Guds dom uppenbarar vilka som är verkligt rika
1. Varför är budskapet om Guds rike nu i vår tid så kraftfullt?
I SIN profetia om ändens tid sade Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer.” Detta svarar mot budskapet vid hans första ankomst, som löd: ”Himmelriket har kommit nära.” Budskapet för vår tid är kraftfullare. Det kungör att Guds rike verkligen är upprättat, eftersom Jehova på hösten år 1914 v.t. insatte sin konung, Kristus Jesus, på tronen, men inte på en jordisk tron utan på det himmelska Sions berg. — Matt. 24:14; 4:17; NW; Ps. 2:6; Hebr. 12:22.
2. Vilket tillvägagångssätt kan hjälpa oss att förstå hur liknelsen i Lukas 16:19—31 är tillämplig på vår egen tid’
2 Att budskapet om Riket förkunnades vid Jesu första ankomst markerade början på en inspektions- och domstid. Det var det första draget i mönstret för domen. Det ledde till att förändringar började inträffa för två klasser, enligt vad Jesus framhöll i sin liknelse om den rike mannen och Lasarus. Det förhåller sig på samma sätt i vår tid. De principer, på vilka inspektionen och domen grundar sig, är fortfarande desamma, men de gäller nu i så mycket större skala. Genom att undersöka det sammanhang, i vilket liknelsen förekom, och andra skriftställen, som har samband med den, kunde vi identifiera de båda främsta aktörerna vid Jesu första ankomst, då det inträffade en första uppfyllelse. Samma tillvägagångssätt kan hjälpa oss att få en klar bild av den nuvarande situationen. Det kan också hjälpa oss individuellt till klarhet om var vi står i förhållande till detta mönster för domen och det som är avsikten med det.
3. Hur kan vi få veta vilka som i denna tid utgör den ”rike mannens” klass?
3 Vi behöver inte se oss omkring så länge för att finna den nutida ”rike mannens” klass. De religiösa prästerna och ledarna i kristenheten är påfallande lika de judiska religiösa ledarna på Jesu tid. Liksom det var på den tiden befinner sig dessa män i en klass för sig själva, gäller för att vara okränkbara, anses vara överlägsna i fråga om samhällsställning och bildning och är framstående genom sin klädsel och sina många titlar. De är rika i vad det gäller inflytande och bemärkthet, står ofta väl till boks hos de politiska styresmännen, ja, i somliga fall utövar de verklig makt bakom tronen eller diktatorn. Dessa män är också rika i religiöst avseende i sina anspråk på att vara de enda som är Guds språkrör när det gäller nationella angelägenheter såväl som sociala och personliga problem. I sina församlingar är de vanligen de enda som är ordinerade att predika och leda gudstjänsterna. I somliga kyrkoorganisationer anser sig dessa män ha rätt att höra bikt och ge syndaförlåtelse. Somliga menar sig rentav ha rätt att helgonförklara en människa, dvs. förklara henne vara helig och rättfärdig. Den nutida ”rike mannens” klass söker i sanning pryda sig med purpur och linne och njuta i sin prakt av livet dag efter dag. — Luk. 16:19.
4. Sedan när har en nutida ”Lasarus”-klass framträtt, och hur gick det till?
4 Vi behöver inte heller se oss omkring så länge för att finna motsvarigheten till ”tiggar”-klassen i Jesu liknelse. Tänk på att denna klass av ringa och ödmjuka människor vid Jesu första ankomst trädde fram så snart som förelöparen, Johannes döparen, började predika. På samma sätt förhöll det sig i nutiden. Innan Guds rike upprättades år 1914, utfördes ett liknande förberedande arbete med att röja vägen framför Jehovas representant. (Mal. 3:1) Eftersom det var ett verk av större omfattning, sträckte det sig över en längre period, omkring fyrtio år. Omedelbart fann det dem som var medvetna om sitt andliga behov men som i likhet med Johannes’ lärjungar inte längre blev beroende av de ortodoxa religiösa ledarna för att få andlig föda. Fram till den tiden hade de, i likhet med Lasarus, som var full av sår, placerats ”vid hans [den rike mannens] port”, för att de skulle kunna fånga de smulor som kunde falla från hans bord. (Luk. 16:20, 21) Men i likhet med sin tidigare motsvarighet har kristenhetens präster visat skral omsorg om folk i gemen. De har föredragit sina traditioner och trosbekännelser framför strängt bibliska läror. Deras bord kan tyckas vara dukat till kalas, men maten är förfalskad, fördärvad.
