3. Vilka förhållanden i Juda ger oss en antydan om när Habackuks bok skrevs?

³ När framförde Habackuk sin proklamation, sitt profetiska budskap? Ovan nämnda efterskrift och orden ”Jehova är i sitt heliga tempel” anger att templet i Jerusalem fortfarande fanns kvar. (2:20) Detta tillsammans med profetians budskap antyder att profetian uttalades kort tid före Jerusalems ödeläggelse år 607 f.v.t. Men hur många år dessförinnan? Det måste ha varit efter den gudfruktige kung Josias regering (659—629 f.v.t.). Profetian ger själv en ledtråd genom att förutsäga ett verk som folket i Juda inte kommer att tro även om det berättas om det: Gud skall resa upp kaldéerna (babylonierna) till att straffa det trolösa Juda. (1:5, 6) Detta skulle kunna passa på första delen av den avgudadyrkande kung Jehojakims regering, en tid då tvivel och orättvisor grep omkring sig i Juda. Jehojakim hade blivit insatt på tronen av Farao Neko, och nationen befann sig inom Egyptens inflytelsesfär. Under sådana förhållanden hade folket anledning att tvivla på att en invasion från Babylon var möjlig. Men Nebukadnessar besegrade Farao Neko i slaget vid Karkemish år 625 f.v.t., varigenom Egyptens makt bröts. Det är därför rimligt att anta att profetian uttalades före den händelsen, i början av Jehojakims regering (som började år 628 f.v.t.). Habackuk levde följaktligen samtidigt med Jeremia.

6. Hur är tillståndet i Juda, och vilket förunderligt verk skall Jehova därför utföra?

⁶ Profeten ropar till Jehova (1:1—2:1). Den utbredda trolösheten och vantron i Juda har framkallat frågor i Habackuks sinne. ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör?” frågar han. ”Varför är skövling och våld inför mig?” (1:2, 3) Lagen blir kraftlös, den ondskefulle omringar den rättfärdige, och rättvisan framstår förvänd. Därför skall Jehova utföra ett verk som kommer att väcka förundran, ett verk som folket ”inte kommer att tro, även om det berättas om det”. Han ”reser upp kaldéerna”! Det är sannerligen en skräckinjagande syn som Jehova ger av denna vildsinta nation som snabbt rycker fram. Den är benägen för våldsdåd, och den samlar fångar ”alldeles som sand”. (1:5, 6, 9) Ingenting kan stå emot den, inte ens kungar och höga ämbetsmän, för den skrattar åt dem alla. Den intar varje befäst plats. Allt detta utgör en dom och en tillrättavisning från Jehova, den ”Helige”. (1:12) Habackuk väntar uppmärksamt på att Gud skall tala.