Frågor från läsekretsen

◼ Varför omtalas i Klagovisorna 4:10 de mödrar som åt sina barn som ”ömsinta kvinnor”?

Som beskrivning av den förtvivlade situation judarna befann sig i under den babyloniska belägringen av Jerusalem år 607 f.v.t. skrev Jeremia: ”Med egna händer måste ömsinta kvinnor koka sina barn för att ha dem till föda vid dottern mitt folks skada.” — Klagovisorna 4:10.

Hundratals år tidigare hade Mose gjort israeliterna uppmärksamma på att deras framtid skulle komma att kännetecknas endera av ”välsignelse” eller av ”förbannelse”. De skulle få åtnjuta välsignelser om de höll Guds bud, men de skulle dra lidande över sig om de förkastade hans rättfärdiga vägar. En av de hemska följderna var att israeliterna skulle bli tvingade att äta sina egna barn. (5 Moseboken 28:1, 11—15, 54, 55; 30:1; 3 Moseboken 26:3—5, 29) Detta inträffade verkligen sedan Jehova hade lämnat den trolösa, olydiga nationen i babyloniernas händer.

I Klagovisorna 4:10 anspelade profeten Jeremia på det välkända förhållandet att en mor helt naturligt är vek, ömsint och beskyddande, när det gäller hennes barn. (1 Kungaboken 3:26, 27; 1 Tessalonikerna 2:7) Men hungersnöden i det belägrade Jerusalem var så svår och den svält som blev följden av den så tvingande att mödrar som i vanliga fall var ömsinta kokade och kannibalistiskt åt sin avkomma. — Jämför Klagovisorna 2:20.

En liknande situation inträffade efter det att judarna hade förkastat Messias, som hade varnat för en kommande belägring av Jerusalem. (Matteus 23:37, 38; 24:15—19; Lukas 21:20—24) Historieskrivaren Josefos beskrev en av hemskheterna från belägringen år 70 v.t.: ”Maria, Eleazars dotter, ... dödar ... barnet, steker det och förtär den ena hälften, den andra höljer hon över och förvarar.” — Judarnas krig mot romarna, översatt av N. J. Thunblad, Sjätte boken, kapitel 3, sidan 616, 617.

Att överge Guds lagar och vägar är sannerligen inte vishetens kurs.