”Det du lovar skall du hålla”

 1. a) Vad hade domaren Jefta och Hanna gemensamt? (Se de inledande bilderna.) b) Vilka frågor ska vi få svar på i den här artikeln?

HAN var en mäktig ledare; hon var en anspråkslös kvinna. Han var en tapper krigare; hon tog hand om sin man och sitt hem. Båda två tillbad Jehova, men finns det något mer som domaren Jefta och Elkanas hustru Hanna hade gemensamt? Ja, de avgav båda ett löfte till Gud, och de var mycket noga med att infria det. De är fina exempel för män och kvinnor i dag som väljer att ge löften till Jehova. Men det väcker några viktiga frågor: Vad innebär det att ge ett löfte till Jehova? Hur allvarligt ska man se på ett sådant löfte? Och vad kan vi lära oss av Jefta och Hanna?

2, 3. a) Vad innebär det att ge Gud ett löfte? b) Hur allvarligt bör vi se på att ge löften åt Jehova?

² Bibeln visar att man kan lova Gud att till exempel ge en gåva, utföra någon form av tjänst eller någon annan handling eller avstå från olika saker. Sådana här löften är helt frivilliga, men de är bindande i Guds ögon. Ett sådant högtidligt löfte väger lika tungt som en svuren ed, som ju är en juridisk garanti för att löftet ska infrias. (1 Mos. 14:22, 23; Hebr. 6:16, 17) Så hur allvarligt bör vi se på att ge löften åt Jehova? Vad säger Bibeln?

³ I Moses lag sades det: ”Om en man avlägger ett löfte till Jehova eller svär en ed ..., skall han inte bryta sitt ord. Han skall göra i enlighet med allt som har gått ut ur hans mun.” (4 Mos. 30:2) Och längre fram blev Salomo inspirerad att skriva: ”När du avlägger ett löfte åt Gud, så tveka inte att infria det, ty han finner inte behag i de enfaldiga. Det du lovar skall du hålla.” (Pred. 5:4) Även Jesus betonade att man måste ta allvarligt på sina löften åt Gud. Han konstaterade: ”Det sades till människorna förr i tiden: ’Du skall inte avlägga en ed som du underlåter att hålla, utan du skall infria dina löften till Jehova.’” (Matt. 5:33)

 4. a) Varför kan vi inte ta lätt på våra löften till Jehova? b) Vilka frågor om Jefta och Hanna ska vi få svar på?

⁴ Vi förstår alltså att vi inte kan ta lätt på våra löften till Jehova. Vår inställning till dem påverkar vårt förhållande till honom. David gjorde det tydligt när han frågade: ”Vem får gå upp på Jehovas berg? Vem får träda fram på hans heliga plats?” Han svarade med att säga att Jehova godtar den som inte har svurit falskt vid honom ”och inte har avlagt ed med svek”. (Ps. 24:3, 4) Vilka löften gav Jefta och Hanna? Var det lätt för dem att infria sina löften?

 5. Vad lovade Jefta, och vad hände?

⁵ Jefta höll troget det löfte han hade gett till Jehova när han skulle strida mot ammoniterna, som förtryckte Guds folk. (Dom. 10:7–9) Han bönföll Jehova om seger och sa: ”Om du verkligen ger Ammons söner i min hand, så skall det ske att den som kommer ut, som kommer ut genom dörrarna till mitt hus för att möta mig när jag återvänder i frid från Ammons söner, skall tillhöra Jehova.” Vad hände? Jefta besegrade ammoniterna, och när han kom hem var det hans älskade dotter som kom ut för att möta honom. Det var alltså hon som skulle ”tillhöra Jehova”. (Dom. 11:30–34) Vad skulle det innebära för henne?

 6. a) Var det lätt för Jefta och hans dotter att infria det löfte han hade gett till Jehova? Förklara. b) Vad lär vi oss om löften till Gud i 5 Moseboken 23:21, 23 och Psalm 15:4?

