Bibelns syn

Vad är det för fel med att flörta?

”Varför ser man på flörtande som något manipulerande, svekfullt eller dåligt? Det är inte så! Det är ett spel! Och det är ett spel där båda parter vinner, eftersom man gör den andra personen glad.” — Susan Rabin, rektor vid School of Flirting, New York.

MÅNGA ser flörtande som något normalt och oskyldigt och till och med som något nödvändigt för att kunna skapa och upprätthålla mänskliga relationer. I västvärlden ökar utbudet av böcker, tidningsartiklar och specialkurser som lär ut vilka gester, minspel, ögonkast och blickar som ingår i ”konsten att flörta”.

Vad menas med att flörta? Det finns olika definitioner och förklaringar. En ordbok definierar det som att ”antyda och söka väcka sexuellt intresse”. Det förklaras också innebära att uppträda ”förälskat utan allvarlig avsikt”. Så det tycks vara en allmänt godtagen uppfattning att en som flörtar är en som visar ett romantiskt intresse för någon utan att ha för avsikt att gifta sig. Bör flörtande ses som något oförargligt? Vad är Bibelns syn på flörtande?a

Även om flörtande inte är direkt omnämnt i Bibeln, kan vi ändå förstå hur Gud ser på det. Hur då? Genom att undersöka de bibliska principer som är tillämpliga i sammanhanget. På så vis utvecklar vi våra ”uppfattningsförmågor”, så att vi kan ”skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Låt oss först se om det är tillbörligt att gifta människor flörtar.

Om man är gift

Det är helt naturligt att makar ger uttryck åt sin kärlek till varandra, när de är ensamma. (Jämför 1 Moseboken 26:8.) Men att visa sådan uppmärksamhet mot någon utanför äktenskapet är emot Guds principer. Jehovas avsikt var att gifta par skulle ha ett nära och tillitsfullt förhållande. (1 Moseboken 2:24; Efesierna 5:21–33) Han ser äktenskapet som en helig, bestående förening. I Malaki 2:16 sägs det om Gud: ”Han har hatat skilsmässa.”b

Är det förenligt med Guds syn på äktenskapet att en som är gift ägnar sig åt flörtande? Den som gör det visar minst sagt brist på respekt för heligheten i Guds äktenskapsanordning. Dessutom ges i Efesierna 5:33 befallningen att en kristen äkta man skall ”älska sin hustru som han älskar sig själv” och att hustrun skall ”ha djup respekt för sin man”. Om man ägnar sig åt flörtande, som uppväcker svartsjuka, visar man då att man älskar och respekterar sin äktenskapspartner?

Något som är ännu allvarligare är att flörtande kan leda till äktenskapsbrott, en synd som Jehova uttryckligen fördömer och som han kallar förrädisk. (2 Moseboken 20:14; 3 Moseboken 20:10; Malaki 2:14, 15; Markus 10:17–19) Jehova ser faktiskt så allvarligt på äktenskapsbrott att han tillåter den oskyldiga parten att ta ut skilsmässa. (Matteus 5:32) Kan vi då föreställa oss att Jehova skulle tillåta ett så farligt tidsfördriv som flörtande? Jehova Gud skulle aldrig tillåta det, lika lite som en kärleksfull förälder skulle låta sitt lilla barn leka med en vass kökskniv.

Angående äktenskapsbrott säger Bibeln varnande: ”Kan en man raka samman eld i sin famn, utan att hans egna kläder blir brända? Eller kan en man gå på kolen, utan att hans egna fötter blir svedda? Likaså går det med den som har umgänge med sin medmänniskas hustru; ingen som rör henne kommer att förbli ostraffad.” (Ordspråken 6:27–29) Men även om den som är gift och som ägnar sig åt flörtande inte begår äktenskapsbrott, utsätter han eller hon sig för en annan fara — att bli indragen i vad som har kallats ”en känslomässig affär”.

Känslomässiga affärer

Några har utanför sitt äktenskap inlett förhållanden där de utvecklat romantiska känslor för någon, även om det inte förekommer något sexuellt umgänge. Men Jesus sade varnande att ”var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta”. (Matteus 5:28) Varför varnade Jesus för en passion som bara fanns i hjärtat?

En orsak är att ”ut ur hjärtat kommer ... äktenskapsbrott”. (Matteus 15:19) Men ett sådant förhållande är skadligt även om det inte har nått så långt som till äktenskapsbrott. Hur då? En bok som behandlar ämnet säger: ”Varje aktivitet eller förhållande som tar för mycket tid och energi från livet tillsammans med din partner är en form av otrohet.” Ja, en känslomässig affär stjäl tid, uppmärksamhet och tillgivenhet från ens äktenskapspartner. Med tanke på Jesu befallning att vi skall göra mot andra så som vi vill att de skall göra mot oss, gör den som är gift och flörtar väl i att fråga sig: ”Hur skulle jag känna det om min partner betedde sig så mot någon annan?” — Ordspråken 5:15–23; Matteus 7:12.

