Kristus leder aktivt sin församling
”Vår Herre Jesu Kristi Gud ... gjorde honom till huvud över allting åt församlingen.” — EFESIERNA 1:17, 22.
1. Hur besvarar kanske somliga medlemmar i kristenhetens kyrkor frågan: ”Vem är er ledare?”, men hur svarar Jehovas vittnen?
JEHOVAS VITTNEN erkänner inte någon människa som sin ledare. Deras organisatoriska uppbyggnad har ingen motsvarighet till den romersk-katolska kyrkans påve, de ortodoxa grekisk-katolska kyrkornas patriarker eller ledarna i de andra kyrkorna och sekterna i kristenheten. Det är Jesus Kristus, den kristna församlingens huvud, som de visar sin undersåtliga tro och lydnad, och han förklarade: ”En enda är er ledare, den Smorde.” — Matteus 23:10.
2. Varför erkänner Jehovas vittnen Kristus som huvudet för den kristna församlingen, men vilka frågor skulle kunna ställas?
2 Vid pingsten intygade aposteln Petrus: ”David [steg] inte upp till himlarna, utan han själv säger: ’Jehova sade till min herre: ”Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 2:34—36) Men är vi — samtidigt som vi erkänner att Jesus år 33 v.t. gjordes till både Herre och huvud för församlingen — böjda att tänka att han har suttit passiv på Jehovas högra sida och väntat på att bli uppsatt på tronen år 1914? Eller är vi helt och fullt medvetna om att Kristus ända från början aktivt har lett sin församling?
Guds redskap för att aktivt styra
3. Vad lovade Jesus att sända till sina lärjungar, och hur vet vi att han inte talade om en person?
3 Kvällen före sin död sade Jesus följande till sina trogna apostlar: ”Det är till fördel för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, skall hjälparen alls inte komma till er; men om jag går min väg, skall jag sända honom till er.” (Johannes 16:7) Han skulle inte sända en person, utan en kraft. Han gjorde detta fullkomligt klart strax innan han for upp till himmelen, när han sade följande till sina församlade lärjungar: ”Och se, jag sänder ut över er det som är utlovat av min Fader. Men dröj ni kvar i staden, tills ni blir beklädda med kraft från höjden.” — Lukas 24:49.
4. Hur användes den heliga anden från och med pingsten?
4 Jesu trogna lärjungar stannade kvar i Jerusalemsområdet till pingsten. Den dagen blev de ”uppfyllda av helig ande”, precis som det var utlovat. Petrus intygade: ”Eftersom han [Jesus] blev upphöjd till Guds högra sida och mottog den utlovade heliga anden från Fadern, har han utgjutit detta som ni ser och hör.” (Apostlagärningarna 2:4, 33) På detta sätt pånyttfödde Jehova dessa första kristna som sina andliga söner. (Galaterna 4:6) För att aktivt kunna styra församlingen på jorden från sin ställning på Guds högra sida i himmelen fick Jesus också anden som ett redskap av sin Fader.
5, 6. a) Vilket annat redskap har Kristus fått för att kunna styra sin församling på jorden? b) Ge uttryckliga exempel på hur Jesus använde detta redskap till gagn för sina lärjungar och till stöd för predikoverket.
5 Aposteln Petrus skrev dessutom följande om Jesus: ”Han är på Guds högra sida, eftersom han begav sig till himmelen; och änglar och myndigheter och makter blev honom underlagda.” (1 Petrus 3:22) Änglar är således ännu ett redskap som Jehova ställde till Kristi förfogande för att aktivt kunna leda den kristna församlingen.
6 När vi läser i Apostlagärningarna att ”Jehovas ängel” eller ”en Guds ängel” handlade till stöd för det kristna predikoarbetet eller ingrep till gagn för medlemmar av den kristna församlingen, så finns det följaktligen all anledning att tro att sådana änglar handlade under överinseende av Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 5:19; 8:26; 10:3—7, 22; 12:7—11; 27:23, 24) Som ”ärkeängeln Mikael” har Kristus änglar till sitt förfogande, och han använde dem till att aktivt leda den kristna församlingen under det första århundradet v.t. — Judas, vers 9; 1 Tessalonikerna 4:16.
En synlig styrande krets
7. Vilket annat redskap använde Kristus för att ge sin församling vägledning, och vilka skriftställen talar om denna ”tjänst att öva tillsyn”?
