1 Moseboken
20 Nu flyttade Abraham sitt läger därifrån+ till Negevs land och bosatte sig mellan Kades+ och Shur+ och bodde sedan som främling i Gerar.+ 2 Och Abraham sade återigen om sin hustru Sara: ”Hon är min syster.”+ Då sände Abimẹlek,* kungen i Gerar, bud och lät hämta Sara.+ 3 Därefter kom Gud till Abimẹlek i en dröm om natten och sade till honom: ”Se, du är så gott som död för den kvinnas skull som du har tagit,+ eftersom hon ägs som hustru av en annan.”+ 4 Men Abimẹlek hade inte kommit henne nära.+ Därför sade han: ”Jehova,* skall du dräpa en nation som verkligen är rättfärdig?+ 5 Sade han inte till mig: ’Hon är min syster’? Och hon – sade inte också hon: ’Han är min bror’? I mitt hjärtas uppriktighet och i mina händers oskuld har jag gjort detta.”+ 6 Då sade den sanne Guden till honom i drömmen: ”Också jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas uppriktighet,+ och jag har även hindrat dig från att synda mot mig.+ Därför har jag inte tillåtit dig att röra henne.+ 7 Men lämna nu tillbaka mannens hustru, för han är en profet,*+ och han skall be för dig,+ så att du får leva. Men om du inte lämnar tillbaka henne, vet då att du ovillkorligen skall dö, du och alla som tillhör dig.”+
8 Så steg Abimẹlek upp tidigt på morgonen och kallade på alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Och männen blev mycket rädda. 9 Sedan kallade Abimẹlek på Abraham och sade till honom: ”Vad har du gjort mot oss, och vilken synd har jag begått mot dig, eftersom du har dragit en stor synd+ över mig och mitt kungarike? Gärningar som inte borde göras har du gjort mot mig.”+ 10 Och Abimẹlek sade vidare till Abraham: ”Vad hade du i sikte, eftersom du har gjort detta?”+ 11 Då sade Abraham: ”Det var för att jag sade till mig själv: ’Det finns säkert ingen fruktan för Gud* på den här platsen,+ och de kommer helt visst att dräpa mig för min hustrus skull.’+ 12 Och dessutom är hon verkligen min syster, min fars dotter, men inte min mors dotter; och hon blev min hustru.+ 13 Och det skedde, när Gud lät mig vandra bort* från min fars hus,+ att jag sade till henne: ’Detta är den kärleksfulla omtanke*+ som du kan visa mig: På varje plats dit vi kommer skall du säga om mig: ”Han är min bror.”’”+
14 Abimẹlek tog nu får och nötkreatur och tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham och lämnade tillbaka hans hustru Sara till honom.+ 15 Och Abimẹlek sade: ”Se, mitt land står till ditt förfogande.* Bo där det är gott i dina ögon.”+ 16 Och till Sara sade han: ”Se, jag ger härmed tusen silverstycken* åt din bror.+ Se, det* är för dig ett ögontäckelse*+ för alla som är hos dig och inför var och en, och du är friad från vanära.”* 17 Och Abraham bad sedan till den sanne Guden;+ och Gud* botade Abimẹlek och hans hustru och hans slavinnor, så att de med tiden födde barn. 18 Jehova hade nämligen hårt tillslutit varje moderliv i Abimẹleks hus för Saras, Abrahams hustrus, skull.+