”Beröva inte varandra detta”

VAD? Den sexuella rätten, en gift persons rätt att ha sexuellt umgänge med sin lagvigda äktenskapspartner. Denna befallning riktas till den kristne äkta mannen och till den kristna hustrun. — 1 Korintierna 7:5.

Varför fann aposteln Paulus det nödvändigt att behandla en sådan intim fråga i ett brev till de kristna i Korint? Och varför bör den frågan vara av intresse för de kristna i dag?

De kristna i Korint, vilka Paulus skrev till omkring år 55 v.t., bodde i en stad som var så moraliskt fördärvad att man använde uttrycket ”att korintianisera” (på grekiska korinthiázomai) i betydelsen ”att bedriva omoraliskhet”.

Vi kan instämma i att världen av i dag är på liknande sätt moraliskt fördärvad. Fria sexuella förbindelser godtas av många. Var och en bombarderas med sex genom TV, bio, böcker och reklam. Detta åstadkommer ett stort tryck på människor att följa världen och dess omoraliska normer.

De kristna lever i denna tingens ordning, och således är de också utsatta för samma påtryckningar. Det faktum att några kristna ger efter för omoraliskhet, till och med sedan de har vandrat på sanningens väg i många år, är bevis för att dessa påtryckningar är mycket verkliga och farliga. Även om både gifta och ogifta kristna blir utsatta för påtryckningarna, skall vi här speciellt inrikta oss på dem som har en äktenskapspartner, dem till vilka Paulus riktade sina ord i 1 Korintierna 7:5.

Ett skydd

Hur kan du, om du är gift, skydda dig själv och din äktenskapspartner som du älskar mot att falla offer för sexuell omoraliskhet? Du kanske menar att er kärlek är så stark att detta aldrig skulle kunna hända någon av er. Men i det tionde kapitlet i samma brev till korintierna varnade Paulus: ”Må den som menar att han står se till att han inte faller.” — 1 Korintierna 10:8—12.

I det sjunde kapitlet i sitt brev ger Paulus detta goda praktiska råd: ”På grund av den så utbredda otukten må var man ha sin egen hustru och var kvinna ha sin egen man. Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. Hustrun har inte myndighet över sin egen kropp, utan det har hennes man; likaså har inte heller mannen myndighet över sin egen kropp, utan det har hans hustru. Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke för en fastställd tid.” — 1 Korintierna 7:2—5.

Paulus visste, som de flesta av oss, vilken stark kraft sexuella begär kan utgöra. Det var därför han insåg att ett liv som ogift inte var möjligt för alla. Han skrev följande om de ogifta: ”Om de inte har självbehärskning, må de då gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.” — 1 Korintierna 7:9, 37.

En i moraliskt avseende farlig situation kan uppstå även hos gifta par, om en av makarna nyckfullt berövar sin make eller maka den äktenskapliga rätten för en tid, speciellt om så sker under veckor eller månader. På grund av ”den så utbredda otukten” och den fara i sexuellt avseende som detta kan utgöra rådde Paulus de gifta att inte ”beröva ... varandra” rätten till sexuellt umgänge.

En begränsad ”rätt”?

”Men vänta!” kan många kvinnor säga. ”Betyder detta att jag måste ge gensvar på min mans sexuella närmanden när han än får lust? Hur är det om jag inte känner på samma sätt? Jag kanske är trött efter en arbetsam dag, då jag kanske har haft stortvätt. Eller också kan min månatliga cykel påverka mitt humör eller min ork.”

Det är förståeligt nog vanligare att kvinnor reagerar på det sättet än att män gör det. Män verkar på det hela taget ha en starkare sexualdrift. De blir lättare uppeggade. Och det är mindre troligt att någon störning eller någon distraherande faktor skulle göra dem mer obenägna att söka sexuell tillfredsställelse. Kvinnor är å andra sidan mer känslomässigt lagda, deras känslor blir lättare påverkade. Hustruns intresse för sex kan följaktligen minska om hon bekymrar sig för någonting — att barnen är osams, att ett barn är sjukt eller att hennes man fällt ett hårt ord. Dessutom kan det att hon är utarbetad eller verkningarna av hennes månatliga cykel göra det äktenskapliga umgänget till en ansträngning snarare än en njutning. — 1 Moseboken 31:35; 1 Petrus 3:7.

Paulus’ ord innebär inte att en hustru (eller en äkta man) måste gå med på sexuellt umgänge när som helst och varje gång den andra äktenskapspartnern så önskar.

Det finns andra bibliska råd som kärleksfulla äkta män och hustrur bör tillämpa i detta avseende. ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen”, är ett lämpligt råd. — 1 Korintierna 10:24.

En kärleksfull kristen äkta man vill helt säkert inte otåligt kräva sin ”rätt”, när det är tydligt att hans hustru är uttröttad eller inte mår riktigt bra. Han bör försöka komma ihåg aposteln Petrus’ råd till äkta män om att de skall ”fortsätta att leva tillsammans med dem [sina hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga”. (1 Petrus 3:7) En sådan fin inställning kommer att hjälpa mannen att begränsa eller reglera sina sexuella önskningar på ett hedervärt och kärleksfullt sätt.

En kvinna som har fått en sådan omtänksam man kommer helt visst att respektera honom mer, och hon kan ofta känna sig mer villig att ge gensvar, då hon vet att hon helt och fullt kan lita på att hennes man är öm och omtänksam.

