Finn glädje i hoppet att få leva för evigt

 1. a) Ger den nuvarande världens styrelse något hopp om liv? b) Vad visar bibeln om den nuvarande tingens ordning?

ÄR DET möjligt att få leva för evigt på jorden? Om man utgår ifrån förhållandena på jorden i denna tid, är man ursäktad om man tror att hela mänskligheten står inför möjligheten att utplånas. Medan världens styresmän reser från land till land och talar ”fred”, fortsätter deras ”vapensmedjor” att spy ut allt fruktansvärdare, hemliga vapen. De är snärjda i denna kärlekslösa atomålders garn, och envar av dem söker övertrumfa de andra i att framställa dödsbringande redskap. Alla som älskar ett liv i glädje måste komma till den slutsatsen att den nuvarande världen står under korrumperad styrelse och sprider död och förintelse. Bibeln visar att världen är Satans tingens ordning, som behärskas av ”den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen”. (Hebr. 2:14, NW) Denna världens tingens ordning befinner sig i en domens tid och står nu inför domens verkställande, vilket innebär att Jehova Gud skall låta den drabbas av ”plötsligt fördärv”. — 1 Tess. 5:2, 3.

 2. Vilken uppmaning ger Jehova dem som älskar livet, och varför har de orsak att glädjas?

² När Satans styrelse, som spritt död och förintelse, är borta, skall evigt liv då bli möjligt här på jorden? Bibeln svarar: Ja! Dessutom visar den att en ny styrelse, som medför liv, skall skänka ännu oräkneliga välsignelser åt alla människor som älskar rättfärdighet. Om denna nya tingens ordning säger den evige Guden, Jehova själv, så här: ”Ty se, jag skapar nya himlar och ny jord; och det gamla skall icke ihågkommas och icke uppgå till hjärtat. Utan fröjden eder och varen glada för alltid över det jag skapar; ty se, jag skapar Jerusalem till stor glädje och dess folk till fröjd. Och jag skall storligen glädjas över Jerusalem och fröjdas över mitt folk, och ljud av gråt och ljud av klagan skall icke mer höras därinne.” — Jes. 65:17—19, Åk.

 3. Vari består de ”nya himlarna” och den ”nya jorden”, och när blir de en orsak till glädje?

³ Det förebildliga Jerusalem i forntidens Palestina har för länge sedan upphört att vara ”hela jordens fröjd”, och Jehova kan helt visst inte finna någon glädje i det av strid och kiv hemsökta Jerusalem. Men Jehova finner glädje utan gräns i det ”nya Jerusalem”, hans ”nya himlar”, som styr i en fridfull ny värld och genom vilka han skall ”åter samla allt tillhopa ... det som är i himlarna och det som är på jorden” under ”det rike som tillhör Sonen av hans kärlek”. (Ef. 1:7—10; Kol. 1:13; NW) Jehova har nu under sitt himmelrike ”planterat” en ”ny jord” — en organisation, den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, som omfattar dem som älskar rättfärdighet ”ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”. (Upp. 7:9) Sedan 1914 för himmelens del och 1919 för jordens del har denna härliga skapelse, som Gud har frambragt, varit en källa till glädje och vederkvickelse för alla som dväljs inom dess gränser.

 4. Vilka välsignelser har Jehova påbjudit, och hur skall han utdela dem?

⁴ Satans demoniska ”himlar”, såväl som hans jordiska styrelse, vilken utövas av korrumperade politiker och makthungriga diktatorer, skall snart sopas bort i glömska genom ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14—16, NW; 19:11—21) Sedan skall Guds ”himlars” ”nya Jerusalem” komma ned till jorden på så sätt att det skall utgjuta oräkneliga välsignelser över de lydiga människorna. Hur glädjefyllt skall inte det förhållande bli, som skall råda mellan Gud och människan i den nya världen! Ty, ”se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till.” (Upp. 21:1—5) En evig befrielse från döden för Guds barn! Genom sina ”nya himlars” styrelse har Jehova påbjudit denna välsignelse, ja, ”liv till evig tid”. — Ps. 133:3.

 5. a) Var finner Jehovas vittnen nu glädje? b) Vilken kontrast utgör det tillstånd de befinner sig i jämfört med det som kännetecknar de sekteriska religionssamfunden?

