Frågor från läsekretsen
◼ Änglar är ju andevarelser utan materiella kroppar. Varför framställer ni dem då med vingar i era illustrationer? Är detta bara en religiös tradition?
Orsaken till att vi vanligtvis framställer änglarna med vingar är de symboliska beskrivningar av dem som finns i bibeln.
Du har rätt, när du säger att andeskapelser inte har fysiska kroppar med bokstavliga vingar, och de har inte heller ansikten, händer, fötter eller andra kroppsdelar. Men när änglar ibland visade sig för Guds forntida tjänare, måste de ha sett ut som vanliga människor, eftersom man av misstag tog dem för att vara detta. — 1 Moseboken 18:2, 22; 19:1; Domarboken 6:11—22.
Men ibland fick människor syner av änglar och beskrev dessa. Profeten Hesekiel fick se ”fyra levande skapelser” (NW), och i en senare syn identifierade han dessa som änglar av den rang som är känd som keruber. (Hesekiel 1:5; 9:3; 10:3) Var och en av dessa änglar hade fyra vingar, vilket visade deras förmåga att i vilken riktning som helst snabbt ge gensvar till Guds befallningar. ”När de gick, behövde de inte vända sig, utan gick alltid rakt fram. ... Vart anden ville gå, dit gick de, och när de gick, behövde de inte vända sig.” — Hesekiel 1:6, 9, 12.
Men änglarna såg inte likadana ut i alla syner. De änglavarelser som kallas serafer och som Jesaja fick se hade sex vingar. (Jesaja 6:1, 2) Och inte ens i de olika syner Hesekiel fick såg änglarna likadana ut. I den första synen hade änglarna fötter och händer under var och en av de fyra vingarna, och de hade också fyra ansikten (likt en människas, ett lejons, en tjurs och en örns ansikte). I hans nästa syn var ett av ansiktena likt en kerubs ansikte i stället för en tjurs, kanske för att visa kerubernas stora kraft. I en ännu senare syn av det symboliska templets dekorationer fick Hesekiel se keruber som hade bara två ansikten — det ena var en människas ansikte och det andra ett lejons. (Hesekiel 1:5—11; 10:7—17; 41:18, 19) Och i det allraheligaste i tabernaklet fanns det två guldkeruber som hade två vingar. Dessa keruber stod vända mot varandra, och båda hade två vingar som sträckte sig ut över guldlocket på den kista som kallades förbundsarken. (2 Moseboken 25:10—22; 37:6—9) Och i det tempel som Salomo lät bygga i Jerusalem stod två ännu större guldöverdragna keruber med vingar utsträckta över arken (och dess lock). — 1 Kungaboken 8:6—8; 1 Krönikeboken 28:18; 2 Krönikeboken 5:7, 8.
Josefos skrev: ”Ingen kan tänka eller säga, af hvad gestalt keruberna voro.” Därför grundar vissa forskare och konstnärer sina beskrivningar av änglar (i synnerhet keruber) på så kallade forntida orientaliska prototyper av gudar i form av bevingade djur. Men Hesekiel ger oss en tillförlitligare vägledning, när han skriver att de änglar han såg ”hade likhet med en jordemänniska”. (Hesekiel 1:5, NW) Det är därför som vi i allmänhet framställer de himmelska änglarna i mänsklig gestalt i illustrationerna av dem i våra publikationer. Och orsaken till att vi framställer dem med vingar är alla beskrivningar i bibeln av änglar med vingar och också att vi läser om änglar som ”flyger”. — Uppenbarelseboken 14:6; Psalm 18:11.
Och på sidan 288 i boken Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära! framställs en bevingad himmelsk varelse, som har en krona på sitt huvud och en nyckel i sin hand. Denna bild vill åskådliggöra Uppenbarelseboken 20:1: ”Jag såg en ängel komma ner från himmelen med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand.” Vi fattar det så att denne ängel med en nyckel är den förhärligade Jesus Kristus. Han illustreras här med vingar, eftersom de änglar som har visats i syner vanligtvis har haft vingar.