7 Bibeln visar också att Jesus Kristus använde en grupp av män som en styrande krets för att ge sin församling på jorden vägledning. Det verkar som om denna styrande krets till att börja med endast utgjordes av de 11 apostlarna. När Petrus sökte få veta vem som enligt Jehovas vilja skulle bli ersättare för Judas Iskariot, citerade han Psalm 109:8 (NW), där det heter: ”Må någon annan ta hans tjänst att öva tillsyn.” I bön till Jehova bad därefter Petrus och hans kamrater att Gud skulle utpeka den man som skulle ”ta den plats i denna tjänst och detta apostlaskap, som Judas avvek ifrån”. Mattias förordnades till att tjäna ”tillsammans med de elva apostlarna”. — Apostlagärningarna 1:20, 24—26.
8. Vilka två tidiga exempel visar hur Kristus använde medlemmar av den synliga styrande kretsen?
8 Första gången som vi kan läsa om att de 12 apostlarna tjänstgjorde i denna ”tjänst att öva tillsyn” som en styrande krets var när de förordnade andligen kvalificerade män till att betjäna sina bröder inom den första församlingen. (Apostlagärningarna 6:1—6) Det andra tillfället var när Filippus började predika den Smorde för samariterna. Som ett resultat av detta sände ”apostlarna i Jerusalem” ”i väg Petrus och Johannes till dem”. Det var först när dessa representativa medlemmar av den styrande kretsen hade lagt händerna på samariterna som ”de började få helig ande”. — Apostlagärningarna 8:5, 14—17.
Kristi personliga ledarskap
9. Handlade Kristus alltid genom änglar eller den styrande kretsen?
9 Alltifrån början av den kristna församlingen stod således den heliga anden, änglarna och en synlig styrande krets till Kristi förfogande för att han aktivt skulle kunna leda sina lärjungar på jorden. Vid behov ingrep han till och med personligen. Det var till exempel Kristus själv som omvände Saulus från Tarsus. (Apostlagärningarna 9:3—6) Tre dagar senare talade Jesus direkt till ”en viss lärjunge” vid namn Ananias. När Jesus yppade för Ananias vilket trefaldigt uppdrag han hade i tankarna för Saulus, sade han: ”Den mannen är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner.” (Apostlagärningarna 9:10—15) Kristus kallade Saulus till ett speciellt arbete. Saulus, bättre känd som aposteln Paulus, blev således en apostel, eller en som sänts ut.
10. Hur övervakade Kristus personligen predikoarbetet?
10 Kristus övervakade personligen predikoarbetet. Det var han som genom den heliga anden, som han hade fått av sin Fader, Jehova, tog initiativet till Paulus’ missionsresor, och han var också personligen intresserad av dessa resor. Vi läser: ”Den heliga anden [sade]: ’Avskilj åt mig Barnabas och Saulus, framför alla andra, för det verk som jag har kallat dem till.’ ... Så gick då dessa män, som blivit utsända av den heliga anden, ner till Seleucia, och därifrån seglade de i väg” på den första missionsresan. (Apostlagärningarna 13:2—4) Den heliga anden, Jehovas verksamma kraft, kunde naturligtvis inte av sig själv vare sig ”säga” något eller ”sända ut” någon. Det var givetvis Kristus, församlingens huvud, som använde anden för att leda saker och ting.
11. Vad hände under Paulus’ andra missionsresa, och hur visar detta tydligt att Jesus använde anden till att leda predikoarbetet?
11 Berättelsen om Paulus’ andra missionsresa visar tydligt Jesu bruk av anden, när han aktivt ledde de första kristna. Efter att på nytt ha besökt församlingarna i Lykaonien (ett område i Mindre Asien), som hade bildats under den första missionsresan, ämnade Paulus och hans reskamrater tydligen styra kosan västerut genom den romerska provinsen Asien. Varför genomförde de då inte sin plan? Därför att ”de av den heliga anden hade förbjudits att tala ordet i provinsen Asien”. (Apostlagärningarna 15:36, 40, 41; 16:1—6) Men vem använde Jehovas heliga ande till att vägleda dem? Den följande versen svarar. Den visar att när de styrde kosan norrut och tänkte predika i Bitynien, så ”tillät Jesu ande dem inte” att göra det. (Apostlagärningarna 16:7) Ja, Jesus Kristus använde den ande som han hade fått av sin Fader till att aktivt vägleda predikoverket. Han och hans Fader, Jehova, ville att de goda nyheterna skulle spridas till Europa, och därför fick Paulus en syn som gick ut på detta. — Apostlagärningarna 16:9, 10.