⁵ Jehovas endräktiga tillbedjare, som blir vederkvickta av dessa storslagna bibliska sanningar, bär glädjefullt vittnesbörd till jordens ändar och tröstar millioner människor med hoppet om liv i Guds nya värld. Vilken glädje finner de inte i att bära fram Guds budskap till andra! Vilken slående kontrast utgör inte deras andliga välgång jämförd med den andliga hungersnöden bland dem som hör till den nutida världens sekteriska religionssamfund! Det är alldeles såsom Herren Jehova förutsade: ”Se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen blygas; se, mina tjänare skola jubla av gott mod, men I skolen ropa av hjärtats smärta och kvida av en förkrossad ande.” (Jes. 65:13, 14, Åk) Hur stämmer inte detta in på världens religionssamfund i våra dagar! De finner ingen glädje i sina mångfaldiga sekter och vägrar att underordna sig den enande styrelse, som universums ”lycklige Gud” och suveräne härskare, Jehova, har satt i funktion. De förkastar den evige Gudens ursprungliga religion. — 1 Tim. 1:11, 17, NW.

Granskning av de många sekterna

 6. a) Vilken granskning skall nu bli av intresse att göra? b) Från vilken ståndpunkt bör världens religionsuppfattningar granskas?

⁶ Men påstår inte en del av de sekteriska religionssamfunden att de har den ursprungliga religionen? Riktar de inte med förakt fingret mot Jehovas vittnen och säger: ”Ni är en ny religion”? Det är därför av stort intresse att syna deras anspråk i historiens och den bibliska sanningens ljus. Från början måste detta stå tydligt och klart för oss: Den ursprungliga religionen kan inte vara en sekterisk religion. Den kan inte vara en enda familjs, ett enda samhälles eller en enda stams religion, nej, inte ens en enda nations religion. En gudsman framställde rätt och riktigt en grundläggande sanning för 1.900 år sedan, då han sade: ”Nu förnimmer jag i sanning, att ’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.” (Apg. 10:34, 35) För att få grepp om den ursprungliga religionen får man inte låsa fast sig vid sin närmaste omgivning, man måste göra sig av med de stolta traditioner som skiljer människor åt och söka den ende Guden och Fadern, som ”har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden”. (Apg. 17:26, 27) Låt oss nu, med en sådan vidgad syn på tingen, granska världens religionssystem.

 7. a) Kan protestantismen göra anspråk på att vara den ursprungliga religionen? b) Kan katolicismen det? c) Kan Orientens religioner göra det?

⁷ Först har vi då de protestantiska samfunden. Dessa började som nya sekter, vilkas medlemmar bröt sig ut från katolicismen. Schismerna orsakades ofta av politiska, äktenskapliga eller andra världsliga intressen, och fördenskull finns det alltjämt i protestantismen mycket som hör till katolsk trosåskådning. Fastän protestantismen bara är något mer än fyra hundra år gammal, har den nu själv sönderfallit i mer än två hundra sekter med motsägande uppfattningar, och många av de främsta sekterna i USA har i sin tur till följd av delade meningar i läro- och organisationsfrågor delats i så många som tjugo grupper och däröver. Den evige Guden, Jehova, kan inte vara upphov till en sådan förvirring! (1 Kor. 14:33, 40) Hur förhåller det sig då med det katolska religionssystemet? Katolicismen skryter med sin högre ålder. Men historien visar att den romersk-katolska sekten i själva verket inte går längre tillbaka än till år 312 e. Kr., det år då kejsar Konstantin gjorde den till romarväldets officiella religion med sig själv såsom pontifex maximus eller den förste påven. Den romersk-katolska kyrkan började alltså som en statsreligion. Den är bara en av ett antal varandra motsägande katolska sekter, som inbegriper den grekisk-ortodoxa kyrkoorganisationen, den koptiska, den armeniska och en del andra. Dessutom är de katolska sekterna unga i jämförelse med dem av Orientens religioner, som har Konfucius, Brahma och Buddha till centralgestalter och som alla hade sin begynnelse åtminstone åtta hundra år före katolicismen. Är då Orientens religionssystem den ursprungliga religionen? En ingående granskning visar att dessa religioner har ett förvirrande panteon av gudar och att också de har sönderfallit i en mångfald sekter. Ceylons, Burmas och Thailands buddism är inte lik den buddism man utövar i Kina. Den kinesiska buddismen är i sin tur helt olik buddismen i Japan, som har en lång historia med sönderfall i varandra bekämpande sekter, som under det andliga vakuum, vilket inträdde efter andra världskriget, växte till minst 165.a

 8. a) Nämn några orsaker till den sekteriska förvirringen, b) Till vilket gemensamt ursprung kan nutidens sekteriska religionssamfund ledas tillbaka?

