Hebréerbrevet

6 Men nu har vi lämnat den grundläggande läran+ om Kristus bakom oss. Så låt oss gå framåt mot mogenhet+ och inte börja om med grunderna, nämligen omvändelsen från döda gärningar och tron på Gud 2 och läran om olika former av dop, om handpåläggning,+ om de dödas uppståndelse+ och om evig dom. 3 Med Guds hjälp kommer vi att kunna göra det.

4 När det gäller dem som en gång blev upplysta+ och har smakat den himmelska fria gåvan och har fått del av helig ande 5 och har smakat Guds goda ord och den kommande världsordningens* krafter 6 men som sedan har avfallit,+ så är det omöjligt att hjälpa dem att vända om igen. De hänger ju Guds son på pålen igen och utsätter honom för offentlig skam.+ 7 En åker blir välsignad av Gud om den suger upp regnet som regelbundet faller på den och sedan ger avkastning till nytta för dem som odlar den. 8 Men om den ger törnen och tistlar blir den förkastad. Förbannelsen är inte långt borta, och till slut bränns åkern av.

9 Men älskade vänner, trots att vi talar till er på det här sättet är vi övertygade om att det ser mycket bättre ut i ert fall och att ni är på väg mot er räddning. 10 För Gud är inte orättvis. Han glömmer inte det ni har gjort och den kärlek ni har visat mot hans namn+ genom att tjäna* de heliga,* precis som ni fortfarande gör. 11 Och vi önskar att ni alla behåller er entusiasm, så att ni kan vara fullständigt trygga i hoppet+ ända till slutet+ 12 och inte blir lata.+ Efterlikna i stället dem som tack vare sin tro och sitt tålamod ärver löftena.

13 När Gud gav sitt löfte åt Abraham svor han vid sig själv,+ eftersom han inte kunde svära vid någon större. 14 Han sa: ”Jag ska välsigna dig och göra dig talrik.”+ 15 Det var efter att Abraham hade visat tålamod som han fick detta löfte. 16 Människor svär vid någon som är större än de själva, och deras ed gör slut på varje dispyt, eftersom den är en juridisk garanti.+ 17 Och när Gud ville klargöra för löftets arvingar+ hur orubblig hans avsikt* är, garanterade* även han sitt löfte med en ed. 18 Dessa två uttalanden* är oföränderliga, och Gud kan inte ljuga.+ Därför kan vi som har sökt skydd hos honom känna oss verkligt uppmuntrade att hålla fast vid vårt utlovade hopp. 19 Detta hopp+ har vi som ett ankare för själen,* det är både säkert och fast. Det når in bakom förhänget,+ 20 dit Jesus gick in före oss och öppnade vägen,*+ han som för evigt har blivit överstepräst på samma sätt som Melkisẹdek.+