Omskurna hjärtan och öron

”Egensinniga människor, med oomskurna hjärtan och öron, ni står alltid emot den heliga anden.” — Apg. 7:51, NW.

1. Vilken innebörd gavs tidigt åt omskärelsen, och vad var orsaken till det?

OMSKÄRELSEN har varit känd och praktiserad ungefär lika länge som man har gjort skriftliga uppteckningar. Den har varit föremål för stort intresse när det gäller hälsovård såväl som religion. Omskärelsen blev sannolikt nödvändig i första hand av medicinska skäl, på grund av verkningarna av människans fall från fullkomlighet. Men vid vilken tidpunkt det än var som omskärelsen började praktiseras, är det uppenbart att den snart fick religiös innebörd. Detta är begripligt, om man tänker på bibelns skildring. Den fallna människan ”vördade och ägnade dyrkan åt skapelsen i stället för åt honom som skapade”. (Rom. 1:25, NW) Detta ledde följdriktigt till att otillbörlig uppmärksamhet och till och med tillbedjan ägnades åt sexualitet och fruktbarhet och allt som har samband därmed. Omskärelsen, som bokstavligen innebär att ”skära runt om”, gäller köns- och fortplantningsorganet, och den tjänar som ett bestående identifieringstecken och även som ett bevis på invigning i en social eller religiös grupp. Men nu frågar vi: Har omskärelsen en tillbörlig plats i den sanna religionen? Om det är så, då önskar vi ägna den tillbörlig uppmärksamhet, som är grundad på rätt insikt. För att få detta måste vi vända oss till Guds ord, bibeln, den enda källan till pålitliga upplysningar.

2. När och för vilka gjorde Gud omskärelse till ett krav? Vilka detaljer gavs då?

² Det första omnämnandet av omskärelsen i bibeln förekommer i samband med att Gud ingick eller bekräftade sitt förbund med Abraham, som vid detta tillfälle var nittionio år gammal. Gud sade till Abraham: ”Detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras; på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.” Ytterligare detaljer gavs: ”Vart gossebarn bland eder [skall] omskäras, när det är åtta dagar gammalt. ... Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar. ... Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.” En avsiktlig vägran betydde alltså döden, inte bara att bli bortvisad från hushållet, vare sig det gällde en son eller en manlig slav. — 1 Mos. 17:10—14, 22—27.

3. Vilka två frågor uppstår med tanke på redogörelsen i 1 Moseboken 17:10—14?

³ Två frågor uppstår här. Det råder inget tvivel om Guds rätt i denna angelägenhet, men vi undrar kanske varför omskärelse utvaldes såsom tecknet, i synnerhet som operationen, mänskligt talat, inbegriper en del smärta och besvär. När Gud ger ett tecken eller en symbol som skall uppmärksammas, kan man vanligen lätt inse att det som krävs är ändamålsenligt, till exempel vattendopet såsom en symbol av ens överlämnande åt Jehova. Den andra frågan är: Varför gällde detta hela hushållet med alla manliga slavar? Var det inte bara Abraham och hans avkomlingar som i verkligheten ingick i förbundet? Vi kommer att vara intresserade av att se om Guds ord kastar något ljus över dessa frågor.

4. a) Vilken situation uppstod som gjorde Guds bud som gavs i Josua 5:2—7 nödvändigt? b) Hur har Jehovas ord i Josua 5:9 en särskild innebörd?

⁴ De hebreiska skrifterna visar att Abrahams avkomlingar, israeliterna, fortsatte att iaktta det krav som nämnts här. Det införlivades i den lag som gavs genom Mose, fastän det inte gavs såsom ett nytt bud. (3 Mos. 12:3) Under de fyrtio årens vandring i öknen blev emellertid de gossebarn som då föddes inte omskurna. Det var en ny generation som slutligen gick över floden Jordan in i det utlovade landet. Jehova gav då Josua befallning att omskära alla Israels söner. När detta var fullgjort, yttrade Jehova följande betydelsefulla ord: ”I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.” (Jos. 5:2—9) Eftersom vittnesbörden antyder att egyptierna praktiserade omskärelse, kan detta betyda att egyptierna nu inte skulle ha någon orsak att smäda Israel på grund av att så många av dess män var oomskurna. Det hade nu också uppstått en ny generation av Jehovas folk, och från dem hade, åtminstone symboliskt, det sista spåret av varje förbindelse med Egypten tillsammans med dess falska gudar och orena tillbedjan skurits bort. Nu kan vi börja inse att omskärelsen, ”tecknet till förbundet”, som upprättades med Abraham, var en passande symbol av ren tillbedjan också i Abrahams fall, i det den utmärkte dem som befann sig i förbundsförhållande till Jehova såsom ett avskilt folk. Alltifrån Gilgal har detta krav fortsatt att uppfyllas av israeliterna, som blev kända såsom judarna.

