1 Kungaboken
3 Salomo knöt nu släktskapsband+ med farao, Egyptens kung, genom att ta faraos dotter till hustru+ och föra henne till Davidsstaden,+ tills han var färdig med att bygga sitt eget hus+ och Jehovas hus+ och Jerusalems mur runt omkring.+ 2 Men folket frambar slaktoffer på offerhöjderna,+ eftersom inget hus hade blivit byggt åt Jehovas namn fram till de dagarna.+ 3 Och Salomo fortsatte att älska+ Jehova och vandrade efter sin far Davids stadgar.+ Men på offerhöjderna+ frambar han regelbundet slaktoffer och rökoffer.
4 Och kungen begav sig till Gịbeon+ för att frambära slaktoffer där, ty det var den stora offerhöjden.+ Tusen brännoffer offrade Salomo på det altaret.+ 5 I Gịbeon visade sig+ Jehova för Salomo i en dröm+ om natten, och Gud* sade: ”Be om det du vill att jag skall ge dig.”+ 6 Då sade Salomo: ”Du har visat din tjänare David, min far, stor kärleksfull omtanke,*+ i överensstämmelse med hur han vandrade inför dig i sanning och i rättfärdighet+ och i hjärtats rättrådighet mot dig. Och du har hållit fast vid denna stora kärleksfulla omtanke mot honom, så att du gav honom en son som skulle sitta* på hans tron, som fallet är i dag.+ 7 Och nu, Jehova, min Gud, du har gjort din tjänare till kung i min far Davids ställe, och jag är bara en ung pojke.+ Jag vet inte hur man drar ut och hur man drar in.+ 8 Och din tjänare är mitt ibland ditt folk som du har utvalt,+ ett talrikt folk som inte kan räknas eller beräknas, så talrikt är det.+ 9 Ge därför din tjänare ett lydigt* hjärta, så att han kan döma+ ditt folk och skilja mellan gott och ont;+ för vem förmår döma+ detta ditt svåra* folk?”+
10 Och saken var välbehaglig* i Jehovas* ögon, eftersom Salomo hade bett om detta.+ 11 Och Gud* sade vidare till honom: ”Eftersom du bad om detta och inte bad om många levnadsdagar eller bad om rikedom+ eller bad om dina fienders själ,* utan bad om förstånd* till att höra rättssaker,*+ 12 se, därför skall jag göra efter dina ord.+ Se! Jag skall ge dig ett vist och förståndigt* hjärta,+ så att det före dig inte har varit någon som du och efter dig inte kommer att uppstå någon som du.+ 13 Och även det som du inte har bett om skall jag ge dig,+ både rikedom+ och ära, så att det under alla dina dagar inte kommer att vara någon som du bland kungarna.+ 14 Och om du vandrar på mina vägar genom att rätta dig efter mina förordningar+ och mina bud, alldeles som din far David vandrade,+ så skall jag ge dig en lång följd av dagar.”+
15 Då vaknade+ Salomo, och se, det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Jehovas* förbunds ark+ och offrade brännoffer och frambar gemenskapsoffer+ och ordnade en festmåltid+ för alla sina tjänare.+
16 Vid den tiden kom två prostituerade+ kvinnor in till kungen och trädde fram inför honom.+ 17 Då sade den ena kvinnan: ”Förlåt mig, min herre,+ jag och den här kvinnan bor i samma hus, och jag födde barn strax intill henne i huset. 18 Och på tredje dagen efter det att jag hade fött födde också den här kvinnan barn. Och vi var tillsammans. Det var ingen främmande hos oss i huset, ingen utom vi två var i huset. 19 Senare dog den här kvinnans son om natten, därför att hon hade legat på honom. 20 Då steg hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din slavinna sov, och lade honom i sin egen famn, och sin döde son lade hon i min famn. 21 När jag steg upp på morgonen för att amma+ min son, se, då var han död. Då granskade jag honom noga på morgonen, och se, det var inte min son, den som jag hade fött.” 22 Men den andra kvinnan sade: ”Nej, det är min son som lever och din son som är död!” Hela tiden sade den första kvinnan: ”Nej, det är din son som är död och min son som lever!” Och de fortsatte att tala inför kungen.+
23 Till slut sade kungen: ”Den ena säger: ’Det här är min son, den som lever, och det är din son som är död!’ och den andra säger: ’Nej, det är din son som är död och min son som lever!’” 24 Och kungen sade vidare:+ ”Hämta ett svärd åt mig.” Då bar de fram svärdet inför kungen. 25 Och kungen sade sedan: ”Hugg det levande barnet i två delar och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.” 26 Men den kvinna vars son var den som levde sade då till kungen (för hennes innersta känslor+ för sonen uppväcktes,+ så hon sade): ”Förlåt mig,+ min herre! Ge henne det levande barnet. Döda honom inte på några villkor.” Hela tiden sade den andra kvinnan: ”Han skall varken vara min eller din. Hugg honom itu!”+ 27 Då svarade kungen och sade: ”Ge henne det levande barnet, och ni skall på inga villkor döda honom. Hon är hans mor.”
28 Och hela Israel fick höra om den dom+ som kungen hade fällt; och de greps av fruktan för kungen,+ för de såg att han hade vishet från Gud+ till att skipa rätt.