Domarboken

6 Därefter gjorde Israels söner det som var ont i Jehovas ögon.+ Då gav Jehova dem i Midjans+ hand+ i sju år. 2 Och Midjans hand fick övertaget över Israel.+ På grund av Midjan gjorde sig Israels söner de underjordiska förråd som var i bergen samt grottorna och de svårtillgängliga platserna.+ 3 Och varje gång Israel hade sått+ drog Midjan och Ạmalek+ och österlänningarna*+ upp, ja, de drog upp mot dem. 4 Och de lägrade sig mot dem och fördärvade jordens avkastning ända bort till Gaza, och de lämnade inte kvar något att leva av eller något får eller någon tjur eller någon åsna i Israel.+ 5 De drog nämligen upp med sin boskap och sina tält. De kom så talrika som gräshoppor,+ och de och deras kameler var oräkneliga;+ och de kom in i landet för att fördärva det.+ 6 Och Israel blev alldeles utarmat på grund av Midjan; och Israels söner ropade till Jehova om hjälp.+

7 Och eftersom Israels söner ropade till Jehova om hjälp på grund av Midjan,+ 8 sände Jehova en man, en profet,+ till Israels söner, och han sade till dem: ”Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Det var jag som förde er upp från Egypten+ och förde er ut ur slavhuset.+ 9 Så befriade jag er då ur Egyptens hand och ur alla era förtryckares hand och drev bort dem inför er och gav er deras land.+ 10 Vidare sade jag till er: ”Jag är Jehova, er Gud.+ Ni skall inte frukta de gudar+ som dyrkas av amoréerna, vilkas land ni bor i.”+ Men ni lyssnade inte till min röst.’”+

11 Senare kom Jehovas ängel+ och satte sig under det stora trädet som var i Ofra, vilket tillhörde abiesriten+ Joas,+ medan Gịdeon,+ hans son, höll på att klappa ut vete i vinpressen, för att snabbt få bort det undan Midjans ögon. 12 Då visade sig Jehovas ängel för honom och sade till honom: ”Jehova är med dig,+ du tappre, väldige man.” 13 Då sade Gịdeon till honom: ”Förlåt mig, min herre, men om Jehova är med oss, varför har då allt detta kommit över oss,+ och var är alla hans underbara gärningar,+ som våra fäder har berättat för oss om+ och sagt: ’Var det inte från Egypten som Jehova förde oss upp?’+ Och nu har Jehova svikit oss+ och gett oss i Midjans våld.” 14 Då vände sig Jehova* till honom och sade: ”Gå i den kraft du äger+ och rädda Israel ur Midjans våld.+ Är det inte jag som sänder dig?”+ 15 Men han sade till honom: ”Förlåt mig, Jehova.* Med vad skall jag rädda Israel?+ Se! Mitt tusende* är det ringaste i Manasse, och jag är den minste i min fars hus.”+ 16 Men Jehova sade till honom: ”Jag skall visa mig vara med dig,+ och du kommer att slå Midjan+ som om det vore en enda man.”

17 Då sade han till honom: ”Om jag nu har funnit ynnest för dina ögon,+ så utför ett tecken som visar mig att det är du som talar med mig.+ 18 Jag ber dig, vik inte bort härifrån förrän jag har kommit tillbaka till dig+ och fört ut min gåva och lagt fram den för dig.”+ Då sade han: ”Jag sitter kvar här tills du kommer tillbaka.” 19 Och Gịdeon gick in och tillredde en killing+ och bakade osyrade brödkakor av en efa* mjöl.+ Köttet lade han i korgen, och spadet hällde han i grytan, och så förde han ut det till honom under det stora trädet och ställde fram det.