5. Bör bibeln uppdelas i två delar såsom för att skilja mellan lagens bokstav och lagens ande?

⁵ När vi vänder oss till de kristna grekiska skrifterna, finner vi att det fortfarande talas om trohet mot ett liknande krav, och nu läser vi om omskärelse på hjärtat, till exempel i Romarna 2:29. Du tänker kanske att detta är första gången det talas om detta, så att du känner en viss lättnad över att komma bort från den bokstavliga synpunkten, lagens bokstav, och nu hoppas få grepp om den inre betydelsen, lagens ande. Men så är det inte. Det var Mose som först talade om omskärelse på hjärtat, och där får vi den ursprungliga betydelsen.

6. a) I vilket sammanhang omnämner Mose omskärelse på hjärtat? b) Hur visar Mose att öronen är inbegripna, och vad lär han oss genom detta?

⁶ Mose skrev: ”Omskären därför edert hjärtas förhud och varen icke längre hårdnackade.” Detta var nödvändigt för att man skulle kunna fullgöra kraven, men inte de ceremoniella kraven, lagens bokstav, utan de grundläggande kraven, som utgår från sann kärlek, vilket kommer till uttryck i denna vädjan: ”Och nu, Israel, vad är det som HERREN [Jehova], din Gud, fordrar av dig, annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar på hans vägar och älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ?” Senare vädjar Mose på nytt och visar hur både hjärtat och öronen är inbegripna: ”HERREN, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva.” Han ställer följande val inför dem: ”Om du lyssnar till Jehovas, din Guds, bud.” (NW) Ja, om de gjorde detta, så att de älskade och lydde honom, skulle de få hans rika välsignelse. ”Men om ditt hjärta vänder sig bort och du icke vill höra, om du låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar och tjänar dem, så ... [skolen] I förvisso ... förgås.” Med andra ord är det så att ett omskuret hjärta och omskurna öron betyder ett ödmjukt hjärta, ett som är helt och hållet uppriktigt och villigt och ivrigt att lyssna och vara uppmärksamt, för att man på så sätt skall bevaras på den rena tillbedjans väg. Men om man har ett hjärta som är benäget att vända sig bort, att vända dövörat till, någonting som beror på stolthet, ett förhållande som antyds av en hård och styv nacke, då kommer man oundvikligen att bli insnärjd i falsk religion och misslyckas. — 5 Mos. 10:12, 16; 30:6, 15—18; se också Josua 24:14, 15, 19.

7. Hur talar Jeremia med avseende på samma förhållande?

⁷ Lägg märke till Jeremias uttryckliga ord i detta ämne: ”Inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem.” När både Juda och Israel hade blivit mycket trolösa, ställde Jeremia köttslig och andlig omskärelse i kontrast till varandra genom att återge Jehovas budskap: ”Jag skall hemsöka alla omskurna [till köttet], som dock äro oomskurna: Egypten, Juda. ... Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.” — Jer. 6:10; 9:25, 26.

8. När och hur gjorde Stefanus en återblick på Israels historia? Till vilken anklagelse ledde detta, och vad blev resultatet?