⁶ Jeftas löfte innebar att hans enda dotter skulle använda all sin tid till att tjäna Jehova vid tältboningen. Var det här ett impulsivt och ogenomtänkt löfte? Nej, han kan mycket väl ha vetat att hon skulle kunna bli den första som kom ut ur huset och mötte honom. Men hur det än var hamnade både Jefta och hans dotter i en svår situation rent känslomässigt. När Jefta såg henne ”rev han sönder sina kläder” och sa att hon krossade hans hjärta. Och hon i sin tur grät över att hon aldrig skulle få gifta sig. Jefta hade inga andra barn, så han skulle aldrig få några barnbarn. Ingen skulle kunna föra vidare hans namn och hans arvedel. Så det här var verkligen ett offer för dem båda två. Men samtidigt insåg de att det fanns något som var viktigare än deras egna känslor. Jefta sa: ”Jag har öppnat min mun inför Jehova, och jag kan inte ta det tillbaka.” Och hans dotter sa att han skulle göra med henne som han hade lovat. (Dom. 11:35–39) De var båda lojala och hade inte en tanke på att bryta det här löftet till Gud, hur mycket det än kostade dem personligen. (Läs 5 Moseboken 23:21, 23; Psalm 15:4.)

 7. a) Vad lovade Hanna och varför det, och hur gick det för henne? b) Hur påverkade Hannas löfte Samuel? (Se fotnoten.)

⁷ Hanna höll också troget det löfte hon hade gett åt Jehova. Hon var djupt olycklig för att hon inte kunde få barn, och hon blev hela tiden trakasserad och förödmjukad på grund av det. (1 Sam. 1:4–7, 10, 16) Hon öppnade sitt hjärta för Jehova och lovade: ”Härarnas Jehova, om du verkligen ser till din slavinnas betryck och kommer ihåg mig och inte glömmer din slavinna utan ger din slavinna en manlig avkomling, så skall jag ge honom åt Jehova alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”a (1 Sam. 1:11) Jehova lyssnade på Hannas bön, och året därpå fick hon en son, Samuel. Vilken lycka hon kände! Men som Bibeln visar glömde hon ändå inte sitt löfte till Gud. När Samuel hade fötts sa hon att hon hade bett Jehova om att få honom. (1 Sam. 1:20)

 8. a) Var det lätt för Hanna att hålla sitt löfte? Förklara. b) Vilka tankar i Psalm 61 påminner oss om Hannas fina inställning?

⁸ När Samuel hade blivit avvand och kanske var i 3-årsåldern gjorde Hanna precis som hon hade lovat Jehova. Utan att tveka tog hon med sig Samuel till översteprästen Eli vid tältboningen i Silo och sa: ”Det var om den här pojken jag bad, och Jehova uppfyllde min önskan, det som jag bad honom om. Och jag i min tur har lånat honom åt Jehova. Alla de dagar, som han är till, är han ett lån åt Jehova.” (1 Sam. 1:24–28) Från och med då fick han bo i tältboningen. Bibeln säger att ”pojken Samuel växte upp hos Jehova”. (1 Sam. 2:21) Men vad innebar det här för Hanna? Hon älskade verkligen sin lille son, men nu fick hon inte längre följa hans uppväxt dag för dag. Hon längtade säkert efter att få krama honom, leka med honom, ta hand om honom och se honom växa upp. Men hon ångrade ändå inte att hon höll sitt löfte. I stället sa hon att Jehova fick hennes hjärta att jubla. (1 Sam. 2:1, 2; läs Psalm 61:1, 5, 8.)

 9. Vilka frågor ska vi få svar på?

⁹ Nu när vi har blivit påminda om hur allvarligt vi bör se på våra löften åt Jehova ska vi få svar på följande frågor: Vilka slags löften kan vi som kristna ge? Och hur viktigt bör det vara för oss att hålla våra löften?

10. Vilket är det allra viktigaste löfte vi som kristna kan ge, och vad innebär det?

¹⁰ Det viktigaste löftet för oss som kristna är vårt överlämnandelöfte till Jehova. Varför det? Därför att vi i en personlig bön högtidligt lovar honom att vi ska använda vårt liv till att tjäna honom för evigt, vad som än händer. För att låna Jesus ord förnekar vi oss själva. Vi säger med andra ord nej till oss själva och lovar att Jehovas vilja ska komma först i vårt liv. (Matt. 16:24) Från och med då ”tillhör vi Jehova”. (Rom. 14:8) Den som ger ett sådant löfte till honom bör ta det på största allvar, precis som psalmisten som sjöng: ”Vad skall jag ge Jehova i gengäld för alla hans välgärningar mot mig?” Han fortsatte: ”Mina löften till Jehova vill jag infria, ja, inför hela hans folk.” (Ps. 116:12, 14)

