GALILEEN

[Galilẹen], galiléer Galileen betyder ”krets”, ”område”; från en rot som betyder ”vältra (rulla)”, ”vältra (rulla) bort”.

Första gången Galileen nämns i Bibeln omtalas det som ett område i Naftalis bergstrakt, där tillflyktsstaden Kedes låg. (Jos 20:7) Från och med Jesajas tid, och kanske ännu tidigare, omfattade Galileen även Sebulons område. Det kan ha bott många icke-israeliter i Galileen, och det kan vara orsaken till att det kallades ”nationernas Galileen”. (Jes 9:1) Några forskare menar att de 20 städer i Galileen som kung Salomo gav åt Hiram, kungen i Tyros, troligen beboddes av icke-israeliter. (1Ku 9:10–13; se KABUL nr 2.) Den assyriske kungen Tiglat-Pileser III erövrade Galileen när Peka var kung i Israel (på 700-talet f.v.t.). (2Ku 15:29)

Gränser. (KARTA, bd 2, sid. 738) Galileens gränser varierade under årens lopp. När Galileen var som störst verkar det ha varit 100 × 50 km och ha omfattat de områden som tillhörde stammarna Aser, Isaskar, Naftali och Sebulon. Men när Jesus Kristus utförde sin jordiska tjänst och Herodes Antipas var landsdelshärskare i Galileen (Lu 3:1) var provinsen bara 40 km från öster till väster och 60 km från norr till söder.

Söder om Galileen låg Samarien, och Galileens södra gräns sträckte sig från foten av berget Karmel, längs Jisreels (Esdrelons) dal mot Skytopolis (Bet-Sean) och vidare till Jordan. Enligt den judiske historikern Josephus utgjorde Jordan, Galileiska sjön och Hulesjön (som nu är så gott som uttorkad) östgränsen, men det kan ha funnits områden där gränsen inte var så exakt. Tyros område, som nådde söder om den gamla staden Kedes (Kedasa), utgjorde Galileens norra gräns. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], III, 35–40 [iii, 1]; II, 459 [xviii, 1]; IV, 104, 105 [ii, 3]) I väster låg berget Karmel och det område som tillhörde Ptolemais (Akko).

Den här nordliga romerska provinsen i Palestina väster om Jordan var också uppdelad i övre och nedre Galileen. Gränsen mellan övre och nedre Galileen sträckte sig från Tiberias vid Galileiska sjöns västra strand till en plats i närheten av Ptolemais. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], III, 35 [iii, 1])

Näringsliv och geografi. Under det första århundradet v.t., före kriget mot romarna, var Galileen ett tättbefolkat och välbärgat område. Det fanns en blomstrande fiskerinäring vid Galileiska sjön. Andra förekommande sysselsättningar var vävning, stenhuggning, skeppsbyggeri och lergodstillverkning. Enligt Josephus fanns det 204 städer och byar i Galileen, varav den minsta hade mer än 15 000 invånare. Om detta inte är en överdrift, vilket många tror att det är, innebär det att det fanns ungefär tre miljoner invånare i Galileen. (Vita [Liv], 235 [45]; Bellum Judaicum [Det judiska kriget], III, 43 [iii, 2])

Galileen hade också många källor och bördig jord. De flesta galiléer försörjde sig därför antagligen först och främst på jordbruk. Nu för tiden odlas där många olika slags grönsaker och även vete, korn, fikon, hirs, indigo, oliver, ris, sockerrör, apelsiner, päron och aprikoser. I forntiden fanns det mycket skog i Galileen. Fortfarande växer där bland annat ceder, cypress, palm, gran, tall, ek, oleander, sykomorträd och valnötsträd.

Både klimatet och landskapet i Galileen kännetecknas av stora kontraster. På höglandet är det svalt, utmed kusten är klimatet milt, och i Jordandalen är det mycket varmt. Höjdskillnaderna är stora. I nedre Galileen varierar höjden från 210 m under havsytan vid Galileiska sjön till 562 m över havsytan på berget Tabor. (BILD, bd 1, sid. 334) I övre Galileen är bergen mellan 460 och 1 208 m höga.

Befolkning. Som grupp skilde sig judarna i Galileen från judarna i Judeen. Enligt några forntida rabbiner värderades ett gott anseende högt bland galiléerna, men judéerna lade större vikt vid pengar än vid ett gott namn. Galiléerna höll i allmänhet inte lika strängt på traditionen som judéerna. I Talmud (Megillah 75a) anklagas galiléerna faktiskt för att åsidosätta traditionen. I det här sammanhanget är det intressant att lägga märke till att de fariséer och skriftlärda som gjorde sak av att Jesu lärjungar inte tvättade händerna i enlighet med traditionen var från Jerusalem, inte från Galileen. (Mk 7:1, 5)

