HIRAM

[Hịram] Möjligen en kortform i hebr. av Ahiram, som betyder ”min bror är hög (upphöjd)”.

I den masoretiska texten har namnet på några ställen återgetts med ”Hirom” (1Ku 5:10, 18; 7:40a) och ”Huram” (2Kr 2:3).

1. Kung i Tyros på 1000-talet f.v.t. Han levde samtidigt med David och Salomo och hade goda relationer till dem.

Sedan David hade intagit fästet Sion och börjat bygga ett palats där, sände Hiram budbärare för att ingå ett handelsavtal med honom. Därefter försåg han David med cederstockar från Libanons västra sluttningar och skickade även hantverkare som kunde arbeta i trä och sten. (2Sa 5:11; 1Kr 14:1)

När Hiram fick höra att David var död och att Salomo regerade i hans ställe, sände han sina tjänare till Salomo för att förnya vänskapsavtalet. (1Ku 5:1) Salomo bad då Hiram att sända honom byggmaterial och att förse honom med en del av den arbetskraft som var nödvändig för att bygga det stora templet. Samtidigt erbjöd han sig att ge Hirams arbetare stora mängder vete, korn, vin och olja som betalning. (1Ku 5:2–6; 2Kr 2:3–10) Hiram välsignade då Jehova, och ett vänskapsförbund slöts mellan de två nationerna. (1Ku 5:7–12; 2Kr 2:11–16)

Vid slutet av Salomos 20-åriga byggprojekt gav han Hiram 20 städer, men Hiram blev inte alls nöjd med dem. (1Ku 9:10–13; se KABUL nr 2.) Det kan inte sägas med säkerhet om det var de här städerna som Hiram senare gav Salomo eller om det var några andra städer. (2Kr 8:1, 2) Man vet heller inte om Hiram sände Salomo 120 talenter guld (396 miljoner kr) efter det att han hade fått städerna i gåva eller om det var en del av byteshandeln. (1Ku 9:14)

När Salomo byggde en flotta i Esjon-Geber vid Aqabaviken deltog Hiram även i det projektet. Han lät några av sina erfarna sjömän bemanna skeppen tillsammans med Salomos tjänare. Förutom de här skeppen, som seglade i farvattnen längs Afrikas östkust, sände Hiram och Salomo andra skepp till Tarsis, som tydligen låg i västra änden av Medelhavet. Genom denna omfattande sjöfart hämtade man många värdefulla varor: guld, silver, elfenben, dyrbara stenar, värdefulla träslag och sådana sällsyntheter som apor och påfåglar. (1Ku 9:26–28; 10:11, 12, 22; 2Kr 8:18; 9:10, 21; se ESJON-GEBER.)

2. Den skicklige hantverkare som tillverkade många av inventarierna till Salomos tempel. Hans far var från Tyros, och hans mor var en änka som enligt en upplysning var ”av Naftalis stam” (1Ku 7:13, 14) och enligt en annan var ”av Dans söner” (2Kr 2:13, 14). Denna skenbara motsägelse kan förklaras om man antar (som några forskare gör) att hon föddes i Dans stam och gifte sig med en man av Naftalis stam men att hon efter hans död gifte om sig med en man från Tyros.

Hiram (nr 1), kungen i Tyros, sände denne Hiram till Salomo för att han skulle förestå det speciella byggnadsarbetet. Han hade kunskap och erfarenhet i att arbeta i material som guld, silver, koppar, järn, sten och trä. Han var också ovanligt skicklig på att färga garn, göra ingraveringar och utforma alla slags sinnrika arbeten. Utan tvivel hade han redan som barn fått lära sig en del om den tidens konsthantverk av sin tyriske far, som själv var en skicklig kopparsmed. (1Ku 7:13–45; 2Kr 2:13, 14; 4:11–16)

Kungen i Tyros omtalar tydligen den här mannen som Hiram-Abi, vilket ordagrant betyder ”Hiram, min far”. (2Kr 2:13) Kungen menade inte att Hiram var hans bokstavlige far, utan möjligen att han var kungens ”rådgivare” eller ”skicklige hantverkare”. På liknande sätt tycks uttrycket Hiram-Abiv (ordagr.: ”Hiram, hans far”) betyda ”Hiram är hans (dvs. kungens) skicklige hantverkare”. (2Kr 4:16)