Förståelse genom de båda Kungaböckerna
VID ett tillfälle när Jesus talade i sin hemstad Nasaret, sade han något som framkallade en överraskande stark reaktion. Det föreföll som om invånarna i Nasaret undrade varför han inte hade utfört lika många underverk där som han hade gjort i andra städer. När Jesus talade om för dem varför, använde han två exempel från bibeln. Så här sade han:
”I sanning säger jag er att ingen profet är godtagen i sin hembygd. Så till exempel säger jag er i sanning: Det fanns många änkor i Israel i Elias dagar, när himlen var stängd tre år och sex månader, så att stor hungersnöd kom över hela landet, men ingen av dessa blev Elia sänd till, utan bara till Sarefat i Sidons land till en änka. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, och ingen av dem blev renad, men däremot Naaman, mannen från Syrien.” (Lukas 4:24—27) När Jesus sade detta blev de som lyssnade till honom fyllda av förbittring och försökte döda honom. Varför reagerade de så våldsamt?
För att finna svaret måste vi gå tillbaka till de hebreiska skrifterna och läsa berättelserna om Elia och Elisa. De kristna under det första århundradet var väl insatta i dessa böcker, och det var också deras judiska åhörare. För att belysa någon synpunkt hänvisade kristna bibelskribenter vid flera tillfällen, precis som Jesus gjorde här, till händelser och personer i dessa tidigare böcker. Åhörarna kände genast igen och förstod dessa hänvisningar. Om vi riktigt skall förstå det Jesus lärde, måste vi också känna igen dessa hänvisningar.
Sanningen är den att det är omöjligt att helt och fullt förstå de kristna grekiska skrifterna, om man inte är insatt i de hebreiska skrifterna. Berättelserna om de profeter som Jesus omnämnde, Elia och Elisa, finns upptecknade i de båda Kungaböckerna. Låt oss för att belysa detta betrakta dessa båda böcker och se hur kunskap om dem ger oss en djupare och mer levande förståelse av de kristna grekiska skrifterna.
En ofördelaktig jämförelse
För det första: varför blev invånarna i Nasaret så upprörda, när Jesus omnämnde två underverk, som utfördes mer än 900 år tidigare av Elia och Elisa? Jo, det var uppenbart att Jesus jämförde nasaréerna med israeliterna i det norra riket, Israel, under Elias och Elisas tid, och enligt de båda Kungaböckerna var inte Israel i något gott andligt tillstånd på den tiden. Israeliterna hade helt gått över till Baalsdyrkan och förföljde Jehovas profeter. Elia flydde faktiskt från sina egna landsmän, när en änka i Sarefat, i ett främmande land, tog emot honom och gav honom mat. Det var då han utförde det underverk som Jesus omnämnde. (1 Kungaboken 17:17—24) Israel var fortfarande genomsyrat av Baalsdyrkan, när Elisa botade den arameiske härhövitsmannen Naaman från hans spetälska. — 2 Kungaboken 5:8—14.
Invånarna i Nasaret uppskattade inte att jämföras med de judar som på Elias och Elisas tid hade övergått till hednisk religion. Var Jesu jämförelse berättigad? Det var den tydligtvis. Precis som Elias liv var i fara i Israel, så var Jesu liv nu i fara. Berättelsen lyder: ”Alla som hörde dessa ting i synagogan [blev] fyllda av förbittring; och de reste sig upp och drev ut honom ur staden, och de förde honom till branten av det berg, som deras stad var byggd på, för att huvudstupa störta ner honom.” Men Jehova beskyddade Jesus, precis som han tidigare hade beskyddat Elia. — Lukas 4:28—30.
Kung Salomos prakt
Detta är ett exempel på hur de båda Kungaböckerna så att säga fyller ut det Jesus och de första kristna sade. Betrakta ett annat exempel. I sin bergspredikan uppmanade Jesus sina åhörare att förtrösta på Jehova i fråga om materiella förnödenheter. Han sade bland annat: ”Och när det gäller kläder, varför är ni bekymrade? Ta lärdom av liljorna på marken, av hur de växer; de arbetar inte hårt, och inte spinner de; men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” (Matteus 6:28, 29) Varför nämnde Jesus Salomo här?
