28 För silver finns det ju en fyndort,
och guldet som man luttrar har sin plats.+
2 Järn hämtas ur stoftet,+
och ur sten smälts koppar fram.
3 Man får mörkret att vika,
och till de yttersta gränserna undersöker man+
dunklets och den djupa skuggans sten.
4 Man bryter schakt långt från den plats där människor uppehåller sig,+
på glömda platser, där ingen sätter sin fot;
några av de dödliga människorna firar sig ner, de hänger där och dinglar.
5 Jorden – ur den kommer föda fram+ –
men därunder omvälvs den som av eld.
6 I dess sten har safiren+ sin plats,
och guldstoft innehåller den.
7 Där är en stig som rovfåglarna+ inte känner
och som den bruna gladans+ öga inte fått syn på.
8 De stolta vilda djuren trampar den inte hård,
det unga lejonet skrider inte fram på den.
9 Mot flintan sträcker man ut sin hand;
man omstörtar berg från grunden.
10 Man hugger vattenförande gångar i klipporna,+
och ögat ser alla dyrbarheter.
11 Vattenådror täpper man till,+
och man drar fram det fördolda i ljuset.
12 Men visheten – var finner man den?+
Var är nu förståndets plats?
13 Dödliga människor känner inte dess värde,+
den står inte att finna i de levandes land.
14 Djupet säger:
’Den är inte i mig!’
Och havet säger: ’Den är inte hos mig!’+
15 Rent guld kan inte ges i utbyte mot den,+
silver kan inte vägas upp som dess pris.
16 Den kan inte betalas med guld från Ofir,+
med sällsynt onyx och safir.
17 Guld och glas kan inte jämföras med den,
ett kärl av luttrat guld tas inte i utbyte mot den.
18 Korall+ och bergkristall skall inte ens nämnas,
men en säck med vishet är mer värd än en säck med pärlor.+
19 Topas+ från Kush kan inte jämföras med den,
den kan inte betalas ens med rent guld.
20 Men visheten – varifrån kommer den?+
Var är nu förståndets plats?
21 Den är ju dold för allt levandes ögon,+
den är gömd för himlens flygande skapelser.
22 Tillintetgörelsen och döden säger:
’Med våra öron har vi hört ryktet om den.’
23 Det är Gud som förstår vägen till den,+
han känner dess plats,
24 ty hans blick når till jordens ändar;+
allt under himlen ser han.
25 När han fastställde vindens vikt+
och fördelade vattenmassorna efter mått,+
26 när han fastställde en förordning för regnet+
och en väg för det dundrande åskmolnet,
27 då såg han visheten och berättade om den,
han beredde den och utforskade den också.
28 Och han sade till människan:
’Se, fruktan för Jehova – det är vishet,+
och att vända sig bort från det onda är förstånd.’”+