Rätt uppfattning om tidsfaktorn
5. Bör vi förvänta en plötslig uppfyllelse av det som framställdes i bild genom den rike mannens och Lasarus’ död?
5 Såsom det framställdes i liknelsen inträffade därpå något som förändrade hela bilden. Båda männen dog. Det är på denna punkt som det så viktiga tidsmomentet kommer in, och det markeras i uppfyllelsen av att de goda nyheterna om Guds rike blir förkunnade. Ja, döden utgör en höjdpunkt, men fatta nu inte detta på felaktigt sätt. De förändringar som uppstår kommer inte med en enda gång, de påverkar inte alla samtidigt. Det gick inte till på det sättet vid Jesu första ankomst. Som en förberedelse till Jesu förkunnargärning utfördes ett arbete och frambärs ett budskap under sex månader dessförinnan, och det medförde tröst för somliga och plåga för andra. Sanningsbudskapet, som var koncentrerat kring Guds rike, medförde likaså före 1914 tröst och hopp för somliga, det mättade de hungrigas själar, men det gjorde prästerna vreda och fick dem att känna sig plågade, och de var inte sena att visa detta. (Boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose innehåller ytterligare detaljer.) Denna tidiga verksamhet och detta tidiga budskap utfördes i förväntan på ett större och mera klart utbildat mönster som skulle utvecklas efter 1914. Här skulle vi kunna göra en jämförelse med morgonsolen. Vi behöver inte vänta på att den skall gå upp, så att dess genomträngande strålar uppenbarar allting i skarpa konturer. Dessförinnan, som en försmak av dagen, ger oss det välkomna gryningsljuset en allt klarare bild av landskapet framför oss.
6. Vilken ytterligare vägledning får vi i fråga om detta?
6 Det är en sak till att tänka på. När Jesus framställde sin liknelse räknade de religiösa styresmännen fortfarande med att kunna vidmakthålla sin höga levnadsstandard och sina andra höga anspråk på livet. Det fanns också många i ett tiggarlikt tillstånd som först längre fram erfor den gudomliga ynnestens tröst. Detta ändrade emellertid inte på det förhållandet att tiden för inspektion hade börjat, och ingenting kunde ändra dess principer, hejda eller rentav hindra att den genomfördes. Jesu ord vittnade om det. På samma sätt var det i vår tid. När Kristus Jesus väl blivit insatt på tronen på det himmelska Sions berg, då hedningarnas tider hade löpt ut år 1914, kunde ingenting hejda eller fördröja de åtgärder som nu var bestämda att vidtas.
7. Hur framhöll Paulus vem den större Abraham är, och vilken utmärkt uppfordran utmynnade hans ord i?
7 När Paulus under inspiration redogör för den teokratiska regeringen på ”Sions berg ... det himmelska Jerusalem”, nämner han ”änglar i mångtusental, ... en [kristen] församling av förstfödda”, och därpå talar han om den viktigaste gestalten, den större Abraham, ”Gud, ... allas domare”. (Hebr. 12:22, 23, Hd) Ja, han dömer ”Lasarus”-klassen och den ”rike mannens” klass och alla andra. Hans ”rättsliga beslut” (NW) ”är ... såsom det stora havsdjupet”, ett ”stort svalg”, rättfärdigt och obevekligt för vilken klass det vara må. (Ps. 36:7; Luk. 16:26) Men ända fram till den tid, då hans dom slutligen verkställs, är det möjligt för enskilda människor att uppleva en hjärteförändring och lämna den ena klassen och fly till den andra, ja, också under denna tid av inspektion. Men glöm inte att tiden är begränsad. Det är detta som Paulus tycks ha i tankarna, då han fortsätter: ”Se till, att ni inte visar bort den som talar till er!” (Hd) Han framhåller vidare att hela den nuvarande tingens ordning, ja, den symboliska himmelen och jorden, skall försättas i skakning och bli fullständigt avlägsnad. Han slutar så med denna utmärkta uppfordran: ”Då vi alltså se att vi skola få ett rike som icke kan skakas, må vi då alltfort vara föremål för oförtjänt godhet, genom vilken vi kunna på ett godtagbart sätt ägna helig tjänst åt Gud med gudaktig fruktan och vördnad.” (NW) — Hebr. 12:25—28.