⁸ Varför företer denna världen en sådan bedrövlig anblick av en mångfald religiösa sekter och en mångfald gudar? En orsak är att världens religionssystem inte äger någon fast grundval av sanning. De har inte någon orubblig grund i en inspirerad skriven utsaga, som den sanna kristendomen har i bibeln. Världens religioner vilar ofta på en grund av lösan sand — vidskepelse eller filosofiska idéer, som världskloka människor fört fram, vilka ignorerar den sanne Gudens ord. Bibeln och världshistorien, såväl som likheter i fråga om de yttre formerna och lärorna, visar att den nutida världens alla religiösa system har en gemensam stammoder som har frambragt söndring. Den unga protestantismen, den medelålders katolicismen och Orientens gråhårsreligion kan alla ledas tillbaka till de ”mysterier”, som hade sin upprinnelse i det forntida Babylon, staden som Nimrod grundade för mer än 4.000 år sedan, kort tid efter floden i Noas dagar. Tvivlar du på att Babylon är själva urkällan till våra dagars sekteriska religion? Tänk då över följande exempel:

 9. Hur vittutbredd är treenighetsläran, och varför?

⁹ Babylons ”mysterier” förkunnade att den ”ende Gudens” enhet bestod av tre personer, och denna trefaldiga enhet framställdes under bilden av en liksidig triangel.b Det måste erkännas att en sådan lära beträffande gudomen är oförklarlig, mystisk och förvirrande, och sorgligt att säga har denna babyloniska förvirring spritt sig över hela jorden. De forntida egyptierna antog samma lära, och även bland dem användes en triangel såsom symbol av den ”trefaldiga gudomen”.c Ännu i denna dag ärar man inom hinduismen en treenig gud, Trimurti, vars bild, som är försedd med tre ansikten, finns på den grottrika indiska ön Elefanta, och en förbannelse uttalas över alla som gör åtskillnad mellan Brahma, Visjnu och Sjiva, de tre gudar som framställs i bild genom detta beläte.d Den japanska buddismen har en treenighetsbild, San-Po-Kojin, en vred gud med tre huvuden och sex armar, som vaktar den abstrakte, treenige Buddha Bu-Po-Sos ”tre klenoder”.e En ”helig treenighet” bestående av tre gudar i en Gud tillbeds också inom de flesta katolska och protestantiska sekter, och ursprunget härtill står att finna i att en treenighetsdogm först antogs som katolsk lära vid kyrkomötet i Nicaea år 325 e. Kr. Fastän ”treenigheten” inte är omnämnd någonstans i bibeln, säger The Catholic Encyclopedia att den är ”den centrala läran i den kristna religionen”. Till stöd för treenighetsdogmen har också den katolska kyrkan använt bilder med tre huvuden på en kropp, såsom t. ex. i trinitariernas kloster i Madrid i Spanien.f

10. Vad säger en framstående katolsk talesman om ursprunget till hans religions läror och sedvänjor?

¹⁰ Men treenigheten är bara ett exempel på de många läror och sedvänjor, som finns både i kristenheten och i Orientens religioner och som har haft sitt ursprung i Babylons ”mysterier”. Kardinal Newman, en talesman för den katolska religionen, stöder detta påstående i sin bok Essay on the Development of Christian Doctrine: ”Bruket av tempel och seden att inviga dessa åt särskilda helgon och att vid vissa tillfällen pryda dem med kvistar av träd; rökelse, lampor och ljus; ... helgdagar och firandet av högtider; bruket av kalendrar, processioner, välsignelser över åkerfälten; prästerliga skrudar, ... vid en senare tidpunkt bruket av bilder, möjligen också den liturgiska sången ... allt detta är av hedniskt ursprung och har blivit helgat genom att upptagas i kyrkan.” Till denne kardinals lista kan vi lägga radband, ett ideligt upprepande av vissa böner, helgonglorior — ja, österlänningar som besöker Västerns länder eller västerlänningar som reser till Österlandet kan inte annat än bli slagna av den likhet som råder mellan dessa två religiösa system. Det härstammar alltsammans från det gamla Babylon!

