Är Jesus Kristus Gud?

UNDER den romerske kejsaren Augustus’ regering föddes i Betlehem i Juda ett barn som fick namnet Jesus. Han växte upp och blev slutligen avrättad under kejsar Tiberius’, Augustus’ efterträdares, regering.

I våra dagar är Jesus Kristus bättre känd än till och med de romerska kejsare som härskade under hans livstid. I själva verket lär kyrkosamfunden allmänt att han är Gud. Men är detta sant? Är Jesus verkligen den allsmäktige Guden?

Det är viktigt att känna till detta. Tänk på vad det skulle innebära om Jesus inte är Gud och man ändå dyrkade honom som om han vore det. Man skulle då dyrka någon annan än den allsmäktige Guden. Detta skulle utan tvivel misshaga Skaparen! Låt oss därför noggrant undersöka vad personliga umgängesvänner till Jesus sagt om hans identitet.

Vittnesbörd från umgängeskretsen

När en ängel i förväg tillkännagav Jesu avlelse och födelse, visade han att Jesus uppenbarligen inte var en person vilken som helst. Ängeln sade: ”Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son.” Lägg märke till att ängeln inte sade ”Gud” utan ”den Högstes Son”. — Luk. 1:30—32.

Vid trettio års ålder framställde sig Jesus för att bli döpt. Vid detta tillfälle sade Guds egen röst: ”Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.” Johannes döparen, som bevittnade denna händelse, sade också om Jesus: ”Denne är Guds Son.” Matt. 3:17; Joh. 1:34.

Jesu apostlar och vänner identifierade honom upprepade gånger på detta sätt. Natanael sade: ”Rabbi, du är Guds Son.” (Joh. 1:49) Petrus utropade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” (Matt. 16:16) Marta bekände: ”Du är Messias, Guds Son.” (Joh. 11:27) Aposteln Johannes skrev för att människor skulle tro att ”Jesus är Messias, Guds Son”. (Joh. 20:31) Och om aposteln Paulus’ tjänst sägs det: ”Strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.” — Apg. 9:20.

Predikade Petrus, Paulus, Johannes eller någon annan av Jesu efterföljare att Jesus var Gud? Nej, av dessa skriftställen framgår det tydligt att de lärde att han var Guds Son.

Varför många tror att Jesus är Gud

Varför tror då många religiösa människor i våra dagar att Jesus är Gud? Det beror till största delen på de kyrkliga ledares undervisning som med den nicenska trosbekännelsens formulering från 300-talet identifierat Jesus såsom ”sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern”.

Men somliga kanske invänder att det inte förhåller sig så. De hävdar att deras trosuppfattning är grundad på Jesu egna apostlars vittnesbörd.

Denna fråga förtjänar verkligen vår uppmärksamhet, eftersom några apostlar faktiskt talade om Jesus såsom ”Gud”. Men trodde de att han var den allsmäktige Guden? Och kallade Jesus sig själv ”Gud”? Låt oss se.

Kallades Jesus ”Gud”?

Först och främst är det intressant att lägga märke till att teologen H. W. Montefiore, som är knuten till Coventry Cathedral, framhåller att ”det verkligen är mycket sällsynt att Jesus kallas Gud i Nya testamentet”.¹

I en gästföreläsning vid University of Manchester förklarade teologiprofessorn G. H. Boobyer: ”Det finns omkring nio eller tio textavsnitt där Jesus åsyftas, eller skulle kunna åsyftas, med ordet ’Gud’ (’theos’). ... Två eller tre av dessa är emellertid högst tvivelaktiga, och de övriga är mer eller mindre ... osäkra, med undantag av ett, vilket är Tomas’ vördnadsfyllda utrop inför den uppståndne Jesus i Johannes xx. 20:28: ’Min Herre och min Gud!’ Vincent Taylor — en måttligt konservativ kännare av kristologiska problem — särskiljer detta avsnitt från de andra och talar om det som ’det enda tydliga tillskrivandet av gudomlighet till Kristus’ i Nya testamentet.”²

Men bevisar ens detta till synes ”tydliga tillskrivandet av gudomlighet till Kristus” att han är den allsmäktige Guden? John Martin Creed, som är professor i teologi vid University of Cambridge, framhöll: ”S:t Tomas’ vördnadsfulla utrop ’min Herre och min Gud’ (Joh. xx. 20:28) är ändå inte detsamma som att tilltala Kristus som om han utan inskränkningar vore Gud, och det måste avvägas mot den uppståndne Kristi egna ord till Maria Magdalena (Joh. 20 v. 17): ’Gå till mina bröder och säg till dem, att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.’”³

Tomas kan ha tilltalat Jesus som ”Gud” i den begränsade meningen att han var ”en gud” men inte den allsmäktige Guden. Skriften talar om andevarelser eller änglar såsom gudar. Andra Korintierna 4:4 säger till exempel: ”De otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat.” Här kallas den ondskefulle ängeln Satan, djävulen, för ”gud”.