11. Vad hände den dag du blev döpt?

¹¹ Har du överlämnat ditt liv åt Jehova och visat det genom att bli döpt? I så fall är det underbart! Som du säkert minns frågade den broder som höll doptalet om du hade överlämnat dig åt Jehova och förstod att ”ditt överlämnande och dop innebär att du betraktas som ett Jehovas vittne och att du blir en del av hans organisation, som leds av hans ande”. När du svarade ja förstod alla närvarande att du helt utan förbehåll hade överlämnat dig åt Jehova och var kvalificerad att bli döpt som en tjänare åt honom. Du måste ha gjort Jehova väldigt glad!

12. a) Vilka frågor är det bra att vi ställer oss? b) Vilka egenskaper uppmuntrade Petrus oss att utveckla?

¹² Men dopet är bara början. Sedan vill vi fortsätta leva upp till vårt överlämnande och tjäna Jehova troget. Vi kan därför fråga oss: Hur har jag utvecklats andligen efter dopet? Är jag fortfarande helhjärtad i min tjänst för Jehova? (Kol. 3:23) Ber jag ofta? Läser jag Bibeln varje dag? Är jag med vid församlingsmötena varje vecka? Är jag ute i tjänsten så ofta jag kan? Eller har jag saktat farten lite? Aposteln Petrus förklarade hur vi kan undvika att bli overksamma i vår tjänst. Han skrev att vi hela tiden behöver anstränga oss för att växa i tro, kunskap, uthållighet och gudhängivenhet. (Läs 2 Petrus 1:5–8.)

13. Vad måste en överlämnad och döpt kristen inse?

¹³ När vi väl har överlämnat oss åt Jehova kan vi inte ta tillbaka det löftet. Om någon inte längre vill tjäna Jehova eller leva som kristen, kan han inte hävda att han egentligen aldrig överlämnade sig och att hans dop är ogiltigt.b Faktum är att han framställde sig som en person som var helt överlämnad åt Gud. Så om han skulle begå en allvarlig synd är han ansvarig inför Jehova och församlingen. (Rom. 14:12) Vi hoppas att ingen någonsin ska behöva säga om oss att vi ”har övergett den kärlek ... [vi] först hade”. Tvärtom vill vi att Jesus ska kunna säga om oss: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst och uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än de första.” (Upp. 2:4, 19) Ja, vi vill verkligen leva upp till vårt överlämnandelöfte och glädja Jehovas hjärta.

14. Vilket är det näst viktigaste löfte man kan ge, och varför det?

¹⁴ Det näst viktigaste löfte man kan ge är äktenskapslöftet. Varför det? Därför att äktenskapet är heligt. Bruden och brudgummen avger sina äktenskapslöften inför Gud och ögonvittnen. De lovar att älska, troget hålla fast vid och respektera varandra ”så länge ... [de] båda lever tillsammans på jorden enligt Guds föranstaltning för äktenskap”. Ordalydelsen är inte alltid identisk, men de som gifter sig avger ändå ett löfte inför Gud. Vigselförrättaren förklarar dem sedan för äkta makar, och meningen är att äktenskapet ska vara en livslång förening. (1 Mos. 2:24; 1 Kor. 7:39) Som Jesus sa: ”Vad Gud har fogat samman får ingen människa skilja åt” – varken mannen eller hustrun eller någon annan. De som gifter sig måste alltså ha inställningen att skilsmässa inte är ett alternativ. (Mark. 10:9)

15. Varför måste vi undvika världens syn på äktenskapet?

¹⁵ Naturligtvis finns det inget felfritt äktenskap, lika lite som det finns två felfria personer. Det är därför Bibeln säger att de som gifter sig ”kommer att ha vedermöda” ibland. (1 Kor. 7:28) Sorgligt nog har många i världen en nonchalant inställning till äktenskapet. De tänker att de alltid kan lämna sin partner om de inte får det att fungera. Men så är det inte för de kristna. Att bryta sitt äktenskapslöfte är detsamma som att ljuga för Gud, och Gud hatar lögnare. (3 Mos. 19:12; Ords. 6:16–19) Aposteln Paulus skrev: ”Är du bunden vid en hustru? Sluta upp med att söka bli fri.” (1 Kor. 7:27) Han skrev så därför att han visste att Jehova även hatar att man sviker sin äktenskapspartner och skiljer sig. (Mal. 2:13–16)