8. Vilka slutord tillade Paulus, och vilken skillnad bör vi lägga märke till?
8 Så tillfogar Paulus några kraftiga slutord: ”Ty vår Gud är också en förtärande eld.” Lägg märke till skillnaden här. I sin liknelse talade Jesus om det glödheta tillstånd som människor utsätts för medan de fortfarande är här på jorden och som plågar men inte dödar. Men Paulus talade om domens slutliga verkställande, som innebär att allt liv förtärs och tillintetgörs i ”den brinnande sjön, ... den andra döden”. — Hebr. 12:29, NW; Upp. 20:14.
9. Hur kastar profetian i Uppenbarelseboken 11:7—12 ytterligare ljus över tidsfaktorn?
9 När vi begrundar fakta, finner vi ytterligare tecken som tyder på att man noggrant måste begrunda tidsfaktorn. Året 1914 markerade visserligen Guds rikes födelse, men det var inte förrän år 1919 som ”Lasarus”-klassen till fullo insåg att dess tillstånd var förändrat. (Upp. 12:5) Vad var det som hände? Under första världskriget tillät Gud kristenhetens präster att förtrycka Jehovas överlämnade tjänare av ”Lasarus”-klassen och mota in dem i overksamhetens trånga hörn. Som klass betraktade tycktes det vara ute med dem, och symboliskt talat låg deras livlösa kroppar till öppet beskådande ”på gatan i den stora staden”, det stora Babylon. Deras fiender fröjdades över dem. Enligt Guds bestämda påbud inträffade så en plötslig förändring. ”Livsande från Gud” återförde dem till verksamhet, och ”de hörde en stark röst från himmelen säga till dem: ’Kom upp hit’ ... och deras fiender sågo dem.” Detta är exakt vad som år 1919 hände Jehovas vittnen, som blev återförda till Guds ynnest och hans upphöjda tjänst i hans rikes intresse, och detta inför allas ögon, också deras fienders, som tillhörde den ”rike mannens” klass. — Upp. 11:7—12; v. 11 och 12 enl. NW.
10. Hur har de förändrade förhållandena för de båda klasserna blivit ännu påtagligare sedan 1919?
10 Sedan dess har de förändrade förhållandena blivit mer och mer påtagliga, alldeles som det hade förutsagts. Jehovas sanna tjänare, som tidigare hade gråtit och hungrat, kunde nu ”ropa av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd”, eftersom de fick mätta sig med Rikets sanningar och blev berikade genom tjänst för Riket. Som en kontrast härtill kommer ve över de förmenta Guds tjänare som ”förklara” sig ”själva rättfärdiga inför människor” (NW) och som vill att ”alla människor” skall ”tala väl” om dem. Dessa har nu orsak att ”upphäva skrin på grund av smärta i hjärtat”, då de ser ”Lasarus”-klassen ha stor framgång och göras verkligt rik, bli ”välsignad .. . med varje andlig välsignelse i det himmelska i förening med Kristus”, den regerande konungen, och med Jehova, den större Abraham. Men den nutida ”rike mannens” klass är nära nog död och begraven med avseende på något bevis på gudomlig ynnest. De förkastar budskapet om Guds rike, som ”Lasarus”-klassen förkunnar. I stället förordar de sådana mänskliga politiska surrogat som Nationernas förbund och Förenta nationerna. Låt oss nu undersöka vad den ”rike mannens” klass i våra dagar begär, enligt det som Jesus antydde i sin liknelse. — Jes. 65:14, NW; Luk. 6:26; 16:15; Ef. 1:3, NW.
Vad den nutida ”rike mannens” klass begär
11. Hur ser vi en uppfyllelse i vår tid av det som den rike mannen bad om enligt Lukas 16:24?
11 I stort sett är de nutida religiösa ledarnas argument lika dem som framfördes av de skriftlärda och fariséerna. I båda fallen gäller regeln att gärningar talar bättre än ord. De bemödar sig på alla sätt om att förringa eller omintetgöra ”Lasarus”-klassens energiska verksamhet och angelägna budskap, ja, de har rentav sökt få verksamheten förbjuden där detta varit möjligt. De säger ungefär så här: ”O, sänd i väg Lasarus för att svalka min tunga med en droppe vatten här i denna flammande eld!” Om de bara kunde få höra några lugnande, berömmande ord från Jehovas vittnen och om de samtidigt, i förbigående, kunde få dem att överge sin ställning i den gudomliga ynnesten! Vad som helst för att få bort dem från platsen invid Abrahams bröst! — Luk. 16:24.
