Att uppodla vänskap med Gud
”De skola få se HERRENS [Jehovas] härlighet, vår Guds prakt. ... Ja, själv kommer han och frälsar eder.” — Jes. 35:2, 4.
1. Varför bör vi uppodla vänskap med Gud?
VÄNSKAP med Gud eller vänskap med världen — vilketdera väljer du? Om du älskar livet, kommer du att välja vänskap med Gud, eftersom han är livets källa. Denna världens ogudaktiga ordning är däremot i fiendskap med Gud, och den skall snart försvinna. (Jak. 4:4; 1 Joh. 2:15—17) Vänskap med Gud är någonting som man bör uppodla med nitälskan, alldeles som Abraham uppodlade sådan vänskap. ”Hans tro samverkade med hans gärningar, och genom hans gärningar blev hans tro fullkomnad, och det skriftställe blev uppfyllt, som säger: ’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet’, och han kom att kallas ’Jehovas vän’.” (Jak. 2:22, 23, NW) Du kan också bli Jehovas vän.
2. a) Vad kommer Guds vänskap att betyda för människan här på jorden? b) Vad kommer att vara den underbaraste egenskapen hos det återställda paradiset?
2 Vad kommer vänskap med Gud att betyda för dem som väljer det? För människan här på jorden kommer det att inbegripa åtnjutandet av ett paradis som blivit återställt och utvidgat över hela jorden. Ja, också hedmarken eller öknen skall ”fröjdas och blomstra såsom en lilja”. (Jes. 35:1; Upp. 21:3, 4) Allt överflöd och välstånd på denna paradisiska jord kommer att vara Guds gåva till människan, och det skall åtnjutas utan fruktan för skiljelinjer, hat, krig och kommersiell snikenhet, som hemsöker den suckande mänskligheten i vår tid. (Ps. 115:16; Mik. 4:1—5) Betyder då detta att det skall bli ett materialistiskt samhälle för mänskligheten? Inte alls! Den underbaraste egenskapen hos det återställda paradiset är nämligen dess andlighet. Bibelns storslagna profetior om återställelse, däribland de som finns i Jesaja, kapitel 2, 9, 35, 65 och 66, har sin förnämsta uppfyllelse i andlig bemärkelse. I själva verket är det på grund av att kvarlevan av den ”lilla hjorden” av sanna kristna här på jorden i vår tid har blivit återställd till sitt andliga ”land” av vänskap med Gud som vägen har öppnats också för de ”andra fåren”, så att de har kunnat föras in i detta andliga paradis för att senare komma in i ett paradis som omfattar hela jorden. — Jes. 66:8—14; Joh. 10:16.
3. På vilket sätt är människan överlägsen djuren?
3 I motsats till djuren, av vilka några levde sin livstid ut i det ursprungliga jordiska paradiset, danades människan till att leva också i ett andligt paradis, nämligen till att ha nära gemenskap med den store Anden, Jehova Gud. Gud gav därför människan uppskattning av andliga värden. Det framhålls i 1 Moseboken 1:27: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” Det kunde inte vara fråga om en köttslig, materiell avbild, eftersom Gud är ande. Nej, men Gud inplantade hos det första människoparet samma lovvärda egenskaper som han själv visar i underbar jämvikt. (1 Joh. 4:11, 12; Fil. 4:8) Som en andligt sinnad skapelse med känsla för moral var den fullkomliga människan rustad att lägga jorden under sig och förvandla den till ett världsomfattande paradis, som på alla sätt återspeglade Jehovas andliga väldes härligheter. — Jes. 11:6—9.
4, 5. a) Vad blev resultatet av människans uppror? b) Vilken kärleksfull föranstaltning gjorde Jehova därpå, och vilket offer inbegrep den?
