1 Kungaboken
22 Och i tre år hade man ro; det förekom inga krig mellan Aram och Israel. 2 Och under det tredje året drog Jehosạfat,*+ Judas kung, ner till Israels kung. 3 Och Israels kung sade till sina tjänare: ”Vet ni inte att Rạmot-Gịlead+ tillhör oss? Och ändå tvekar vi att ta staden ur Arams kungs hand.” 4 Och vidare sade han till Jehosạfat: ”Går du med mig till kamp vid Rạmot-Gịlead?”+ Då sade Jehosạfat till Israels kung: ”Jag är som du. Mitt folk är som ditt folk.+ Mina hästar är som dina hästar.”
5 Jehosạfat sade emellertid vidare till Israels kung: ”Jag ber dig, fråga+ allra först efter Jehovas ord.” 6 Då samlade Israels kung profeterna,+ omkring 400 män, och sade till dem: ”Skall jag dra i krig mot Rạmot-Gịlead, eller skall jag låta bli?” Och de sade: ”Dra upp,+ och Jehova* skall ge staden i kungens hand.”
7 Men Jehosạfat sade: ”Finns det inte ännu en Jehovas profet här? Låt oss i så fall fråga genom honom.”+ 8 Då sade Israels kung till Jehosạfat: ”Det finns ännu en man genom vilken man kan fråga Jehova,+ men jag hatar honom,+ för han profeterar inte något gott för min räkning, bara ont+ – Mikạja,* Jimlas son.” Men Jehosạfat sade: ”Kungen skall inte säga så.”+
9 Så kallade Israels kung till sig en hovfunktionär+ och sade: ”Hämta snabbt Mikạja, Jimlas son.”+ 10 Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, satt nu var och en på sin tron, klädda i sina skrudar,+ på tröskplatsen vid ingången till Samarias port, medan alla profeterna betedde sig som profeter inför dem.+ 11 Då gjorde sig Sidkịa, Kenaạnas son, horn av järn och sade: ”Detta är vad Jehova har sagt:+ ’Med dessa skall du stånga araméerna tills du utrotar dem.’”+ 12 Och alla de andra profeterna profeterade detsamma och sade: ”Dra upp till Rạmot-Gịlead, och du skall ha framgång, och Jehova skall ge staden i kungens hand.”+
13 Och budbäraren som hade gått för att kalla på Mikạja talade till honom och sade: ”Hör nu! Profeternas ord lovar samstämmigt gott* för kungen. Jag ber dig, låt ditt ord bli som ordet från en av dem och ge löfte om något gott.”+ 14 Men Mikạja sade: ”Så sant Jehova lever,+ vad Jehova säger till mig, det skall jag tala.”+ 15 När han sedan kom in till kungen sade kungen till honom: ”Mikạja, skall vi dra i krig till Rạmot-Gịlead, eller skall vi låta bli?” Då sade han till honom: ”Dra upp, och du skall ha framgång, och Jehova skall ge staden i kungens hand.”+ 16 Då sade kungen till honom: ”Hur många gånger skall jag binda dig med ed att du inte skall säga mig annat än sanningen i Jehovas namn?”+ 17 Han sade då: ”Jag ser alla israeliterna skingrade+ på bergen, lika får som inte har någon herde.+ Och Jehova sade: ’Dessa har ingen herre.* Låt dem vända tillbaka, var och en till sitt hus, i frid.’”+
18 Då sade Israels kung till Jehosạfat: ”Sade jag inte till dig: ’Han profeterar inte något gott för min räkning, bara ont’?”+
19 Och han sade vidare: ”Därför, hör Jehovas ord:+ Jag ser Jehova sitta på sin tron+ och himlens hela här stå hos honom, till höger och till vänster om honom.+ 20 Och Jehova sade: ’Vem vill förleda Ahab, så att han drar upp och faller vid Rạmot-Gịlead?’ Och den ene sade ett, och den andre sade ett annat.+ 21 Till slut kom en ande+ fram och ställde sig inför Jehova och sade: ’Jag vill förleda honom.’ Då sade Jehova till honom: ’På vilket sätt?’+ 22 Och han sade: ’Jag skall gå ut och bli en bedräglig ande i alla hans profeters mun.’+ Då sade han: ’Förled honom du, och du kommer också att lyckas.+ Gå ut och gör så.’+ 23 Och nu, se, Jehova har lagt en bedräglig ande i alla dessa dina profeters mun,+ men Jehova själv har sagt att olycka skall drabba dig.”+
24 Sidkịa, Kenaạnas son, gick nu fram och slog Mikạja på kinden+ och sade: ”På vilken väg har Jehovas ande gått bort från mig för att tala med dig?”+ 25 Då sade Mikạja: ”Det skall du få se den dag då du går in i den innersta+ kammaren för att gömma dig.”+ 26 Då sade Israels kung: ”Ta Mikạja och för honom tillbaka till Amon, stadsföreståndaren, och till Joas, kungens son.+ 27 Och du skall säga: ’Detta är vad kungen har sagt:+ ”Sätt den här mannen i interneringshuset+ och ge honom en minskad brödranson+ och en minskad vattenranson, tills jag kommer tillbaka välbehållen.”’”+ 28 Då sade Mikạja: ”Om du verkligen kommer tillbaka välbehållen, då har Jehova inte talat genom* mig.”+ Och han tillade: ”Hör, alla folk.”+