12. Vad har följden blivit av den begäran som den ”rike mannens” klass framställde, vilket framgår av Abrahams svar?
12 Du kanske erinrar dig att Abraham som svar på den rike mannens begäran bara gjorde en tillbakablick och därmed antydde att ingenting kunde ändras. Så förhåller det sig också i vår tid. Ansträngningarna att få Jehovas vittnen att dämpa ned budskapet eller att ändra ståndpunkt är lika fruktlösa som de liknande ansträngningarna med den första kristna församlingen. Jehova ger samma föreskrifter åt ”Lasarus”-klassen i våra dagar som han gav åt sin tjänare Jeremia: ”Gå till alla, som jag sänder dig till, och tala allt vad jag bjuder dig. De skola [förvisso] strida mot dig, men icke bliva dig övermäktiga; ty jag är med dig, säger Jehovah, för att frälsa dig.” — Jer. 1:7, 19, My.
13. Hur framgick det av Jesu ord, då han talade om det stora svalget, att liknelsen har en mycket vidare tillämpning?
13 Vidare minns du kanske att Abraham enligt liknelsen därnäst riktade uppmärksamheten på det ”stora svalget”. Men har du tänkt på att han inte talade bara om den rike mannen och Lasarus och sade att ingen av dem kunde gå över till den andre för svalgets skull? Han talar om många människor på båda sidor och säger: ”Ett stort svalg är satt mellan oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till eder icke skola kunna det och för att ej heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.” — Luk. 16:26.
14. Vilka andra klasser framträder i den nutida uppfyllelsen förutom de som den rike mannen och Lasarus var bilder av?
14 På detta sätt angav Jesus att liknelsen har en mycket vidare tillämpning. Detta gäller särskilt den nutida uppfyllelsen. Den rike mannen hade ju fem bröder, som underförstått var på väg till samma ”pinorum”. De enda skapelser som enligt Jesu ord var på Lasarus’ sida var de som gjorde sig besväret att placera honom, en fattig tiggare, vid den rike mannens port, och därtill hundarna som omtänksamt slickade hans sår. Detta ger oss den ledtråd vi behöver. De gjorde något för Lasarus i hans svåra belägenhet. Den rike mannen gjorde ingenting. I en annan liknelse talar Jesus om dem som gör gott mot hans andliga bröder (”Lasarus”-klassen), ja, mot den minste av dem, när de ser dem lida nöd. De som är glada över att få göra Kristi bröder en tjänst är kanske mycket obetydliga personer, bara hundar, i deras ögon som utgör den ”rike mannens” klass, men Jesus säger att i hans ögon är de får (dvs. hans ”andra får”, utöver hans ”lilla hjord” av medarvingar). (Joh. 10:16; Luk. 12:32) Sådana som vägrar eller underlåter att alls ge dem någon hjälp liknar Jesus å andra sidan vid getter, som drabbas av den slutliga domen, den förtärande ”eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar”. Vad de fårlika beträffar, så bjuds de att ta ”i besittning det rike, som är tillrett åt eder”. Såsom det framgår av den syn som gavs Johannes tjänar de Gud redan nu ”dag och natt i hans tempel”, intimt förenade med ”tempel”-klassen eller ”Lasarus”-klassen, och de befinner sig alltså i en jordisk ställning av gudomlig ynnest. Dessa följeslagare görs också verkligt rika, ”ty Lammet ... skall ... leda dem till livets vattenkällor”. — Matt. 25:31—46; Upp. 7:15—17.
