Gud är universums ljus, inte heller att Jesus Kristus är världens frälsare och dess ljus, nej, lika litet som den övriga delen av det motbildliga Egypten gör detta. Många tror att utvecklingsläran skall frälsa människorna; andra sätter sitt hopp till materialistiskt inriktad vetenskap; många hedniska religioner erbjuder sina speciella botemedel; judarna påstår att judaismen är världens ljus och människornas enda hopp. Den nionde ”plågan” avslöjar dårskapen i att hoppas på alla dessa förmenta ljus, och den påvisar att de som litar till dem eller gör sig till förespråkare för dem i själva verket befinner sig i det nattsvartaste mörker, ja, inte bara i andligt mörker utan i Guds ogunsts mörker. En första, framträdande yttring av denna ”plåga” kom år 1926 vid Jehovas vittnens konvent i London i England, nämligen i förbindelse med det offentliga föredraget ”Varför världsmakterna vackla — räddningen”, som hölls för att ge kraft åt den resolution, som konventdeltagarna antog. I resolutionen påvisades det att Nationernas förbund var ett fullständigt fiasko, att ”både hos de styrande och de styrda vändas sinnena på grund av Satans förblindande inflytande bort från den sanne Guden” och att endast Guds rike skulle kunna ta bort ”den blinda okunnighet”, som människorna så länge plågats av. (Upp. 16:10, 11) Också den nyligen publicerade sammankomstresolutionen för år 1963, vilken antogs över hela jorden, riktade uppmärksamheten på att Guds ogunsts mörker vilar över det nutida ”Egypten”. Jehovas vittnen har låtit publicera en hel del, som utvisat att de som givit sig ut för att vara mänsklighetens frälsare, såväl individer och rörelser som organisationer, t. ex. Nationernas förbund som man har kallat ”det enda ljus som finns”, i själva verket inte är några ljus, några frälsare. Det offentliga föredraget och resolutionen från konventet i London år 1926 kom ut i tryck i form av en traktat, och femtio millioner exemplar delades ut. Dessutom betalade Sällskapet Vakttornet för en annons, som upptog en hel sida och innehöll just detta budskap, i Londontidningen Daily News, en tidning med 800.000 människor i sin läsekrets. Alla dessa underrättelser, som framhöll hur tjockt mörkret är över det motbildliga Egypten, utgör en del av denna symboliska nionde plåga, och sådana budskap, som Jehovas vittnen frambär, plågar sannerligen dem som tror att dessa världsliga ting är ljus.

Den tionde plågan de förstföddas död

 1, 2. Vad var det som utgjorde den tionde plågan, och vilken verkan hade den på Farao?

VI KOMMER nu till höjdpunkten, den tionde plågan över det forntida Egypten, de förstföddas död. Den detaljerade beskrivningen av denna plåga finner vi i 2 Moseboken 11:1—12:36. Vilket vittnesbörd om Jehovas makt utgjorde inte denna händelse, hans makt att bevara såväl som att tillintetgöra! Alla de förstfödda sönerna förgicks, alltifrån Faraos till fångens som satt i fängelset, såväl som allt förstfött bland boskapen. Egyptens gudar visade sig hjälplösa denna natt, det var uppenbart att de inte var några gudar. I synnerhet gällde detta om Amon-Ra, som ansågs vara alla förstföddas bevarare. Var fanns han denna natt? Det rådde inte längre något tvivel om vem som var störst, Faraos gud Amon-Ra eller Mose Gud, Jehova.

² Faraos hotelse att döda Mose och Aron, om han någonsin fick se dem igen, var nu bortglömd. Med hast sände han i stället efter dem och sade: ”Stån upp, dragen ut från