Andra Samuelsboken

18 David räknade nu männen som följde honom och gjorde några till ledare över grupper på tusen och några över grupper på hundra.+ 2 Sedan skickade han i väg dem. Joab+ fick befälet över en tredjedel, Joabs bror Ạbisaj,+ Serụjas son,+ fick befälet över en tredjedel och gittiten Ittaj+ fick befälet över en tredjedel. Sedan sa kungen till sina män: ”Jag ska också följa med er ut i striden.” 3 Men de sa: ”Du får inte dra ut.+ För om vi måste fly är det ingen som bryr sig om* det, och om rentav hälften av oss skulle dö är det ingen som bryr sig om det. Men du är värd lika mycket som 10 000 av oss.+ Därför är det bättre om du stannar kvar och kan skicka hjälp från staden.” 4 Kungen sa till dem: ”Jag gör det ni tycker är bäst.” Sedan ställde han sig vid sidan av porten medan hans män drog ut i grupper på hundra och på tusen. 5 Kungen befallde Joab, Ạbisaj och Ittaj: ”För min skull, behandla inte den unge mannen Ạbsalom för hårt.”+ Alla kungens män hörde när han gav den här befallningen om Ạbsalom.

6 Männen drog ut på slagfältet för att möta israeliterna, och striden utkämpades i Efraimskogen.+ 7 Där vann Davids män+ en stor seger över israeliterna,+ som förlorade 20 000 man den dagen. 8 Striden bredde ut sig över hela området, och den dagen krävde skogen fler liv än svärdet.

9 Under striden råkade Ạbsalom och några av Davids män mötas. Ạbsalom red på en mula, och när mulan kom in under de täta grenarna på ett stort träd fastnade han med håret i trädet. Och där* blev han hängande medan mulan sprang vidare. 10 En av Davids män fick syn på honom och sa till Joab:+ ”Ạbsalom hänger där borta i ett stort träd!” 11 Joab svarade: ”Men varför dödade du honom inte direkt när du upptäckte honom? Då hade jag gärna gett dig tio silverstycken och ett bälte.” 12 Men mannen sa till Joab: ”Om jag så fick* 1 000 silverstycken skulle jag inte lyfta min hand mot kungens son. För vi hörde vad kungen sa till dig och Ạbisaj och Ittaj: ’Se till att inget händer den unge mannen Ạbsalom.’+ 13 Om jag hade trotsat den befallningen* och tagit hans liv skulle kungen ha fått reda på det, och du skulle inte ha beskyddat mig.” 14 Då sa Joab: ”Jag tänker inte ödsla mer tid på dig.” Sedan tog han tre pilar* och drev dem genom Ạbsaloms bröst* medan han ännu var vid liv och hängde i det stora trädet. 15 Efter det kom tio av Joabs vapendragare och högg Ạbsalom till döds.+ 16 Då blåste Joab i hornet så att soldaterna slutade förfölja Israel. Han höll dem tillbaka. 17 De tog sedan Ạbsalom och kastade honom i en stor grop i skogen och reste ett enormt stenröse över honom,+ och alla israeliter flydde hem till sig.

18 Medan Ạbsalom levde hade han rest en minnessten över sig själv i Kungadalen,*+ för han sa: ”Jag har ingen son som kan bevara minnet av mitt namn.”+ Därför uppkallade han stenen efter sig själv, och än i dag kallas den Ạbsaloms monument.

19 Ahimạas,+ Sadoks son, sa: ”Låt mig få springa till kungen och meddela honom nyheten, för Jehova har skipat rättvisa och befriat honom från hans fiender.”+ 20 Men Joab sa till honom: ”Du ska inte vara budbärare i dag. Det kan du vara en annan gång, men inte i dag, för kungens egen son har dött.”+ 21 Sedan sa Joab till en kushit:+ ”Ge dig av och berätta för kungen vad du har sett.” Då bugade sig kushiten för Joab och sprang i väg. 22 Men Ahimạas, Sadoks son, gav sig inte utan sa till Joab: ”Det får gå som det går, låt mig springa efter kushiten.” Joab sa: ”Min son, det finns inga nyheter för dig att berätta, så varför vill du ändå springa?” 23 Ahimạas insisterade: ”Det får gå som det går, låt mig springa.” Då sa Joab: ”Spring!” Så han sprang längs vägen över Jordanslätten* och sprang förbi kushiten.

24 David satt mellan den inre och den yttre stadsporten+ när vaktposten+ gick upp på taket över porten vid muren. Vaktposten fick syn på en ensam man som kom springande, 25 och han ropade och underrättade kungen. Kungen sa: ”Om han är ensam kommer han med nyheter.” När mannen närmade sig 26 upptäckte vaktposten ytterligare en man som kom springande. Vaktposten ropade till portvakten: ”Det kommer en till, som också springer ensam!” Kungen sa: ”Då kommer han också med nyheter.” 27 Vaktposten ropade: ”Den förste springer precis som Ahimạas,+ Sadoks son.” ”Det är en bra man, han kommer med goda nyheter”, sa kungen. 28 Ahimạas ropade till kungen: ”Allt är väl!” Och så bugade han sig för kungen med ansiktet mot marken. Sedan sa han: ”Lovprisa Jehova, din Gud, som har utlämnat de män som gjorde uppror* mot min herre kungen!”+

29 Men kungen frågade: ”Hur har det gått med min son Ạbsalom?” Ahimạas svarade: ”När Joab skickade i väg din tjänare och mig var det stor uppståndelse, men jag vet inte vad det gällde.”+ 30 Då sa kungen: ”Gå åt sidan och ställ dig här.” Och han gjorde det.

31 Sedan kom kushiten dit+ och sa: ”Jag kommer med nyheter till min herre kungen: I dag har Jehova skipat rättvisa och befriat dig från alla som gjort uppror mot dig.”+ 32 Men kungen frågade kushiten: ”Hur har det gått med min son Ạbsalom?” Då sa kushiten: ”Min bön är att alla fiender till min herre kungen och alla som har gjort uppror och vill skada dig ska möta samma slut som den unge mannen.”+

33 Då blev kungen upprörd, och han gick upp till rummet ovanför porten och grät. Hela tiden sa han: ”Min son Ạbsalom, min son, min son Ạbsalom! Om bara jag hade fått dö i stället för dig, Ạbsalom, min son, min son!”+