⁸ Århundraden senare, då Stefanus, den kristne martyren, höll sitt försvarstal inför Sanhedrin eller Stora rådet, talade han om Abraham och sade att Gud ”upprättade ett omskärelsens förbund med honom”. Han nämnde sedan Mose och sade att ”våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten och sade till Aron: ’Gör oss gudar, som kunna gå framför oss.’” Till sist sammanlänkade Stefanus dessa förfäder med medlemmarna av Sanhedrin i Jerusalem (hans omedelbara åhörare) och sade: ”Egensinniga människor, med oomskurna hjärtan och öron, ni står alltid emot den heliga anden; liksom edra förfäder gjorde, så gör ni.” Stefanus talade om ”den Rättfärdige [Jesus] ... han vilkens förrädare och mördare ni nu har blivit”. Vilken verkan hade detta på Sanhedrins medlemmar? Det ”skar ... dem i hjärtat [inte såsom vid omskärelse, utan som om de blivit ’genomsågade’, Kingdom Interlinear]”. I fråga om deras öron fanns det inget övermått av kött som krävde bokstavlig omskärelse, så vad gjorde de? De ”höll för sina öron och stormade alla som en man emot honom” (Hd) och stenade honom till döds. — Apg. 7:8, 39—43, 51—58, v. 51—54 enl. NW.

9. Vad beror det på att hjärtat och öronen inte är omskurna? Vad blir resultatet?

⁹ Vilken fruktansvärd anklagelse mot dessa religiösa ledare! Oomskurna hjärtan och öron hänför sig till dem som är okänsliga, egensinniga, obevekliga, och de är förbundna med ett fräckt, hårt ansikte, ett hårt hjärta och en oböjlig nacke. (Ords. 21:29; 28:14; 29:1) Stolthet är grundorsaken, som leder en från ont till värre, alldeles som Daniel sade om Nebukadnessar: ”Hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig.” Det var också någonting som gällde Farao. — Dan. 5:20; 2 Mos. 7:22; 9:7; se också Hebréerna 3:7—13.

10. a) Hur kan vi skilja mellan sinnet och hjärtat? b) Hur kan hjärtat omskäras?

¹⁰ Hur viktigt och hur önskvärt är det inte att ha ett omskuret hjärta! Hur kan vi få det? Till skillnad från sinnet, som tänker på och drar slutsatser av upplysningar som tillförs det, är hjärtat nära identifierat med böjelser och begär, och det blir källan till eller sätet för motiven. Det har stor emotionell kraft och kan driva eller egga en till att följa ett visst handlingssätt. (2 Mos. 35:21) Det kan lätt behärska sinnet. Hjärtat är centrum eller huvuddrivfjädern i hela din karaktär, din personlighet. Det är den verkliga, inre människan, ”hjärtats fördolda människa”, ”min inre människa”. (1 Petr. 3:4; Rom. 7:22; NW) Hur kan hjärtat omskäras? Vi kan få vägledning av det som sker vid en bokstavlig omskärelse. När en sådan på grund av någon hälsorisk blir nödvändig, betraktas det kött som skärs bort såsom överflödigt eller som ett hinder, som står i vägen för bevarandet av ett rent och friskt tillstånd. Omskärelse på hjärtat betyder således att vi gör oss fria från eller fullständigt skär bort vad som helst i våra begär eller motiv som strider mot Jehovas önskningar. Det betyder ett fullständigt avlägsnande av vad som helst som verkar som ett hinder, till exempel stolthet, och därigenom gör att man blir oemottaglig för Jehova, för hans vädjanden och för hans ord.

11. a) Vilket gott exempel på omskuret hjärta och omskurna öron finns upptecknat? b) Hur kan denna andliga operation utföras?

¹¹ Ett gott exempel på ett omskuret hjärta och omskurna öron visades, enligt vad Lukas skriver om, av ”en viss kvinna, vid namn Lydia, som fruktade Gud. ... [Hon] hörde på, och Herren öppnade hennes hjärta helt till att giva akt på det som talades av Paulus.” (Apg. 16:14, Åk) Det fanns verkligen inget hinder där. Vi kan inte utföra denna andliga operation i vår egen kraft och vishet. Paulus talar om den sanne juden, vars ”omskärelse sker på hjärtat genom anden”. Ja, vi behöver Guds ande, och Gud har talat om för oss hur vi skall bedja om en ny inställning: ”Skapa även i mig ett rent hjärta, o Gud, och ingjut hos mig en ny ande, en orubblig ande.” — Rom. 2:29; Ps. 51:12; NW.

