11 Asa ropade sedan till Jehova, sin Gud:+ ”Jehova, för dig har det ingen betydelse om de du hjälper är många eller få, starka eller svaga.+ Hjälp oss, Jehova, vår Gud, för vi förtröstar* på dig,+ och det är i ditt namn som vi går emot denna skara.+ Jehova, du är vår Gud. Låt inte en obetydlig* människa visa sig starkare än du.”+

62 Jag väntar i stillhet på Gud.

Från honom kommer min räddning.+