-
Endräktiga tillbedjare av den ende sanne GudenVakttornet – 1984 | 1 juni
-
-
oss därför ta hel och full del i att förhärliga Jehovas namn och hjälpa andra att inse och uppskatta hur de också kan få åtnjuta de välsignelser som endast tillhör dem som är förenade i tillbedjan av den ende sanne Guden.
-
-
”Andens enhet” i en snabbt växande hjordVakttornet – 1984 | 1 juni
-
-
”Andens enhet” i en snabbt växande hjord
1. a) Vilket lämpligt råd angående endräkt skrev Paulus i Efesierna 4:1—6? b) Varför är detta råd också passande i vår tid?
NÄR aposteln Paulus skrev till de kristna i församlingen i Efesus, betonade han vikten av endräkt och uppmanade dem att vara ödmjuka, att ha fördrag med varandra i kärlek och att ivrigt ”iaktta andens enhet i fridens sammanhållande band”. (Efesierna 4:1—6) Paulus hade varit i Efesus i mer än två år, och han kände till den skiftande bakgrund som bröderna där hade. Han visste också att de enande krafter som Jehova lät verka bland sitt folk kunde övervinna sådana skiljaktigheter, och Paulus uppmanade dem att uppskatta och samverka med dessa krafter. Det är inte mindre viktigt att vi gör det i vår tid. Varför det? Därför att människor ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” nu håller på att samlas in i Jehovas organisation i stort antal. — Uppenbarelseboken 7:9, 10.
2. Hur skyddar Jehova endräkten inom sin synliga organisation?
2 Jehova har i överensstämmelse med sitt uppsåt förenat sina tjänare ”likt en fårflock i fållan”. (Mika 2:12, NW) Han ger dem den ledning de behöver för att bevara denna endräkt. Hur då? Personligen förordnade han sin egen Son, Jesus Kristus, som huvudet för den kristna församlingen. I bibeln har Jehova låtit nedteckna detaljer om sitt uppsåt, och genom sin synliga organisation leder han de ansträngningar som hans tjänare gör in i banor som är i överensstämmelse med detta uppsåt. Det är trosstärkande att begrunda bevisen för denna gudomliga vägledning i vår tid, sedan år 1919.
Beredda att avge ett världsomfattande vittnesbörd
3. Vilken verksamhet till förmån för Rikets arvingar skulle äga rum under avslutningen på tingens ordning enligt bibelns förutsägelse?
3 I bibeln förutsägs det i samband med att det talas om avslutningen på tingens ordning att de skingrade ”utvalda” skulle återförsamlas in i en organiserad enhet, såväl som att de sista medlemmarna av rikesklassen skulle inbärgas. (Matteus 24:31; 13:37—43, 47—50) Hur har detta gått till?
4. a) Vilka påtagliga medel använde Kristus och änglarna för att återförsamla och inbärga kvarlevan? b) Vilka två sätt använde således Jehova här för att förena sina tjänare?
4 I bibeln sägs det att Kristus skulle sända sina änglar för att utföra detta. Ingen på jorden kan se dessa andevarelser i verksamhet, men verkningarna av deras aktivitet inom Jehovas synliga organisation är fullt påtagliga. Efter den svåra förföljelse som Jehovas tjänare fick uppleva under första världskriget fick de förnyad styrka ingjuten i sig genom de artiklar i Vakt-Tornet som var betitlade ”Saliga äro de som icke frukta” och som på engelska publicerades år 1919. Jehova hade mer arbete för dem att utföra. Vid det konvent som de höll i Cedar Point i Ohio i USA det året tillkännagavs det i talet ”Förkunnandet av Riket” att en ny publikation, The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern, numera känd som Vakna!), skulle ges ut och spridas i stora upplagor till allmänheten för att rikta människors uppmärksamhet på ”den gyllene tidsåldern av Messias’ härliga regering”. Alla de ”utvalda” uppmuntrades att ta del i denna verksamhet. År 1922, då ett annat konvent hölls i Cedar Point, gavs den kraftfulla maningen: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike.” År 1925 medförde förståelsen av hur viktigt Jehovas tjänares efterkrigsarbete var i ljuset av Uppenbarelseboken, kapitel 12, att verket blev ytterligare stimulerat på ett kraftfullt sätt. Sedan, år 1931, antogs namnet Jehovas vittnen genom en resolution som antogs vid ett konvent i Columbus i Ohio i USA och vid 50 andra konvent som därefter hölls världen utöver. Detta namn särskilde dessa kristna från alla sekterna i kristenheten och framhävde deras gudagivna arbete. (Jesaja 43:10—12) Jehova förenade således sina tjänare 1) genom en framåtskridande förståelse av bibeln och 2) genom att motivera dem till att nitiskt verka som hans vittnen.
