Vidden av Guds godhet
GUD är god! Hur många gånger har du hört det uttrycket eller rentav använt det själv? Men har du någonsin reflekterat över hur vittomfattande den godhet är som Gud har visat dig? Sådan begrundan fördjupar vår uppskattning av den Gud som vi tillber.
Först och främst måste vi förstå vad godhet egentligen är. Egenskapen godhet innebär naturligtvis att vara god, motsatsen till att vara ond. Men godhet innebär mer än så. Det är en aktiv egenskap. En god person gör gott. Och Gud gör i sin godhet så många goda ting för oss att våra hjärtan fylls av uppskattning gentemot honom.
Vidden av Guds godhet framgår av hans ord till Mose i Sinai öken. Han gav där sin trogne tjänare följande löfte: ”Jag själv kommer att låta all min godhet gå förbi inför ditt ansikte.” I uppfyllelse av detta löfte fortsatte Gud med att beskriva sig själv och använde då sitt eget namn: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd, men på inga villkor kommer han att frita från straff.” — 2 Moseboken 33:19; 34:6, 7; NW.
Guds godhet inbegriper således hans barmhärtighet såväl som hans nåd, kärleksfulla omtanke och sanning. Hans godhet tar sig också uttryck i att han är ”sen till vrede”, långmodig. Detta innebär emellertid inte att han är som en alltför efterlåten förälder, att han fortsätter att tolerera synd i all evighet. ”På inga villkor kommer han att frita [obotfärdiga syndare] från straff.” En god Gud kan inte låta ondskan fortgå utan att ingripa.
Guds överflödande godhet mot mänskligheten
Vi skall nu se på några av de sätt varpå Gud har visat sin godhet. Det första uttrycket för hans godhet mot människan var när han skapade jorden. Han försåg den inte bara med det som var absolut nödvändigt för mänskligt liv. I stället utrustade han frikostigt vår planet på ett sådant sätt att livet på den skulle bli mycket behagligt. Han gav oss mat och dryck av många olika slag. Han skapade en fascinerande mångfald av djur och fåglar och frambringade blommor som förskönar och livar upp vår omgivning. Han skapade också många olika slag av naturscenerier som är en fröjd för ögat. Varje gång vi betraktar en praktfull solnedgång eller en imponerande molnformation ser vi faktiskt bevis på Guds godhet!
När Gud skapade mannen och kvinnan, kom hans godhet återigen i dagen. Han gav Adam och Eva fullkomliga, friska kroppar och satte dem i Edens lustgård. Därefter gav han dem ett spännande och uppfordrande uppdrag: ”Uppfyll jorden och lägg den under er.” Det han ställde i utsikt för dem var således att få njuta av livet för evigt på en paradisisk jord tillsammans med alla deras avkomlingar. (1 Moseboken 1:26—28; 2:7—9) Vilken underbar bröllopspresent det första människoparet fick!
Inte ens när Adam och Eva hade gjort uppror övergav Gud dem helt och hållet. Om han vid detta tillfälle hade straffat dem med ögonblicklig död, skulle han bara ha gjort vad rättvisan krävde. Men han var god mot det nu syndfulla människoparet. Han lät dem leva vidare en tid och skaffa sig barn. — 1 Moseboken 5:1—5.
Gud har också i fortsättningen visat godhet mot den fallna mänskligheten. Som kung David sade: ”Jehova är god mot alla, och uttrycken för hans barmhärtighet är över alla hans verk.” (Psalm 145:9, NW) Han förser frikostigt mänskligheten med allt vad den behöver för att leva vidare på hans egendom, jorden. Jesus sade till den tidens judar: ”Er Fader som är i himlarna ... låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matteus 5:45) Den svält och fattigdom som råder i våra dagar beror inte på att Gud har underlåtit att sörja för mänskligheten. Den beror i stället på mänsklig ineffektivitet, grymhet och korruption.