Om någon har utvecklat ett sådant otillbörligt känslomässigt förhållande, vad bör han då göra? Den som är gift och känner otillbörlig känslomässig tillgivenhet för någon är som en bilförare som somnat vid ratten. Han måste vakna upp och inse sin situation och vidta omedelbara, beslutsamma åtgärder, innan hans äktenskap och hans förhållande till Jehova slutar i en krasch. Jesus illustrerade behovet av drastiska åtgärder, när han sade att man till och med måste göra sig av med något som var värdefullt, riva ut ett öga eller hugga av en hand, om det hotade att förstöra ens goda förhållande till Gud. — Matteus 5:29, 30.

Det skulle därför vara vist av dig att begränsa umgänget och tänka på var och hur ofta du träffar den andra personen. Undvik definitivt att vara ensam med personen, och om ni träffas i arbetet, begränsa då era samtal och samtalsämnen. Det kan till och med bli nödvändigt att avbryta all kontakt med personen i fråga. Sedan måste du utöva orubblig självbehärskning när det gäller ögonen, tankarna, känslorna och uppträdandet. (1 Moseboken 39:7–12; Psalm 19:14; Ordspråken 4:23; 1 Thessalonikerna 4:4–6) Job, som var gift, var ett utmärkt föredöme. Han sade: ”Ett förbund har jag slutit med mina ögon. Hur skulle jag då kunna visa mig uppmärksam mot en jungfru?” — Job 31:1.

Det är helt klart både oskriftenligt och farligt för gifta att ägna sig åt flörtande. Men vad är Bibelns syn på flörtande mellan ogifta? Kan det ses som något normalt och oskyldigt eller som något som är nödvändigt för att skapa relationer till det motsatta könet? Kan det verkligen ligga någon fara i det?

Om man är ogift

Det är inget fel i att två som är ogifta visar romantiskt intresse för varandra, förutsatt att de överväger att gifta sig och att de avhåller sig från orena handlingar. (Galaterna 5:19–21) Ett sådant intresse kanske visas i början av uppvaktningen, när äktenskap fortfarande bara är en avlägsen möjlighet. Det är inte nödvändigtvis fel, när avsikterna är goda. Det är egentligen inte att flörta.

Men hur är det om ogifta sänder ut romantiska signaler till varandra bara för att roa sig? Det kan verka vara oskyldigt, eftersom de är ogifta. Men tänk på de känslomässiga skador det kan ge. Om flörtarens intresse tas på allvar, fast det inte var menat så, kan det orsaka svår smärta och hjärtesorg. Orden i Ordspråken 13:12 är verkligen sanna: ”Förväntan som fördröjs gör hjärtat sjukt, men det efterlängtade är ett livets träd, när det verkligen kommer”! Även om två personer menar sig vara införstådda med att ingen av dem är allvarligt intresserad av den andre — kan någon av dem ändå vara helt säker på vad den andre egentligen tycker och känner? Bibeln svarar: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är desperat. Vem kan känna det?” — Jeremia 17:9; jämför Filipperna 2:4.

Tänk också på faran med otukt och de konsekvenser det kan få i form av sjukdomar och utomäktenskapliga barn. Bibeln förbjuder otukt, och de som uppsåtligt utövar det förlorar Guds ynnest. Aposteln Paulus ger de kristna det visa rådet att de för att kunna stå emot frestelse skall låta sina ”lemmar ... vara som döda vad beträffar otukt” och skall avhålla sig från ”lystet sexuellt begär”, som leder till otukt. (Kolosserna 3:5; 1 Thessalonikerna 4:3–5) I Efesierna 5:3 ger han rådet att otukt ”må inte ens nämnas”, dvs. på ett sådant sätt att det uppväcker orätta begär. Flörtande är inte förenligt med detta råd. Gud förbjuder till och med att man talar om sex på ett osunt sätt.

Bibelns principer visar att det kan vara grymt mot andra att flörta och att det är respektlöst mot Jehova, äktenskapets upphovsman. Bibelns syn på otillbörligt flörtande är verkligen kärleksfull och resonlig, eftersom den skyddar oss mot skada. De som älskar Gud avhåller sig därför från otillbörligt flörtande och behandlar det motsatta könet med kyskhet och respekt. — 1 Timoteus 2:9, 10; 5:1, 2.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 20]

© The Curtis Publishing Company