Lärdomar från Skrifterna: Sakarja 1:1—14:21

Jehova väcker sitt folks ande

I SLUTET av år 538 f.v.t. eller i början av år 537 f.v.t. lät den persiske kungen Cyrus utfärda en kungörelse att judarna skulle återvända från Babylon till Jerusalem för att ”återuppbygga Jehovas ... hus”. (Esra 1:3, NW) Men år 520 f.v.t. hade templet ännu inte återuppbyggts. Därför lät Jehova profeten Sakarja framträda för att samarbeta med Haggai i att väcka folkets ande.

Sakarjas inspirerade ord återupplivade trogna judar genom att visa att Jehova stödde dem och skulle välsigna deras arbete. Denna bibelbok entusiasmerar även oss därför att den innehåller messianska profetior såväl som andra profetior som uppfylls i vår tid.a Den ger oss också värdefulla lärdomar.

Jehova välsignar sitt folk

Jehova intresserar sig för sitt folk. Efter det att judarna har erkänt att den tuktan Gud gett dem var befogad får Sakarja se tre syner som visar Guds fortsatta intresse för dem. I den första synen ser han hästar med änglar som ryttare. En ängel är bekymrad över att situationen i de nationer som vållat judarna olycka beskrivs som ”lugn och stilla”. I den andra synen beslutar Jehova att slå av ”fyra horn” — de regeringsmakter som har skingrat hans folk. Och den tredje synen beskriver livfullt Jehovas kärleksfulla, beskyddande omsorg om Jerusalem. — 1:1—2:13.

Ingen kommer att kunna hindra Guds trogna tjänare. I den fjärde synen får Satan, Jehovas folks främste motståndare, en ordentlig uppsträckning. (Jämför Uppenbarelseboken 12:10.) I den femte får Sakarja veta att Guds folk kommer att göra hans vilja trots berglika hinder. Hur då? ”’Inte genom någon militärstyrka, inte heller genom kraft, utan genom min ande’, har härars Jehova sagt.” (NW) — 3:1—4:14.

Guds tjänare ”hatar det onda”. (Psalm 97:10, 11) I den sjätte synen uttalar Gud en förbannelse över ogärningsmän som hittills kommit undan ostraffade. Och i den sjunde förs en symbol av ondskan bort till ”Sinears land”, där den falska babyloniska religionen är belägen. Där kan den gärna få vara! Ondska hör inte hemma bland Jehovas folk, som hatar det onda. Sakarja ser därpå fyra hästdragna vagnar — änglar eller andemakter som fått i uppdrag att skydda Guds tjänare på jorden. — 5:1—6:8.

Profetiska förhandsglimtar

Uppfyllelsen av Jehovas profetiska ord är spännande och trosstärkande. Detta kan verkligen sägas om Sakarjas profetiska förhandsglimtar angående vår tid. Med silver och guld som de landsflyktiga judarna har bidragit med skall han göra en stor krona åt översteprästen Josua. ”Och fjärran ifrån [från Babylon] skall man komma och bygga på Herrens [Jehovas] tempel”, alldeles som många lämnade det stora Babylon för att hjälpa till med tempelarbetet efter år 1919. Ett tillrättaläggande av felaktiga uppfattningar om fasta ledde till en beskrivning av Jerusalems kommande lyckliga tillstånd. Det förutsades att ”tio män av nationernas alla språk” (NW) skulle förena sig med de andliga judarna i sann tillbedjan. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 7:4—10) ”Jubla i triumf, o Jerusalems dotter”, säger Jehova. Hennes kung kommer ridande på en åsna och kommer att ”tala fred till nationerna”. (NW) — 6:9—9:11.

Gud och herdarna

Tillsyningsmän har ett tungt ansvar och bör tjäna nitiskt. Sedan Jehova har lovat att rädda sitt folk, ger han uttryck åt sin vrede mot trolösa herdar. ”Tre herdar” fördärvar hjorden till den grad att Gud upplöser förbundet med sitt folk. Jerusalem kommer att bli ”en lyftesten”. Alla som angriper staden kommer att ”skada sig illa”. Men ”Judas stamfurstar” — de som har tillsynen bland Jehovas utvalda folk — måste vara ”som eldbloss”, utomordentligt nitiska. — 9:12—12:14.

