-
RakelInsikt i Skrifterna, band 2
-
-
Varför säger Bibeln flera hundra år efter Rakels död att hon i framtiden skulle gråta över sina söner?
I Jeremia 31:15 sägs det att Rakel gråter över sina söner, som har förts bort till fiendens land, och att hennes veklagan hörs i Rama (norr om Jerusalem i Benjamins stams område). (Se RAMA nr 1.) Efraim nämns flera gånger i det här sammanhanget, och Efraims stam betecknar ofta hela det norra riket, Israel. (Jer 31:6, 9, 18, 20) En del bibelkommentatorer menar därför att den här profetian syftar på att folket i det norra riket skulle föras i landsflykt av assyrierna. (2Ku 17:1–6; 18:9–11) Men den kan också syfta på att både Israel och Juda skulle föras i landsflykt (Juda fördes i landsflykt av babylonierna). I det första fallet skulle Rakel vara en passande symbol eftersom hon var stammoder till Efraim (genom Josef), den mest framträdande stammen i det norra riket. Men också i det andra fallet skulle Rakel vara en passande symbol. Hon var ju inte bara mor till Josef, utan också till Benjamin, och Benjamins stam var en del av det södra riket, Juda. Rakel kunde därför vara en passande symbol för mödrarna i hela Israel, som nu tycktes ha fött söner till ingen nytta. Men Jehova gav ett trösterikt löfte om att de landsflyktiga skulle ”vända tillbaka från fiendens land”. (Jer 31:16)
Matteus citerade detta bibelställe när han skrev om hur barn dödades i Betlehem på Herodes befallning. (Mt 2:16–18) Eftersom Rakels grav låg relativt nära Betlehem (även om den tydligtvis inte ligger där den skulle ligga enligt traditionen) var den gråtande Rakel en passande symbol för de dödade barnens sörjande mödrar. Men citatet från Jeremias profetia var särskilt väl valt på grund av likheten mellan de två situationerna. Israeliterna lydde under en främmande makt. Deras söner hade på nytt blivit bortförda. Den här gången var emellertid ”fiendens land” som de hade förts bort till tydligtvis inte ett politiskt område som i det första fallet. ”Fiendens land” var graven, det område där ”döden [härskade] som kung” (jfr Ps 49:14; Upp 6:8), och döden beskrivs som ”den siste fienden” som skall tillintetgöras. (Rom 5:14, 21; 1Kor 15:26) För att det skulle vara möjligt att återvända från en sådan ”landsflykt” måste det naturligtvis ske en uppståndelse från de döda.
-
-
RamaInsikt i Skrifterna, band 2
-
-
En del forskare menar att orden i Jeremia 31:15 just syftar på att man samlade judarna i Rama (där några kanske också dödades) innan de fördes i landsflykt. Den versen lyder: ”I Rama hörs en röst, veklagan och bitter gråt; Rakel gråter över sina söner. Hon har vägrat att låta trösta sig över sina söner, eftersom de inte längre är till.” Jakobs hustru Rakel ville så gärna ha barn att hon betraktade sig själv som ”död” om hon inte hade några. (1Mo 30:1) Därför omtalas Rakel kanske bildligt som om hon gråter över förlusten av de judar som dödas eller förs i landsflykt. Jeremias ord skulle också kunna betyda att det särskilt var Ramas benjaminitiska invånare som Rakel grät över, eftersom hon var mor till Benjamin. Jeremia förklarade vidare att det fanns hopp, för de landsflyktiga skulle få återvända. (Jer 31:16) I Matteus 2:18 citeras de profetiska orden i Jeremia 31:15 och tillämpas på det som hände när Herodes lät döda alla små pojkar i Betlehem. (Se RAKEL.)
-