1 Samuelsboken
30 När David och hans män kom till Siklag+ på tredje dagen, hade amalekiterna+ gjort ett infall i söder och i Siklag; och de hade slagit Siklag och bränt upp det i eld 2 och fört kvinnorna+ och alla andra som* var i staden bort som fångar, från den minste till den störste. De hade inte dödat någon,* men de hade drivit dem med sig och gått sin väg. 3 När David och hans män kom till staden, ja, då var den uppbränd i eld, och deras hustrur och deras söner och deras döttrar hade förts bort som fångar. 4 David och folket som var med honom höjde då upp sin röst och grät+ tills de inte orkade gråta mer. 5 Och Davids båda hustrur hade förts bort som fångar, jisreelitiskan Ahịnoam+ och Abigạjil,+ karmeliten Nabals hustru. 6 David var hårt trängd,+ för folket sade att de skulle stena honom;+ hela folkets själ hade nämligen blivit bitter,+ var och en för sina söners och sina döttrars skull. Men David hämtade styrka hos Jehova, sin Gud.+
7 David sade nu till prästen Ẹbjatar,+ Ahimẹleks son: ”Bär fram efọden+ till mig, det ber jag dig.” Ẹbjatar bar då fram efọden till David. 8 Och David frågade Jehova+ och sade: ”Skall jag sätta efter den här rövarskaran? Kommer jag att hinna upp den?” Då sade han+ till honom: ”Sätt efter den, för du kommer helt visst att hinna upp den, och du kommer helt visst att skaffa befrielse.”+
9 Utan dröjsmål gav sig David i väg, han och de 600 man+ som var med honom, och de gick vidare ända till Besors regnflodsdal, och de män som skulle lämnas kvar stannade. 10 Och David fortsatte förföljandet,+ han och 400 man, men 200 man, som var för trötta för att gå över Besors regnflodsdal,+ stannade.
11 De fann nu en man, en egyptier,+ ute på öppna fältet. Då tog de honom med sig till David och gav honom bröd att äta och vatten att dricka. 12 Dessutom gav de honom en skiva av en kaka pressade fikon och två kakor russin.+ Så åt han, och hans ande+ vände åter till honom; han hade nämligen varken ätit bröd eller druckit vatten på tre dagar och tre nätter. 13 David sade nu till honom: ”Vem tillhör du, och varifrån är du?” Han sade: ”Jag är en egyptisk tjänare, slav åt en amalekitisk man, men min herre övergav mig därför att jag blev sjuk för tre dagar sedan.+ 14 Det var vi som gjorde ett infall i keretéernas+ södra område och i det som tillhör Juda och i Kalebs+ södra område; och Siklag brände vi upp i eld.” 15 Då sade David till honom: ”Vill du föra mig ner till den här rövarskaran?” Då sade han: ”Lova mig då med ed+ vid Gud* att du inte dödar mig och att du inte utlämnar mig i min herres hand,+ så skall jag föra dig ner till den här rövarskaran.”*
16 Så förde han honom dit ner,+ och se, de låg spridda huller om buller överallt på marken; de åt och drack och höll en fest+ med anledning av hela det stora byte som de hade tagit från filistéernas land och från Judas land.+ 17 Men David slog dem från morgongryningen ända till kvällen och vigde dem åt tillintetgörelse;* och inte en man av dem kom undan+ utom 400 unga män som red på kameler och flydde. 18 Och David räddade slutligen allt som amalekiterna hade tagit,+ också sina båda hustrur räddade David. 19 Och ingenting saknades av det som tillhörde dem, varken smått eller stort, varken söner eller döttrar eller något av bytet, nej, inte något som de hade tagit med sig.+ Allt tog David tillbaka. 20 Så tog David alla småboskapshjordarna och nötboskapshjordarna, som man drev framför den övriga boskapen. Sedan sade man: ”Det här är Davids byte.”+
21 Så småningom kom David till de 200 man+ som hade varit för trötta för att följa med David* och som de* hade låtit stanna vid Besors regnflodsdal; och de gick ut för att möta David och för att möta det folk som var med honom. När David kom fram till folket frågade han dem hur det stod till. 22 Men alla onda och odugliga män+ bland de män som hade följt med David tog till orda och sade: ”Eftersom de inte följde med oss,* skall vi inte ge dem något av bytet som vi har räddat, förutom deras hustrur och söner; så låt dem ta dem med sig och gå.” 23 Men David sade: ”Ni skall inte göra så, mina bröder, med det som Jehova har gett oss.+ Han bevarade oss+ och gav rövarskaran, som kom emot oss, i vår hand.+ 24 Och vem lyssnar till er i denna sak?* Ty den andel som tillkommer den som stannade kvar vid packningen+ skall vara som den andel som tillkommer den som drog ner till striden. Alla skall dela med varandra.”+ 25 Och alltifrån den dagen lät han det stå fast som en förordning och ett rättsligt beslut+ för Israel, som det är än i denna dag.
26 När David kom till Siklag sände han något av bytet till de äldste i Juda, sina vänner,+ och lät säga: ”Här är en välsignelsegåva+ till er av bytet från Jehovas fiender.” 27 Till dem som var i Betel+ och till dem i Ramot+ i söder och till dem i Jattir+ 28 och till dem i Ạroer och till dem i Sifmot och till dem i Estemọa+ 29 och till dem i Rakal och till dem i jerahmeeliternas+ städer och till dem i keniternas+ städer 30 och till dem i Horma+ och till dem i Bor-Asan+ och till dem i Atak 31 och till dem i Hebron+ och till alla de platser där David och hans män hade vandrat omkring.