Gud har också låtit mänskligheten utnyttja jordens rika förråd av mineral, och han har inte undanhållit dem ett visst mått av kunskap om den stjärnbeströdda himlen och den fysiska skapelsens uppbyggnad. Ja, Jehova är verkligen god mot mänskligheten, även om många människor förmätet säger att det inte finns någon Gud och andra missbrukar hans godhet för själviska syften, till den grad att de förtrycker sina medmänniskor. — Psalm 14:1.
Guds godhet mot dem som tror på honom
Om nu Gud har varit god mot mänskligheten i allmänhet, så är hans handlande mot dem som tror på honom verkligt hjärtevärmande. Redan när Adam och Eva gjorde uppror lovade Gud att det skulle komma en ”säd”, som till slut skulle omintetgöra de sorgliga verkningarna av deras synd. (1 Moseboken 3:15) Allteftersom tiden gick var det många av Adams avkomlingar som troget tjänade Gud trots sin ofullkomlighet, och denna forntida profetia gav dem ett hopp om en bättre framtid. En av dessa trogna tillbedjare, Abraham, kallades till och med ”Jehovas vän”. — Jakob 2:23.
Gud lovade Abraham att hans avkomlingar skulle förökas och bli till många folk och att huvudgrenen av hans ättlingar skulle få ärva Kanaans land. I uppfyllelse av detta löfte blev israeliterna, Abrahams avkomlingar, senare organiserade till en nation. (1 Moseboken 17:3—8; 2 Moseboken 19:6) Också mot denna nya nation visade Gud sin godhet. Han befriade dem från slaveri i Egypten, beskyddade dem i öknen, försåg dem med en lagsamling och ett prästadöme och gav dem till slut det bördiga Kanaans land till arvedel.
Så småningom blev Israel ett kungarike, och Jehova befallde dess tredje mänsklige kung, Salomo, att bygga ett tempel i Jerusalem som ett internationellt centrum för hans tillbedjan. När templet var färdigbyggt, hölls en storslagen invigningsceremoni och en glädjerik högtid. I den historiska redogörelsen kan vi läsa att israeliterna efteråt började ”välsigna kungen och gå till sina hem, medan de fröjdade sig och var glada till mods i hjärtat över allt det goda som Jehova hade gjort”. (1 Kungaboken 8:66, NW) Det fanns också andra tillfällen då israeliternas hjärtan flödade över på grund av Guds godhet mot dem.
Men sorgligt nog uppskattade de inte alltid sitt privilegium att få tillbe den ende sanne Guden. Israels nation, som helhet betraktad, blev så småningom otrogen, och år 607 f.v.t. lät Jehova folket föras bort som fångar till Babylon. På grund av sin godhet kunde Gud, precis som han hade sagt till Mose, ”på inga villkor ... frita från straff”. — 2 Moseboken 34:7, NW.
Efter 70 år förde emellertid Gud, omtänksamt nog, en trogen kvarleva av israeliterna tillbaka till deras eget land. Vad var det som drev honom att göra det? Hans godhet. Jeremia skrev profetiskt om israeliternas återkomst från Babylon: ”De kommer sannerligen att komma och ropa högt av fröjd på Sions höjd och stråla över Jehovas goda.” Profeten fortsatte: ”’Med mitt goda kommer mitt eget folk att bli mättat’, är Jehovas uttalande.” — Jeremia 31:12, 14, NW.
Slutligen kom Jesus till jorden och visade sig vara den ”säd” som förutsagts i den profetia som uttalades i Eden. (1 Moseboken 3:15) Bibeln förklarar: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Jesu död utgjorde den lösesumma som behövdes för att friköpa människorna från synd och återföra dem till fullkomlighet. På så sätt skulle de negativa verkningarna av Adams synd så småningom undanröjas. Som aposteln Paulus skrev till romarna: ”Alldeles som genom den enda människans olydnad många gjordes till syndare, likaså skall också genom den endes lydnad de många göras till rättfärdiga.” (Romarna 5:19) Tack vare Guds godhet kunde rättsinniga människor nu hoppas på att vinna evigt liv. De skulle till och med kunna bli Guds vänner, precis som Abraham.
