Hesekiel

20 Och det skedde under det sjunde året, i femte månaden, på tionde dagen i månaden, att några män av Israels äldste kom för att fråga Jehova,+ och de satte sig ner inför mig.+ 2 Då kom Jehovas ord till mig, och det löd: 3 ”Människoson, tala med Israels äldste och säg till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Är det för att rådfråga mig som ni kommer?+ ’Så sant jag lever, jag skall inte låta mig rådfrågas av* er’,+ lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.”’

4 Vill du döma dem? Vill du döma dem, människoson?+ Låt dem få veta vilka avskyvärdheter deras förfäder har bedrivit.+ 5 Och du skall säga till dem: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”På den dag då jag utvalde Israel,+ då lyfte jag upp min hand+ i en ed till Jakobs hus avkomma+ och gjorde mig känd för dem i Egyptens land.+ Ja, jag lyfte upp min hand i en ed till dem och sade: ’Jag är Jehova, er Gud.’*+ 6 På den dagen lyfte jag upp min hand+ i en ed till dem och lovade att föra dem ut ur Egyptens land till ett land som jag hade utspejat åt dem, ett som flödade av mjölk och honung.+ Det var alla länders prydnad.+ 7 Och jag sade vidare till dem: ’Var och en av er måste kasta bort sina ögons vämjeligheter,+ och orena er inte med Egyptens smutsiga avgudar.*+ Jag är Jehova, er Gud.’+

8 Men de gjorde uppror mot mig,+ och de ville inte lyssna till mig. De kastade inte bort sina ögons vämjeligheter, och de övergav inte Egyptens smutsiga avgudar,+ och därför sade jag att jag skulle ösa ut mitt raseri över dem och tömma ut min vrede över dem mitt i Egyptens land.+ 9 Men jag handlade för mitt eget namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat inför ögonen på de nationer bland vilka de var,+ eftersom jag hade gjort mig känd för dem inför deras ögon, när jag förde dem ut ur Egyptens land.+ 10 Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in i vildmarken.+

11 Och jag gav dem sedan mina stadgar;+ och jag kungjorde för dem mina rättsliga beslut,+ för att den människa* som följer dem också skall få leva genom dem.+ 12 Och jag gav dem också mina sabbater+ till att bli ett tecken mellan mig och dem,+ för att de skulle inse att jag är Jehova som helgar dem.*

13 Men Israels hus gjorde uppror mot mig i vildmarken.+ De vandrade inte efter mina stadgar,+ och de förkastade mina rättsliga beslut,+ fastän den människa som följer dem också skall få leva genom dem.+ Och mina sabbater vanhelgade de i hög grad,+ och därför sade jag att jag skulle tömma ut min förgrymmelse över dem i vildmarken för att utrota dem.+ 14 Men jag handlade för mitt eget namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför ögonen på de nationer inför vilkas ögon jag hade fört dem ut.+ 15 Och jag lyfte också upp min hand i en ed till dem i vildmarken+ och betygade att jag inte skulle föra dem in i det land som jag hade gett dem, ett som flödade av mjölk och honung+ (det är alla länders prydnad),+ 16 eftersom de förkastade mina rättsliga beslut; och de vandrade inte efter mina stadgar, utan vanhelgade mina sabbater, ty det var deras smutsiga avgudar som deras hjärta följde.+

17 Men mitt öga bedrövades över dem, så att jag avhöll mig från att störta dem i fördärvet,+ och jag företog ingen utrotning av dem i vildmarken. 18 Och jag sade sedan till deras söner i vildmarken:+ ’Vandra inte efter era förfäders förordningar+ och rätta er inte efter deras domar+ och orena er inte med deras smutsiga avgudar.+ 19 Jag är Jehova, er Gud.*+ Vandra efter mina stadgar,+ och rätta er efter mina rättsliga beslut*+ och följ dem.+ 20 Och helga mina sabbater,+ och de skall tjäna som ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är Jehova, er Gud.’+

21 Och sönerna gjorde uppror mot mig.+ De vandrade inte efter mina stadgar, och de rättade sig inte efter mina rättsliga beslut så att de följde dem, fastän den människa* som följer dem också skall få leva genom dem.+ Mina sabbater vanhelgade de.+ Då sade jag att jag skulle ösa ut mitt raseri över dem och tömma ut min vrede över dem i vildmarken.+ 22 Men jag drog tillbaka min hand+ och handlade för mitt eget namns skull, för att det inte skulle bli vanhelgat inför ögonen på de nationer inför vilkas ögon jag hade fört dem ut.+ 23 Och jag lyfte upp min hand i en ed till dem i vildmarken+ och betygade att jag skulle skingra dem bland nationerna och sprida ut dem i länderna,+ 24 eftersom de inte följde mina rättsliga beslut,+ utan förkastade mina stadgar+ och vanhelgade mina sabbater,+ och eftersom deras ögon följde deras förfäders smutsiga avgudar.+ 25 Och jag lät dem också få* förordningar som inte var goda och rättsliga beslut genom vilka de inte kunde förbli vid liv.+ 26 Och jag lät dem bli orenade* genom sina gåvor, när de lät varje barn som öppnade moderlivet gå genom elden,+ för att jag skulle ödelägga dem, för att de skulle inse att jag är Jehova.”’+