Eftersom både Sanhedrin och templet fanns i Jerusalem, höll utan tvivel de flesta laglärarna till där. Därför fanns det ett judiskt ordspråk som löd: ”Dra norrut [till Galileen] efter rikedom, dra söderut [till Judeen] efter vishet.” Men det betyder inte att galiléerna var okunniga. I städerna och byarna i Galileen fanns det både laglärare och synagogor. Synagogorna var i själva verket platser för undervisning. (Lu 5:17) Men de främsta prästerna och fariséerna i Jerusalem ansåg uppenbarligen att de var förmer än vanliga galiléer och betraktade dem som okunniga i fråga om lagen. När till exempel Nikodemos tog Jesus Kristus i försvar sade fariséerna skarpt: ”Inte är väl du också från Galileen? Undersök och se att det inte skall resas upp någon profet från Galileen.” (Joh 7:45–52) Detta visade att de lämnade uppfyllelsen av Jesajas profetia angående Messias predikoverksamhet utan avseende. (Jes 9:1, 2; Mt 4:13–17)

Några menar att utländsk påverkan var orsaken till att galiléerna hade en utpräglad dialekt. Men att galiléerna var lätta att känna igen på dialekten är inte förvånande (Mt 26:73), särskilt inte med tanke på att Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Även i vår tid talar människor på många platser runt om på jorden dialekter som tydligt visar varifrån de kommer. Också bland Israels stammar fanns det skillnader i uttal redan hundratals år före Jesu tid. Ett påfallande exempel på detta är att efraimiterna på Jeftas tid inte kunde uttala lösenordet ”shibbolet” på rätt sätt. (Dom 12:5, 6)

Jesu tjänst i Galileen. Många viktiga händelser i Jesu jordiska liv inträffade i Galileen. De galileiska städer som uttryckligen nämns i samband med hans verksamhet är Betsaida, Kana, Kapernaum, Korasin, Nain och Nasaret samt Magadans omgivningar. (Mt 11:20–23; 15:39; Lu 4:16; 7:11; Joh 2:11; se BETSAIDA.) Jesus tillbringade den mesta tiden av sitt jordiska liv i den galileiska staden Nasaret. (Mt 2:21–23; Lu 2:51, 52) På en bröllopsfest i Kana utförde han sitt första underverk genom att förvandla vatten till vin av finaste kvalitet. (Joh 2:1–11) När Johannes döparen hade gripits drog sig Jesus bort från Judeen till Galileen, där han började förkunna: ”Ändra sinne, för himlarnas kungarike har kommit nära.” (Mt 4:12–17) Under sin färd genom Galileen undervisade Jesus i de olika synagogorna. Med tiden kom han till sin hemstad, Nasaret, där han på sabbatsdagen läste ur Jesaja, kapitel 61, som beskriver hans uppdrag. Det han sade togs till en början väl emot av dem som lyssnade i synagogan, men när han jämförde dem med israeliterna på profeterna Elias och Elisas tid blev de rasande och var beredda att döda honom. (Lu 4:14–30)

Efteråt färdades Jesus till Kapernaum, ”en stad i Galileen”, där han bosatte sig. Det var tydligen i närheten av Kapernaum som han kallade Andreas, Petrus, Jakob och Johannes till att bli människofiskare. (Lu 4:31; Mt 4:13–22) Dessa fyra lärjungar följde med Jesus på en omfattande predikofärd i Galileen. Han ägnade sig då åt att undervisa och utföra underverk och kallade Matteus vid tullkontoret i Kapernaum till att bli hans efterföljare. (Mt 4:23–25; 9:1–9) På ett berg i närheten av Kapernaum valde han längre fram ut de 12 apostlarna. De var alla galiléer, utom möjligen Judas Iskariot. Det var också i närheten av Kapernaum som Jesus höll bergspredikan. (Lu 6:12–49; 7:1) I utkanten av den galileiska staden Nain uppväckte han en änkas ende son. (Lu 7:11–17) Under en predikofärd längre fram besökte Jesus återigen Nasaret, men även denna gång blev han avvisad. (Mt 13:54–58) Kring påsken år 32, när Jesus antagligen för sista gången grundligt bearbetade det galileiska distriktet och var i Kapernaum, var det många av lärjungarna som tog anstöt när han talade om att äta hans kött och dricka hans blod, och de slutade att följa honom. (Joh 6:22–71)

Även om de synoptiska evangelierna i huvudsak skildrar Jesu förkunnartjänst i Galileen betyder det inte att han förbigick Judeen, vilket är en slutsats som några felaktigt har dragit. Faktum är att det var det galiléerna såg Jesus göra i Jerusalem som väckte deras intresse. (Joh 4:45) Orsaken till att Jesu verksamhet i Galileen har fått större utrymme är troligen att galiléerna var mer välvilligt inställda till honom än judéerna. Det bekräftas av att de första omkring 120 lärjungarna som fick Guds heliga ande var galiléer. (Apg 1:15; 2:1–7) De judiska religiösa ledarna hade säkert inte lika mycket kontroll och inflytande över galiléerna som över judéerna. (Jfr Lu 11:52; Joh 7:47–52; 12:42, 43.) Några har framfört tanken att de flesta i folkskaran som högljutt krävde att Jesus skulle dödas var judéer (Mt 27:20–23) och att de flesta som tidigare hade hyllat Jesus som kung var galiléer (Mt 21:6–11). Det faktum att många galiléer och andra som inte var judéer var i Jerusalem under påsken kan också ha bidragit till att ledarna i Jerusalem var rädda att det skulle uppstå ”tumult” bland folket om Jesus greps mitt på ljusa dagen. (Mt 26:3–5)