29 Och Israels kung och Jehosạfat, Judas kung, drog så upp till Rạmot-Gịlead.+ 30 Israels kung sade nu till Jehosạfat: ”Jag skall förklä mig och dra in* i striden,+ men klä du dig i dina egna kläder.”+ Så förklädde+ sig Israels kung och drog in i striden.+ 31 Men Arams kung hade befallt de trettiotvå anförarna+ för de vagnar som tillhörde honom och sagt: ”Ni skall inte strida mot någon, vare sig liten eller stor, utan endast mot Israels kung.”+ 32 Och så snart anförarna för vagnarna såg Jehosạfat sade de till sig själva: ”Säkert är det Israels kung.”+ Så de vek av mot honom för att strida, och Jehosạfat ropade på hjälp.+ 33 Och så snart anförarna för vagnarna såg att det inte var Israels kung vände de om och följde inte efter honom mer.+
34 Men det var en man som spände sin båge och sköt på måfå och råkade träffa Israels kung i en skarv på rustningen, och därför sade han till sin vagnförare:+ ”Vänd om och för mig ut ur lägret, för jag har blivit svårt sårad.” 35 Och striden tilltog i intensitet den dagen, och kungen måste hållas upprättstående i vagnen, vänd mot araméerna, och han dog+ på kvällen; och blodet från såret rann ner på insidan av stridsvagnen.+ 36 Och vid solnedgången ljöd ett högt rop* genom lägret: ”Var och en till sin stad, och var och en till sitt land!”+ 37 Så dog kungen, och han blev förd* till Samaria, och man begravde kungen i Samaria.+ 38 Och man tvättade av stridsvagnen vid Samarias damm, och hundarna slickade hans blod+ (och de prostituerade badade där), i enlighet med det ord som Jehova hade talat.+
39 Och Ahabs historia i övrigt och allt vad han gjorde och elfenbenshuset+ som han byggde och alla de städer som han byggde, om det står det ju skrivet i boken+ med Israels kungars historia. 40 Och Ahab gick till vila hos sina förfäder,+ och hans son Ahạsja*+ blev kung i hans ställe.
41 Och Jehosạfat,+ Asas son, hade blivit kung över Juda under Ahabs, Israels kungs, fjärde år. 42 Jehosạfat var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Och hans mors namn var Asụba; hon var dotter till Silhi. 43 Och han vandrade i allt på sin far Asas väg. Han vek inte av därifrån; han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon.+ Men offerhöjderna försvann inte.* Fortfarande frambar folket slaktoffer och rökoffer på offerhöjderna.+ 44 Och Jehosạfat upprätthöll fredliga förbindelser med Israels kung.+ 45 Och Jehosạfats historia i övrigt och de stora bedrifter han utförde och hur han förde krig, om det står det ju skrivet i boken+ med Judas kungars historia. 46 Och resten av de manliga tempelprostituerade,+ de som hade blivit kvar från hans far Asas dagar, skaffade han bort ur landet.+
47 Det fanns emellertid ingen kung i Edom;+ en fogde fungerade som kung.+
48 Jehosạfat gjorde Tarsisskepp+ som skulle gå till Ofir efter guld; men de kom inte i väg, för skeppen slogs i spillror vid Esjon-Geber.+ 49 Det var då som Ahạsja, Ahabs son, sade till Jehosạfat: ”Låt mina tjänare fara med dina tjänare på skeppen”, men Jehosạfat samtyckte inte.+
50 Jehosạfat gick så till vila hos sina förfäder+ och blev begravd hos sina förfäder i sin förfader Davids stad;+ och hans son Jẹhoram+ blev kung i hans ställe.
51 Ahạsja,+ Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria under Jehosạfats, Judas kungs, sjuttonde år, och han regerade över Israel i två år. 52 Och han gjorde det som var ont+ i Jehovas ögon och vandrade på sin fars+ väg och på sin mors+ väg och på Jerọbeams,+ Nebats sons, väg, han som hade fått Israel att synda.+ 53 Och han tjänade Baal+ och böjde sig ner för honom och kränkte+ Jehova, Israels Gud, i enlighet med allt som hans far hade gjort.