11. I vilka avseenden liknar kommunismen den babyloniska religionen?

¹¹ En del materialister kanske nu säger: ”Ja, men se på kommunismen — där har ni ett system som gjort sig av med religionen.” Men kan man verkligen säga att kommunisterna saknar gudar? Har de inte antagit den kult som heter hjältedyrkan och har Marx och Lenin till ”gudar”, och röstade inte till och med folkförsamlingen i satellitstaten Albanien år 1950 för att man skulle resa en staty åt ”gudomligheten Josef Vissarionovitj Stalin”? Firas inte högtidligheter på det röda Kinas heliga dagar inför jättestora porträtt av Mao Tse-tung och andra kommunistidoler? Detta är samma slags gudsdyrkan som kännetecknade Babylons grundläggning, då den militaristiske Nimrod, som ”visade sig vara en väldig jägare i opposition mot Jehova”, upphöjdes till ”gud” och diktator i Babylon. (1 Mos. 10:9, 10, NW) Våra dagars kommunism uppträder nu på likartat sätt, i egenskap av den i den bibliska profetiska skildringen omtalade ”konungen i Nordlandet”, och talar sådant mot ”gudars Gud ... att man måste förundra sig” och ärar ”fästenas gud” genom att lägga upp ett ohyggligt förråd av kärnvapen. (Dan. 11:36, 38) Det stolta Babylons anda lever kvar i den alls icke gudlösa röda religionen, kommunismen.

12. a) Varför kan Babylons religion kallas en de dödas religion? b) Vilken domsutsaga och varning ger himmelen beträffande Babylon?

¹² Betyder då detta att den babyloniska religionen med sina utgreningar, som nått till alla delar av jorden, utgör mänsklighetens ursprungliga religion? Nej, visst inte! Babylons religion var den ursprungliga sekteriska religion efter syndafloden som upprättades i opposition mot den allsmäktige Guden. Den är en de dödas religion och inte de levandes. Ända till denna dag är en av de främsta plikter som vilar på dess präster att begrava de döda och läsa böner för de döda. I Västerlandet och i Österlandet, såväl som på Röda torget i Moskva, fortsätter detta religiösa system att förguda och förhärliga de ”stora” döda, samtidigt med att det ignorerar Jehova, livets Gud. Alla som längtar efter ett glädjefyllt liv måste ge akt på himmelens domsutsaga gentemot det nutida Babylon: ”’Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.’ Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.’” — Upp. 18:4, 21; se också Jeremia 51:6—8.

Livets religion

13. Vem är den ende som kan välja den sanna religionen åt människorna, och var har denna religion sin medelpunkt?

¹³ Vad är då livets religion? Liksom det är viktigt att se vår tids världsliga religionssystem i dess rätta perspektiv såsom ett världsvitt system av sekterisk förvirring, så är det nödvändigt att skaffa sig den rätta synen på den sanna religionen. Låt oss först slå fast att denna inte är någon människogjord religion. Den är inte den religion du väljer, den religion som passar dig, utan den religion som Jehova Gud har valt, inte bara åt människorna utan åt alla lydiga skapade varelser i hans omfattande skaparverk. Den är mycket, mycket äldre än Babylon med sina futtiga 4.000 år. Den sanna religionen har inte sin medelpunkt i något jordiskt palats eller tempel utan i Jehova Guds upphöjda närvaro, hans som är den evige konungen och källan till allt liv och all energi i universum. — Jes. 66:1; Ps. 10:16; 36:10.

14. a) Vilken tillförlitlig skildring har vi i bibeln? b) Vem skapade Jehova först, och vari bestod då den sanna tillbedjan?

