MYRA (2)

(hebr.: nemalạh)

En liten insekt som finns på många platser och i stort antal. Myrorna lever i samhällen, och de framhålls i Bibeln för sin flit och instinktiva vishet. (Ord 6:6–8; 30:24, 25) Man beräknar att det finns över 10 000 arter, och de finns i alla delar av världen utom i polarområdena.

Ett ”folk”. I Ordspråksboken 30:25 kallas myrorna ett ”folk” (hebr.: ‛am), på samma sätt som gräshopporna i Joels bok kallas ”en nation”. (Joel 1:6) Detta är en mycket träffande beskrivning, när man tänker på hur dessa små insekter lever. Vissa myrsamhällen består av bara några tiotal myror, medan andra består av hundratusentals individer. Boet, det område som myrorna har anlagt gångar och tunnlar i och som normalt är av ganska måttlig storlek, kan i vissa fall täcka nästan ett halvt hektar. I varje samhälle finns det i stort sett tre typer (kaster) av myror: drottningen (eller drottningarna), hanarna och arbetarna (sterila honor). Ändå har myrorna, som det heter i ordspråket, varken ”befälhavare, förman eller härskare”. (Ord 6:7) Drottningen har inte någon sådan härskande funktion. Man skulle kanske hellre kunna kalla henne för ”modermyra”, eftersom hennes viktigaste uppgift är att lägga ägg. Drottningen kan leva så länge som 15 år, medan hanarna bara lever fram till dess parningen har ägt rum. Arbetsmyrorna kan bli sex år gamla och har olika uppgifter att utföra, till exempel att finna och samla in föda till samhället, mata drottningen, sköta om larverna, göra rent i boet, gräva nya kamrar när boet behöver utvidgas samt försvara boet. Arbetarna kan vara av varierande storlek, även inom samma samhälle, och i vissa fall fungerar de största som soldater om boet utsätts för angrepp. Men trots den ganska detaljerade arbetsfördelningen (som i vissa samhällen grundar sig på arbetarnas ålder och i andra på deras storlek) och den relativt invecklade samhällsstrukturen finns det inget som tyder på att det finns någon överordnad befälhavare eller arbetsledare.

Instinktiv vishet. Myrornas ”vishet” är inte ett resultat av att de har dragit förnuftiga slutledningar, utan beror på den instinkt som Skaparen har utrustat dem med. I Bibeln sägs det att myran bereder sin föda ”om sommaren” och samlar sina matförråd ”under skörden”. (Ord 6:8) En av de vanligast förekommande myrarterna i Palestina, en skördemyra (Messor semirufus), samlar under våren och sommaren ett stort lager av frön för de perioder av året, inte minst vintern, då det kan vara svårt att få tag på föda. Denna myra lever ofta i närheten av tröskplatser, där det finns gott om säd och frön. Om de hopsamlade fröna blir fuktiga på grund av regn, bär myrorna ut dem i solen så att de kan torka. Man har till och med konstaterat att de biter av grodden på sädeskornet för att det inte skall gro under lagringen. Sådana myrsamhällen är ganska iögonenfallande på grund av de välanvända myrstigarna och de fröskal som de lämnar efter sig utanför ingången till boet.

Egenskaper värda att efterlikna. Ett kort studium av myrornas liv ger alltså tyngd åt uppmaningen: ”Gå till myran, du late; se hur hon gör och bli vis.” (Ord 6:6) Det är inte bara det att de instinktivt förbereder sig för framtiden som är anmärkningsvärt, utan också att de är så uthålliga och beslutsamma. Ofta bär eller släpar de ihärdigt föremål som väger dubbelt så mycket som de själva eller mer, och de gör sitt yttersta för att klara av sin speciella uppgift. De vägrar att ge upp, om de så skulle falla, glida eller rulla ner i djupa avgrunder. De är anmärkningsvärt samarbetsvilliga och håller boet mycket rent. De visar omsorg om dem de arbetar tillsammans med och hjälper ibland skadade eller utmattade myror tillbaka till boet.