5. Vad åstadkoms således fram till år 1935 genom den enade aktion som utfördes under Jehovas vägledning?
5 Även om de var få till antalet, ledde deras enade aktion under Jehovas vägledning till att budskapet om Riket nådde ut till jordens ändar. Från år 1921 till år 1935 placerade de 205.217.917 inbundna böcker och broschyrer på ett stort antal språk. Flera hundra millioner traktater spreds också, och man gjorde bruk av radion i stor omfattning. Som ett resultat härav var det ytterligare flera tusen som överlämnade sig åt Jehova, blev döpta och blev smorda med helig ande, då församlandet av rikesklassen närmade sig sitt slut. Men deras förkunnande bland allmänheten var inte avslutat. Jehova hade förberett dem för det som nu låg framför dem.
Styrkta för att möta motstånd
6. Vad för någonting annat förberedde Jehova då sina smorda tjänare för?
6 Under första världskriget hade de smorda blivit skingrade genom fienden. Fler illvilliga försök att krossa deras verksamhet skulle komma att göras. Men Jehova styrkte dem, så att de aldrig mer skulle bli en skingrad hjord. Hur gick detta till?
7. Hur gjorde Jehova det möjligt för sitt folk att gå framåt som en enad skara trots det motstånd som det fick röna då templet skulle byggas upp igen?
7 När motstånd hindrade återuppbyggandet av Jehovas tempel efter det att israeliterna återvänt från fångenskapen i Babylon, styrkte Jehova sitt folk genom att uppresa profeter, synliga talesmän, och låta dessa förkunna aktuella budskap från honom. Dessutom övervann Jehovas egen ande bergliknande hinder och gjorde det möjligt för Guds tjänare att verka som en enad organisation. — Haggai 1:1—8; Sakarja 4:1—14.
8. På vilket sätt styrkte Jehova bröderna under det första århundradet?
8 När de sanna tillbedjarna kom i skottgluggen för fienden under det första århundradet, lät Jehova apostlarna skriva brev som innehöll vägledning och förmaningar. I dessa fastställdes det klart att den främste upphovsmannen till motstånd är Satan, djävulen, vars målsättning är att tysta ner predikandet av de goda nyheterna och att göra det genom våldsam förföljelse eller genom att upplösa endräkten i församlingarna genom falska bröders inflytande. På så sätt fick alla hjälp att klart och tydligt se de stridsfrågor som var inbegripna. (Efesierna 6:10—13; 2 Korintierna 11:12—15; 1 Petrus 5:5—8) De blev på ett kärleksfullt sätt uppmuntrade till att ”stå fasta i en ande och med en själ kämpa sida vid sida för tron på de goda nyheterna och inte i något som helst avseende låta skrämma [sig av sina] ... motståndare”. — Filipperna 1:27, 28.
9. a) Hur har Jehova nu i vår tid gett sådan hjälp? b) Ge exempel på detta.
9 Nu i vår tid har Jehova fortsatt att ge sina tjänare den hjälp de behöver genom ”den trogne och omdömesgille slaven”, kvarlevan som finns på jorden i vår tid, över vilken Jesus är det förordnade huvudet, och denna hjälp kommer i precis rätt tid. (Matteus 24:45—47) År 1925 hjälpte således ”slavklassen” förmedelst Vakt-Tornet dess läsare att inse att Guds rike hade varit i verksamhet i himlarna sedan år 1914 och att det i verkligheten bara finns två organisationer — Jehovas och Satans. År 1929 betonades kraftigt de kristnas skyldighet att alltid lyda Guds lag som överlägsen människans. Steg för steg gjordes organisatoriska justeringar tills, år 1938, alla förordnanden av tillsyningsmän i församlingarna skedde teokratiskt i stället för genom församlingsval. Allt detta förenade och styrkte Jehovas tjänare, och allt visade sig ske i precis rätt tid!
