En sång med musikackompanjemang; av David.
141 Jehova, jag ropar till dig.+
Skynda till mig.+
Lyssna till min röst när jag ropar till dig.+
2 Må min bön beredas som rökelse+ inför dig,+
mina lyfta händer som kvällens sädesoffer.+
3 Jehova, sätt en vakt för min mun,+
en väktare för mina läppars dörr.+
4 Böj inte mitt hjärta till något ont,+
till att i gudlöshet bedriva skamliga gärningar+
tillsammans med män som gör det som är ont,+
så att jag äter av deras läckerheter.+
5 Om den rättfärdige slår mig, är det kärleksfull omtanke,+
tillrättavisar han mig, är det olja på huvudet;+
den skall mitt huvud inte avvisa.+
Ty jag skall fortsätta att be för dem under deras olyckor.+
6 Deras domare har störtats ner för den branta klippans sidor,+
men de har hört att mina ord är ljuvliga.+
7 Som när man klyver och splittrar på jorden,
så har våra ben spritts ut vid Sheọls gap.+
8 Men mina ögon är riktade mot dig,+ Jehova, suveräne Herre.+
Till dig har jag tagit min tillflykt.+
Utgjut inte min själ.+
9 Bevara mig för den fälla som de har lagt ut för mig,+
för de ondas snaror.+
10 De gudlösa skall allesammans falla i sina egna nät,+
medan jag går oskadd förbi.