Kristus stödde den styrande kretsens medlemmar
12, 13. Vad hände vid tiden för Paulus’ första besök i Jerusalem som kristen, vilket visade hur Kristus stödde beslut som hade fattats av de ansvariga bröderna i den staden?
12 När aposteln Paulus först sökte få kontakt med lärjungarna i Jerusalem, var de förståeligt nog inte benägna att träffa honom. ”Barnabas kom då till hans hjälp och förde honom till apostlarna.” (Apostlagärningarna 9:26, 27) Paulus tillbringade sedan 15 dagar tillsammans med aposteln Petrus. Han träffade också Jesu halvbror Jakob, som då var en av de äldste i församlingen i Jerusalem. (Galaterna 1:18, 19) Senare avsnitt i Apostlagärningarna visar att tillsammans med de 12 apostlarna blev de äldste i Jerusalem en del av den första kristna församlingens styrande krets. — Apostlagärningarna 15:2; 21:18.
13 Under sin två veckor långa vistelse i Jerusalem vittnade Paulus för grekisktalande judar, men ”dessa gjorde ansatser att göra av med honom”. Lukas tillägger att ”när bröderna kom underfund med detta, förde de honom ner till Caesarea och skickade i väg honom till Tarsus”. (Apostlagärningarna 9:28—30) Men vem låg bakom detta visa beslut? När Paulus flera år senare berättade om just denna händelse i sitt liv, förklarade han att Jesus hade visat sig för honom och hade gett honom anvisningar om att snabbt lämna Jerusalem. När Paulus gjorde invändningar, tillade Jesus: ”Gå du bara, eftersom jag skall sända ut dig till nationer långt borta.” (Apostlagärningarna 22:17—21) Ja, Kristus följde noggrant det hela från höjden och ingrep både genom de ansvariga bröderna i Jerusalem och genom att tala direkt till Paulus.
14. Vilken jämförelse mellan berättelserna i Apostlagärningarna och Galaterna visar att Kristus ledde saker och ting i samband med den styrande kretsens möte angående omskärelsen?
14 En uppmärksam läsning av bibeln visar också tydligt att Kristus låg bakom det viktiga möte som den styrande kretsen höll för att avgöra frågan om icke-judiska kristna skulle underkasta sig omskärelse och Mose lag eller inte. Apostlagärningarna förklarar att när denna fråga uppstod, så ”ordnade man [utan tvivel de ansvariga medlemmarna eller äldste i församlingen i Antiokia] så att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna dispyt”. (Apostlagärningarna 15:1, 2) Men när Paulus berättar om de omständigheter som ledde fram till att han färdades till Jerusalem för att få frågan om omskärelsen löst, förklarar han: ”Jag begav mig dit upp till följd av en uppenbarelse.” (Galaterna 2:1—3; jämför 1:12.) Som församlingens aktiva huvud önskade Kristus att denna viktiga lärofråga skulle avgöras av hela den synliga styrande kretsen. Genom sin heliga ande vägledde han dessa hängivna mäns sinnen, när de fattade sitt beslut. — Apostlagärningarna 15:28, 29.
Ett ovanligt beslut
15, 16. a) Vad begärde den styrande kretsen att Paulus skulle göra efter det att han hade återvänt från sin tredje missionsresa? b) Varför kan dessa anvisningar tyckas vara ovanliga, men varför rättade sig Paulus efter dem? c) Vilken fråga uppstår?
15 Ett annat intressant exempel på hur Kristus aktivt ledde saker och ting från himmelen är det som hände efter Paulus’ tredje missionsresa. Lukas berättar att när Paulus återvände till Jerusalem, avgav han en fullständig rapport för de medlemmar av den styrande kretsen som var närvarande. Lukas skrev: ”Paulus [gick] in med oss till Jakob; och alla de äldste var där. Och han hälsade på dem och började i detalj berätta om de ting som Gud gjorde bland nationerna genom hans tjänst.” (Apostlagärningarna 21:17—19) Efter att ha lyssnat på Paulus gav den församlade kretsen honom klara och tydliga anvisningar och sade: ”Gör därför detta som vi nu säger dig.” De befallde honom att gå till templet och offentligt visa att han inte hade ”undervisat alla judarna bland nationerna om ett avfall från Mose” eller hade sagt dem att de varken skulle ”omskära sina barn eller vandra enligt de högtidliga sedvänjorna”. — Apostlagärningarna 21:20—24.
