Ge ära åt det gudaktiga äktenskapet

JEHOVAS syn på människors äktenskap uttrycks tydligt i ett antal skriftställen, sådana som: ”Vad Gud har fogat samman må ingen människa skilja åt” och: ”Jag [Jehova] hatar äktenskapsskillnad.” (Markus 10:9; Malaki 2:16) Den store motståndaren, Satan, djävulen, motstår å andra sidan allt som är rent och rättfärdigt. I dessa ”yttersta dagar”, när ”onda människor ... [går] vidare från ont till värre”, försöker Satan dra smälek över alla Jehovas kärleksfulla anordningar, däribland äktenskapsanordningen. (2 Timoteus 3:1—5, 13; Uppenbarelseboken 12:9, 12) Med tanke på tiden bör Jehovas vittnen vara mer beslutna än någonsin att lojalt upprätthålla Guds anordning med äktenskapet och att hålla den ren. — 1 Moseboken 2:24; Ordspråksboken 27:11; Hebréerna 13:4.

Problem i äktenskapet

Så länge människorna är ofullkomliga kommer det helt visst att uppstå problem i äktenskapen. (1 Korintierna 7:28—34) Men när båda makarna är troende finns det en god grund för att det äktenskapliga bandet skall vara starkt, eftersom man räknar med Jehova. Ett kristet äktenskap blir som ”en tretvinnad tråd”, som inte ”brister ... så snart”. (Predikaren 4:12) Om det uppstår motsättningar eller andra problem, kan kristna makar ta upp dessa i bön till Jehova i förtröstan på hans hjälp. Ofta kan man finna en lösning genom att i lugn och ro resonera om saker och ting i ljuset av sådana skriftställen som 1 Korintierna 13:4—8, Efesierna 5:21—33 och Kolosserna 3:12—14, 18, 19. När man följer bibelns råd om att gifta sig ”i Herren”, finns det således en god grund för att man skall kunna lösa problemen i Skriftens ljus. — 1 Korintierna 7:39.

Om ett problem inte kan lösas på ett tillfredsställande sätt privat, kan paret önska söka råd från någon äldste i den kristna församlingen. Då de har Jehovas syn, bör de vara i stånd att hålla äktenskapet intakt och också att utveckla den enhet och kärlek som Gud ursprungligen hade i uppsåt för äkta makar. — 1 Moseboken 2:24; Ordspråksboken 31:10—12, 28, 30; Matteus 19:4—6.

Med en icke troende partner

Situationen kan vara annorlunda när någon blir troende medan äktenskapspartnern inte ger gensvar på budskapet om Riket. Även i sådana fall kan äktenskapet fungera mycket väl, så att man och hustru visar kärlek till varandra. Och aposteln Petrus sade att den kristna hustruns ”kyska uppförande, förbundet med djup respekt”, med tiden kan vinna en icke troende äkta man. På samma sätt kan en nyligen omvänd äkta man med tiden vinna sin hustru. (1 Petrus 3:1—7) När det råder allvarligare problem, kan den troende behöva behandla dessa taktfullt och med tålmodig fördragsamhet och alltid visa ”andens frukt”. — Galaterna 5:22, 23.

I vissa fall kan det förekomma muntlig terror och fysiskt våld, hotelser och misshandel. Men innebär detta att den kristna äktenskapspartnern bör lämna den icke troende? Aposteln Paulus ger rådet ”att en hustru inte skall gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man skall inte lämna sin hustru”. Som Paulus framhåller, kommer det att man bevarar äktenskapet att vara till andligt gagn för barnen. Det kan också vara till praktisk nytta, till materiellt gagn, för den troende föräldern och barnen. Men om misshandeln blir outhärdlig, eller om den troendes liv är i fara, kan han eller hon välja att ”gå ifrån” sin partner. Strävan bör dock vara att med tiden ”försona sig igen”. (1 Korintierna 7:10—16) Att man lämnar sin äktenskapspartner ger emellertid inte i sig självt någon fullständig grund för skilsmässa och omgifte. En lagenlig skilsmässa kan dock ge ett visst mått av skydd mot vidare misshandel.

Skriftenlig skilsmässa

Finns det några omständigheter under vilka en kristen kan gå längre och erhålla en skilsmässa med frihet att gifta om sig? Kom ihåg att Jesus gav rådet: ”Vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” Men han fortsatte med att visa att det kan finnas en rättmätig grundval för skilsmässa. Han sade nämligen: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” — Matteus 19:6, 9; se också 5:32.

Betyder detta att om en kristen tröttnar på sin äktenskapspartner eller ”blir kär” i någon annan, har han eller hon frihet att använda sig av någon situation som inbegriper otukt för att byta partner? Sorgligt nog har knepet att begå otukt (vanligen äktenskapsbrott) använts på ett beräknande och uppsåtligt sätt i syfte att bryta de skriftenliga äktenskapliga banden i vissa fall där båda parter säger sig vara troende. Kan sådana vara så dåraktiga att de tror att Jehova inte känner ”hjärtats tankar och avsikter”? (Hebréerna 4:12, 13) Sådana personer tycks ha lagt sig till med synen att de uppsåtligt kan begå omoraliskhet, bli uteslutna för ett år eller så och sedan med en ny äktenskapspartner ”ändra sinne” och bli återupptagna i församlingen.

