Omhulda din frihet
Friheten är dyrbar, men det finns frihet som är ännu åtråvärdare än friheten från politiskt förtryck. Åtnjuter du en sådan frihet?
UNDER enbart den nu levande generationens tid har ett stort antal krig och revolutioner brutit ut, förmedelst vilka man hoppats vinna frihet från förtryckande regeringars otillbörliga restriktioner. Det är mycket förståeligt att folk omhuldar sin frihet och att de inte önskar leva i en polisstat, där man iakttar varje deras rörelse. Men även om det är åtråvärt att kunna njuta av friheten från politiskt förtryck, så ”finns det en ännu betydelsefullare frihet, som envar bör vara intresserad av att vinna.
Detta belystes träffande av det som hände under första århundradet av vår tideräkning, när den utlovade Messias, Jesus Kristus, kom för att befria den judiska nationen ur dess träldom. Judarna löd under det sjätte världsväldet, Rom, och de ansåg att denna regeringsmakts lagar kringskar dem på ett otillbörligt sätt — de tunga skattepålagorna var dem särskilt motbjudande. De längtade efter att bli befriade från detta ok, som deras politiska träldom under Rom lagt på dem. De ville ha en egen konung att härska över dem, såsom det varit före den tid då Juda rike omstörtades år 607 f. Kr. Hur längtade de inte efter att Messias skulle komma och åstadkomma lättnader för dem!
När Jesus kom, blev judarna emellertid besvikna, ja ända därhän att de förkastade honom. Hur kom det sig? Det berodde på att Jesus inte ställde sig i spetsen för en rörelse som skulle befria dem från den börda som den politiska träldomen under Rom utgjorde. Judarna var så upptagna av att tänka på att vinna politisk frihet att de förbisåg den långt betydelsefullare religiösa frihet som Jesus gav dem. Jesus öppnade fängelsets portar så att säga, men flertalet av judarna föredrog att stanna i ”fängelset”.
Stå fasta i friheten
Till och med sedan några hade blivit befriade från de religiösa band som de hade varit insnärjda i, önskade de återvända till det tillstånd, ur vilket de hade blivit befriade. Eftersom de inte satte värde på sin nyvunna frihet, kände de det behagligare att få livet reglerat av den mosaiska lagens inskränkningar och begränsningar. Många kristna i den romerska provinsen Galatien hade detta problem att brottas med. Och fördenskull skrev aposteln Paulus, som var den som först hade fört det frigörande budskapet om Kristus till dem, ett innerligt brev till galaterna och manade dem: ”Stån ... fasta och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.” — Gal. 5:1.
Den allsmäktige Guden hade givit sin nation, Israel, en samling mycket stränga lagar, mer än 600 enskilda lagar, för att israeliterna skulle bevaras moraliskt rena och bli ledda till Kristus, när han kom. Men galaterna, som hade blivit befriade från denna lags förpliktelser genom att de antagit Kristus, underordnade sig på nytt dess frihetsbegränsande påbud. Fördenskull förklarade aposteln Paulus för dem att ”alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse”, men att ”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull.” — Gal. 3:10—24.
Ja, den mosaiska lagen utvisade att människorna var av Gud dömda syndare, ty hur de än ansträngde sig, kunde de inte fortfara att vara fullständigt lydiga gentemot lagens alla krav, och inte kunde man heller sluta att frambära de offer för synder som lagen krävde. (Gal. 3:10; 5 Mos. 27:26) Människorna behövde därför en frälsare till att befria dem från synden och döden, som denna lag dömde dem till. ”När tiden var fullbordad”, förklarar fördenskull Paulus, ”sände Gud sin Son, ... för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.” — Gal. 4:4, 5, 7.
Hur glada borde inte galaterna ha varit över denna frihet! Genom att ta emot gagnet av Kristi lösenoffer och få del av Guds ande, var de inte längre slavar under den mosaiska lagen, utan de blev nu Guds rättfärdiga söner med utsikt till evigt liv. Varför skulle då någon av dem vilja vända tillbaka till träldom och slaveri? Paulus frågade dem: ”Hur kommer det sig att ni åter vända tillbaka till de svaga och ömkliga elementära tingen [som har med Mose lag att göra] och åter på nytt vilja slava under dem? Ni fira med ängslig samvetsgrannhet dagar och månader och bestämda tider och år. Jag fruktar för eder, att jag på något vis har mödat mig till ingen nytta vad eder angår.” — Gal. 4:9—11, NW.
Några år tidigare hade Paulus använt en hel del tid till att vittna för folket i den romerska provinsen Galatien om den frihet som man kan vinna tack vare Jesu offer. I en av deras synagogor hade han förklarat att genom Jesus ”syndernas förlåtelse förkunnas för eder och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det, varifrån I icke under Moses’ lag kunden bliva friade”. Galaterna tog emot detta budskap. De ibland dem som med ängslig samvetsgrannhet hade firat sabbatsdagar, avhållit sig från visst slags mat och följt andra lagbud var tydligen lyckliga över att bli befriade från dessa skrankor. Men nu höll de på att bli förslavade igen, och Paulus hyste fruktan med avseende på dem. — Apg. 13:38, 39.