Också i våra dagar fortsätter Gud att visa godhet mot dem som tjänar honom. Genom sitt ord bibeln ger han dem råd som hjälper dem att ta itu med sina problem. (Psalm 119:105) Som en fri gåva ger han dem sin ande, som hjälper dem att leva upp till hans rättfärdiga normer. Han uppenbarar också sitt uppsåt för sanna kristna, så att de kan se fram emot en ny, rättfärdig värld, som kommer att bli en verklighet när denna gamla världsordning har försvunnit. (Ordspråksboken 4:18; 2 Petrus 3:13) De kristna litar obetingat på dessa löften, eftersom Gud i sin godhet har uppenbarat dem i sitt osvikliga ord. — 2 Timoteus 3:16.
Ja, det är sannerligen hjärtevärmande att begrunda alla dessa bevis på Guds godhet. Men det väcker också en fråga:
I vilken utsträckning kommer du att dra nytta av Guds godhet?
Vem du än är, har du faktiskt redan dragit nytta av Guds godhet. Du andas, du äter, du dricker, du njuter av livet — allt detta är gåvor från Gud. Men utnyttjar du hans godhet till fullo? Du minns säkert att Gud endast i begränsad utsträckning visade sin godhet mot Adam och Eva sedan de hade syndat. På liknande sätt kommer han att begränsa sin frikostighet gentemot oss, om vi inte ger ett positivt gensvar till hans omtänksamma föranstaltningar. Hur kan vi göra detta?
Psalmisten bad: ”Lär mig godhet, förnuft och kunskap, ty på dina bud har jag utövat tro.” (Psalm 119:66, NW) Det bör också vara vår bön. Eftersom Gud är god, måste vi lära oss att efterlikna hans godhet. Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna: ”Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn.” — Efesierna 5:1.
För att kunna göra detta behöver vi först och främst studera bibeln, så att vi kan lära oss vad godhet är. Sedan bör vi be Gud om hjälp att uppodla denna egenskap. Godhet är en frukt av Guds ande, liksom också ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, ... tro, mildhet, [och] självbehärskning”. (Galaterna 5:22, 23) Vi kan uppodla alla dessa egenskaper genom att förlita oss på Guds ande — genom att studera bibeln som är inspirerad av Gud, be till honom om hjälp och komma tillsammans med likasinnade kristna. — Psalm 1:1—3; 1 Tessalonikerna 5:17; Hebréerna 10:24, 25.
Det sägs också i bibeln: ”Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.” (Psalm 145:7) Ja, Gud förväntar av oss att vi skall tala med andra om hans godhet. Vi bör vara ivriga att tala om vår himmelske Fader.
Slutligen bör vi akta oss för att missbruka Guds godhet. Jehova förlåter syndare, det är sant. Kung David litade på att han skulle bli bönhörd, när han bad: ”O, kom inte ihåg min ungdoms synder och mina uppror. Kom ihåg mig efter din kärleksfulla omtanke, för din godhets skull, o Jehova.” (Psalm 25:7, NW) Men betyder det att vi kan tillåta oss att begå synder i förvissning om att Gud förlåter oss? Inte alls. Kom ihåg att Guds godhet innebär att obotfärdiga syndare ”på inga villkor kommer ... att frita[s] från straff”.
Låt oss uppskatta Guds godhet
När vi väl har fått erfara Guds godhet i fullt mått, vilken tacksamhet känner vi då inte i våra hjärtan! Vi känner oss manade att följa aposteln Paulus’ fina råd: ”Fortsätt att vandra som ljusets barn, ty ljusets frukt består av allt slags godhet och rättfärdighet och sanning.” — Efesierna 5:8, 9.
Varje dag blir vi påminda om Guds kärleksfulla omsorg om oss. Även under de svåraste omständigheter vet vi att han aldrig överger dem som älskar honom. Ja, vi erfar den upphöjda ro och sinnesfrid som psalmisten talar om: ”Helt visst är det godhet och kärleksfull omtanke som kommer att följa mig alla mina livsdagar; och jag skall bo i Jehovas hus till dagars längd.” — Psalm 23:6, NW.