4 Men det blev tyvärr uppror. Människan förlorade vänskapen med Gud. Borta var nu hennes andliga paradis, och det var med rätta som Jehova drev ut henne ur Edens paradis. Men Jehovas vishets härlighet kom nu att framhävas på ett underbart sätt. Hans rättfärdiga ögon kunde inte se med godkännande på de olydiga människornas brister och förvändhet, men ändå gjorde han en föranstaltning för att de som utövar tro på honom skall kunna återvända till förtrolig vänskap med honom. Hur då? Genom den kärleksfulla gåva som består i hans Son. — 1 Mos. 3:17—19, 23; Hab. 1:12, 13; 5 Mos. 32:3, 4.
5 Det var ett ädelt offer från Faderns sida, då han sände denne älskade Son till jorden — där han skulle bli skymfad, bespottad, torterad och mördad, under det att han anklagades för hädelse mot just den Gud som han så lojalt lydde. För Sonens del var det en svår uppoffring att lida dessa förolämpningar, att bli avvisad och bortdriven av just dem som han kom för att bereda frälsning, i det han rentav utgav sin själ i döden. Det är helt visst så att ”ingen har större kärlek än denna”. (Joh. 15:13, NW) Ja, den lojala kärlek som både Fadern och Sonen visar är ett underbart föredöme för oss. Ju mer vi kommer att uppskatta den enastående beskaffenheten hos denna kärlek, desto mer bör vi önska komma tillsammans i den sanna kristna församlingen, där denna kärleks beskaffenhet är rådande som ”ett fullkomligt föreningsband”. — Kol. 3:14, NW.
6. Vad skrev aposteln Johannes om kärlek?
6 Som en mogen kristen, som levde i det andliga paradis som församlingen under första århundradet utgjorde, kände aposteln Johannes djup uppskattning av denna beskaffenhet hos kärleken. Det är orsaken till att hans evangelium och hans tre brev faktiskt glöder av uppskattande kärlek. Han var en mycket förtrogen följeslagare till Jesus och en vän till Gud, och därför återger han samvetsgrant under inspiration Jesu egna uttalanden om kärlek, däribland den själsupplivande bön han frambar under sin sista natt med lärjungarna: ”Rättfärdige Fader, världen har sannerligen inte lärt känna dig; men jag har lärt känna dig, och dessa har lärt känna att du har sänt ut mig. Och jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, varmed du har älskat mig, må vara i dem och jag i förening med dem.” — Joh. 17:25, 26, NW.
7. Varför bör kärlek uppodlas? Hur skall det ske?
7 Vilken storslagen förening! Denna kärlek och vänskap med Gud och Jesus är verkligen någonting som bör uppodlas. Ja, uppodlas, ty så länge vi lever i mänsklig ofullkomlighet finns det ogräs som är benäget att slå rot i våra personligheter. Sådant måste vi hela tiden rycka upp, så att det inte finns någonting som hindrar oss att till goda hjärtans jord tillföra näring i rätt tid från Guds ord. Hur skulle vi kunna göra detta bättre än genom att göra det aktiva umgänget i församlingen av Guds folk till det främsta i vårt liv? Genom att vi har Gud som vår vän kan vi alltså i sanning säga: ”Vad oss beträffar, älskar vi, därför att han först har älskat oss.” — 1 Joh. 4:19, NW; 1 Petr. 4:1—3; Ps. 84:11; 149:1.