”Sägen mig”, skrev han, ”I som viljen stå under lagen: haven I icke hört, vad lagen säger?” Sedan hämtade Paulus en illustration från bibelns berättelse om Abrahams tjänsteflicka Hagar och hans älskade hustru Sara. Hagar representerade lagförbundet, som ”föder sina barn till träldom”, sade Paulus, under det att Sara svarade mot Guds förbund med Abraham, och enligt detta skulle Gud frambringa löftets Säd, Jesus Kristus, jämte tusentals andra andliga barn. Paulus förklarar nu att tiden hade kommit att driva ut tjänstekvinnan och hennes son, eftersom lagförbundet, som svarade emot henne, hade tjänat sitt syfte och inte längre var behövligt. — Gal. 4:21—31; 1 Mos. 21:1—21; 15:5; 22:16—18.
Detta lagförbund avslöjade att dess barn var syndare, och det fanns ingen anordning förbunden med det som för evigt kunde bortta deras syndfullhet. Hur lyckliga borde inte galaterna ha varit över att det hade skjutits åt sidan av Gud och över att de hade blivit befriade från det! ”För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss”, kungjorde Paulus. De borde ha omhuldat denna frihet. ”Stån därför fasta och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.” — Gal. 5:1.
Hur man omhuldar friheten i vår tid
Också i våra dagar föreligger faran att man kan råka in under den träldom under religiösa restriktioner, som man har blivit befriad ifrån genom Kristi lösenoffer. De många judarna, som inte godtar Jesus såsom Messias, anser sig alltjämt förpliktade att hålla de olika bud som Mose lag föreskriver. De följer dussintals dietföreskrifter, firar högtidsdagar och håller olika sabbatsdagar. De har ännu inte godtagit den frihet som Kristus givit. — Rom. 6:14; 10:4; Ef. 2:14—16; Kol. 2:20—22.
Men många människor i kristenheten är också bundna av traditioner, som Kristus inte alls ålagt dem att följa. Somliga religioner kräver t. ex. alltjämt att dess medlemmar skall hålla den judiska veckosabbaten. Men Kristus framhöll inte någon gång att denna lag skulle fortsätta att gälla för hans efterföljare. Ja, aposteln Paulus sade att han fruktade, därför att galaterna hade återgått till att ”fira ... dagar och månader och bestämda tider och år”. (NW) Kristus åstadkom en frigörelse från detta krav på att fira sabbat. — Gal. 4:10; Kol. 2:13—17.
En annan föreskrift i Mose lag, som man alltjämt kräver att många medlemmar i religiösa organisationer skall rätta sig efter, är den att ge tionde av sin inkomst till kyrkan. Men eftersom de kristna inte längre är bundna av lagen, har de frihet att bidra alltefter sina tillgångar. De behöver inte inskränka sig till att ge bara 10 procent, men å andra sidan krävs det inte heller att de ger så mycket. — 4 Mos. 18:21, 24—26; 2 Kor. 9:7.
Vidare har man i kristenheten lagt sig till med många högtidsfiranden som blir en börda för dess folk, högtidsfiranden som inte finner stöd någonstans i Skriften. Vi kan nämna julen, nyår, fastan och påsken. Vid jultid känner sig många tvingade att sätta sig i skuld för att kunna skicka julkort och ge gåvor åt ett stort antal bekanta. Och vad påsken beträffar, är det sed på sina håll att man skaffar sig nya kläder för att vara lika fin och toppmodern som de andra kyrkobesökarna. Hur lycklig kan man inte vara över att Kristi lära ger frihet från sådana okristliga högtidsfiranden!
De kristna kan också glädja sig åt friheten från ett stort antal restriktioner som olika religiösa organisationer pålägger sina medlemmar. Det finns t. ex. de som förbjuder folk att äta kött vissa dagar och förbjuder prästerna att gifta sig. Förutom att sådana lagar begränsar en människas frihet, varnar den kristne aposteln Paulus för dylika lagar. I sitt brev till Timoteus sade han att ”somliga skola avfalla från tron ... förbjuda äktenskap och vilja, att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas.” — 1 Tim. 4:1—4.
Ett rätt bruk av friheten
Men att Kristus har möjliggjort en befrielse från den mosaiska lagens krav, såväl som från andra liknande restriktiva förbud, innebär inte att de kristna är fria att ägna sig åt det som är ont. ”I ären ju kallade till frihet”, skrev Paulus till galaterna; ”bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle”, eller såsom Petrus sade, ”för att därmed överskyla ondskan”. Nej, utan ”tjäna varandra genom kärleken. Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’” — Gal. 5:13, 14; 1 Petr. 2:16.
Om de kristna drivs av Guds ande, som är helig, kommer de inte alls att vilja ”göra, vad köttet har begärelse till”. ”Otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant” kommer att vara främmande för dem. Aposteln Paulus underströk att de kristna inte har frihet att utöva sådana kärlekslösa gärningar. — Gal. 5:16—21.
Men i överensstämmelse med Kristi exempel kommer de kristna att insupa Guds ande, och dess frukt är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet”. De kristna omhuldar sin frihet att utöva dessa ting, fria från några oskriftenliga restriktioner. — Gal. 5:22—24.