En ny personlighet

12. Vad är inbegripet i att lägga av den gamla personligheten och ikläda sig den nya?

¹² Gud ingjuter inte automatiskt sin ande, sin osynliga, verksamma kraft, hos oss. Vi måste samarbeta genom att ställa vår ande, våra mentala och emotionella benägenheter, under inflytande och påverkan av hans ande, som verkar genom hans ord. På så sätt får man en ny och orubblig ande i sitt rena hjärta, en ande som är grundad på exakt kunskap, ”alldeles så som sanning är i Jesus”. Ni kommer att ”förnyas i den kraft som påverkar ert sinne” säger Paulus, och kommer att få hjälp att ”lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter ert forna handlingssätt”. I dess ställe kommer ni att lära er hur ni skall ”ikläda er den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. De som fortsätter att följa detta handlingssätt blir ”Guds efterliknare”, i det de efterliknar det som är gott. — Ef. 4:20—24; 5:1; NW.

13. Kräver detta en helt annorlunda personlighet? Hur kan förhållandet belysas?

¹³ Du menar kanske att detta är lättare sagt än gjort, och därför önskar vi dryfta några särskilda synpunkter. För det första betyder detta, att vi ikläder oss den nya personligheten, inte att vi får en helt annorlunda personlighet, så att vi förlorar vår identitet. Det är sant att vi måste fastnagla vid pålen eller döda allt som är ont, i våra hjärtan såväl som i våra liv. (Gal. 5:24; Kol. 3:5) Vissa egenskaper och förmågor är visserligen skadliga, om de inte kontrolleras, men de kan uträtta mycket gott, när de ställs under kontroll och leds in i rätta kanaler. Ett livligt eller häftigt temperament är produkten av ett livligt sinne tillsammans med starka känslor, och när dessa faktorer inte kontrolleras, åstadkoms snart mycken skada. Men just denna egenskap att tänka snabbt och att ge uttryck åt spontan sympati eller entusiasm kan, när den kontrolleras av ett gott motiv, vara till stor hjälp, i synnerhet när man vittnar för andra. I allt detta, som också inbegriper självbehärskning, krävs det uthållighet. Det är som Jakob säger: ”Den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som håller i med det” blir ”inte ... en glömsk hörare utan en arbetets görare ... [och skall] vara lycklig i att göra det.” — Jak. 1:25, NW.

14. Hur kan de förmågor som ligger bakom en begåvning inriktas på gott bruk?

¹⁴ Eller också kan du mena att en viss begåvning, som till exempel gäller musik eller diktning, bör hållas tillbaka såsom någonting som distraherar och gör en till dagdrömmare, då det finns så mycket arbete att utföra. Det kan mycket väl förhålla sig så, om begåvningen inte kontrolleras, men den särskilda förmåga som är sammanlänkad med denna begåvning kan inriktas på ett gott bruk. Vi kan som exempel tänka på en symfoni, som består av olika satser, som är noggrant uppbyggda till att utgöra en balanserad kontrast och framförs vackert och harmoniskt, hela tiden med stor variation, fritt från tröttande enformighet. Just detta kan också sägas om förberedandet och framförandet av ett tal som gäller sanningen. Ju mer du uppskattar Guds ord i dess komposition, och likaså Sällskapet Vakttornets bibelstudiehjälpredor, desto mer kommer du att få ut av det för din egen del och när du hjälper andra. Belöningen blir också mycket större. Inom musiken har den känslomässiga påverkan överhand, men när man ger uttryck åt sanningen, budskapet om Riket, råder det tillbörlig jämvikt mellan de intellektuella och känslomässiga påverkande krafterna. Och framför allt blir det till ära för Jehova, den store kompositören.

15. a) Nämn några av orsakerna till modfälldhet. b) Vilka hade utan tvivel liknande känslor, och vad kan vi lära av dem?