Nästa begäran avslagen
15. Hur går det nu till att den rike mannen ber att Lasarus skall få bege sig till hans ”faders” hus?
15 Att uthärda plågsam skam och vanära är svårt nog. Ännu värre är det om sådana som du känner väl, din egen familj, kanske berörs och alla i lika mån blir offentligen avslöjade. Kristenhetens präster och ledare befinner sig nu i en ställning som påminner om den som det judiska prästerskapet intog på Jesu tid. De skulle vilja manövrera ”Lasarus”-klassen bort från den ställning den intar, från att ge odelad hängivenhet åt den större Abraham. Skulle inte ”Lasarus”-klassen kunna sändas i väg på ett uppdrag och, såsom det hette i liknelsen, hälsa på hemma hos den rike mannens fem bröder och stanna tillräckligt länge för att ge dem ett ”grundligt vittnesbörd” (NW)? (Luk. 16:27, 28) Skulle de inte med andra ord i all vänlighet kunna söka upp kristenhetens understödjare och vittna för dem, men därvid avge ett sådant vittnesbörd att de förskonades från plåga? Om några skulle göra det, då kan vi vara förvissade om att de skulle välkomnas och hållas kvar och göras till en del av den rike mannens ”faders” hus, kristenhetens faders, hans som är ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen!
16. I vilket avseende får Abrahams svar nu en mera omfattande uppfyllelse?
16 Skulle det kunna gå till på det sättet? Tänk på Abrahams svar: ”De har Moses och profeterna. De bör lyssna till dem!” (Luk. 16:29, Hd) Till dessa hebreiska skrifter har nu fogats de kristna grekiska skrifterna. ”Lasarus”-klassen och dess medförbundna, dvs. alla Jehovas vittnen, använder nu hela bibeln och förkunnar bland annat om anledningen till Guds dom mot det stora Babylon, om dess blodskuld, dess vänskap med världen, dess falska läror, dess skamlösa prakt, dess stundande förintelse. — Upp. 17:5, 6; 18:2, 3, 21.
17. a) Hur påverkas den ”rike mannens” klass av det ”grundliga vittnesbördet”? b) Vilket tecken ber de om, och varför gör de det?
17 Ett sådant mera omfattande ”grundligt vittnesbörd” är inte av det slag som behagar vare sig kristenhetens ledare eller dess understödjare. När den rike mannen svarade: ”Nej, fader Abraham”, sade han i själva verket ”nej” till Mose och profeterna. Hur sant är inte detta i våra dagar! Det är inte Jehovas vittnen själva som de religiösa ledarna tycker illa om eller fruktar. Det är deras budskap från bibeln som de ogillar, eftersom det likt ett svärd är mäktigt att ”genom Gud ... kullkasta väl förskansade ting”. (2 Kor. 10:4, NW; Ef. 6:17) Vad som helst utom detta! Vad skulle då kunna vara ett alternativ? Ett tecken! Ett tecken så överväldigande att det varken skulle behövas förnuftsskäl eller tro. ”Om någon kommer till dem från de döda, så skola de göra bättring”, löd den rike mannens vädjan. (Luk. 16:30) Den ”rike mannens” klass insåg behovet av ånger och bättring å sina understödjares sida, men de önskar att denna omvändelse skall åstadkommas genom att man tar en eller annan genväg. De vill att en sådan metod skall tillämpas som inte kräver att ”Guds sju vredesskålar” oupphörligt utgjuts ”över jorden” eller att det ideligen skall hänvisas till Mose och profeterna och de övriga skrifterna med orden: ”Det är skrivet.” — Upp. 16:1, Hd; Matt. 4:4, 7, 10.
18. I vilket avseende kan Abrahams sista ord sägas passa in väl på förhållandena i denna tid?
18 Det går inte att ändra eller kringgå mönstret för domen. ”Om de icke hör på Moses och profeterna, skall de icke heller låta övertyga sig, om någon uppstår från de döda.” (Luk. 16:31, Hd) Det var Abrahams sista ord. Det gick så med de judiska prästerna och deras understödjare. Det kommer att gå så också i våra dagar. Såsom det var i den första tiden, så är det nu. Varken de religiösa ledarna eller deras understödjare kan påstå att de inte har haft tillfälle att höra Skriftens ord och dess budskap. De tvingas inte att lyssna eller att bli övertygade. De kan förhärda sina hjärtan och tillsluta sina ögon. De kan stå emot och förfölja, men de kan inte tysta ned vittnena, som åtnjuter den större Abrahams skydd. På apostlarnas tid ”utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem. Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord” eller ”ordets goda nyheter” (NW). (Apg. 8:1, 4) I våra dagar kan vittnena tvingas under jorden, men de predikar fortfarande.