20 Den sanne Gudens* ängel sade nu till honom: ”Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på den stora klippan där*+ och häll spadet över.” Då gjorde han så. 21 Sedan sträckte Jehovas ängel ut änden av staven som han hade i handen och rörde vid köttet och de osyrade bröden, och eld kom upp ur klippan och förtärde köttet och de osyrade bröden.+ Och Jehovas ängel försvann ur hans åsyn. 22 Då insåg Gịdeon att det var Jehovas ängel.+

Genast sade Gịdeon: ”Ack ve, suveräne Herre Jehova, eftersom jag har sett Jehovas ängel ansikte mot ansikte!”+ 23 Men Jehova sade till honom: ”Frid vare med dig.+ Frukta inte.+ Du skall inte dö.”+ 24 Då byggde Gịdeon ett altare+ där åt Jehova, och det kallas+ Jehovạ-Shalọm* än i denna dag.* Det är ännu i abiesriternas Ofra.+

25 Den natten sade Jehova till honom: ”Ta ungtjuren, den tjur som tillhör din far, det vill säga den andra ungtjuren som är sju år, och riv ner baalsaltaret+ som är din fars; och den heliga pålen* som står bredvid det skall du hugga ner.+ 26 Och du skall bygga ett altare åt Jehova, din Gud, på toppen av detta fäste, med raden av stenar, och du skall ta den andra ungtjuren och offra den som ett brännoffer på veden av den heliga pålen som du hugger ner.” 27 Då tog Gịdeon tio män av sina tjänare och gjorde alldeles som Jehova hade sagt till honom.+ Men eftersom han fruktade sin fars hushåll och männen i staden för mycket för att göra det om dagen, gjorde han det om natten.+

28 På morgonen, när männen i staden steg upp tidigt, se, då hade baalsaltaret rivits ner, och den heliga pålen+ som var bredvid det hade huggits ner, och den andra ungtjuren hade offrats på det altare som hade byggts. 29 Och de sade till varandra: ”Vem har gjort det här?” Och de frågade sig för och undersökte saken. Till slut sade de: ”Det är Gịdeon, Joas son, som har gjort det här.” 30 Då sade männen i staden till Joas: ”För ut din son, han måste dö,+ eftersom han har rivit ner baalsaltaret och huggit ner den heliga pålen som stod bredvid det.” 31 Då sade Joas+ till alla som ansatte honom:+ ”Är det ni som skall försvara Baals sak, som om ni kan rädda honom? Den som försvarar hans sak skall dödas redan denna morgon.+ Om han är Gud,+ låt honom försvara sin sak själv,+ eftersom någon har rivit ner hans altare.” 32 Och från den dagen kallade han honom Jerubbạal,*+ ty han sade: ”Må Baal försvara sin sak själv, eftersom någon har rivit ner hans altare.”+

33 Och hela Midjan+ och Ạmalek+ och österlänningarna+ samlade sig som en man+ och gick över floden och lägrade sig på Jịsreels+ lågslätt. 34 Och Jehovas ande+ insvepte* Gịdeon, så att han blåste i hornet,*+ och abiesriterna*+ kallades samman till att följa honom. 35 Och han sände ut budbärare+ genom hela Manasse, och även de kallades samman till att följa honom. Han sände också ut budbärare genom Aser och Sẹbulon och Nạftali, och de drog i väg upp för att möta honom.*

36 Sedan sade Gịdeon till den sanne Guden: ”Om du räddar Israel genom min hand, alldeles som du har lovat+ – 37 se, jag lägger nyavklippt ull på tröskplatsen. Om det kommer dagg bara på den avklippta ullen, medan det är torrt överallt på marken, då vet jag att du kommer att rädda Israel genom min hand, alldeles som du har lovat.” 38 Och det blev så. När han steg upp tidigt nästa dag och kramade ur den avklippta ullen, kunde han pressa ut så mycket dagg ur den att en stor gästabudsskål fylldes med vatten. 39 Men Gịdeon sade till den sanne Guden: ”Låt inte din vrede flamma upp mot mig, utan låt mig tala bara en gång till. Jag ber dig, låt mig göra bara ett försök till med den avklippta ullen. Jag ber dig, låt det vara torrt bara på den avklippta ullen, medan det kommer dagg överallt på marken.” 40 Då gjorde Gud så den natten; och det var torrt bara på den avklippta ullen, medan det hade kommit dagg överallt på marken.