Frågor från läsekretsen
● Anser Jehovas vittnen att det är lämpligt att konsultera en psykiatriker?
Om en kristen skall konsultera en psykiatriker eller en läkare av något annat slag är en sak som han eller hon själv får avgöra. Men sanna kristna har djup tro på bibelns förmåga att ge vägledning som blir till hjälp. De inser att Skaparen vet mer om människan — också människans sinne — än någon människa gör. Följaktligen betraktar Jehovas vittnen varje behandlingsmetod i ljuset av ”den vishet, som kommer ovanifrån”. — Jak. 3:17.
Psykiatriker specialiserar sig på behandling av mentala och emotionella störningar, men det är bra att inse att de metoder som används av olika psykiatriker ofta drastiskt skiljer sig från varandra. Som exempel kan nämnas att en handbok har rubriken Psychoanalysis and Psychotherapy: 36 Systems (Psykoanalys och psykoterapi: 36 system). Varför förekommer det så många olika uppfattningar? Därför att det trots mycken forskning är jämförelsevis litet känt om människosinnets funktion. I boken The Mind (Sinnet) heter det: ”Orsakerna till [olika sinnessjukdomar] utgör det viktigaste olösta problemet inom den moderna psykiatrin. Lösningar har föreslagits, men ingen av dem är slutgiltig.”
Somliga psykiatriker använder ”samtalsterapi” och fördjupar sig då ofta i patientens barndomsförhållanden till föräldrarna — man antar att sådana metoder ”frigör” vissa känslor av fruktan eller fientlighet. Andra koncentrerar sig på att få patienten att lära sig nya vanor (och använder ibland hypnos för detta) i hopp om att ett nytt ”beteendemönster” är lösningen. Ytterligare andra har uppfattningen att de flesta mentala sjukdomar har en kroppslig orsak (t. ex. en kemisk rubbning i kroppen eller bristfällig funktion i nervsystemet) och ger därför behandling med läkemedel eller kanske diet och vitaminer. Hjärnkirurgi som botemedel för sinnessjukdom är högeligen omtvistat och rekommenderas sällan.
Eftersom sanna kristna strävar efter att ha ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade”, är de med rätta intresserade av de uppfattningar som var och en har som skulle kunna påverka deras tänkesätt eller beteende. (Rom. 15:5, NW) Inte alla psykiatriker och psykoanalytiker är ateister eller agnostiker, men många är det. En undersökning visade att mer än hälften av de psykoanalytiker som intervjuades instämde i Sigmund Freuds uppfattning att tron på Gud var ”barnslig” och inte i överensstämmelse ”med verkligheten”. Många tror att människan drivs av ”djuriska instinkter som människan ärvt i sin utveckling från de lägre livsformerna”. Vidare förhåller det sig som det omtalades i boken The Psychiatrists (Psykiatrikerna): ”De flesta psykiatriker och psykoanalytiker menar att de lagar som reglerar det sexuella beteendet är alltför stränga.” (Sidan 167) Vill du forma ditt liv enligt deras tänkesätt som betraktar saker och ting på detta sätt?
I vår tid är det vanligt att ge behandling med läkemedel, och även i fråga om detta är det förståndigt att noga begrunda resultaten. Det är inte förbjudet för de kristna att använda läkemedel, och i somliga fall kan vissa läkemedel ge ett mått av befrielse, men en person som tjänar Gud bör vara mycket försiktig med vad det vara må som skulle kunna förslava honom, göra honom beroende. (Rom. 6:17; 12:1) Somliga, som väljer en behandling som inte inbegriper läkemedel, pekar på de goda resultaten av behandlingsmetoder som utnyttjar stora mängder vitaminer, vilket är en form av behandling som vinner ökande uppmärksamhet i denna tid.
När det gäller att söka läkarvård, är det av intresse att lägga märke till den bibliska princip som finns i 1 Korintierna 12:26. Här lär bibeln att när en del av vår kropp lider, påverkas också andra delar. I överensstämmelse med denna princip kan de som har mentala eller nervösa problem finna det tillrådligt att genomgå en grundlig kroppslig undersökning, eftersom de ofta har något hälsoproblem som de inte är medvetna om. Somliga som trott att de skulle komma att bli sinnessjuka eller att de var hemsökta av demoner har funnit att de hade ”låg blodsockerhalt” eller någon annan sjukdom.
Det finns naturligtvis många sjukdomar och skröpligheter som inte har något känt ”botemedel”. Återigen är det så att Jehova ger bistånd. Hans ord kan hjälpa oss att bygga upp vår ståndaktighet eller uthållighet. (1 Tim. 6:11, 12) På detta sätt får vi också hjälp att stå emot plågsamma kroppsliga förändringar, t. ex. sådana som ibland åtföljer klimakteriet eller åldrandet.
Men hur förhåller det sig om problemet inte är av kroppslig karaktär? Hur förhåller det sig om det är fråga om känslor av fientlighet eller förtvivlan — problem när det gäller att samsas med andra? I Jakob 5:13—16 talas det om hur någon som har problem av andlig eller emotionell natur kallar till sig den kristna församlingens äldste, och syftet är då att de skall ”smörja honom med olja”, dvs. ge tröstande bibliska råd, och även ”bedja över honom”. Vad blir resultatet av allt detta? I fortsättningen heter det: ”Trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren [Jehova, NW] skall låta honom stå upp igen [ur sin förtvivlan].” För att få nytta av detta måste naturligtvis den andligt sjuke vara ärlig och öppen. Han måste söka bibelns råd och följa dem; han måste arbeta i överensstämmelse med de böner som frambärs för hans skull. — Jak. 1:25.
Detta lägger stort ansvar på kristna äldste. De måste frambära uppriktiga böner och söka Jehovas vägledning. Genom tålamod, kärlek och omsorg kan de ofta komma fram till roten och upphovet till svårigheterna. De äldste bör hjälpa den som har svårigheter så att han inser hur Gud uppmanar oss att kasta våra bördor på honom. (Ps. 55:23; 1 Petr. 5:7) Ibland är det nödvändigt att hjälpa någon att förstå hur han skall ”lägga bort ... vrede” eller koncentrera sig på det som är rent eller kyskt. (Kol. 3:5—14; Fil. 4:6—8) Ofta kan också någon som är verkligt ångerfull känna sig ”skyldig” eller mena sig ha ”gått för långt för att bli förlåten”. På grund av att han känner sig förkrossad behöver han en sådan förvissning som ges i 1 Johannes 1:9.
Det är således så att Jehovas vittnen inte kategoriskt utesluter möjligheten att ta emot behandling av läkare som specialiserar sig på emotionella eller mentala problem, men om ett vittne skulle konsultera någon sådan läkare, bör han noggrant undersöka varje behandling som rekommenderas. Han bör aldrig glömma att det förhållandet, att han håller Jehovas lagar, verkar till förmån för hans mentala hälsa i denna tid och evigt liv i framtiden. Om han känner sig osäker på om en viss terapi är förståndig, kan han önska dryfta saken med äldste i den kristna församlingen — fastän det slutliga beslutet måste fattas av honom själv (eller av en förälder eller av man och hustru gemensamt). Och liksom i fråga om alla andra angelägenheter kommer sanna kristna först och främst att vilja helt och fullt utnyttja den styrka som Jehova ger, i det de inser att de har kraftfulla tillgångar i Guds ord och ande. ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft ... och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” — Hebr. 4:12, NW.