I dessa låg en mängd sjuka, blinda, ofärdiga och några med förtvinade lemmar. ———

Lägg märke till tankstrecket i det ovan anförda citatet från Johannes 5:2—9. En del biblar har ett tillägg som anges som Johannes 5:4. Tillägget lyder ungefär: ”Ty en Herrens ängel steg tid efter annan ner i dammen och rörde upp vattnet. Den förste som steg ner, sedan vattnet hade kommit i rörelse, han blev frisk, vilken sjukdom han än led av.”

Men ett antal nyare bibelöversättningar, däribland Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, utelämnar den här versen. Varför? Därför att den med all sannolikhet inte fanns i Johannes’ evangelium. En fotnot i The Jerusalem Bible påpekar att de ”säkraste vittnesbörden” utelämnar den här versen. De ”säkraste vittnesbörden” som avses är forntida grekiska handskrifter, till exempel Codex Sinaiticus och Vatikanhandskriften 1209 (båda från 300-talet v.t.) och tidigare versioner på syriska och latin. Efter att ha nämnt ”frånvaron av vers 4 i de bästa handskrifterna” tillägger The Expositor’s Bible Commentary: ”Den betraktas vanligen som en förtydligande anmärkning, vilken lades till för att förklara de rörelser i vattnet som inträffade då och då och som människor ansåg kunde ha botande krafter.”

Det sägs alltså inte i bibeln att en ängel från Gud utförde underverk i Betsatadammen. Men var det ändå inte så att mirakulösa helbrägdagörelser inträffade, när vattnet kom i rörelse? Ingen i våra dagar kan säga något med säkerhet om den saken. Kanske var det så att det på något sätt började spridas rykten om att sjuka och ofärdiga hade blivit botade där. När sådana hörsägner om förmodade helbrägdagörelser en gång hade kommit i omlopp, kan förtvivlade personer ha börjat samlas där i hopp om att bli botade. Vi vet att så har skett på olika platser i vår tid, trots att det inte har funnits något säkert bevis för att Gud har botat någon.