27 Tala därför till Israels hus, du människoson, och säg till dem:+ ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Också i detta avseende talade era förfäder skymfligt om mig, när de handlade trolöst mot mig.+ 28 Då förde jag dem in i det land+ som jag, i det jag hade lyft upp min hand i en ed, hade lovat att ge dem.+ När de såg alla upphöjda kullar+ och alla träd med täta grenar, då offrade de där sina slaktoffer+ och gav där sin kränkande offergåva och frambar där sina rogivande* lukter+ och utgöt där sina dryckesoffer.+ 29 Då sade jag till dem: ’Vad betyder den offerhöjd som ni går till, eftersom man skulle ge den namnet Offerhöjd,* som den heter än i denna dag?’”’+

30 Säg därför till Israels hus: ’Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Är det inte på era förfäders väg ni orenar er,+ och är det inte efter deras vämjeligheter ni vandrar genom att bedriva otukt med dem?+ 31 Och när ni upplyfter era gåvor genom att låta era söner gå genom elden,+ orenar ni er då inte för alla era smutsiga avgudar än i dag?+ Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus?”’+

’Så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’jag skall inte låta mig rådfrågas av er.+ 32 Och det som stiger upp i er ande,+ det skall helt visst inte ske,+ det som ni säger: ”Vi vill bli som nationerna, som släkterna i länderna,+ och tjäna trä och sten.”’”+

33 ”’Så sant jag lever’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’med stark hand och med uträckt arm+ och med utöst raseri skall jag härska som kung över er.+ 34 Och jag skall föra er ut från folken, och jag skall samla er från de länder dit ni har skingrats, med stark hand och med uträckt arm och med utöst raseri.+ 35 Och jag skall föra er in i folkens vildmark+ och gå till doms med er där ansikte mot ansikte.+

36 Alldeles som jag gick till doms med era förfäder i Egyptens lands vildmark,+ så skall jag gå till doms med er’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande. 37 ’Och jag skall låta er gå förbi under staven+ och föra er in i förbundets band.+ 38 Och jag skall rensa ut från er dem som gör uppror och dem som begår överträdelse+ mot mig, ty jag skall föra dem ut ur det land där de bor som främlingar, men de skall inte komma in på Israels jord;+ och ni skall inse att jag är Jehova.’+

39 Och ni, Israels hus, detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Gå ni och tjäna var och en av er sina egna smutsiga avgudar.+ Och därefter, om ni inte lyssnar till mig, då kommer ni inte mer att vanhelga mitt heliga namn genom era gåvor och genom era smutsiga avgudar.’+

40 ’Ty på mitt heliga berg, på det höga berget i Israel’,+ lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’där skall de tjäna mig, hela Israels hus, alla i landet.+ Där skall jag finna välbehag i dem, och där skall jag begära era bidrag och förstlingen av era gåvor bland alla era heliga ting.+ 41 På grund av den rogivande lukten skall jag finna välbehag i er,+ när jag för er ut från folken och samlar er från de länder dit ni har skingrats,+ och jag skall bli helgad genom er inför nationernas ögon.’+

42 ’Och ni skall inse att jag är Jehova,+ när jag för er in på Israels jord,+ in i det land som jag, i det jag lyfte upp min hand i en ed, lovade att ge åt era förfäder. 43 Och där skall ni komma ihåg era vägar+ och alla era gärningar som ni orenade er med,+ och ni skall känna vämjelse över er själva på grund av allt det onda ni gjorde.+ 44 Och ni skall inse att jag är Jehova,+ när jag handlar med er för mitt namns skull,+ inte efter era onda vägar eller efter era fördärvliga gärningar,+ ni av Israels hus’, lyder den suveräne Herren Jehovas uttalande.”

45* Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd:  46 ”Människoson, vänd ditt ansikte+ i riktning mot söder* och predika*+ mot södern,* och profetera för skogen i området mot söder.* 47 Och du skall säga till skogen mot söder: ’Hör Jehovas ord. Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Se, jag tänder en eld mot dig,+ och den skall förtära i dig varje ännu saftigt träd och varje torrt träd.+ Den flammande lågan skall inte släckas,+ och av den skall alla ansikten från söder till norr bli svedda.+ 48 Och allt kött skall se att jag, Jehova, har tänt den; den skall inte släckas.”’”+

49 Och jag sade sedan: ”Ack, suveräne Herre Jehova! De säger om mig: ’Talar han inte i liknelser?’”*+