16 Man skulle kanske kunna ifrågasätta visheten i denna anvisning. Som vi redan har sett, så hade Jakob och kanske också andra äldste som var närvarande vid båda tillfällena några år tidigare skickat i väg Paulus från Jerusalem, därför att hans liv var hotat av ”grekisktalande judar”. (Apostlagärningarna 9:29) Trots detta rättade sig Paulus efter befallningen i överensstämmelse med det som han redan hade sagt i 1 Korintierna 9:20. Men likadana orsaker leder till likadana resultat. Judar ”från [den romerska provinsen] Asien” vållade tumult och försökte döda Paulus. Det var endast genom ett snabbt ingripande av romerska soldater som han räddades från att bli lynchad. (Apostlagärningarna 21:26—32) Då ju Kristus är församlingens huvud, varför fick han då den styrande kretsen att begära att Paulus skulle gå in i templet?
17. Hur visade sig detta ovanliga beslut ha gudomlig ledning, och vad visar detta?
17 Svaret blir uppenbart av det som hände den andra natten efter det att Paulus hade arresterats. Han hade avgett ett fint vittnesbörd för pöbeln som sökte döda honom och följande dag också för Sanhedrin. (Apostlagärningarna 22:1—21; 23:1—6) Han blev nästan lynchad för andra gången. Men den natten visade sig Jesus för honom och sade: ”Var vid gott mod! Ty såsom du har grundligt vittnat i Jerusalem om de ting som gäller mig, så måste du också vittna i Rom.” (Apostlagärningarna 23:11) Kom ihåg det trefaldiga uppdrag som Kristus hade förutsagt för Paulus. (Apostlagärningarna 9:15) Paulus hade burit Kristi namn till ”nationerna” och till ”Israels söner”, men nu var tiden inne för honom att också vittna för ”kungar”. På grund av detta beslut av den styrande kretsen kunde Paulus vittna för de romerska prokuratorerna Felix och Festus, för kung Herodes Agrippa II och till slut också för den romerske kejsaren Nero. (Apostlagärningarna, kapitel 24—26; 27:24) Vem kan betvivla att Kristus låg bakom allt detta?
Kristus leder fortfarande aktivt sin församling
18. Vad förklarade Jesus Kristus innan han for upp till himmelen?
18 Innan Jesus Kristus lämnade sina lärjungar och for upp till sin Faders högra sida, sade han: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:18—20.
19. Hur utövade Kristus sin gudagivna myndighet under det första århundradet, och vad skall vi behandla i följande artikel?
19 Apostlagärningarna, som berättar om de första åren av kristendomens historia, visar utom allt tvivel att Kristus använde sin myndighet genom att aktivt leda sin församling på jorden. Han gjorde detta genom sin heliga ande, änglarna och den styrande kretsen som bestod av de 12 apostlarna och de äldste från församlingen i Jerusalem. Jesus förklarade att han skulle vara med sina lärjungar ända fram till avslutningen på tingens ordning, där vi nu är. I den följande artikeln skall vi se hur han fortfarande är det aktiva huvudet för den kristna församlingen och hur han nu leder sina ”får”.
Synpunkter att komma ihåg
◻ Varför erkänner inte Jehovas vittnen någon människa som sin ledare?
◻ Hur använde Kristus den heliga anden till att leda den första kristna församlingen?
◻ Hur använde Kristus sig av änglar, när han ledde de kristna under det första århundradet?
◻ Hur använde Kristus sig av en synlig styrande krets, när han ledde sin församling på jorden?
◻ Hur ledde Kristus personligen saker och ting vid olika tillfällen?
[Kartor på sidan 12]
(För formaterad text, se publikationen
Paulus’ andra missionsresa
Antiokia
Seleucia
CILICIEN
Tarsus
Derbe
KAPPADOCIEN
PAMFYLIEN
GALATIEN
Lystra
Ikonium
Antiokia
LYCIEN
ASIEN
BITYNIEN OCH PONTUS
Troas
MACEDONIEN
Filippi
Tessalonika
[Bild på sidan 10]
Kristus ledde också sin församling genom en synlig styrande krets