Nehemja
5 Men det kom ett högt klagoskri+ från folket och deras hustrur mot deras judiska bröder.+ 2 Och det var några som sade: ”Våra söner och våra döttrar ger vi som pant* för att få brödsäd, så att vi kan äta och hålla oss vid liv.”+ 3 Och det var några som sade: ”Våra åkrar och våra vingårdar och våra hus ger vi som pant+ för att vi skall få brödsäd under livsmedelsbristen.” 4 Och det var några som sade: ”Vi har lånat pengar på våra åkrar och våra vingårdar+ för att betala avgiften till kungen.+ 5 Och nu, vårt kött är som våra bröders kött,+ våra söner är som deras söner, men se, vi tvingas låta våra söner och våra döttrar bli slavar,+ och några av våra döttrar har redan tvingats bli det; och våra händer är utan kraft när våra åkrar och våra vingårdar tillhör andra.”
6 Jag blev mycket vred när jag hörde deras klagoskri och dessa ord. 7 Så övervägde jag saken i mitt hjärta, och jag klandrade+ de förnämsta och de befullmäktigade styresmännen och sade till dem: ”Ockerränta+ är vad ni utkräver, var och en av sin egen broder.”
Vidare anordnade jag ett stort möte på grund av dem.+ 8 Och jag sade till dem: ”Vi har, så långt det stod i vår makt, köpt tillbaka+ våra judiska bröder som var sålda till nationerna, och skall ni nu sälja era bröder,+ och skall de säljas till oss?” Då teg de, och de kom inte på något att säga.+ 9 Och jag* sade vidare: ”Det ni gör är inte rätt.+ Bör ni inte vandra i fruktan+ för vår Gud,+ med tanke på nationernas, våra fienders, smädeord?+ 10 Också jag, mina bröder och mina medhjälpare lånar dem pengar och brödsäd. Jag ber er, låt oss upphöra med denna utlåning mot ränta.+ 11 Jag ber er, lämna i dag tillbaka till dem deras åkrar,+ deras vingårdar, deras olivlundar och deras hus och den hundradel* av pengarna och brödsäden, det nya vinet och oljan som ni utkräver i ränta av dem.”
12 Då sade de: ”Vi skall lämna tillbaka det,+ och vi skall inte kräva något i gengäld av dem.+ Vi skall göra precis som du säger.”+ Så kallade jag till mig prästerna och lät dem lova med ed att de skulle handla enligt detta ord.+ 13 Dessutom skakade jag ut mitt bröststycke och sade: ”Må den sanne Guden på samma sätt skaka ut varje man, som inte fullgör detta ord, ur hans hus och ur hans förvärvade egendom; och må han på samma sätt bli utskakad och tom.” Till detta sade hela församlingen:* ”Amen!”*+ Och de lovprisade Jehova.+ Och folket handlade enligt detta ord.+
14 Vidare: Från den dag då jag förordnades till att bli deras ståthållare*+ i Judas land, från kung Artaxẹrxes+ tjugonde+ år till hans trettioandra+ år, tolv år, åt varken jag eller mina bröder den mat* som tillkom ståthållaren.+ 15 Men de förra ståthållarna, de som hade varit före mig, hade gjort det tungt för folket, och de tog dagligen* 40 siklar* silver av dem till bröd och vin. Också deras medhjälpare uppträdde härsklystet mot folket.+ Men jag handlade inte så+ på grund av fruktan för Gud.+
16 Dessutom tog jag själv del i arbetet på denna mur,+ och ingen åker förvärvade vi;+ och alla mina medhjälpare var samlade där för att arbeta. 17 Och judarna och de befullmäktigade styresmännen, etthundrafemtio man, och de som kom in till oss från nationerna runt omkring oss åt vid mitt bord.+ 18 Vad det beträffar som blev iordninggjort dagligen, gjordes en tjur, sex utvalda får samt fåglar i ordning åt mig, och en gång var tionde dag allt slags vin+ i överflöd. Men den mat* som tillkom ståthållaren krävde jag inte utöver detta, eftersom tjänsten som ålåg detta folk var tung. 19 Kom ihåg,+ min Gud, mig till godo,+ allt som jag har gjort för detta folk.+