¹⁵ Ibland blir vi modfällda i våra ansträngningar att ikläda oss den nya personligheten. Den gamla personligheten, med dess djupt rotade vanor och inre påtryckningar, för att inte tala om de yttre påtryckningarna från Satans värld — sådant tillåts få övertag. Paulus sade visserligen att anden och köttet ”står emot varandra, så att just det som ni skulle vilja göra, det gör ni inte”, men han sade också: ”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att fullfölja något köttsligt begär.” (Gal. 5:16, 17, NW) När vi övervunnits av ett orätt handlingssätt, känner vi oss följaktligen förkrossade. Vi är inte ensamma i detta. Föreställ dig hur Petrus kände det, när han insåg att han hade gjort just det som han hade lovat att aldrig göra, dvs. förneka sin älskade mästare. Föreställ dig också hur han måste ha känt det, när han, efter år av tjänst i en ansvarig ställning, måste bli öppet tillrättavisad av Paulus. Och i fråga om Paulus kan du föreställa dig hur han kände det, då han, medan han var Saulus och ”andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar”, plötsligt och kraftfullt fick den verkliga situationen klargjord för sig. (Matt. 26:35, 75; Gal. 2:11—14; Apg. 9:1—9) Dessa tjänare tappade emellertid inte modet. Och vad som är viktigare är att de inte förhärdade sina hjärtan. Det bör inte heller vi göra. Hur trösterikt är det inte att läsa vad Johannes skrev: ”Därav ... kunna vi inför honom övertyga vårt hjärta därom, att om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.” Hur kan detta vara riktigt? — 1 Joh. 3:19, 20.

Inbjuden att komma

16. a) Vem inbjuder oss nu att komma, och blir vi tvingade att ge gensvar? b) Hur har Jehova företräde när det gäller att välja, och vilken uppmuntran ger detta?

¹⁶ Hur underbart och upplyftande är det inte när du blir bjuden att komma till någons hem för första gången, så att vägen öppnas till en närmare vänskap! Själva inbjudan gör ditt hjärta ”levande” på nytt, och du känner dig som en helt annan människa. Förhåller det sig inte på det sättet, i synnerhet om du har det svårt? I dessa ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, utfärdar Jehova den mest tilltalande inbjudan. (2 Tim. 3:1, NW) Ingen tvingas att ge gensvar. Alldeles som det sagts tidigare, är det du som skall välja. I första rummet är det emellertid Jehovas val, och det med rätta. Det är som David skrev: ”Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar.” För det första gör Jehova detta val genom att ställa upp de villkor som måste uppfyllas. (Ps. 65:5; 24:3, 4) För det andra är inbjudan så utformad att den tilltalar bara dem som är uppriktiga och ödmjuka i hjärtat, dem som har ett förkrossat hjärta. Detta visar att Jehova är större än våra hjärtan. Det är som han säger: ”Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.” — Jes. 57:15; se också 2 Krönikeboken 16:9.

17. På vilket sätt krävs det ödmjukhet å Guds sida, och hur har han visat detta?

¹⁷ Vi behöver vara ödmjuka när vi nalkas Jehova. Hur förvånande det än kan förefalla är detta någonting som fungerar i båda riktningarna. Har du någon gång tänkt på att det krävs ödmjukhet å Guds sida för att böja sig ned, så att säga, och betrakta den av synd hemsökta mänskliga familjen? ”Vem är lik Jehova, vår Gud? ... Han nedlåter sig till att betrakta himmelen och jorden och reser upp den ringe ur själva stoftet.” ”Din högra hand stödde mig, och ditt saktmod [din ödmjukhet, NW] gjorde mig stor.” Till och med till dem som har farit vilse vädjar Jehova: ”Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk.” Lyssna också till Jesus: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni har icke velat.” Sådan långmodighet och oförtjänt godhet kräver sannerligen ödmjukhet. — Ps. 113:5—7, NW; 18:36; Jes. 65:2; Matt. 23:37, Hd.

18. Till vad har Jehova inbjudit oss att komma, och hur kan vi identifiera denna tillflykt i vår tid?

¹⁸ Hys inget tvivel. Du är inbjuden att komma. Vart? Valet är Jehovas. ”HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.” David tänkte på det jordiska Sion, centrum för den rena tillbedjan. (Ps. 132:8, 13—18) Detta finner sin nutida uppfyllelse i det himmelska Sions berg, där Jehova insatte sin Son som konung år 1914 v.t. i en syn såg Johannes Lammet stå där ”och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen”, den fullständiga kristna församlingen. Fortfarande finns det här på jorden en kvarleva av denna Sionklass, och den representerar Guds organisation. Det är hit som Gud inbjuder dem att komma som inser att de behöver en tillflyktsort, en motsvarighet till den anordning som han gjorde i samband med syndafloden. Han föranstaltade då om en ark, i vilken han ”bevarade Noa ... i trygghet tillsammans med sju andra”. — Ps. 2:6; Upp. 14:1, NW; 1 Mos. 7:1; 2 Petr. 2:5, NW.