En förståndig och kärleksfull hustru inser att hennes man har ett sexuellt behov och att han har rätt att få detta behov tillfredsställt, och mannen måste på liknande sätt bry sig om sin hustrus behov. Paulus påminner allvarligt dem som är gifta: ”Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke för en fastställd tid.” (1 Korintierna 7:5) Det kan finnas tillfällen då ett par beslutar att sexuellt umgänge inte skulle vara på sin plats för en tid, kanske på grund av någon fråga av djupt andlig eller känslomässig betydelse. Men detta skulle ske efter ”inbördes samtycke” och inte under en längre tid, för att man inte skall utsätta varandra för onödiga påfrestningar när det gäller att behärska sina sexuella begär.

Behovet av att kommunicera

”Inbördes samtycke” förutsätter gott kommunicerande. En del par kan ha lätt att tala med varandra om andra ting, men kan sakna den förmågan när det gäller intima sexuella frågor. Ens uppfostran som barn, upplevelser eller hämningar kan få en att dra sig för att diskutera sådana ting med sin äktenskapspartner. Detta kan leda till missförstånd, besvikelse och avsevärd känslomässig oro. Att hustrun inte berättar om ett problem som kan påverka hennes gensvar i sexuellt avseende kan göra att detta missförstås och tolkas som ett tecken på att hon avvisar mannen, vilket kan få olyckliga följder. Eller också kan mannen finna att hans begär efter sexuellt umgänge har minskat efter en längre sjukdomsperiod. Han kan skämmas över att resonera om detta med sin hustru. Men vad skall hon tro om han inte gör det? Kristen kärlek kommer att förmå äktenskapspartner att övervinna benägenheten att inte tala om sådana ting och hjälpa dem att i enskildhet öppenhjärtigt resonera om det, i syfte att göra det möjligt att hjälpa varandra tillbaka till normala förhållanden. En av hemligheterna bakom ett sådant tankeutbyte är att man väljer den bästa tiden. Vanligtvis är det förståndigt att ta upp saken då båda parter är något så när avslappade och utvilade, och inte då spänning eller trötthet kan vara ett hinder. — Ordspråksboken 25:11.

Hur förhåller det sig om det blir nödvändigt att under en längre tid undvika sexuellt umgänge? En läkare kanske har förklarat att sexuellt umgänge skulle utgöra en allvarlig hälsorisk för någon av parterna. I en sådan situation är det också mycket viktigt med ett gott kommunicerande. När båda makarna förstår situationen och tillsammans tar itu med den, är det mycket lättare än om en av makarna skulle ”lida i tysthet”. Dessutom kan den ”berövade” med tillförsikt förtrösta på att Jehova kommer att hjälpa honom eller henne att bevara sig ren och att hålla den äktenskapliga sängen obesudlad. (Hebréerna 13:4) Det vore naturligtvis inte förståndigt att under tiden utsätta sig för påverkan eller situationer som skulle kunna undergräva ett beslut att hålla sig ren.

Tråkigt nog har en del äkta makar berövats den äktenskapliga rätten av andra skäl. I några fall har rätten till sexuellt umgänge använts som ett vapen när det gällt att avgöra tvister, som ett sätt att få sin egen vilja igenom eller som ett uttryck för ogillande eller missnöje över något misstag eller någon svaghet. Men det är att handla tvärtemot det visa bibliska rådet: ”Låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd. Men bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt.” (Efesierna 4:26, 32) Kärleken ”för inte räkenskap över oförrätten”. Inte heller återgäldar den någon ”med ont för ont”. — 1 Korintierna 13:4, 5; Romarna 12:17.

Möjligheten att man skall bli med barn kan också påverka i vilken utsträckning man vill ha sexuellt umgänge. I många länder tar man kännedom om olika medel för födelsekontroll och tillgången till preventivmedel som något självklart. En kristen äkta man kan enligt sitt samvete och i samråd med sin hustru fatta ett personligt beslut om hur de skall handla i detta avseende.

I några länder är dock denna kännedom fortfarande begränsad, och det kan vara svårt att få tag i preventivmedel. Detta kan speciellt vara en orsak till eftertanke om seden är att mannen ensam avgör när han skall ha sexuellt umgänge med sin hustru. Det kanske förväntas att hustrun skall ge gensvar. Men även om en man har uppfostrats med sådana idéer, kommer han troligen att ändra sig, när han lär sig förstå och uppskatta bibelns principer. (Efesierna 2:3; 4:20—24) Omtanke om hustrun bör få honom att förstå hennes behov och, om så är nödvändigt, att söka det slag av kunskap som bäst skulle kunna hjälpa honom att uppnå ett bättre förhållande till henne samt att utarbeta gemensamma mål för familjen.

Det har aldrig förut varit så svårt för de kristna att stå fasta i tron i ”all kyskhet” som det är nu. (1 Timoteus 5:2) Äkta makar behöver nu kärleksfullt stödja varandra i att arbeta på sin frälsning mer än någonsin förr. (Filipperna 2:12) Om du är en gift kristen, var då kärleksfull, tålmodig, öm och omtänksam mot din äktenskapspartner i allt, ert sexuella förhållande inbegripet. Kom ihåg att ni har en förpliktelse mot varandra, något som ”tillkommer” den andre och som ni måste ge varandra. ”Beröva inte varandra detta”, utan handla med kärleksfull omsorg och omtanke om din äktenskapspartner. På så sätt kan du skydda dig själv och din äktenskapspartner mot påtryckningar till att begå omoraliskhet. En sådan kärleksfull omsorg om varandra har helt visst Jehovas välsignelse och kommer sannerligen att berika ert liv tillsammans.