Jehova hatar falskhet. De som framhärdar med att ”tala lögn” i Guds församling skall man ”sticka ned” — de stöts bort som avfällingar. ”Två tredjedelar” av landet kommer att ”avskäras” (NW), men den återstående tredjedelen kommer att renas genom eld. En parallell till detta är att de flesta till bekännelsen kristna — de som tillhör kristenheten — redan har blivit avskurna av Jehova. Från år 1919 och framåt har bara en liten minoritet trogna, smorda kristna anropat Jehovas namn och underkastat sig hans reningsprocess. — 13:1—9.

Jehovas folk kan förlita sig på hans beskydd. När fiender försöker förgöra sanna tillbedjare, kommer Gud att skydda sitt folk och sopa bort Satans hop. Klyvandet av Oljeberget (Olivberget) resulterar i en symbolisk dal där de smorda erfar beskydd under Jehovas universella rike och hans Sons messianska styre. Det kommer att vara ljust bland Guds trogna tjänare och mörkt bland nationerna. Människor måste välja: antingen tillbe Jehova med hans folk eller drabbas av evig tillintetgörelse. — 14:1—21.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 31]

GRANSKADE SKRIFTSTÄLLEN

o 1:3 — Även om judarna återvände från Babylon år 537 f.v.t., blev de också uppmanade att återvända till Gud i helhjärtad lydnad och tillbedjan. De skulle ge ett synligt bevis på detta återvändande genom att engagera sig i återuppbyggnadsarbetet tills templet var klart.

o 2:1—5 — Antagligen mätte den unge mannen Jerusalem med tanke på att bygga en skyddande mur runt staden. Men Guds ängel antydde att stadens tillväxt inte skulle begränsas av en mur. Ingen människa kunde stoppa Jerusalems fortsatta tillväxt. Jehova skulle vara dess skydd, alldeles som han i dag skyddar den smorda kvarlevan som kommer att bli en del av det himmelska nya Jerusalem. — Uppenbarelseboken 21:2.

o 6:11—15 — Krönandet av översteprästen Josua gjorde honom inte till både präst och kung, för han var inte av Davids kungliga släktlinje. Men Josua blev i och med det en profetisk bild av Messias, i vilken profetian om ”Telningen” fick sin fullständiga uppfyllelse. (Sakarja 3:8; Jeremia 23:5) Josua hjälpte till så att arbetet med att återuppbygga templet i Jerusalem fullbordades. Den himmelske prästen och kungen, Jesus Kristus, för arbetet på det andliga templet till fullbordan.

o 11:4—11 — Fårlika människor var ”småboskapshjorden som är avsedd att dödas” (NW) i det att de styrande herdarna utnyttjade dem. Med en stav kallad ”Ljuvlig ro” och en annan kallad ”Endräkt” fungerade Sakarja som herde och bar en stav för att vägleda hjorden och en käpp för att hålla vilddjur på avstånd. (Psalm 23:4) Han förebildade Jesus, som sändes för att vara andlig herde men förkastades av judarna. Liksom Sakarja bröt sönder staven Ljuvlig ro slutade Gud att behandla judarna med ljuvlighet och upplöste sitt förbund med dem. Och liksom Sakarja bröt sönder staven Endräkt ledde Guds upphävande av lagförbundet med Israel till att judarna blev utan ett enande band av teokrati. Deras religiösa oenighet ledde till olycka för dem i och med att Jerusalem förstördes av romarna år 70 v.t.

o 12:11 — ”Dödsklagan ... i Hadadrimmon” kan syfta på sorgen över judakungen Josias död. Hadadrimmon var tydligen en plats i Megiddos dal, där han dödades i striden med Farao Neko. Att man sörjde Josias död visas av att Jeremia sjöng en klagosång om honom och andra sångare nämnde kungen i sina sorgevisor. — 2 Krönikeboken 35:20—25.

[Bild på sidan 31]

Som Sakarja förutsade församlas nu människor av alla nationer med det andliga Israel