Ett styre i kärlek genom Riket
8. Vilket rike har alltid styrt över sanna kristna?
8 Ända sedan pingstdagen år 33 v.t. har Jesus genom ett rike utövat styret över sina åt Gud överlämnade och av anden pånyttfödda efterföljare på jorden. Alldeles som det förklaras i Kolosserna 1:13, 14 befriade Jehova oss ”från mörkrets myndighet och omplanterade oss i det rike som tillhör Sonen av hans kärlek, genom vilken vi har vår frigörelse förmedelst lösen, våra synders förlåtelse”. (NW) Detta är ett verkligt rike som råder över sanna kristna. Detta är orsaken till att Paulus i avsnittet före de här citerade orden skriver om sin bön att ”ni må bli uppfyllda av den exakta kunskapen om hans [Guds] vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätter med att bära frukt i allt gott verk och tillväxer i den exakta kunskapen om Gud”. (Kol. 1 V. 9, 10, NW) Detta är inte alls ett materialistiskt rike, utan det fäster största vikt vid andliga värden. ”Ty Guds rike betyder inte ätande och drickande, utan betyder rättfärdighet och frid och glädje med helig ande.” — Rom. 14:17, NW.
9. När och hur utvidgas Rikets styre?
9 Guds rikes styre skall emellertid omfatta mycket mer än den kristna församlingen! År 1914 blev, i slående uppfyllelse av bibelns profetior och mitt under ett krig mellan världsliga nationer, ”världens rike” (NW) med rätta Kristi rike. Den tid närmar sig nu hastigt då han skall ”fördärva dem som fördärva jorden”. (Upp. 11:15—18) Men först samlar Jesus, såsom den regerande konungen, sina sanna efterföljare, de smorda kristna, och återställer bland dem det andliga paradis som existerade bland de kristna under första århundradet. Alla vittnesbörd visar att detta församlande har pågått från och med år 1919. Därtill har Jehovas och hans Sons vänskap utvidgats, i synnerhet från år 1935, så att den inbegriper ”en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” (NW), och även dessa tillskriver Gud och Lammet, Kristus Jesus, äran för frälsningen. Också dessa åtnjuter det andliga paradisets privilegier, och de har utsikten att snart få gå igenom den ”stora vedermödan” och få del av återställelsen av det hela jorden omfattande paradiset. — Upp. 7:9, 10, 13—17; Jes. 26:20, 21; 65:17—25.
10. Hur har många på senare år gjort förändringar i sina liv?
10 Det kommande jordiska paradiset kommer alltid att avspegla det andligas härlighet. Då uppskattningen av dessa andliga ting har blivit djupare, har många insett behovet att göra förändringar i sitt liv. Detta har betytt att de ångrat ett tidigare, fåfängt levnadssätt, vänt helt om, överlämnat sig åt Gud genom Kristus och underkastat sig vattendopet. (Apg. 17:29—31) Genom att ändra sitt liv nu förbereder de sig för liv på den paradisiska jorden. Enbart under de tre närmast förflutna åren har 477.124 personer över hela världen på så sätt kommit att förena sig med Jehovas vittnen och blivit döpta. Och nya fortsätter att komma! Ja, ”många folk” gläder sig åt att bli förda in under Kristi rikes styre, i det de säger: ”Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” — Jes. 2:3, NW; Sak. 8:23.
Att växa i tro
11, 12. Hur kan nyligen döpta personer fortsätta att växa i tro?
11 Det är verkligen en glädje att se dessa hundratusentals nyligen döpta kristna växa upp i tro tillsammans med tallösa andra! Om dessa många nya troende säger vi i vår tid detsamma som Paulus sade beträffande den nyorganiserade församlingen i Tessalonika: ”Vi är pliktiga att alltid tacka Gud för er, bröder, vilket är passande, eftersom er tro växer ymnigt och kärleken hos alla och envar av er tillväxer från den ene till den andre.” (2 Tess. 1:3, NW) Också i sin barndom kunde denna församling uthärda många svåra prövningar. Varför det? På grund av den intensiva kärlek alla hade till varandra, och även på grund av att deras tro växte ymnigt genom att de regelbundet studerade och kom tillsammans. På så sätt räknades de ”värdiga Guds rike”. — 2 Tess. 1 V. 4, 5, NW.