På den tiden kallades också mäktiga människor allmänt för ”gud”. Den seleukidiske kungen Antiokus IV, som regerade åren 175—163 f.v.t, kallade sig själv Theos Epiphanes (”Gud uppenbarad”) i inskrifter på mynt. Den romerske kejsaren Domitianus från första århundradet tog sig äran av att vara ”Herre och Gud”. Bibeln erkänner också mäktiga personer såsom ”gudar”, när det sägs: ”Det finnes ju många ’gudar’ och många ’herrar’.” — 1 Kor. 8:5; jämför Psalm 82:1—7.

Vad är att säga om Johannes 1:1?

Men ändå finns det människor som förfäktar att Jesus inte är en mindre ”gud”, i likhet med mäktiga änglar eller människor, utan verkligen är den allsmäktige Guden. De pekar ofta på Johannes 1:1 som bevis för att Jesus är Gud.

En vanlig lydelse av Johannes 1:1 är: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (1917 års sv. övers.) Men säger verkligen denna text att Jesus är den allsmäktige Guden? I den ursprungliga grekiska texten är språket i själva verket inte så bestämt. Nya Världens översättning lyder således: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud.”

Men några kanske hävdar att det är fel att översätta bibeltexten på det sättet. De säger att enligt den grekiska grammatikens regler måste den översättas ”Ordet var Gud”. Men förhåller det sig så?

The Catholic Biblical Quarterly, årg. 13, nr 4, oktober 1951, framhöll: ”Enbart grammatiken kan inte fastställa hur predikatet i denna vers bör översättas, om det bör vara ’Gud’ eller ’en gud’.” I avsnittet ”Förklaring av bibliska ord” i The New American Bible (1970) får riktigheten hos lydelsen ”en gud” stöd av vad som sägs under ordet ”Gud”: ”I Jn Joh. 1:1 kallas Ordet ’Gud’, men det ord som här används i den grekiska grundtexten, theos [Gud], är inte det vanliga uttrycket för Gud, ho theos [Guden].”a

Sanningen är att man endast med hjälp av den grekiska grammatikens regler inte helt kan fastställa hur Johannes 1:1 skall översättas. Teologiprofessorn John Martin Creed påpekade: ”Prologen [Joh. 1:1] är mindre bestämd i grekiskan med det artikellösa ordet [theos utan den bestämda artikeln ho] än den tycks vara i engelskan.”³

Enbart denna text är alltså inte tillräcklig för att fastställa huruvida Jesus verkligen är ”Gud” eller är en underordnad, lägre ”gud”. Bevisar det fåtal andra texter där ”Jesus åsyftas, eller skulle kunna åsyftas, med ordet ’Gud’” att han verkligen är den allsmäktige Guden?

Andra bibeltexter

Som tidigare framhållits råder det ”osäkerhet” huruvida Jesus är den som kallas ”Gud” i några av dessa texter; och andra texter är ”högst tvivelaktiga”. Första Timoteus 3:16 säger till exempel: ”Gud är uppenbar vorden i köttet.” (Melin) Men de flesta moderna översättningar lyder i stället: ”Han som blev uppenbarad ...”. Orsaken till detta är, som fotnoten i Amerikanska standardöversättningen förklarar: ”Ordet Gud, i stället för Han som, vilar inte på några tillförlitliga forntida vittnesbörd.”

Det kan inte heller bevisas att Jesus är den som kallas ”Gud” i 2 Tessalonikerna 1:12. Beträffande denna text som lyder: ”Efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd”, säger teologen Vincent Taylor: ”Det är uppenbart att Paulus i första hand talar om Gud och i andra hand om Kristus.”⁴ Den romersk-katolske vetenskapsmannen Karl Rahner placerar 2 Petrus 1:1 i samma kategori som 2 Tessalonikerna 1:12, när han förklarar att theos i grekiskan ”här är tydligt åtskilt från ’Kristus’”.⁵

Somliga förfäktar att slutorden i 1 Johannes 5:20: ”Denne är den sanne Guden och evigt liv” syftar på Jesus och alltså bevisar att han är Gud. Karl Rahner säger emellertid att ”man bör lägga märke till att just i S:t Johannes’ första brev syftar ho theos [”den sanne Guden”] så ofta med visshet på Fadern att det måste uppfattas såsom syftande på Fadern hela brevet igenom, om vi inte skall anta att någon obegriplig förändring har ägt rum hos det subjekt som åsyftas med ho theos”.⁵

En annan text, som sägs bevisa att Jesus är Gud, är Romarna 9:5, där det heter: ”Från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.” Vincent Taylor påpekar att det råder delade meningar om saken, men tillägger: ”Jag tror att den övervägande uppfattningen är denna och att Kristus inte omtalas som Gud.”⁴ Därför återger moderna översättningar i allmänhet denna text så att det görs tydligare åtskillnad mellan Gud och Kristus.

