Man måste helt och odelat tillbedja den ende sanne Guden, Jehova, eller de falska demongudarna. Om de kristna som är med i det nya förbundet kommer tillsammans för att ”äta Herrens aftonmåltid” och göra detta till minne av honom och de så tar del av emblemen, brödet och kalken med vin, då ger de därigenom till känna att de tar del av ”Jehovas bord” och att de har ”del med altaret”, Jehovas altare. Fördenskull måste de vara helt för Jehova. De kan inte dela sin tillbedjan och tjänst. De kan inte också ta del i de offer som nationerna i denna världen (kristenheten inbegripen) frambär åt de många avgudarna av olika slag i vår moderna tid.

38. Hur skulle någon genom att ta del av emblemen vid Herrens aftonmåltid kunna handla lögnaktigt, och till vad skulle detta reta Jehova, och med vilka följder?

³⁸ För er som håller Herrens aftonmåltid går det inte att samtidigt ”dricka Jehovas kalk och demoners kalk; ni kunna icke taga del av ’Jehovas bord’ och demoners bord”. Så säger aposteln Paulus. ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende. Ty ... vilken gemenskap [koinonía] har ljus med mörker? ... Och vilken överensstämmelse förefinnes mellan Guds tempel och avgudar? Ty vi äro den levande Gudens tempel.” (2 Kor. 6:14—16, NW) Om du försöker dela din kärlek, din hängivenhet, din tillbedjan och din tjänst mellan Jehova Gud och demonerna, handlar du på ett lögnaktigt sätt, om du så är med vid Herrens aftonmåltid och tar del av emblemen. Genom detta föreger du dig ha gemenskap med ljusets Gud eller ha delaktighet med honom, men i själva verket har du det alls inte. Du narrar dig själv. Du handlar skrymtaktigt. Du hör då till dem som ”vandra i mörkret”, som ”ljuga” och ”icke [utöva] sanningen”. Du retar ”Jehova till nitälskan”, ty ”han är en Gud som kräver odelad hängivenhet”. Han tar inte emot en delad kärlek. (2 Mos. 34:14, NW) Att reta honom på detta sätt leder till allvarliga följder. Varför? Svaret framgår av Paulus’ fråga: ”Vi äro icke starkare än han, eller hur?” (1 Kor. 10:22, NW) Nej, det är vi inte. Vi har alltså inget mått av styrka som förmår motstå och övervinna den tillintetgörelse som han låter komma över oss, därför att vi retar honom till nitälskan. — Ps. 78:58—64.

”En kropp” av dem som tar del i måltiden

 1. Hur bör de som äter Herrens aftonmåltid vara i sin- tillbedjan av Jehova och tjänst för honom, och vad syftar Paulus på med uttrycket ”en kropp”, när han argumenterar för detta?

DE KRISTNA andliga israeliterna, som är med i det nya förbundet, bör vara odelade i sin tillbedjan av Jehova och tjänst för honom, både individuellt och som församling. Det är därför som aposteln, sedan han talat om kalken och brödet vid Herrens aftonmåltid, säger till dem: ”Emedan det är ett bröd, äro vi, fastän många, en kropp, ty vi taga alla del [äta alla] av detta ena bröd.” (1 Kor. 10:17, NW) Vilken kropp syftar Paulus här på med orden ”en kropp”? Inte på Jesu egen kropp av kött, vilken är symboliskt framställd genom kakan av osyrat bröd. Nej, utan på hela församlingen av andliga israeliter, för vilken Jesus Kristus är det andliga Huvudet. Denna församling under honom omtalas av Paulus längre fram i samma brev som Kristi kropp: ”Nu äro ni Kristi kropp, och lemmar individuellt. Och Gud har satt de respektive lemmarna i församlingen.” — 1 Kor. 12:27, 28, NW.

 2. Vilket förhållande ville Jesus ge till känna genom att begagna bara en enda brödkaka vid aftonmåltiden, och varför” har Jehova inte del i den ena och enda ”kropp”, som Paulus omnämner?

² I de tre första kapitlen av detta brev visar Paulus att församlingen, Kristi kropp, bör vara odelad i sitt tänkande och sitt handlande. Den måste därför vara odelad i sin inställning till Herrens aftonmåltid och till allt det som denna förpliktar en medlem av församlingen till att vara och göra. Om alla medlemmarna tar del av Herrens aftonmåltid, så bör de hålla ihop och vara en kropp. När