12 Vill du i denna tid räknas värdig en plats inom Guds rikes domän? Se då till att din tro fortsätter att växa ymnigt, alldeles som dessa tessaloniker gjorde. Efter dopet bör din önskan att följa bibelns läror bli ännu starkare. Allteftersom du fortsätter att studera Guds ord, bör det mer och mer bli en del av dig, så att du handlar i överensstämmelse med det. Jesus sade: ”Ni är mina vänner, om ni gör allt som jag befaller er.” (Joh. 15:14, Hd) Och det betyder att också vara Jehovas vänner. Det betyder att lägga av världsliga sätt och vanor som är i fiendskap med Gud och vidare att älska rättfärdighet och hata ondska, alldeles som Jesus gör, och alltid utveckla den nya kristna personligheten. — Ps. 45:8; Ef. 4:23, 24.
13. Vad är nödvändigt för att bygga upp andlig uppskattning?
13 Alldeles som Jesus måste vi bli intensivt lojala när det gäller att ta Jehovas suveränitet i försvar i både ord och gärning, i det vi sätter värde på vårt oskattbara privilegium att vara Jehovas kristna vittnen. (Joh. 17:4, 6, 11, 12, 26) I vår tjänst på fältet uppmanar vi andra att läsa Vakttornet. Vi talar om för dem att de behöver det, och det gör de verkligen! Det gör också vi! Det är nödvändigt för att bygga upp andlig uppskattning, som är grundad på Guds ord, så att vi kan uppnå vänskap med Gud och Kristus och bibehålla denna vänskap. (Joh. 8:31, 32) Paulus förmanade Timoteus: ”Tänk på dessa ting”, ja, ”gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor.” (1 Tim. 4:15, NW) Vi behöver också göra detta. Det kräver att vi är nitiska i att komma tillsammans i församlingen. Genom sina ”äldre män” är den kristna församlingen i vår tid djupt intresserad av dina framsteg och av att hjälpa dig att uppodla ”den glädje” som tillhör din tro, för att din ”fröjd må överflöda i Kristus Jesus”. Genom att regelbundet komma tillsammans och hålla studium får vi sådan belöning. — Fil. 1:25, 26, NW; Ps. 1:1—3; Hebr. 2:1; Joh. 15:7—11.
14. Hur bör studiet av Vakttornet påverka oss?
14 Ja, vi bör hysa djup uppskattning av all den utmärkta andliga föda som den ”trogne och omdömesgille slavens” klass ger genom Vakttornet, vilket den nu har gjort i nittiofyra år. (Matt. 24:45—47, NW) När vi tillsammans med andra tar till oss av denna näring vid kristna möten, kommer vi att bli djupt tacksamma för den vänskap Gud visar oss. Vi kommer att vara ”glödande genom anden”, och hur underbart återspeglas inte detta i vår tjänst för Gud! Själva vår entusiasm för de storslagna sanningar som Gud ger genom sin kanal gör intryck på ärliga människors hjärtan. De börjar undra vad det är vi har som de inte har. Det är naturligtvis Guds ande, som kommer genom insikt om bibelns sanning och uppskattning av den, och därtill vår tro jämte kärlek. ”Det feta” och ”det söta”, hälsosam näring från Guds ord som vi njuter av i umgänget med andra, bygger upp hos oss denna glädje och entusiasm, som har sådan stor övertygande kraft när det gäller att rekommendera sanningen åt andra. — Rom. 12:11; Neh. 8:10; NW; Apg. 4:13.
15. a) Vad kan vi med rätta be om? b) Hur kan vi handla i överensstämmelse med sådana böner?