¹⁴ Hur vet vi detta? Vi vet det därför att det är nedskrivet i bibeln, som innehåller den äldsta och mest tillförlitliga skildringen av det viktiga ämnet religion, både när det gäller det rent historiska och när det gäller det profetiska. Inledningen till bibeln är ”historien om himlarna och jorden vid den tid då de blevo skapade, på den dag då Jehova Gud gjorde jord och himmel”. (1 Mos. 1:1—2:4, NW) Men bibeln visar också att Jehova frambragte härliga andliga skapelser, ”Guds söner”, lång tid innan han lade vår jords materiella grundvalar. Den förste av dessa andesöner kallas ”Guds Ord”. (Upp. 19:13) Han framställs också såsom ”visheten” och säger i denna egenskap, i Ordspråksboken 8:22—31: ”Jehova själv frambragte mig såsom begynnelsen av sin väg, det tidigaste av sina verk från långt tillbaka. Från obestämd tid blev jag insatt, från början, från tider före jordens tillblivelse. ... Då kom jag att vara vid hans sida som en mästerlig arbetare, och jag kom att vara det som han höll särskilt kärt dag efter dag, i det jag gladdes inför honom hela tiden.” (NW) Med glädjefyllt hjärta tillbad Sonen sin Fader och fullgjorde lydigt Guds vilja såsom en mästerlig arbetare.

15. Vari fann Guds andesöner jublande glädje?

¹⁵ Under tidens gång skapades andra andesöner, och även de fann jublande glädje i att tillbedja Jehova. Dessa söner iakttog hur jorden skapades, såsom Jehova senare förklarade för sin mänsklige tjänare Job: ”Var var du, när jag lade jordens grund ... medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?” (Job 38:4, 7) Kan man tänka sig att dessa Guds söner stod där overksamma och såg på och klappade i händerna, medan Jehova och hans förste Son utförde allt arbetet? Nej, det är mycket troligare att alla Guds söner hade fått arbetsuppgifter i överensstämmelse med Jehovas vilja och uppsåt och att de i sin lydiga, hängivna tjänst ägnade tillbedjan åt Jehova. Fruktbringande arbete i överensstämmelse med Guds vilja är ett grunddrag, en grundprincip, i livets ursprungliga religion. — Joh. 5:17; 15:8.

16, 17. a) När började den sanna religionen utövas på jorden, och vari bestod den? b) Hur skulle människan då ha kunnat vinna evigt liv på jorden?

¹⁶ I och med att Gud skapade den första människan, Adam, kom dyrkan av Jehova och tjänst inför honom att bli den sanna religionen för vår jord. Bibelns exakta tidsuppgifter visar att detta skedde för något mer än 5.980 år sedan. Vari bestod denna människornas ursprungliga religion? Den kunde inte bestå i förfädersdyrkan, ty Adam hade inga förfäder. Den befattade sig inte med riter till gagn för de döda, ty det fanns inga döda. Och inte fanns det tempel, gudabilder eller rökelse i människans ursprungliga hem, Edens lustgård. Det var ett ”ljuvligt paradis”, en mycket naturskön plats. Här förelade Gud inte den första människan en mystisk, formsträng religion utan ett tjänsteuppdrag, som det skulle vara en gränslös glädje att få fullgöra. Jehova gav mannen en älsklig hustru och arbetskamrat, som skulle hjälpa honom att utföra detta uppdrag.

¹⁷ ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.’” Det krävdes av Adam att han skulle fullgöra detta tjänsteuppdrag i ödmjuk insikt om att han var beroende av sin Skapare, och därför fick han ännu ett bud: ”Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du icke äta därav, ty på den dag du äter därav skall du förvisso dö.” (1 Mos. 1:27, 28; 2:16, 17, NW) Genom trogen och glädjefylld tjänst för Jehova Gud kunde Adam ha vunnit evigt liv här på jorden.

18. a) Hur uppkom den falska religionen? b) Blev Jehovas uppsåt med jorden förändrat då, och hur blev den sanna religionen nu bevarad på jorden?

¹⁸ Hur uppkom då den falska religionen? Den tog sin början då en ärelysten andeson till Gud gjorde uppror mot Jehova. Han förmådde Eva och genom henne också Adam att överge Jehovas tjänst för den sekteriska religion som han, Satan, djävulen, nu införde på jorden. De förlorade sina glädjefyllda tjänsteprivilegier i Edens helgedom. De förlorade livet självt, inte bara för sig själva, utan för alla sina avkomlingar. (Rom. 5:12—14) Innebar detta att den ursprungliga religionen, den religion som ger förhoppning om evigt liv, försvann från jorden? Nej, visst inte! Jehova har givit ”jorden ... åt människors barn” till att i alla tider vara en helgedom, präglad av skönhet, frid och glädje. Detta uppsåt har inte förändrats. (Ps. 115:16; Jes. 55:11) Dessutom gav Jehova i Eden ett löfte om att han från sin hustrulika organisation i himmelen skulle frambringa en Säd, en arvinge till Riket, vilken skulle sopa bort den sekteriska gudsdyrkan från himmelen och jorden och bli den främste i Guds ”nya himlar” till välsignelse för hela mänskligheten. (1 Mos. 3:15; 2 Petr. 3:13) Alltifrån Edens dagar intill denna stund har sanna vittnen för Jehova bekant sig äga detta hopp. Den sanna religionen för människor ända fram till vår tid har inte bestått i tomma uppvisningar av pomp och ståt och ceremonier, utan i vittnande om Jehovas namn och uppsåt. — Jes. 43:10—12.