I ett sådant fall bör dock en avsevärd tid gå innan de äldste ens kan ta en begäran om återupptagande under övervägande. Samvetsgranna äldste förhastar sig inte. De behöver se mycket tydliga bevis på frukt som svarar mot sinnesändring. Även om en sådan syndare med tiden blir återupptagen, kommer det att dröja många år innan de äldste kan rekommendera personen i fråga för särskilda privilegier i församlingen, om de ens någonsin kan göra det. I vilket fall som helst kan det inte ske innan den oskyldiga parten har gift om sig eller dött. (1 Timoteus 3:2, 12) Vi kan förstå hur allvarligt det här slaget av planerat äktenskapsbrott är i Jehova Guds ögon genom att påminna oss om att äktenskapsbrytare skulle stenas till döds under hans rättfärdiga lagförbund i det forntida Israel. (5 Moseboken 22:22) Och vad församlingarna än kan besluta i dag, är ändå Jehova den slutlige domaren. ”Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” — Hebréerna 13:4.a

Att bevara äktenskapet

Till skydd för Guds folk och i förhoppningen att någon som kan ha problem i fråga om moralen kommer att vända sig till den kristna församlingen för att få vägledning i fråga om att ge ära åt Jehovas anordning med äktenskapet kommer vissa aspekter av ämnet otukt att här behandlas utförligt. Detta sker i harmoni med bibeln, som är öppen och rättfram också när den behandlar sådana känsliga och intima saker. — Jämför 3 Moseboken 20:10—23; 5 Moseboken 31:12; Matteus 5:27, 28; Romarna 1:26, 27; Judas, vers 7.

I stället för att söka en ursäkt för skilsmässa bör gifta personer sträva efter att hålla ihop sitt äktenskap. Om en av makarna begår omoraliskhet och är ångerfull, kan den oskyldiga parten välja att förlåta i syfte att vidmakthålla den gudagivna äktenskapsanordningen. Han eller hon kan på så sätt visa barmhärtighet och därigenom efterlikna en annan av Jehovas förträffliga egenskaper. — 2 Moseboken 34:6; jämför Nehemja 9:17.

Men hur är det om den syndande inte ångrar sig, utesluts och till och med fortsätter i en påvisad kurs av grov omoraliskhet? Eller hur är det om den oskyldiga partens personliga hälsa och andlighet är i fara? Vi ignorerar inte den skriftenliga förmaningen att bevara äktenskapet om det alls är möjligt, men vi kan ändå lägga märke till att Jesu ord från Matteus 19:9, som har citerats ovan, visar att det finns en grundval för skilsmässa — den enda skriftenliga grundvalen för skilsmässa — otukt.

Definitionen av ”otukt”

Vad avses här med ordet ”otukt”? Det grekiska ordet i den här texten är porneia. I ett dryftande av detta ämne visades det i Vakttornet för 1 maj 1973, sidorna 214 och 215, att porneia ”kommer från ett rotord som betyder ’sälja’”. Således är det förknippat med prostitution, sådan som den som utövades i många hedniska tempel i det första århundradet och som utövas i ”illa beryktade hus” i dag.

Det är sant att porneia ibland används i en begränsad betydelse och då åsyftar sexuella förbindelser mellan ogifta. Ett exempel på en sådan begränsad användning är 1 Korintierna 6:9, där ”otuktsmän” nämns för sig, vid sidan av dem som ägnar sig åt andra sexuella laster, som äktenskapsbrott och homosexualitet. Men strax före detta, i 1 Korintierna 5:9—11, använder Paulus samma ord när han ger de kristna rådet att inte vara i sällskap med ”otuktsmän”. Är det rimligt att tänka sig att han här endast åsyftade omoraliska ogifta personer? Det kan inte vara så, för i kapitel 6 räknas det upp en mängd otillåtna sexuella vanor som måste skys, däribland äktenskapsbrott och homosexualitet. På samma sätt kan knappast Judas, vers 7, och Uppenbarelseboken 21:8, som visar att Gud dömer ”otuktsmän” som inte ändrar sinne såsom värda evig tillintetgörelse, begränsas enbart till ogifta personer som har sexuellt umgänge. Och påbudet i Apostlagärningarna 15:29 från den styrande kretsen i Jerusalem, ”att ni fortsätter att avhålla er ... från otukt”, måste förstås i den vidare tillämpningen.b

Ordet ”otukt” i den vidare bemärkelsen och såsom det används i Matteus 5:32 och 19:9 syftar således tydligen på ett vitt område av olovligt eller otillåtet sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Porneia innebär grovt omoraliskt bruk av könsorganen hos åtminstone en människa (vare sig det sker på ett naturligt eller på ett perverst sätt); dessutom måste det ha funnits en annan part med i den omoraliska handlingen — en människa, man eller kvinna, eller ett djur.c Självbefläckelse utgör alltså inte porneia (hur oförståndigt och andligt farligt det än är). Men fortfarande omfattar termen porneia de olika slag av sexuella handlingar som kan utföras på en bordell, där sexuella tjänster köps och säljs. En person som går till en manlig eller kvinnlig prostituerad för att köpa sig något slag av sexuell tjänst skulle göra sig skyldig till porneia. — Jämför 1 Korintierna 6:18.

