Isaac Abravanel (1437—1508) medgav: ”Jonatan ben Uzziel tillämpar det i targumen på den kommande Messias; och detta är också våra egna lärdas uppfattning i de flesta av deras midrascher [ett slags judisk bibelkommentar].”

I Daniel 9:24—27 framhålls det också att Messias skulle komma ”för att göra slut på överträdelsen och för att göra ände på synd och för att förlåta missgärning”. (Vers 24, enligt Jewish Publication Society translation) I Sakarja 9:9 och 12:10 heter det vidare att Messias skulle komma ”fattig [ödmjuk, 1878 års sv. övers.], ridande på en åsna”, och att människor, sedan de ”stungit” honom, skulle ”hålla dödsklagan efter honom ... och bittert sörja honom”.

Hur var det under det första århundradet?

När skulle denna del av Messias’ verk uppfyllas? Daniel 9:25 (NW) säger uttryckligen: ”Från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor”, det vill säga sammanlagt sextionio veckor. Judiska auktoriteter påpekar i överensstämmelse med det kronologiska verket Seder Olahm Rabbah att detta är årsveckor, var och en sju år lång. De sextionio veckorna (7+62) uppgår alltså till 483 år. (Se även överskriften till Daniel 9 i 1917 års svenska översättning.)

Enligt Nehemja 2:1—6 skulle ”ordet ... om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem” (inte endast templet) utgå i den persiske kungen Artaxerxes Longimanus’ tjugonde regeringsår. När var det? De bästa auktoriteterna anger att det var år 455 f.v.t. Om vi räknar därifrån och 483 år fram i tiden, så kommer vi till år 29 v.t.

De kristna grekiska skrifterna (eller ”Nya testamentet”) framhåller att Messias var väntad vid den tiden. (Luk. 2:25, 38; 3:15) Judiska auktoriteter håller med om detta. Åtskilliga personer under det första århundradet v.t. gjorde anspråk på att vara Messias. Men endast en framträdde år 29 v.t. Det var Jesus från Nasaret. Hur vet vi det?

Redogörelsen i Lukasevangeliet upplyser oss om att Jesu förelöpare, Johannes döparen, började sin offentliga verksamhet ”i femtonde året av kejsar Tiberius’ regering”, och detta år löpte in i år 29 v.t. (Luk. 3:1) Bibeln ger vid handen att Jesus döptes omkring sex månader senare, på hösten år 29 v.t. Vid den tiden blev han smord med Guds ande i uppfyllelse av Jesaja 61:1 och började sin bana som Messias eller Guds Smorde. — Luk. 3:21—23; 4:16—21.

Daniel 9:26, 27 (NW) visar att Messias skulle ”avskäras” genom offerdöden tre och ett halvt år senare, ”i halva veckan”, det vill säga mitt i den sjuttionde årsveckan. Det var precis vid den tidpunkten Jesus dog, på våren, påskdagen år 33 v.t. (Matt. 26:2; Joh. 13:1—3) I profetian förutsägs det vidare att ”staden [Jerusalem] och helgedomen skall en anryckande furstes folk [de romerska legionerna under härföraren Titus] förstöra”. Messias måste alltså ”avskäras” innan romarna skulle förstöra Jerusalem och dess tempel år 70 v.t.

Erkänd eller förkastad?

Hur skulle Messias bli mottagen då han kom i ödmjukhet? I Jesaja 53:3, 4 beskrevs detta i förväg: ”Föraktad var han och övergiven av människor. ... Vi höllo honom för intet. ... Vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad.” Varför handlade de på det sättet mot sin utlovade Messias, Jesus?

Av samma skäl som vissa judar under det första århundradet erkände och följde andra som gjorde anspråk på att vara Messias. I The Book of Jewish Knowledge heter det: ”Det som var utanför det vanliga med dessa Messiaspretendenter under det första århundradet var att var och en tjänade som en samlande kraft för judisk resning mot romerskt styre. I motsats till Jesus ... var de andra ’messiasfigurerna’ under denna period utan undantag militanta orostiftare och patrioter.”

Jesus uppfyllde alltså inte de nationalistiska politiska förväntningar som judarna hyste på hans tid. Däremot uppfyllde han verkligen vad bibeln hade förutsagt beträffande Messias’ ankomst under det första århundradet. Detta utgör en garanti för att alla andra profetior som handlar om Messias’ styrelse såsom en mäktig konung likaså skall gå i uppfyllelse genom honom.