15 Men medan vi gläder oss i detta underbara hopp, måste vi också vara ”uthålliga i bönen”. (Rom. 12:12; 1 Tess. 5:17) Alldeles som Salomo bör vi be om ”vishet och förstånd”, så att vi kan uppskatta Jehovas andliga paradis helt och fullt. (2 Krön. 1:7—12) Låt oss i överensstämmelse med dessa böner regelbundet avsätta tid till personligt studium och familjestudium, som inbegriper förberedelse för församlingens möten. Genom lämplig planering kan vi göra vår miljö lämpad för studium. Vi kan få den av bön karakteriserade inställning som kommer till uttryck i Psalm 19:15: ”Låt min muns tal och mitt hjärtas begrundan bli välbehagliga inför dig, o Jehova, min klippa och min förlossare.” (NW) Genom att nitiskt ta del i församlingens möten kan vi visa att vi har gjort psalmistens ord till våra egna: ”Saliga äro ... de som vandra efter HERRENS lag. Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.” — Ps. 119:1, 97.
Att uppodla andligt liv
16. Vilka profetiska uppfyllelser och teokratiska anordningar är ett särskilt skäl till glädje?
16 Vår andliga uppskattning av Jehovas godhet fördjupas alltmer, ju längre vi kommer tillsammans i hans organisation. Genom Jehovas kanal får vi ständigt allt tydligare upplysningar om Riket och om hur det förhåller sig till den kristna församlingen på jorden. Det är sant att det är spännande att se bibelns profetior få sin uppfyllelse i världshändelserna fram till dess de ”tio hornen” på ”vilddjuret” eller FN, som framställs i bildliga ordalag i Uppenbarelseboken, kapitel 17, hålls höjda och redo att störta den babyloniska religionen vilken stund som helst. Men ännu mera spännande är uppfyllelsen av de därmed förbundna profetior som visar att Jehova har låtit ”helgedomen” eller ”den heliga platsen”, vilken representeras av den kristna församlingen, ”komma till sin rätt igen” eller ”föras in i sitt rätta tillstånd” som en förberedelse för att överleva ”en tid av nöd, sådan som inte har fått förekomma sedan en nation blev till intill den tiden”. (Dan. 8:14; 12:1; NW) Hur välkomnar vi inte Jehovas anordning, i vilken ”äldre män” (NW) som herdar tar vård om hjorden i kärlek! Och hur ivriga bör vi inte också vara att ha våra egna hjärtan i ett rätt tillstånd, så att vi får överleva med den teokratiska organisationen! — Apg. 20:28; Jes. 60:17; 65:13, 14.
17, 18. a) Vilka visa råd ger Jehova sitt folk? b) Varför finns det inga generationsklyftor i sant kristna familjer?
17 Trogen mot sitt löfte kommer Jehova som en vän och ”frälsar eder”. Hans frälsande makt kan ses redan nu i det kärleksfulla skydd han utsträcker till alla som kommer tillsammans i den kristna församlingen. Tänk till exempel på alla de visa råd som Vakttornet ger åt familjerna. Under 1970 och 1971 fanns det artiklar som var utformade så att föräldrarna skulle läsa dem tillsammans med sina barn. På senare tid har goda råd getts åt tonåringar, och det har framförts fakta som unga människor behöver känna till. Är det inte underbart, nu i denna tid då ungdomens värld kokar av förvirring, att våra egna ungdomar får sådana sunda råd, med evigt liv i sikte? — 1 Tim. 4:12; Ords. 3:1—4.
18 Också den äldre generationen och även far- och morföräldrar får utmärkt uppmuntran och god hjälp genom Vakttornet och publikationer som hör samman med tidskriften. Världen beklagar sina generationsklyftor, men sådana klyftor finns inte i familjer som har en fast och säker grund i bibelns sanning. (Ords. 23:22—25) Ungdomarna vet att de kan lita på att deras åt Gud överlämnade föräldrar intresserar sig för dem och visar dem kärleksfull omsorg. De till åren komna vet att familjen kommer att fortsätta att hysa kärlek till dem och visa omsorg om dem. Föräldrar som tuktar sina barn i rättfärdighet är förvissade om att de små hyser respekt för dem, och samtidigt gläder de sig åt kamratskapet med sina egna föräldrar. Det finns inga klyftor i denna teokratiska anordning från Jehova. — Kol. 3:15—24; 5 Mos. 31:12.