10. a) Hur visade sig denna hjälp komma i precis rätt tid? b) Vilken ytterligare hjälp gav Jehova dem, då förföljelsen tilltog?
10 Under 1930-talet och under hela andra världskriget utsattes Jehovas vittnen i många länder för svår förföljelse. Tusentals fördes inför rätta. I mängder av länder förbjöds deras verksamhet av regeringarna. Många fick sitta flera år i totalitära koncentrationsläger. Då denna förföljelse började breda ut sig, styrkte Jehova sina tjänare ytterligare. Under år 1931 behandlade de vid sina Vakttornsstudier hur judarna på drottning Esters tid inte bara kämpade för sina liv, utan också gick till angrepp mot sina fiender, och de begrundade hur detta skulle tillämpas i vår tid i den andliga krigföringen. I artiklarna betitlade ”Eldprovet”, som publicerades år 1934, användes skildringen om de tre hebréerna i den brinnande ugnen för att i Jehovas vittnen ingjuta beslutet att stå fasta i full förtröstan på Jehova. (Daniel 3:17, 18, 28) Jehova hade ännu ett stort arbete som måste utföras, och sataniskt motstånd skulle inte tillåtas hindra det.
En ”stor skara” församlas för att överleva
11. a) För vilket ännu mer omfattande predikoverk hade Jehova förberett sina tjänare? b) Beskriv några steg i detta gudomligt ledda förberedelseprogram.
11 Då församlandet av den ”lilla hjorden” av Rikets arvingar närmade sig sin fullbordan, riktade Jehova uppmärksamheten på ett ännu större arbete, arbetet med att undervisa en ”stor skara” som skulle få överleva den ”stora vedermödan” för att sedan få leva på jorden i ett återställt paradis. Således höll presidenten för Sällskapet Vakttornet år 1918 ett tal i Los Angeles i Kalifornien över ett ämne, som längre fram skulle tas upp igen av flera hundra andra talare. Detta tal var betitlat: ”Världen har nått sitt slut — millioner som nu leva skola aldrig dö.” Sedan, år 1923, framhölls det i Vakt-Tornet att de ”andra fåren” i Johannes 10:16 är desamma som ”fåren” i Jesu liknelse om fåren och getterna och att de redan hade börjat visa sig. År 1931 påvisades dessa vara förebildade i Hesekiel 9:1—11 som de som blev tecknade med ett tecken på pannan för att överleva. År 1932 uppenbarades det att denna klass också förebildades av Jonadab, som insåg hur viktigt det är att ägna Jehova odelad hängivenhet. Detta gudomligt ledda förberedelseprogram nådde sin höjdpunkt år 1935, vid ett konvent i Washington i USA, då den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9—17 också visades vara denna jordiska klass, och flera hundra av åhörarna identifierade sig som tillhörande denna grupp. Under Jehovas andes ledning gick nu församlandet av denna grupp snabbt framåt.
12. a) Varför har inte församlandet av människor med ett jordiskt hopp tillsammans med dem som har ett himmelskt lett till oenighet? b) Vad har deras förenade ansträngningar, jämte Jehovas välsignelse, hittills lett till?
12 Har detta församlande av en jordisk klass tillsammans med dem som har ett himmelskt hopp lett till oenighet inom organisationen? Sannerligen inte. Som Jesus förutsade har de blivit ”en enda hjord” tillsammans med honom som är deras ”enda herde”. (Johannes 10:16) De inser att detta att de har ettdera av dessa hopp är ett tecken på Jehovas oförtjänta omtanke. De inser också att de alla har privilegiet och ansvaret att vara vittnen för Jehovas namn och rike och att samma kristna norm i fråga om trohet gäller dem alla. De är sannerligen ett endräktigt folk. Tillsammans har de ivrigt vittnat om Riket på hela den bebodda jorden, vilket lett till ett stort insamlande. Efter första världskriget var det bara några få tusen som deltog i att offentligt förkunna Jehovas rike. Det var inte förrän år 1941 som mer än 100.000 deltog i detta arbete över hela världen. I dag uppgår antalet av dem som endräktigt förkunnar budskapet om Riket för allmänheten till sammanlagt 2.652.323. Det har visat sig vara som Jehova förutsade genom profeten Jesaja: ”Av den minste skall komma tusen, och av den ringaste skall bli ett talrikt folk. Jag är Herren [Jehova]. När tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” — Jesaja 60:22.
