DAGON

[Dạgon]

En av filistéernas gudar. Att det fanns städer med namnet ”Bet-Dagon” (sannolikt uppkallade efter guden Dagon) i Judas och Asers områden tyder på att dyrkan av denne gud var djupt rotad i Kanaan när israeliterna erövrade det utlovade landet. (Jos 15:41; 19:27) Filistéerna anses ha övertagit dyrkan av Dagon från kanaanéerna.

Det råder delade meningar om ursprunget till namnet Dagon. Somliga forskare förbinder det med det hebreiska ordet dagh (fisk), medan andra föredrar daghạn (säd). I Första Samuelsboken 5:4 sägs det om Dagon, som hade fallit omkull: ”Bara fiskdelen [ordagr.: ”Bara Dagon”] var kvar på honom”; huvudet och händerna hade huggits av. Det hebreiska ord i den här versen som ordagrant betyder ”Dagon” har av vissa översättare återgetts med ”kroppen” (NIV, TEV), ”Dagons lekamen” (Hey) och ”Dagon själv” (Ro), medan andra har översatt det med ”fiskstumpen” (Da), ”fiskbålen” (Me) eller ”fiskdelen” (NV, SFB, 1917).

Dagon förekommer flera gånger i den bibliska skildringen. När Simson tog spjärn mot de två bärande mittpelarna i ett hus i Gaza som användes för dyrkan av Dagon störtade huset samman, och de filistéer som var församlade där dödades. (Dom 16:21–30) Filistéerna placerade Jehovas heliga ark i Dagons hus i Ashdod som en trofé. Två gånger föll Dagons bild framstupa framför arken. Andra gången gick avgudabilden i bitar. Prästerna och andra som gick in i Dagons tempel i Ashdod var noga med att inte trampa på tröskeln, kanske för att inte befläcka den plats där delarna av deras gud hade legat. (1Sa 5:2–5) Sedan filistéerna hade plågats av hemorrojder och deras land hade blivit ödelagt av springråttor, erkände de att Israels Guds hand hade varit hård mot dem och deras gud Dagon. (1Sa 5:6, 7; 6:5) När filistéerna upptäckte kung Saul bland de slagna på berget Gilboa högg de huvudet av honom. Sedan de hade underrättat sina avgudahus och folket i sitt land, fäste de Sauls huvudskål vid Dagons hus. (1Sa 31:8–10; 1Kr 10:8–10)

Det är möjligt att filistéerna förde med sig bilder av guden Dagon när de drog ut i strid. (2Sa 5:21)