En sång. En sång med musikackompanjemang; av David.
108 Mitt hjärta är fast, o Gud.+
Jag vill sjunga, ja, spela och sjunga,+
ja, också min härlighet.+
2 Vakna, harpa och lyra.+
Jag vill väcka morgonrodnaden.+
3 Jag prisar dig bland folken, Jehova,+
jag spelar och sjunger till din ära bland folkgrupperna.+
4 Ty din kärleksfulla omtanke är stor och når upp till himlen+
och din sannfärdighet upp till skyarna.+
5 Var upphöjd över himlen, Gud,+
låt din härlighet vara över hela jorden.+
6 För att de som du älskar må undsättas+ –
så rädda med din högra hand och svara mig.+
7 Gud har talat i sin helighet:+
”Jag skall jubla, jag skall ge ut Sikem+ som en andel,+
och Sukkots+ lågslätt skall jag mäta upp.
8 Mig tillhör Gịlead,+ mig tillhör Manasse,+
Efraim är min anförares fästning,+
Juda är min befälhavarstav.+
9 Moab+ är mitt tvättfat.+
Över Edom+ kastar jag min sandal.+
Över Filisteen+ jublar jag i triumf.”+
10 Vem för mig till den befästa staden?+
Vem leder mig ända till Edom?+
11 Är det inte du, Gud, du som har förkastat oss+
och som inte drar ut som Gud med våra härar?+
12 Ge oss hjälp i nöden,+
ty räddning genom en jordemänniska är ingenting värd.+
13 Genom Gud får vi handlingskraft,+
och det är han som trampar ner våra motståndare.+