19. a) Vilket förhållande råder i Sion sedan det blivit återställt? b) Vilket krav ställs på alla som kommer till Guds organisation?

¹⁹ När denna kvarleva av det andliga Israel hade blivit återförsamlad, sedan den blivit tuktad under perioden mellan 1914 och 1918, uppfylldes dessa storslagna löften med särskild betoning av renhet och ödmjukhet: ”Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din styrka, o Sion! Ikläd dig dina sköna kläder, o Jerusalem, du heliga stad! Ty aldrig mer skall den som är oomskuren och oren åter komma in i dig.” ”Jag skall kvarlämna i din mitt ett ödmjukt och ringa folk, och de skola förtrösta på Jehovás namn.” (Jes. 52:1, NW; Sef. 3:12, Åk) Alla de som kommer till Guds organisation, i det de uppnår nära förbindelse med Sionklassen, måste ha omskurna hjärtan och öron. Å, nu kan vi förstå varför till och med slavarna i Abrahams hushåll måste omskäras! Hela detta hushåll var en bild av Guds organiserade folk i vår tid. Det måste bevaras rent, all ”Egyptens smälek” måste vara avvältrad från det. — Jos. 5:9.

20. Hur har en varaktig överflyttning möjliggjorts? Till vilken kostnad?

²⁰ Vi är verkligen tacksamma över att Jehova vänligt har inbjudit oss att komma till Sion, inte bara på ett besök, utan på grundval av ett permanent omplanterande, en varaktig överflyttning. I sportens värld, till exempel när det gäller fotboll, händer det ofta att en mycket stor summa pengar betalas för att en särskilt begåvad spelare skall flytta över från ett lag till ett annat. Hur stor en sådan summa än kan vara, kan den inte på minsta vis jämföras med det pris som Jehova står bakom och som villigt betalats av hans Son i form av hans dyrbara mänskliga offer. Paulus sade: ”Ni blev köpta med ett pris.” — 1 Kor. 6:20, NW.

21, 22. a) Hur kan vi visa uppskattning av Jehovas inbjudan? b) På vilka olika sätt är inbjudan att komma uttryckt i Guds ord, och hur bör den påverka oss?

²¹ Vi kan och vi bör visa vår uppskattning av Jehovas inbjudan genom att föra den vidare till andra. Vi bör likna Lydia, som, sedan hon blivit döpt, enträget bad Paulus och hans följeslagare att komma och stanna i hennes hem. Lukas säger: ”Hon helt enkelt nödgade oss att komma.” Jesaja förutsade detta storslagna verk, då han sade att ”många folk skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg.’ ... Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem.” Lyssna också till denna frikostiga inbjudan: ”Hallå! ... Kom, köp och ät. Ja, kom, köp vin och mjölk till och med utan pengar och utan betalning.” När Jesus var på jorden, framförde han denna inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är nedtyngda, och jag skall vederkvicka er.” Han förutsade att han vid sin återkomst skulle inbjuda de fårlika: ”Kom, ni som är välsignade av min Fader, och tag i besittning det rike som har stått redo för er sedan världens grund lades!” I själva verket avslutas Guds ord med följande storslagna uppfordran, som uppmuntrar alla som ger gensvar på den att föra den vidare till andra: ”Och anden och bruden säger beständigt: ’Kom!’ Och må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar ta livets vatten för intet. Han som bär vittnesbörd om dessa ting säger: ’Ja; jag kommer med hast.’ [Och Johannes svarar:] ’Amen! Kom, Herre Jesus.’” — Apg. 16:15; Jes. 2:3; 55:1; NW; Matt. 11:28, NW; 25:34, Hd; Upp. 22:17, 20, NW.

²² Inbjudan att komma uttalas så ofta i Guds ord och med sådan uppfordran att det sannerligen kan sägas att den är en mycket angelägen inbjudan. Vill inte du ge gensvar? Vill inte du komma — och inbjuda andra att komma?