19. Var kan man i vår tid finna verklig glädje och tillfredsställelse?
19 Ja, det är i umgänget i den kristna församlingen såväl som i familjen som vi alla kan uppodla ett andligt liv. På så sätt kan vi känna samma lycka som David, som sade: ”Jag gladdes, när man sade till mig: ’Vi skola gå till HERRENS hus.’” (Ps. 122:1) Ja, man kan verkligen finna glädje och tillfredsställelse i umgänget i Jehovas världsomfattande familj. Genom detta umgänge och genom hängiven tillit till Jehova får sinnet och hjärtat frid i en orolig värld. (Ps. 84:5; Fil. 4:6, 7) Genom att vaka över varje umgängeskontakt nu bibehåller vi vår ställning i denna tids andliga paradis och har utsikten till evig vänskap med Gud i det utvidgade paradis som skall komma.
Hjälp åt andra att uppnå vänskap med Gud
20. Vilket viktigt arbete finns det att utföra a) inom församlingen? b) utanför församlingen?
20 Jesajas profetia (Jes. 35:3, 4) visar att Guds tjänare har ett arbete att utföra: ”Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. Sägen till de försagda: ’Varen frimodiga, frukten icke.’ Se, eder Gud kommer med hämnd; vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han och frälsar eder.” Inom själva Guds församling finns det trogna tillsyningsmän, som är ”tillräckligt kvalificerade att undervisa andra”, och de gör personliga besök hos familjer och hos de fysiskt och andligt svaga, såväl som hos andra, och de undervisar med kärlek och tålamod vid församlingens möten. (2 Tim. 2:2, NW) Dessutom finns det nyintresserade personer som jämrar sig på grund av de avskyvärda ting de ser i kristenheten och överallt i den falska religionens världsvälde, och de måste bli uppbyggda med kunskap om Guds kommande hämnd mot de onda och hoppet om frälsning. (Hes. 9:4—6; 34:15, 16) I detta syfte pågår ett stort undervisningsarbete överallt på jorden i vår tid, och genomsnittligt sett nåddes 1.269.277 hem varje vecka med bibelstudium under 1972.
21. Vilken inbjudan från bibeln framförs till dem som törstar efter sanningen?
21 Har du själv dragit nytta av denna stora bibelundervisningskampanj? Om inte, framförs det en hjärtlig inbjudan till dig att vara med vid mötena i Jehovas vittnens Rikets sal i din hemort: ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. ... Hören på mig, så skolen I få äta det gott är och förnöja eder med feta rätter. Böjen edra öron hit och kommen till mig; hören, så får eder själ leva.” — Jes. 55:1—3; Upp. 22:17.
22. Vad kommer att visa att vi är vänner till Gud och till Jesus?
22 Jesus själv utförde ett produktivt predikoarbete medan han var på jorden. Men han sade att den som utövade tro på honom skulle göra ännu större gärningar. (Joh. 14:12) Det största världsvida arbete med att bära vittnesbörd som någonsin utförts håller nu på att fullbordas av människor som har tro som Abraham, Guds vän. Jesus säger också till dessa: ”Vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder. I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder, att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt, som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder, vadhelst I bedjen honom om i mitt namn. Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.” (Joh. 15:15—17) Genom att de har denna Kristuslika kärlek till varandra och bär mycken frukt identifieras de såsom Jesu nutida lärjungar. — Joh. 13:34, 35; 15:1—5.
23. Hur går det till att vår Guds härlighet lyser?
23 Vilken fruktbärande förklaring om Guds rike görs inte i det andliga paradis som Guds folk åtnjuter på jorden i vår tid! Ja, Jehovas härlighet lyser genom hans hängivna folk, som söker honom genom Kristus och som finner honom som sin älskade vän. — Matt. 7:7, 11; Ps. 103:17, 18.