När det gäller Titus 2:13 är frågan huruvida den grekiska texten bör översättas med ”vår store Guds och Frälsares, Jesu Kristi, härlighet” eller med ”den store Gudens härlighet och vår Frälsares, Jesu Kristi, härlighet”. Vincent Taylor framhåller: ”Det råder delade meningar bland de språklärda.”⁴ Liksom när det gäller Johannes 1:1 är inte grammatiken tillräcklig för att fastställa hur denna text bör översättas.

Därför måste lärorna i den övriga Skriften om Guds identitet bli bestämmande för hur dessa texter skall översättas — huruvida de verkligen bör framställa Jesus såsom ”Gud” eller såsom åtskild från och underordnad den allsmäktige Guden. Vad uppenbarar en undersökning av vittnesbörden i Skriften?

Underordnad eller jämlik?

Begrunda Johannes 1:18 (NW), som lyder: ”Ingen människa har någonsin sett Gud; den enfödde guden, som befinner sig på platsen invid Faderns bröst, är den som har förklarat honom.” Här kallas Jesus ”den enfödde guden”. Och är det inte uppenbart att han är åtskild från och underordnad ”Fadern”, den Gud hos vilken han åtnjuter en privilegierad ställning?

Denna slutsats är tydligt uppenbar för den som fördomsfritt undersöker Skriften. Martin Werner, som är professor vid universitetet i Bern, framhöll: ”Överallt i Nya testamentet där Jesu förhållande till Gud, Fadern, omtalas, antingen med hänsyftning på hans uppträdande som människa eller på hans messianska ställning, uppfattas det och framställs uttryckligt som en underordnad ställning.”⁶

Teologiprofessorn Boobyer anför följande exempel på Jesu underordnade ställning i förhållande till Gud: Jesus ”känns vid eller förnekar människor inför Gud (Matt. x. 10:32f.; Luk. xii. 12:8); han lägger sig ut för oss inför Gud och manar gott för oss hos Fadern i egenskap av himmelsk paraklet [”hjälpare”] (Rom. viii. 8:34; Hebr. vii. 7:25; ix. 9:24; 1 Joh. ii. 2:1); han är medlaren mellan människor och Gud (1 Tim. ii. 2:5). ...

S:t Paulus uttalar sig mycket tydligt i denna sak. ... För att citera från det tillämpliga avsnittet ... : ’Sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.’ (1 Kor. xv. 15:28)”²

Men inte bara i himmelen, utan också här på jorden, visade Jesus sin underordnade ställning och sin underkastelse i förhållande till Gud. Jesus erkände: ”Fadern är större än jag” och förklarade: ”Jag kan icke göra något av mig själv. ... Jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” Lägg märke till att Jesu vilja är en vilja och Guds vilja en annan vilja! Uppenbarligen är Jesus inte Gud, utan Guds Son, som är honom underordnad. — Joh. 14:28; 5:30.

Det handlingssätt som är nödvändigt

Kanske trodde du i all uppriktighet på kyrkans lära att Jesus är Gud och tog för givet att den var väl grundad på bibeln. Men så är inte fallet. Den är inte grundad på apostlarnas vittnesbörd. Teologiprofessorn John Martin Creed skrev: ”När skribenterna i Nya testamentet talar om Gud, menar de vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader. När de talar om Jesus Kristus, varken talar de om honom eller tänker på honom som Gud.”³

Det är bara en av kyrkans traditioner att Jesus är Gud; det är ingen biblisk lära. Professor Boobyer påpekar: ”Vi måste acceptera faktum att den nytestamentliga forskningen under låt oss säga de senaste trettio eller fyrtio åren har lett allt fler och fler nytestamentliga lärde fram till slutsatsen att Jesus själv ... förvisso aldrig trodde sig vara Gud.”²

Trots detta fortsätter kyrkosamfunden att lära att Jesus är Gud och åstadkommer förvirring i millioner människors sinnen. Men vad som är ännu värre är att de leder människor till att dyrka någon annan än den allsmäktige Guden, varigenom, de leder dem på den falska gudsdyrkans väg. Kommer du att förbli medlem av en religiös organisation som lär att Jesus är Gud? Det kommer du inte att göra, om du verkligen vill ha den sanne Gudens, Jehovas, ynnest.

Hänvisningar

 1. Soundings—Essays Concerning Christian Understanding, redigerad av A. R. Vidler, sid. 159.

 2. Bulletin of the John Rylands Library, Manchester, årg. 50, våren 1968, nr 2, sid. 253, 259, 251.

 3. John Martin Creed: The Divinity of Jesus Christ, sid. 123.

 4. The Expository Times, januari 1962, sid. 117.

 5. Karl Rahner: Theological Investigations, band 1, tredje tryckningen: 1965, sid. 136, 137.

 6. Martin Werner: The Formation of Christian Dogma, sid. 125.

[Fotnoter]