Jehova är oerhört barmhärtig, och han vill inte att någon ska drabbas av förintelse. (2 Petr. 3:9) Vi ska se hur Jehova visade barmhärtighet mot några som hade begått allvarliga synder. Kung David var en av dem. Han gjorde sig skyldig till både äktenskapsbrott och mord. Men han ångrade sig, och därför var Jehova barmhärtig och förlät honom. (2 Sam. 12:1–12) Kung Manasse gjorde många fruktansvärda saker under större delen av sitt liv. Men trots att han var så ond ångrade han sig, och därför kunde Jehova visa honom barmhärtighet och förlåta honom. (2 Krön. 33:9–16) De här exemplen påminner oss om att Jehova visar barmhärtighet om det bara finns skäl till det. Han kommer att uppväcka sådana här personer eftersom de insåg att de hade handlat fel och ångrade sig. w24.05 18:12

När Jehova hade befriat sitt folk från slaveriet i Egypten såg han till att präster och andra leviter fick särskilda uppgifter vid tälthelgedomen. Men var det så att de som arbetade vid tälthelgedomen eller bodde nära den blev bättre omhändertagna av Jehova än andra? Nej, för Jehova är inte partisk. Alla i lägret hade samma möjlighet att bli nära vän med Jehova. Ett exempel som visar det är att Jehova såg till att alla israeliter kunde se pelaren av eld och moln ovanför tälthelgedomen. (2 Mos. 40:38) Så när pelaren började röra sig kunde även de som bodde längst ifrån helgedomen se det och packa ihop sina saker, montera ner sina tält och ge sig av tillsammans med resten av folket. (4 Mos. 9:15–23) Och det är likadant i dag. Oavsett var vi bor har vi alla samma möjlighet att få uppleva Jehovas kärlek, omtanke och beskydd. w24.06 23:10–12

Davids liv var i fara. Hans son Absalom hade bestämt sig för att döda honom och ta över tronen. (2 Sam. 15:12, 13) Så David behövde genast lämna Jerusalem. När han och hans tjänare var på väg insåg David att han behövde ha någon kvar i staden som kunde informera honom om Absaloms planer. Så han skickade tillbaka Sadok och några andra präster in i staden som spioner. (2 Sam. 15:27–29) De behövde vara försiktiga. David gjorde upp en plan och bad sina lojala vänner Sadok och Husaj om hjälp att genomföra den. (2 Sam. 15:32–37) Husaj vann Absaloms förtroende och rekommenderade en militär strategi som gav David tid att förbereda ett anfall. Sedan kunde Husaj informera Sadok och Ebjatar om planen. (2 Sam. 17:8–16) Och de kunde i sin tur vidarebefordra den informationen till David. Detta var en viktig insats för att skydda Davids liv. (2 Sam. 17:21, 22) w24.07 27:9, 10