Psalmerna
Till musikledaren. En sång av David.
2 Han förde mig upp ur en grop med dånande vatten,
ur slam och dy.
Han ställde mig på en klippa
och gav mig fast mark under fötterna.
Många ska se vad Jehova har gjort,
och fulla av vördnad ska de sätta sin lit till honom.
Ingen kan jämföras med dig.+
Om jag försökte berätta om allt
skulle det vara mer än jag kunde räkna upp.+
I bokrullen står det skrivet om mig.+
9 Jag förkunnar de goda nyheterna om din rättfärdighet i den stora församlingen.+
Jag tillsluter inte mina läppar,+
som du mycket väl vet, Jehova.
10 Jag håller inte din rättfärdighet dold i mitt hjärta.
Jag förkunnar din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din lojala kärlek och din sanning i den stora församlingen.”+
11 Jehova, undanhåll mig inte din barmhärtighet.
Låt din lojala kärlek och sanning ständigt skydda mig.+
12 Jag är omgiven av fler olyckor än jag kan räkna.+
Mina många synder hopar sig och gör mig rådlös,+
de är fler än håren på mitt huvud,
och modet sviker mig.
13 Jag ber dig, Jehova, rädda mig.+
Jehova, skynda till min hjälp.+
14 Låt alla som vill ta mitt liv
drabbas av skam och vanära.
Låt dem som njuter av mitt elände
dra sig tillbaka i förnedring.
15 Låt dem som hånfullt säger: ”Rätt åt dig!”
överrumplas av skam.
De som älskar den räddning du ger ska alltid säga:
”Jehova är stor!”+
17 Men jag är hjälplös och fattig.
Jehova, se hur jag har det.
Du är min hjälpare och räddare.+
Dröj inte, min Gud.+