Jeremia
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna bland mitt folk.
2 Om jag ändå fann ett härbärge för resande i vildmarken!
Då skulle jag överge mitt folk och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare+
och en samling förrädare.
3 De spänner sin tunga som en båge.
Falskhet, inte trofasthet, råder i landet.+
”De går från det ena onda till det andra,
och mig bryr de sig inte om”,+ säger Jehova.
4 ”Ni alla, var på er vakt mot varandra,
och lita inte ens på en bror.
5 Alla lurar varandra,
och ingen talar sanning.
Deras tunga är tränad i lögn.+
De tröttar ut sig med att göra det som är fel.
6 Du bor mitt ibland svek.
I sin svekfullhet vägrade de lära känna mig”, säger Jehova.
7 Därför säger arméernas Jehova:
8 Deras tunga är en dödlig pil som talar svek.
Med sin mun talar de om frid med varandra,
men i sitt inre planerar de bakhåll.”
9 ”Skulle jag inte hålla dem ansvariga för detta?” säger Jehova.
”Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk?+
10 Jag ska gråta och beklaga mig över bergen
och stämma upp en sorgesång över betesmarkerna i vildmarken,
för de har blivit förbrända så att ingen passerar där,
och man hör inte ljudet av boskap.
Himlens fåglar och de vilda djuren har flytt, de är borta.+
11 Jag ska göra Jerusalem till ett stenröse,+ ett tillhåll för schakaler,+
jag ska göra städerna i Juda öde, utan invånare.+
12 Vem är vis nog att förstå detta?
Vem har Jehova talat till, så att han kan kungöra det?
Varför har landet blivit ödelagt?
Varför är det förbränt som vildmarken,
så att ingen passerar där?”
13 Jehova svarade: ”Därför att de förkastar den lag* som jag gav dem, och därför att de inte har följt den och lytt min röst. 14 I stället har de trotsigt följt sina egna hjärtan,+ och de har följt baalsgudarna,* precis som deras fäder lärde dem att göra.+ 15 Därför säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Nu ska jag ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka.+ 16 Jag ska sprida ut dem bland nationer som varken de eller deras fäder har känt till,+ och jag ska sända svärd efter dem tills jag har utplånat dem.’+
17 Så här säger arméernas Jehova:
’Handla förståndigt.
Kalla på kvinnorna som sjunger sorgesånger,+
sänd bud efter de kunniga kvinnorna,
18 så att de skyndar sig hit och håller klagan över oss,
så att våra ögon fylls och svämmar över
och tårarna trillar ner för kinderna.+
19 För klagosång har hörts från Sion:+
”Vi har blivit krossade!
Vår skam är stor!
För vi har tvingats lämna landet, och de har rivit våra hus.”+
20 Ni kvinnor, hör vad Jehova säger.
Öppna era öron för hans ord.
Lär era döttrar denna klagosång,
lär varandra denna sorgesång.+
21 För döden har kommit in genom våra fönster.
Den har trängt in i våra befästa torn
för att utplåna barnen från gatorna
och de unga männen från torgen.’+
22 Säg: ’Detta är Jehovas ord:
”Människolik ska ligga som gödsel på marken,
som en sträng nyskuren säd efter skördemannen
som ingen samlar upp.”’”+
23 Så här säger Jehova:
”Den vise ska inte vara stolt över sin vishet,+
den mäktige ska inte vara stolt över sin makt,
den rike ska inte vara stolt över sin rikedom.”+
24 ”Den som vill vara stolt över något ska vara stolt över detta:
att han har insikt och kunskap om mig,+
att jag är Jehova, den som visar lojal kärlek, rättvisa och rättfärdighet mot dem på jorden,+
för jag gläder mig över sådant”,+ säger Jehova.
25 ”Det kommer dagar”, säger Jehova, ”när jag ska ställa alla till svars som är omskurna och ändå oomskurna:+ 26 Egypten+ och Juda+ och edoméerna+ och ammoniterna+ och moabiterna+ och alla som har håret klippt vid tinningarna och som bor i vildmarken.+ För alla nationerna är oomskurna, och hela Israel har oomskuret hjärta.”+