Förenade ansträngningar för att anskaffa de lokaler som behövs
13. Vilken verkan har denna tillväxt haft på Sällskapet Vakttornets tryckeriverksamhet, och hur har det behov som uppstått fyllts?
13 Denna stora ökning av antalet Jehovas vittnen har krävt fler och större lokaler. Under 1920-talet trycktes det mesta av den bibliska litteratur, som vittnena använde, i Brooklyn i New York. Nu trycks sådan litteratur dessutom i omkring 30 andra länder. Genom frivilliga bidrag erhålls de pengar som behövs, och när det har rått brist i ett land har denna avhjälpts, utjämnats, genom den generösa hjälp som andra gett. — Jämför 2 Korintierna 8:14.
14. Hur har behovet av nya Rikets salar kunnat fyllas sedan år 1935?
14 Samma år som den ”stora skaran” med rätta identifierades som en jordisk klass gav J. F. Rutherford, den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet, en mötesplats som Jehovas vittnen hade på Hawaii namnet Rikets sal. Sedan dess har detta namn regelmässigt använts av Jehovas vittnen på deras möteslokaler. Från år 1940 fram till nu har antalet församlingar vuxit från 5.118 till drygt 46.000. För att ta hand om den världsvida ökningen i fråga om antalet förkunnare har tusentals nya Rikets salar såväl som större sammankomsthallar byggts. Detta har krävt en förenad ansträngning; både när det gällt att finansiera byggandet och när det gällt att utföra själva byggnadsarbetet. Jehovas endräktiga folk har gett sitt helhjärtade stöd!
15. Varför är det så viktigt att vi har möteslokaler som räcker till?
15 I dag är antalet människor som kommer till Jehovas vittnens Rikets salar större än någonsin tidigare, och det ökar snabbt. Vi välkomnar alla som verkligen vill bli undervisade om Jehovas vägar så att de kan vandra på hans stigar. (Jesaja 2:2, 3; Hebréerna 10:23—25) Vi vill också vara förvissade om att vi har lokaler som räcker till för att ta hand om dem som visar uppskattning av denna anordning som gjorts av Jehova. Hur kan vi göra detta?
16. a) Om det skulle behövas en ny Rikets sal för vår växande församling, hur bör vi då reagera inför det arbete och de utgifter som hör samman med byggandet av en sådan, oberoende av om vi personligen kommer att använda den nya Rikets salen eller den gamla? b) Hur kan nya Rikets salar anskaffas där ökningen av antalet förkunnare är god, men priserna på fastigheter är mycket höga?
16 Även om vi kommer tillsammans i många lokala församlingar, är vi ändå bara ”en enda hjord”, ett enda endräktigt folk. Vårt intresse för att den rena tillbedjan skall utvidgas och vår kärlek till våra bröder kommer att driva oss till att göra allt vi kan för att hjälpa till på något sätt, oavsett var behovet kan finnas. Har antalet församlingar som använder en viss Rikets sal ökat så att en ny måste byggas? Tänk så bra det skulle vara, om de som fortsätter att använda den gamla lokalen ville göra allt de kan för att hjälpa den församling som måste ha en ny lokal att bygga en sådan! På några platser har bröder ställt sig till förfogande för att hjälpa till att bygga andra Rikets salar, när så behövts. Genom noggrann planering och förenade ansträngningar har många fina nya Rikets salar byggts på två dagar eller mindre. I vissa länder har emellertid priset på fastigheter i städer ökat så kraftigt att det varit ekonomiskt omöjligt för enskilda församlingar att anskaffa och hålla de lokaler de behövt. Men det som en enskild församling inte kan åstadkomma, kan förenade ansträngningar åstadkomma. Hur kommer vi att reagera, när vi blir upplysta om vilka möjligheter vi har att hjälpa?