16. Vad är Bibelns syn på skilsmässa och separation?

¹⁶ Jesus sa att den enda bibelenliga grunden för skilsmässa är om den ena parten är otrogen och den oskyldiga parten väljer att inte förlåta. (Matt. 19:9; Hebr. 13:4) Men hur ska man se på detta att flytta ifrån sin äktenskapspartner utan att ta ut skilsmässa? Bibeln är tydlig på den punkten också. (Läs 1 Korinthierna 7:10, 11.) Den anger inga skäl för separation, men vissa situationer har fått en del kristna att känna att de är tvungna att flytta ifrån sin partner. Till exempel kan deras liv eller andlighet vara i stor fara om de stannar kvar hos en våldsam eller avfällig partner.c

17. Vad kan man göra för att äktenskapet ska hålla?

¹⁷ Om ett par går till de äldste för att få råd om sitt äktenskap kan de äldste fråga om de nyligen har sett videon Vad är äkta kärlek? och tillsammans studerat broschyren Hur får man en trygg och lycklig familj? Varför det? Därför att de här redskapen framhäver bibliska principer som har hjälpt många att stärka sitt äktenskap. Ett par sa: ”Nu när vi har studerat den här broschyren har vårt äktenskap blivit lyckligare än någonsin.” En syster som varit gift i 22 år och kände att hennes äktenskap var på väg att spricka sa: ”Vi är döpta båda två, men vi var på helt olika plan känslomässigt. Videon kom i precis rätt tid! Nu har vi det mycket bättre tillsammans.” Är du gift? Gör då ditt bästa för att tillämpa Jehovas principer i ditt äktenskap. Det kommer att hjälpa dig att hålla ditt löfte och få ett starkare och lyckligare äktenskap.

18, 19. a) Vad har många föräldrar i sanningen gjort? b) Vad kan sägas om dem som är i särskild heltidstjänst?

¹⁸ Tänkte du på något annat som Jefta och Hanna hade gemensamt? Deras respektive löften gjorde att Jeftas dotter och Hannas son fick viga sina liv åt särskild helig tjänst vid tältboningen. Och det var ett meningsfullt och givande liv. I dag är det många föräldrar som uppmuntrar sina barn att satsa på heltidstjänsten och inrikta sitt liv på att tjäna Jehova. De är verkligen värda beröm! (Dom. 11:40; Ps. 110:3)

¹⁹ För närvarande är omkring 67 000 bröder och systrar medlemmar av Den världsvida Orden av Jehovas vittnen i särskild heltidstjänst. En del är på Betel, andra tar del i byggverksamhet eller kretstjänst. Ytterligare andra är lärare vid våra skolor eller är specialpionjärer, missionärer, sammankomsthallstjänare eller tjänare vid skolanläggningar. De har alla avgett ett lydnads- och fattigdomslöfte. Det innebär att de har gått med på att utföra vilken uppgift de än kan få i Jehovas tjänst, att leva enkelt och att inte förvärvsarbeta utan tillåtelse. Det är uppgifterna som betraktas som särskilda, inte personerna. De inser ödmjukt att de måste leva upp till sitt löfte så länge de är i särskild heltidstjänst.

20. Vad vill vi göra ”dag efter dag”, och varför det?

²⁰ Hur många av de löften som vi har gått igenom har du själv gett till Jehova – ett, två eller alla tre? Vi vet att vi måste ta våra löften på allvar och göra allt vi kan för att hålla dem. (Ords. 20:25) Vi vet också att det kan få allvarliga konsekvenser om vi bryter våra löften till Jehova. (Pred. 5:6) Vi vill därför ha samma inställning som psalmisten, som sa till Jehova: ”Jag [skall] spela och sjunga till ditt namns ära för evigt för att infria mina löften dag efter dag.” (Ps. 61:8)