19. Vilket större ansvar vilar nu på alla religionsbekännarna?
19 Religionsbekännarnas ansvar har i själva verket blivit mycket större, eftersom ”någon ... från de döda” verkligen har blivit uppväckt. Så här sade Petrus: ”Honom [Kristus Jesus] har Gud uppväckt på tredje dagen. Och han bjöd oss predika för folket och betyga [avgiva ett grundligt vittnesbörd, NW], att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda.” (Apg. 10:40, 42) Ja, ett grundligt vittnesbörd avgavs på den tiden, men ett sådant har avgetts i ännu större omfattning nu, sedan denne som blivit uppväckt har blivit konung och domare i Guds rike. Dessutom blev ”Lasarus”-klassen själv bildligt talat uppväckt från de döda år 1919, såsom vi redan har framhållit, liksom Jona blev räddad ur den stora fiskens buk. Men ingenting av allt detta bekommer den rike mannens och hans bröders hus det allra minsta.
Hur man lär sig att bli verkligt rik
20. Vilka tydliga likheter lägger vi märke till, när vi jämför Jakobs ord om rika människor med Jesu liknelse?
20 Bibelskribenten Jakob har på ett mycket träffande sätt sammanfattat de olika dragen i det ämne vi här har dryftat. Under inspiration skrev han: ”Hör nu, ni rika: gråt och tjut över edert elände [eder plåga] som kommer över eder. Edra rikedomar hava multnat, och edra överklädnader [av linne och purpur] hava blivit malätna. ... Någonting som liknar eld är vad ni hava hopat [inte i den framtida eviga pinan efter döden, utan] i de yttersta dagarna.” Med direkt hänsyftning på mönstret för domen fortsätter han därpå: ”Se, domaren står för dörren. Bröder, tag profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i fråga om att lida ont och utöva tålamod. ... Ni hava hört om Jobs uthärdande och hava sett den utgång som Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint i sin tillgivenhet och barmhärtig.” — Jak. 5:1—3, 9—11, NW.
21. Vilka likheter finner vi mellan dramat om Job och det som handlar om Lasarus?
21 De senare orden anger mönstrets ljusa sida. Under avsevärd tid var Job, i likhet med Lasarus, berövad allting och måste skrapa bort var från sina bulnader, liksom hundarna slickade Lasarus’ sår. (Job 2:8) Job var också prisgiven åt sina förmenta välgörare, sina tre religiösa vänner, av vilka han fick ungefär lika mycket lättnad och hjälp som Lasarus fick av de smulor som föll från den rike mannens bord. Därpå kom en inspektion och dom från Jehova, som medförde att var och en blev satt på sin rätta plats. På så sätt uppenbarades det vem som var verkligt rik. Job, som återfick sin hälsa och öppet framstod såsom den som ägde Guds ynnest, blev välsignad med dubbelt så mycket som han hade haft förut. Därtill fick han en ny familj, tio vackra barn, vilket påminner om den ”stora skaran” av ”andra får” som församlas till ”Lasarus”-klassen för att bli ”en hjord” under ”en herde”. — Job 42:10—17; Upp. 7:9; Joh. 10:16.
22. Vad måste vi göra för att bli verkligt rika, och vad måste vi undvika?
22 Envar av oss kan lära sig hur man blir verkligt rik, även om det innebär att man måste ändra sitt livsmönster. Vi kan följa maningen: ”Sök Jehova, ... medan han står att finna.” Vi kan undvika de misstag som begås av den onde och ”skadegörande mannen”. Den rike mannen i Jesu liknelse lärde sig aldrig någonting. Han var högmodig och självupptagen in i det sista; han framhärdade i att betrakta Lasarus som en tiggare och inget annat, som kunde uppmanas att lyda hans befallningar. Men Abraham bemötte hans begäran med att förorda en enda sak: ”Moses och profeterna”, den Heliga skrift. Guds mönster har framställts mycket klart i Skriften. Den visar att du måste ”vända tillbaka till Jehova, som skall hava förbarmande ... ty han skall förlåta på ett storslaget sätt”. — Jes. 55:6, 7, NW.