Det måste de judiska åhörarna ha vetat, eftersom de kände till Salomos prakt. Den beskrivs rätt ingående i Första Kungaboken (och också i Andra Krönikeboken). De kom till exempel antagligen ihåg att de livsmedel som dagligen behövdes till Salomos hushåll var ”trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl, tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar”. (1 Kungaboken 4:22, 23) Detta var en stor mängd livsmedel.
Dessutom uppgick vikten av det guld som årligen kom till Salomo ända till ”666 talenter”, en bra bit över 1.500 miljoner kronor efter nuvarande penningvärde. Och alla utsmyckningar i Salomos hus var av guld. ”Av silver fanns ingenting, det värderades inte för något i Salomos tid.” (1 Kungaboken 10:14, 21) När Jesus fick sina åhörare att påminna sig det de kände till om dessa ting, fattade de snart poängen i det han sade.
Jesus nämnde också Salomo i ett annat sammanhang. Några skriftlärda och fariséer hade begärt att Jesus skulle utföra ett tecken, och han svarade: ”Söderns drottning skall väckas upp i domen med denna generation och skall domfälla den, eftersom hon kom från jordens ändar för att höra Salomos vishet; men se, här är något mer än Salomo!” (Matteus 12:42) Varför utgjorde denna hänvisning en kraftig tillrättavisning för de religiösa ledarna som lyssnade på honom?
Om vi är insatta i Första Kungaboken, så vet vi att ”söderns drottning” var drottningen av Saba. Det är uppenbart att hon var en mäktig kvinna, drottning över ett rike med stora rikedomar. När hon besökte Salomo hade hon med sig ”ett mycket imponerande följe”, dyrbar olja och ”guld i mycket stor mängd och dyrbara stenar”. (1 Kungaboken 10:1, 2, NW) Fredligt kommunicerande mellan nationella härskare sköts vanligtvis genom sändebud. Det var därför ovanligt att en regerande monark som drottningen av Saba personligen färdades hela vägen till Jerusalem för att besöka kung Salomo. Varför gjorde hon detta?
Kung Salomo var mycket rik, men det var drottningen av Saba också. Hon skulle inte företa en sådan resa bara för att få se en rik monark. Men Salomo var inte bara rik, utan han var ”större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och i vishet”. (1 Kungaboken 10:23) Under hans regering var ”Juda och Israel ... i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde”. — 1 Kungaboken 4:25.
Det var Salomos vishet som drottningen av Saba attraherades av. Hon hörde ”ryktet om Salomo i förbindelse med Jehovas namn. Därför kom hon för att sätta honom på prov med invecklade frågor.” När hon anlände till Jerusalem kom hon ”så in till Salomo och började tala med honom om allt som låg henne om hjärtat. Salomo i sin tur gav henne då besked angående alla hennes frågor. Det visade sig inte vara någon fråga som var fördold för kungen, ingen fråga som han inte gav henne besked om.” — 1 Kungaboken 10:1—3, NW.
Jesus hade också enastående vishet ”i förbindelse med Jehovas namn”. Han var faktiskt ”mer än Salomo”. (Lukas 11:31) Drottningen av Saba, som inte var någon judinna, företog en lång och besvärlig resa bara för att själv få träffa Salomo och för att dra nytta av hans vishet. De skriftlärda och fariséerna borde därför helt visst ha lyssnat med uppskattning på den som var större än Salomo, när de hade honom rätt framför sig. Men det gjorde de inte. ”Söderns drottning” uppskattade gudagiven vishet långt mer än de gjorde.
Hänvisningar till profeterna
Under den period i historien som behandlas i Första och Andra Kungaboken var härskarna i tolvstammarsriket — och senare när det var delat i rikena Israel och Juda — kungar. På den tiden var Jehovas profeter mycket verksamma bland hans folk. Elia och Elisa, som vi redan har nämnt, var mycket framträdande bland dessa. Jesu omnämnande av dem i Nasaret var inte den enda gången de omnämndes i de kristna grekiska skrifterna.