Gifta kristna

Hur förhåller det sig med sexuella handlingar mellan äkta makar inom äktenskapet? Det är inte de äldstes sak att snoka i gifta kristnas intima samliv. Men bibeln kommer ändå sannerligen in i deras liv. De som vill fortsätta ”att vandra genom ande” bör inte ignorera antydningarna i bibeln om Guds synsätt. Och de gör väl i att utveckla ett hat mot allt som är orent inför Jehova, däribland sexuella handlingar som är klart perversa. Gifta par bör handla på ett sätt som gör att de har ett rent samvete, medan de ägnar ohindrad uppmärksamhet åt att utveckla ”andens frukt”. — Galaterna 5:16, 22, 23; Efesierna 5:3—5.

Men hur är det om en av makarna önskar eller till och med begär att få ta del i något som är en klart pervers sexuell handling tillsammans med sin partner? Ovan framlagda fakta visar att porneia omfattar olovligt sexuellt uppförande utanför äktenskapsanordningen. Att en av makarna påtvingar den andra perversa handlingar, sådana som oral eller anal sex, inom äktenskapet utgör alltså inte en skriftenlig grund för en skilsmässa som skulle göra båda makarna fria att gifta om sig.d Även om en troende äktenskapspartner är bekymrad över situationen, kommer hans eller hennes strävan att hålla fast vid skriftenliga principer att leda till Jehovas välsignelse. I sådana fall kan det vara till hjälp för paret att öppet tala om problemet, medan de speciellt tänker på att sexuellt umgänge bör vara ärbart och sunt, ett uttryck för öm kärlek. Detta utesluter helt visst allt som kan oroa eller skada ens äktenskapspartner. — Efesierna 5:28—30; 1 Petrus 3:1, 7.

Som vi redan har sagt ankommer det inte på de äldste att ”övervaka” de privata äktenskapliga angelägenheterna hos de äkta paren i församlingen. Men om det blir känt att en medlem av församlingen bedriver eller öppet förespråkar perverst sexuellt umgänge inom äktenskapet, skulle denne sannerligen inte vara oförvitlig och följaktligen inte godtagbar för särskilda privilegier, sådana som att tjäna som äldste, som biträdande tjänare eller som pionjär. Att man bedriver eller förespråkar sådant kan till och med leda till att man drivs ut ur församlingen. Varför det?

I Galaterna 5:19—21 räknas det upp många orena förehavanden som inte räknas som porneia, men som kan leda till att man inte räknas värdig Guds rike. Bland dessa är ”orenhet” (grekiska: akatharsia, vilket betecknar orenlighet, lastbarhet, liderlighet) och ”tygellöshet” (grekiska: aselgeia, vilket betecknar lättfärdighet, lösaktigt eller skamlöst uppförande). Liksom porneia kan dessa orena förehavanden, när de blir allvarliga, utgöra en grundval för uteslutning ur den kristna församlingen men inte för skriftenlig skilsmässa. En person som skamlöst förespråkar chockerande och stötande sexuella handlingar gör sig skyldig till tygellöshet. En person med en sådan inställning kan naturligtvis också förfalla till att begå porneia, och då föreligger en grundval för skriftenlig skilsmässa.e Alla hängivna kristna bör verkligen vara intresserade av att undvika och kämpa emot alla sådana ”köttets gärningar”! — Galaterna 5:24, 25.

Alla bland Jehovas folk, både gifta och ogifta, bör sky varje slag av omoraliskhet. De bör lojalt stödja alla Jehovas anordningar, däribland äktenskapsanordningen. (Psalm 18:22—26; ordet ”from” motsvarar ordet ”lojal” i Nya Världens översättning.) De som är gifta bör som ”ett kött” sträva efter att ära Jehova genom att uppodla sann kärlek och respekt i sitt äktenskap. (1 Moseboken 2:23, 24; Efesierna 5:33; Kolosserna 3:18, 19) På detta sätt, liksom på många andra sätt, kan de visa att de ”inte är någon del av världen” — en värld som Satan har dragit ner i ett träsk av omoraliskhet och ruttenhet och som skall till att ”försvinna” tillsammans med sina begär. Vi kommer ihåg att ”den som gör Guds vilja, han består för alltid”, och vi bör alla sträva efter att göra Guds vilja i samband med hans värdefulla anordning med äktenskapet. — Johannes 17:16; 1 Johannes 2:17.

[Fotnoter]

I 1979 års upplaga av den högt ansedda grekisk-engelska ordboken Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature (av Bauer, Arndt och Gingrich) definieras porneia som ”prostitution, okyskhet, otukt; varje slag av otillåtet sexuellt umgänge”.

En man eller en kvinna som blir våldtagen är inte skyldig till porneia.

[Bild på sidan 18]

Äktenskapet måste hållas i ära och avskilt från världslig omoraliskhet