23. Hur hjälper oss Jesu budskap till laodicéerna i detta avseende?
23 Också Jesus visade, i sitt budskap till ”Laodiceas församling”, hur du kan lära dig av kontraster att uppskatta sanna rikedomar. Hans ord var visserligen i första hand riktade till ”Lasarus”-klassen, men samma principer gäller för allt Guds folk. Den här församlingen hade blivit ljum på grund av sin underlåtenhet att skilja mellan sanna och falska rikedomar och sade skrytsamt: ”Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet.” De var sig själva nog och var egenrättfärdiga. Men om man utgick från sanna andliga värden, var de, såsom Jesus sade, eländiga, ömkansvärda, fattiga, blinda och nakna, och det var fara värt att de skulle bli förkastade, utspydda ur hans mun. Lägg märke till vilket botemedel Jesus föreskrev: ”Så råder jag dig då, att du köper av mig guld, som är luttrat i eld, för att du skall bliva [verkligt] rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.” — Upp. 3:14—18.
24. Vad krävs av den som skall följa Jesu ord: Köp av mig?
24 Ja, just det! Köp av mig, sade Jesus, och betala mitt pris. Det är inte orimligt. Han uppmanar dig att hängivet ge dig själv och överlämna dig åt Jehova enligt det mönster han själv har givit. Att du underställer dig hans fostran och tuktan medför den ”beprövade beskaffenheten hos ... [din] tro — av mycket större värde än guld, ... prövat genom eld”. ”Sök rättfärdighet”, inte genom att söka lysa med vad du själv har av ”purpur och linne”, utan genom att bära kläder som har tvättats ”vita i Lammets blod”, i det att du litar på hans lösenoffers förtjänst. ”Sök ödmjukhet” genom att vara läraktig, ständigt gnida in ögonsalvan, göra verkliga ansträngningar att hålla ögonen öppna för de sanningar som lagts upp i förråd i Guds ord. — 1 Petr. 1:7; Upp. 7:14; Sef. 2:3; NW.
25. Vilken nyttig uppmuntran gav Jesus därpå?
25 Åt alla som slår in på denna kurs gav Jesus ett synnerligen uppmuntrande löfte: ”Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp. 3:20) Om du så vill, kan du hörsamma denna vädjan till dig personligen och bli verkligt rik, uppnå den ställning där du får åtnjuta hans ynnest och får hans godkännande såsom en del av den ena och enda hjorden under en enda herde.
26. Vad är det nu mycket angeläget att man gör, och vilken egenskap måste man ha?
26 Om det går upp för dig att du har varit fången i det stora Babylon, följ då denna maning omedelbart och bli en medlem av Jehovas folk genom att överlämna dig åt honom. Babylonierna uppmanas inte att fly, men Jehova säger: ”Gå ut från henne, mitt folk” (Upp. 18:4, Hd) Det gäller att ha tro, en levande tro som understöds av ett handlingssätt i överensstämmelse med Guds sanningsord. Okunnighet är ingen ursäkt. Den svalglika demarkationslinjen är klart och tydligt uppdragen. Jesus sade: ”Detta [är] grundvalen för domen att ljuset har kommit i världen.” I sitt liv och sin förkunnelse personifierade och exemplifierade Jesus själv ”det sanna ljuset, som giver ljus”. Människor har i allmänhet vägrat att komma till ljuset, de har föredragit att bedriva dåliga ting som hör mörkret till. De vägrar att utöva tro, och Jesus sade: ”Den som icke utövar tro har redan blivit dömd.” De föredrar att stanna kvar i ett fördömt tillstånd i det stora Babylon. De gör detta av eget val. — Joh. 1:9; 3:18—20; NW.
27. Vilken kurs måste vi slå in på, och vilken ställning måste vi uppnå, om vi skall kunna njuta av vederkvickande kontraster både nu och i framtiden?
27 Hur vore det, om du i motsats härtill kom till ljuset och lärde dig hur du kan lyda det, ”för att det skall bliva uppenbart” att dina ”gärningar hava blivit gjorda i överensstämmelse med Gud”? (Joh. 3:21, NW) I stället för att nödgas erfara den hemska kontrasten mellan liv och förintelse, när den stora staden blir tillintetgjord eller i Harmageddonkriget, kan du nu vinna Abrahams Guds, Jehovas, kärleksfulla ynnest och beskydd. Från denna fördelaktiga ställning kan du redan nu börja få erfara de glädjebringande kontraster som gör livet så oändligt intressant och värdefullt och äga den underbara framtidsutsikten att vinna evigt liv i Guds nya tingens ordning med dess ytterligare löften om behagliga kontraster, ty dess Skapare säger: ”Se, jag gör allting nytt.” — Upp. 21:5.