1 Moseboken
34 Nu brukade Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob,+ gå ut för att besöka+ landets döttrar.+ 2 Och Sikem, son till hivén+ Hamor, en hövding* i landet, fick se henne, och så tog han henne och låg med henne och kränkte* henne.+ 3 Och hans själ kom att hålla fast vid Dina,* Jakobs dotter, och han förälskade sig i den unga kvinnan och talade bevekande till henne.* 4 Till sist sade Sikem till sin far Hamor:+ ”Skaffa mig den här flickan till hustru.”+
5 Och Jakob fick höra att han hade skändat hans dotter Dina. Men hans söner var ute på fälten med hans boskap,+ och Jakob teg tills de skulle komma in.+ 6 Senare gick Hamor, Sikems far, ut till Jakob för att tala med honom.+ 7 Och Jakobs söner kom in från fälten så snart de fick höra det; och männen kände sig sårade och blev mycket vreda,+ därför att han hade begått en skamlig och dåraktig handling mot Israel genom att ligga med Jakobs dotter,+ fast något sådant inte borde ske.+
8 Och Hamor talade med dem och sade: ”Vad min son Sikem beträffar, är hans själ fäst vid er dotter.+ Jag ber er, ge henne åt honom till hustru+ 9 och knyt släktskapsband med oss.*+ Era döttrar skall ni ge åt oss, och våra döttrar skall ni ta åt er.+ 10 Och ni kan bo hos oss, och landet skall vara tillgängligt för er. Bo och driv handel* i det och bli bofasta i det.”+ 11 Och Sikem sade till hennes far och till hennes bröder: ”Låt mig finna ynnest för era ögon, och vad ni än nämner för mig, det skall jag ge er. 12 Sätt brudpriset* mycket högt och gör den gåva som åläggs mig mycket stor,+ och jag skall ge er i enlighet med vad ni säger till mig; ge mig bara den unga kvinnan till hustru.”
13 Jakobs söner svarade då Sikem och hans far Hamor med svek och talade så, därför att han hade skändat deras syster Dina.+ 14 Och de sade till dem: ”Vi kan omöjligen göra något sådant som att ge vår syster åt en man som har förhud,+ för det är en smälek för oss. 15 Bara på det villkoret kan vi ge er vårt samtycke: att ni blir som vi, genom att var och en av manligt kön hos er blir omskuren.+ 16 Sedan skall vi ge våra döttrar åt er, och era döttrar skall vi ta åt oss, och vi skall bo hos er och bli ett enda folk.+ 17 Men om ni inte lyssnar till oss i fråga om att bli omskurna, då skall vi ta vår dotter och ge oss av.”
18 Och deras ord syntes goda i Hamors ögon och i Hamors son Sikems+ ögon, 19 och den unge mannen dröjde inte med att uppfylla villkoret,+ eftersom han verkligen fann behag i Jakobs dotter, och han var den som åtnjöt störst anseende+ i hela sin fars hus.+
20 Så gick Hamor och hans son Sikem till porten i sin stad och talade till männen i sin stad+ och sade: 21 ”De här männen är fredligt sinnade mot oss.+ Låt dem därför bo i landet och driva handel* i det, eftersom landet ju är rymligt* nog för dem.+ Deras döttrar kan vi ta till hustrur åt oss, och våra döttrar kan vi ge åt dem.+ 22 Bara på det villkoret kommer männen att ge oss sitt samtycke när det gäller att bo hos oss så att vi blir ett enda folk: att var och en av manligt kön hos oss blir omskuren liksom de är omskurna.+ 23 Kommer inte då deras ägodelar och deras förmögenhet och all deras boskap att tillhöra oss?+ Låt oss bara ge dem vårt samtycke, så att de kan bo hos oss.”+ 24 Då lyssnade alla till Hamor och till hans son Sikem, alla som gick ut genom porten i hans stad, och var och en av manligt kön blev omskuren, alla som gick ut genom porten i hans stad.
25 Men på tredje dagen, när de hade smärtor,+ tog Jakobs två söner Simeon och Levi,+ Dinas bröder,+ var sitt svärd och gick in i staden utan att någon anade oråd* och dräpte var och en av manligt kön.+ 26 Och Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdsegg.+ Sedan tog de Dina från Sikems hus och gick ut.+ 27 Jakobs andra söner trängde in över* de slagna och plundrade staden, därför att de hade skändat deras syster.+ 28 Deras småboskapshjordar och deras nötboskapshjordar och deras åsnor och det som var i staden och det som var ute på fälten tog de.+ 29 Och alla deras tillgångar förde de bort, och alla deras små barn och deras hustrur förde de bort som fångar, så att de tog allt som var i husen som plundringsgods.+
30 Då sade Jakob till Simeon och Levi:+ ”Ni har gjort mig till en utstött genom att göra mig till en stank för landets invånare,+ för kanaanéerna och perisséerna; jag och mitt folk är ju få till antalet,*+ och de kommer säkert att samla sig mot mig och överfalla mig, och jag kommer att förintas, jag och mitt hus.” 31 De sade då: ”Skall någon få behandla vår syster som en prostituerad?”*+