19. Om vad predikade Jehovas tidiga vittnen på jorden, och vilket hopp ägde de?

¹⁹ Den långa raden av den sanne Gudens vittnen, som har bevarat sin ostrafflighet, börjar med Adams son Abel. Sedan går den genom Enok, som profeterade om Jehovas dom över de ogudaktiga, och Noa, ”rättfärdighetens förkunnare”, som blev frälst jämte sin familj undan den stora vattenfloden. (Jud. v. 14, 15; 2 Petr. 2:5) Längre fram bar Abraham, Isak och Jakob fram glädjefyllt vittnesbörd, och Jehova välsignade dem och lovade att Rikets arvinge eller Säden skulle framträda ur deras släktlinje. ”I tron dogo alla dessa, fastän de icke fingo uppfyllelsen av löftena, men de sågo dem långt borta och hälsade dem och tillkännagåvo offentligen att de voro främlingar och tillfälligt bosatta i landet. ... Men nu sträcka de sig efter en bättre plats, det vill säga en som tillhör himmelen. Därför blyges icke Gud för dem — att bliva åkallad såsom deras Gud –, ty han har berett en stad åt dem.” — Hebr. 11:4—16, NW.

20. Hur kan man påstå att dessa vittnen utövade en livets religion?

²⁰ Eftersom alla dessa människor med en fast tro dog utan att ha fått ”uppfyllelsen av löftena”, hur kan man då påstå att de utövade livets religion? Man kan göra det därför att Jehova lovade dem en livets uppståndelse här på jorden, så att de skall kunna fortsätta att tjäna honom med glädje i alla kommande tider. ”Men att de döda uppväckas gav till och med Mose till känna ... när han kallar Jehova ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’. Han är en Gud, icke för de döda, utan för de levande, ty från hans ståndpunkt leva de alla.” (Luk. 20:37, 38, NW) Jehova är också Mose och Davids Gud och alla deras Gud, som frambär glädjefyllt vittnesbörd om hans härliga namn och om hans löften beträffande Säden och arvingen till Riket. — 2 Mos. 3:15; Ps. 145.

21. a) Vad var det för något underbart och storslaget som sedan inträffade? b) Hur fullgjorde Sonen Guds uppsåt med att sända honom till jorden?

²¹ Sedan människosläktet framlevt 4.000 strävsamma, oroliga år, inträffade något underbart och storslaget! Jehova sände sin egen Son, sitt första skaparverk och den som beredde honom mer glädje än någon annan i hela hans himmelska familj, hit ned till jorden. ”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.” (Joh. 1:14) Sonen själv förklarade: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 18:37) Han lärde sina efterföljare att vandra i överensstämmelse med livets religion och att finna glädje i att göra Guds vilja. Om dessa ödmjuka, fårliknande människor sade han: ”Jag har kommit för att de må hava liv och må hava det i överflöd. Jag är den rätte herden; den rätte herden utgiver sin själ för fårens skull.” (Joh. 10:10, 11, NW) Sitt fullkomliga mänskliga liv gav han till lösen för alla människor som älskar rättfärdighet. Fastän detta betydde döden på en tortyrpåle, fann Sonen, Jesus Kristus, oförliknelig glädje i att göra Guds vilja såsom Jehovas främsta vittne på jorden. — Joh. 4:34; Hebr. 12:1, 2.