17. Vilka bibliska principer är det bra att tänka på när detta behov behöver fyllas?
17 När israeliterna fick möjlighet att bidra till uppbyggandet av Jehovas heliga tabernakel, drev deras villiga hjärtan dem till att ge mer än vad som behövdes. (2 Moseboken 35:5—9; 36:5—7) Det är inte bara de stora bidragen till stöd för sann tillbedjan som värdesätts. Jesus lovordade den generositet som kom till uttryck genom det mycket ringa bidrag som en fattig änka gav. (Lukas 21:1—4) När det gällde anordningar för att hjälpa medtjänare åt Gud i materiellt avseende, skrev aposteln Paulus: ”Om ... villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har. ... Ert överskott [skall] just nu genom en utjämning ... avhjälpa deras brist. ... Alldeles som det är skrivet: ’Den som hade mycket hade inte för mycket, och den som hade litet hade inte för litet.’” (2 Korintierna 8:12—15) Denna princip kan utgöra en bra vägledning för oss när det gäller att genom samarbete skaffa nya eller bygga ut befintliga Rikets salar, där så behövs, vare sig vi personligen bor i den trakten eller inte.
18. a) Vad motiverade vår förklaring av endräkt vid förra årets områdessammankomster? b) Vad är innebörden i den första punkten i denna förklaring? c) i den andra? d) i den tredje? e) Med vilken bön avslutades denna förklaring så lämpligt?
18 ”Andens enhet” kännetecknar Jehovas organisation, och vi har personligen privilegiet att på ett levande sätt ge uttryck åt den. Vid de sammankomster som vi förra året höll världen utöver avgav vi en aktuell förklaring beträffande detta. Den finns återgiven på sidan 15. Vi uppmuntrar dig att nu undersöka denna förklaring och därigenom ge dig själv möjlighet att ännu en gång begrunda på vilka olika sätt du personligen under kommande dagar kan tillämpa det som sägs i den.
Vad är ditt svar på följande frågor?
□ Hur skyddar Jehova sina tjänares endräkt?
□ Hur vägledde Jehova förhållandena så att inbärgandet av rikesklassen skulle kunna fullbordas?
□ Hur blev Jehovas vittnen styrkta för den intensiva förföljelse som inträffade både före och under andra världskriget?
□ På vilket sätt förberedde Gud sina vittnen för det församlande verk som började år 1935?
□ Vilken andel kan vi ha i att anskaffa Rikets salar, som det råder trängande behov av?
[Ruta på sidan 15]
FÖRKLARING AV ENDRÄKT
Vi, Jehovas vittnen, församlade vid vår områdessammankomst ”Guds rikes endräkt”, önskar uttrycka vår djupa uppskattning av allt som Jehova har gjort för oss. Vi är verkligt tacksamma för offret av hans älskade Son och för att han har utvalt oss som ett folk för sitt namn.
Därför FÖRKLARAR VI vårt beslut att, för det första, bevara den storslagna endräkt som Jehova har församlat oss in i likt en hjord i hans fålla genom att obetingat förtrösta på hans vägledning och den vägledning som hans heliga ande ger; att, för det andra, alltid söka bevara ett förträffligt uppförande bland nationerna, medan vi nitiskt förkunnar hoppet om Riket för alla som vill lyssna; och att, för det tredje, vara på vår vakt mot allt som kan avleda oss från Jehovas sak, oavsett vem som kan tänkas söka påverka oss i orätt riktning.
Och VI BER att vi må fortsätta att visa oss värdiga den kärlek som Jehova har visat oss och att alltid uppskatta privilegiet vi har att bära hans namn och att förkunna de goda nyheterna om hans rike under Kristus.
[Bild på sidan 17]
För att kunna anskaffa tillräckligt många Rikets salar krävs en förenad ansträngning, både när det gäller att finansiera byggandet och när det gäller att utföra själva byggnadsarbetet
-