I sitt brev till de hebreiska kristna skrev aposteln Paulus om den tro Guds tjänare fordomdags hade och sade som ett exempel på detta: ”Kvinnor fick igen sina döda genom uppståndelse.” (Hebréerna 11:35) Han tänkte utan tvivel på Elia och Elisa, som båda blev använda till att uppväcka människor. (1 Kungaboken 17:17—24; 2 Kungaboken 4:32—37) När tre av Jesu apostlar blev ”ögonvittnen” till Jesu ”storhet” under synen på förklaringsberget, såg de Jesus tala med Mose och Elia. (2 Petrus 1:16—18; Matteus 17:1—9) Varför utvaldes Elia till att representera raden av förkristna profeter som vittnade om Jesus? Om du läser berättelsen i Första Kungaboken och ser Elias stora tro och det kraftfulla sätt varpå han användes av Jehova, så kommer du att förstå svaret.
Men Elia var faktiskt bara en vanlig människa precis som vi. Jakob åsyftade en annan händelse i Första Kungaboken, när han skrev: ”En rättfärdig mans ödmjuka bön har mycken kraft, när den är i verksamhet. Elia var en människa med känslor lika våra, och ändå bad han en bön om att det inte skulle regna; och det regnade inte över landet i tre år och sex månader. Och han bad igen, och himlen gav regn och landet frambringade sin frukt.” — Jakob 5:16—18; 1 Kungaboken 17:1; 18:41—46.
Ytterligare ekon från Kungaböckerna
Det finns många andra omnämnanden i de kristna grekiska skrifterna med ekon från de båda Kungaböckerna. Stefanus påminde den judiska Sanhedrin om att Salomo byggde ett hus åt Jehova i Jerusalem. (Apostlagärningarna 7:47) Många av detaljerna angående det byggnadsarbetet finns i Första Kungaboken. (1 Kungaboken 6:1—38) När Jesus talade till en kvinna i Samarien, sade kvinnan förvånat till honom: ”’Hur kommer det sig att du, fast du är jude, ber mig om något att dricka, när jag är en samaritisk kvinna?’ (Judar vill nämligen inte ha med samariter att göra.)” (Johannes 4:9) Varför hade judarna inte något med samariterna att göra? Berättelsen i Andra Kungaboken, som beskriver detta folks ursprung, kastar ljus över saken. — 2 Kungaboken 17:24—34.
Ett brev i Uppenbarelseboken till församlingen i Tyatira innehåller detta kraftfulla råd: ”Men ändå har jag detta emot dig, att du tolererar den där kvinnan Jesabel, som kallar sig profetissa, och hon lär och vilseleder mina slavar till att begå otukt och till att äta ting som är offrade åt avgudar.” (Uppenbarelseboken 2:20) Vem var Jesabel eller Isebel? Dottern till en Baalspräst i Tyrus. Som Första Kungaboken berättar för oss, gifte hon sig med kung Ahab i Israel och blev drottning i Israel. Hon dominerade sin man och införde Baalsdyrkan i ett redan avfälligt Israel och förde in en mängd Baalspräster i landet och förföljde Jehovas profeter. Till slut dog hon en våldsam död. — 1 Kungaboken 16:30—33; 18:13; 2 Kungaboken 9:30—34.
Den kvinna som visade samma anda som Jesabel i församlingen i Tyatira försökte tydligtvis lära församlingen att utöva omoraliskhet och att överträda Guds lagar. En sådan anda måste utrotas ur församlingen, precis som Isebels släkt måste utrotas ur den israelitiska nationen.
Ja, vi behöver de hebreiska skrifterna för att förstå de kristna grekiska skrifterna. Många detaljer skulle inte säga oss någonting, om vi inte hade den bakgrund som de hebreiska skrifterna ger. Jesus och de första kristna, såväl som de judar som de talade till, var väl insatta i dem. Varför inte ta dig tid till att själv bli lika insatt i dem? På så sätt kommer du att få den största nyttan av ”hela Skriften”, som är ”inspirerad av Gud och nyttig till undervisning”. — 2 Timoteus 3:16.