Andra Kungaboken

4 En änka till en av profetsönerna+ ropade till Elisa: ”Min man, som var din tjänare, är död. Du vet ju själv att din tjänare hade djup respekt för Jehova hela sitt liv.+ Men nu har en fordringsägare kommit och tänker ta mina båda barn som slavar.” 2 Då frågade Elisa henne: ”Vad kan jag göra för dig? Berätta, vad har du hemma?” Hon svarade: ”Herre, det enda jag har hemma är en kruka* med olja.”+ 3 Då sa han: ”Gå och be alla dina grannar om tomma kärl, så många kärl som möjligt. 4 Efter det ska du och dina söner gå in och stänga dörren om er. Fyll alla kärlen, och ställ dem sedan åt sidan.” 5 Då gick hon därifrån.

När hon och hennes söner hade stängt dörren om sig bar sönerna fram kärlen till henne, och hon fyllde dem.+ 6 När alla kärlen var fulla sa hon till en av sina söner: ”Ge mig ett kärl till.”+ Men han sa till henne: ”Det finns inga fler.” Då slutade oljan rinna.+ 7 Hon gick och berättade det för den sanne Gudens man, och han sa: ”Gå och sälj oljan och betala dina skulder. Det som blir över kan du och dina söner leva av.”

8 En dag gick Elisa till Sunem,+ och där bodde en framstående kvinna som insisterade på att han skulle komma och äta hos henne.+ Varje gång han hade vägarna förbi stannade han till där och åt. 9 Så hon sa till sin man: ”Jag vet att han som brukar komma till oss är en helig gudsman. 10 Kan vi inte ordna ett litet rum på taket+ åt honom och ställa in en säng, ett bord, en stol och ett lampställ? Då kan han bo där när han kommer hit.”+

11 En dag kom han dit, och han gick upp till rummet på taket och lade sig. 12 Han sa till sin medhjälpare Gehạsi:+ ”Kalla på sunemitiskan.”+ Då kallade han på henne, och hon kom till honom. 13 Sedan sa han till Gehạsi: ”Säg till henne: ’Du har gjort dig allt detta besvär för vår skull.+ Vad kan jag göra för dig?+ Kan jag tala med kungen+ eller med befälhavaren på dina vägnar?’” Men till svar sa hon: ”Nej, jag bor bland mitt eget folk.” 14 Då sa Elisa: ”Vad kan jag då göra för henne?” Gehạsi svarade: ”Hon har ingen son,+ och hennes man är gammal.” 15 Genast sa han: ”Hämta henne.” Då gjorde han det, och hon kom och ställde sig i dörröppningen. 16 Han sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att hålla en son i din famn.”+ Men hon sa: ”Nej, min herre, du den sanne Gudens man! Ljug inte för din tjänstekvinna!”

17 Men hon blev gravid, och året därpå födde hon en son vid den tid som Elisa hade sagt. 18 Pojken växte, och en dag gick han ut till sin far som var hos skördearbetarna. 19 Han började klaga för sin far: ”Mitt huvud, jag har så ont i huvudet!” Hans far sa till en tjänare: ”Bär hem honom till hans mamma.” 20 Så tjänaren bar hem honom till henne, och pojken satt i hennes knä fram till middagstiden. Sedan dog han.+ 21 Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng+ och stängde dörren efter sig när hon gick. 22 Sedan kallade hon till sig sin man och sa: ”Kan du vara snäll och skicka hit en av tjänarna och en åsna? Jag vill träffa den sanne Gudens man så fort som möjligt. Jag är snart tillbaka.” 23 Men han frågade: ”Varför vill du träffa honom i dag? Det är ju varken nymåne+ eller sabbat.” Men hon sa: ”Oroa dig inte.” 24 Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: ”Håll hög fart. Sakta bara ner om jag säger till.”

25 Så gav hon sig av till den sanne Gudens man på berget Karmel. När den sanne Gudens man såg henne på avstånd sa han till sin medhjälpare Gehạsi: ”Titta, där kommer kvinnan från Sunem! 26 Spring och möt henne och fråga: ’Mår du bra? Hur mår din man? Och hur mår pojken?’” Hon svarade: ”Allt är bara bra.” 27 Men när hon kom till den sanne Gudens man på berget grep hon genast tag om hans fötter.+ Då gick Gehạsi fram för att fösa undan henne, men den sanne Gudens man sa: ”Låt henne vara, för hon är djupt förtvivlad.* Jag vet inte varför, för Jehova har dolt det för mig och har inte berättat något.” 28 Då sa hon: ”Bad jag någonsin min herre om en son? Sa jag inte att du inte skulle ge mig falska förhoppningar?”+

29 Omedelbart sa han till Gehạsi: ”Fäst upp dina kläder i bältet+ och ta min stav och ge dig av. Om du möter någon ska du inte hälsa på honom, och om någon hälsar på dig ska du inte svara honom. Gå och lägg min stav på pojkens ansikte.” 30 Men pojkens mamma sa: ”Så sant Jehova lever, och så sant du lever, jag lämnar dig inte.”+ Då reste sig Elisa och följde med henne. 31 Gehạsi hade gått i förväg och lagt staven på pojkens ansikte. Men han gav inte ifrån sig något ljud eller några andra livstecken.+ Så Gehạsi gick för att möta Elisa och berättade: ”Pojken vaknade inte.”

32 När Elisa kom in i huset låg pojken död på hans säng.+ 33 Han gick in och stängde dörren efter sig och bad till Jehova.+ 34 Sedan klev han upp i sängen och lade sig över pojken med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer. Och han låg böjd över honom, och pojkens kropp började bli varm.+ 35 Elisa gick fram och tillbaka i rummet, och sedan steg han upp i sängen och böjde sig över honom igen. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen.+ 36 Elisa ropade på Gehạsi och sa: ”Hämta sunemitiskan.” Då gjorde han det, och hon kom in till honom. ”Ta din son”,+ sa han, 37 och hon gick fram och föll ner för hans fötter och bugade sig mot marken. Sedan lyfte hon upp sin son och gick ut.

38 När Elisa kom tillbaka till Gilgal var det svält i landet.+ Profetsönerna+ satt framför honom, och han sa till sin medhjälpare:+ ”Sätt på den stora grytan och laga till en soppa åt profetsönerna.” 39 En av dem gick ut på fälten för att plocka malvor. Han fann en ranka med vilda kurbitsar och plockade manteln full. Sedan gick han tillbaka och skivade ner dem i grytan utan att veta vad det var. 40 Senare bjöd man profetsönerna på soppan. Men så fort de började äta skrek de: ”Döden är i grytan, du den sanne Gudens man!” Och soppan gick inte att äta. 41 Elisa sa: ”Hämta lite mjöl.” Han kastade det i grytan och sa: ”Servera profetsönerna.” Och det fanns inte längre något skadligt i grytan.+

42 Det kom en man från Bạal-Salịsa,+ och han hade med sig 20 kornbröd+ till den sanne Gudens man, bakade på den första mogna grödan. Han hade också med sig en säck nyskördad säd.+ Elisa sa: ”Ge det åt männen så att de kan äta.” 43 Men hans medhjälpare sa: ”Ska jag sätta fram det här åt 100 män?”+ Då sa han: ”Ge det åt männen så att de kan äta, för så här säger Jehova: ’De ska äta och få över.’”+ 44 Då satte han fram det, och de åt och fick över,+ precis som Jehova hade sagt.