22. Hur utövade Jesu lärjungar sin religion, och vilken framgång hade de?

²² Efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd tog arbetet med att frambära glädjefyllt vittnesbörd om Jehovas rike och hoppet om evigt liv ny fart, sedan Jesus utgjutit Guds ande över sina lärjungar, varigenom de blev bemyndigade att predika ”intill jordens avlägsnaste del”. (NW) Först var det några bland judarna och sedan människor ur alla nationer som tog emot det glada budskapet om liv. ”När de som voro av nationerna hörde detta, började de fröjda sig och förhärliga Jehovas ord; och alla de som voro rätt sinnade för evigt liv blevo troende. Och lärjungarna fortforo att bliva uppfyllda av glädje och helig ande.” Livets och glädjens religion hade framgång på jorden, i det att de troende bar ”grundligt vittnesbörd om Guds rike”. — Apg. 1:8; 8:25; 10:42; 13:48, 52 och 28:23, NW.

23. a) Varför har kristenheten inte gjort den sanna religionen beständig? b) Vad visar profetiorna och de verkliga förhållandena beträffande Jehovas vittnens religion?

²³ Men hur förhåller det sig nu på 1900-talet, i denna atom- och rymdålder, då allt liv på jorden hotas av att bli utsläckt av onda människors megatonbomber? Kan man finna livets religion på jorden i denna tid? Ger den något hopp om att människorna skall kunna överleva? Våra dagars kristenhet förkunnar sannerligen inte något sådant hopp. Den har blivit sekterisk och utgör en del av denna världen och kallas av Kristus själv för ”ogräs”, som fienden sådde ut i vittnandets sanna åker. Just denne Son och arvinge, som nu blivit insatt på tronen såsom konung i Jehovas ”nya himlar”, sänder ut sina änglar för att ”samla ihop ogräset” och ”kasta dem i den brinnande ugnen”, som avser tillintetgörelsen i Harmageddonstriden. Men hur är det med den sanna bibelkristendomen? Samma profetia säger vidare: ”På den tiden skola de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders rike.” (Matt. 13:24—30, 36—43, NW) Hur underbart har inte denna profetia blivit uppfylld på Jehovas vittnen i våra dagar! I fyrtio års tid har nu den smorda kvarlevan av dessa kristna vittnen låtit sitt ljus lysa till jordens ändar. Med glädje lär sig människor av en god vilja ur nationerna livets religion, så att också de blir nitiska vittnen för Jehovas namn och rike. Från att ha varit bara några tusen år 1919 har de verksamma vittnena vuxit på förbluffande sätt till 851.378 i 179 länder världen utöver år 1960. Dessa fortsätter att undervisa från dörr till dörr och prisar Gud och blir ”väl mottagna av allt folket”, och Jehova fortfar ”att med dem dagligen förena dem som [blir] ... frälsta”. Ja, dagligen! Ty under de två sistförflutna åren har varje dag på året mer än 180 nya Ordets förkunnare ordinerats att utföra denna tjänst! — Apg. 2:46, 47, NW.

24. I hur stor utsträckning blir människor av en god vilja nu i tillfälle att få undervisning om livets religion, och vilka framtidsutsikter får de tack vare detta verk?

²⁴ Var du än bor på jorden nu kan du få lyssna till de glädjande nyheterna om Jehovas ”nya himlar” och ”nya jord”. I fyrtio olika länder i Afrika kan du få lyssna till dem, ty 119.409 vittnen sprider ljus i så många länder på den kontinenten. I sextiosju nord- och sydamerikanska länder, till vilka många öar räknas, finns det 353.632 nitiska vittnen. I nitton länder i Europa predikar 195.295 förkunnare samma storslagna budskap på många språk. I fyrtiosex länder i Asien, däribland på öar i Stilla havet, tjänar ytterligare 59.659 förkunnare. Ja, till och med där kommunismen kastar sin mörka skugga, i sju sovjetbehärskade länder, vägrar 123.383 vittnen mitt under svår förföljelse att låta sig nedtystas. Människor av en god vilja på hela jorden blir nu undervisade om livets religion! Detta hela jorden omfattande vittnande måste fortsätta till dess alla människor av en god vilja på hela jorden har församlats såsom Guds folks barn för att alltid äga det eviga livets glädje i Guds nya värld. ”Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra, bliva beståndande inför mig, säger HERREN [Jehova], så skall det ock vara med edra barn och med edert namn.” — Jes. 66:22.

[Fotnot]

[Bild på sidan 293]

”Därför säger Herren, Jehová, så fröjden eder och varen glada för alltid över det jag skapar.” - Jes. 65:13, 18, Åk.