Jesaja
36 Och under kung Hiskias* fjortonde år drog Sanhẹrib,+ Assyriens kung,+ upp mot alla Judas befästa städer och erövrade dem.+ 2 Från Lakis+ sände till slut Assyriens kung i väg Rabsạke+ till Jerusalem,+ till kung Hiskia, med en väldig militärstyrka, och han stannade sedan vid den övre dammens+ vattenledning+ vid landsvägen till tvättarefältet.+ 3 Då kom Ẹljakim,+ Hilkịas* son, som var satt över hushållet, ut till honom tillsammans med sekreteraren Shebna+ och upptecknaren+ Joa,+ Asafs son.+
4 Rabsạke sade då till dem: ”Jag ber er, säg till Hiskia: ’Detta är vad den store kungen,+ Assyriens kung,+ har sagt: ”Vad är det för en tillförsikt som du har satt din förtröstan till?+ 5 Du* har sagt (men det är bara läppars ord): ’Jag vet råd och har styrka till att föra krig.’+ Vem har du nu satt din förtröstan till, eftersom du har gjort uppror mot mig?+ 6 Se! Du har satt din förtröstan till stödet av detta knäckta vassrör,+ till Egypten.+ Om en man skulle stödja sig på det, skulle det tränga in i hans handflata och genomborra den. Så är farao,+ Egyptens* kung, för alla som sätter sin förtröstan till honom.+ 7 Och ifall du säger till mig: ’Det är Jehova, vår Gud,* som vi har satt vår förtröstan till’, är det inte han vars offerhöjder+ och vars altaren Hiskia har skaffat bort,+ medan han säger till Juda och Jerusalem: ’Inför detta altare skall ni böja er ner’?”’+ 8 Så ingå nu ett vad+ med min herre, Assyriens kung,+ det ber jag, och låt mig ge dig 2 000 hästar för att se om du å din sida kan sätta ryttare på dem.+ 9 Hur skulle du kunna avvärja ett angrepp från en enda ståthållare bland de ringaste av min herres tjänare,+ när du å din sida sätter din förtröstan till Egypten i fråga om vagnar och ryttare?+ 10 Och är det nu utan bemyndigande från Jehova som jag har dragit upp mot detta land för att fördärva det? Jehova har sagt till mig:+ ’Dra upp mot detta land och fördärva det.’”+
11 Då sade Ẹljakim+ och Shebna+ och Joa+ till Rabsạke:+ ”Var vänlig och tala till dina tjänare på arameiska,*+ för vi förstår det språket;* och tala inte till oss på judarnas språk*+ medan folket som är på muren hör på.”+ 12 Men Rabsạke sade: ”Är det till din herre* och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte till de män som sitter på muren och som kan bli tvungna att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin – de likaväl som ni?”+
13 Och Rabsạke stod kvar+ och fortsatte att ropa med hög röst på judarnas språk,+ och han sade vidare: ”Hör den store kungens, Assyriens kungs, ord.+ 14 Detta är vad kungen har sagt: ’Låt inte Hiskia bedra er,+ för han kan inte befria er.+ 15 Och låt inte Hiskia få er att förtrösta på Jehova,+ när han säger: ”Jehova skall helt visst befria oss.+ Denna stad skall inte ges i Assyriens kungs hand.”+ 16 Lyssna inte till Hiskia, ty detta är vad Assyriens kung har sagt: ”Kapitulera för mig,+ och kom ut till mig, och ät var och en av sin egen vinstock och var och en av sitt eget fikonträd+ och drick var och en vattnet ur sin egen cistern,+ 17 tills jag kommer och tar er med till ett land likt ert eget land,+ ett land med brödsäd och nytt vin, ett land med bröd och vingårdar; 18 för att Hiskia inte skall förleda er,+ när han säger: ’Jehova skall befria oss.’ Har någon av nationernas gudar* befriat sitt land ur Assyriens kungs hand?+ 19 Var är Hamats+ och Arpads+ gudar? Var är Sefarvạjims+ gudar? Och har de befriat Samaria ur min hand?+ 20 Vilken bland dessa länders alla gudar har befriat sitt land ur min hand?+ Skulle då Jehova kunna befria Jerusalem ur min hand?”’”+
21 Men de teg och svarade honom inte ett ord,+ för kungens bud löd: ”Ni skall inte svara honom.”+ 22 Och Ẹljakim,+ Hilkịas son, som var satt över hushållet,+ och sekreteraren Shebna+ och upptecknaren Joa,+ Asafs son, kom till Hiskia med sina kläder sönderrivna+ och meddelade honom Rabsạkes+ ord.